Nekromanti Andeplanets Flora och Fauna

[Telephalsion]

Finns den?

Om andar och demoner och gudar knatar runt på andeplanet, och T.ex. Daak har skapat sig en himmel där. Finns det väsen som är bundna till andeplanet som någon form av Fauna? Är seraphimerna som kolibrier som flaxar frenetiskt med sina vingar och sakta suger i sig nektaren som är Daaks härlighet?

Är Avgrundsdemoner som blåvalar som flyter genom Avgrunden och filtrerar dess kant efter krillen som är förtappade själar?

Finns "obesjälade" varelser på andeplanet?

Tanken kom av att det skulle kunna förekomma någon form av ekosystem på andeplanet. Psykotropiska väsen som inte är andeplansmedvetna är som växter, medvetna själar är som små djur. Gudarna är som Enorma växtätare som livnär sig på 'växterna'. Runt gudarna finns diverse själar, både daimotropiska och psykotropiska som parasiterar på guden. Änglar exempelvis erbjuder guden ett symbiotiskt förhållande. De gör lite grovgöra på jorden, vakta något eden här och där, ge lite uppenbarelsebudskap, och får som betalning lite teotropi/psykotropi att mumsa på emellanåt.

Större demoner är top-predatorer, etc. etc.

 

[Ymir]

Kör du på den officiella bilden av andeplanet så saknar det alla former av massa och kontur och kan endast förnimmas via Andeförnimmelse. Hela frågan om flora och fauna är därför...meningslös. Djur representeras på andeplanet generellt av den totemande som står närmast ovanför dem i den spirituella hierarkin.

Obesjälade varelser saknar manifestation på andeplanet, men kan uppenbarligen på något vis hittas av en schaman - antagligen går man då via totemanden och följer dess band neråt i hierarkin.

Den här typen av andevärld är givetvis ovanlig i film, serier och även rollspel eftersom den är nästan omöjlig att skildra. Den är anmärkningsvärt mycket vanligare i litteratur, dock, och representerar relativt väl hur många schamanistiska religioner i vår värld ser på andevärlden; vilket gör att jag tycker den är ganska...cool, och definitivt väldigt unik, som rollspelsfenomen betraktat. En av få filmiska skildringar av ett dylikt andeplan finns i "Atanarjuat - The Fast Runner", en inuitisk film från 2001.

- Ymir, förtäljer

 

[Telephalsion]

Visserligen är det omöjligt enligt den officiella bilden att ha någon form av flora och fauna.

Men!

Parasiterande väsen, och en heirarkisk rangordning, eller rentutav en näringskedja, skulle kunna existera även om andeplanet bara är själar i ett formlöst icke-rum.

 

[duncan_UBBT]

Tja, varför skall bara de intelligenta varelserna ha gudar? Varför kan inte växter ha växtgudar, stenar ha stengudar (vontar?) och insekter ha insektsgudar? En bladlusgud inför Daak skulle vara som en bladlus inför en människa.

 

[Tell]

Därför att den nytta gudarna har av intelligenta väsen, är i egenskap av alstrare av teotropi. Vilket regelmässigt sker via ceremonier och aktiv bön; vilka i det förstnämnda kräver färdighetsvärden av ledaren, och i den andra en aktiv konception av verkligheten, som varande bortom a) omnipotent kallt viljelös, eller b) jagcentrerad.
Med andra ord måste bladlössen först ha ett självkoncept - endast om du kan argumentera inför dig själv för att de har det, så blir idén om bladlössens gudar rimlig.

 

[duncan_UBBT]

En "maskrosgud" behöver inte nödvändigtvis anta samma roll för maskroserna som Daak gör för människorna (flr att ta ett bättre exempel). Istället kan de fungera som totemandar, det vill säga en kollektiv intelligens som endast existerar på andeplanet och som i en viss mån kontrollerar och ger "liv" åt sina fysiska manifestationer. En vargtotem ser till att vargarna i sitt område får en intelligens, instinkter och en inlärningsförmåga. En maskrosgud skulle kunna se till tt maskroserna inte försöker blomma på vintern eller växa på botten av en sjö.

 

[Telephalsion]

Precis! Jag tänker mig Andeplanet lite som Idévärlden (se platon). På andeplanet finns teotropiska manifestationer av diverse obesjälade väsen. Som korpar, vargar, katter, lejon, maskrosor, etc. Men också mäktigare Idégudar, som exempelvis Eldens idé, frihetens idé, eller åskans idé. Dessa Idégudar kan åkallas som Totemandar. En Nan-Chake (Henéa) är en form av idégud.

Idégudarna behöver inte tillbedjas. Deras kraft kommer från den konsensus som finns i mundana. Merparten av mundanas invånare VET att det finns katter, alltså kommer Kattens Idégud att existera oavsett om någon tillber katter explicit.

Hur Idégudarna påverkar sina mundanska motsvarigheter är dock diskuterbart.

Sen finns de 'vanliga' gudarna. Dessa får sin makt beroende på antalet tillbedjare.

Om ni kollar på min andekarta så ser ni min bild av andeplanet.

Diverse psykotropiska väsen på mundana har antingen ett mutualistiskt förhållande till gudar. Guden får styrka av tillbedjaren, och tillbedjaren får quadosh av guden, eller ett Kommensalistiskt förhållande, där ena parten gynnas med än den andra. Antingen så får tillbedjaren mer nytta av quadoshen än vad guden får av den bedjandes psykotropi, eller så får guden mer nytta av psykotropin än bedjaren quadoshen.

Psykotropiska väsen på andeplanet har olika relationer till alla olika väsen på andeplanet, men oftast råder predation från demoners sida, och neutralitet gentemot gudar. I vissa fall tjänar Psykotropiska väsen gudarna, och då råder i de flesta fall ett mutualistiskt förhållande då det psykotropiska väsenet får något som tack för dess tjänst mot guden. Vissa daimotropiska väsen har samma 'tjänst'. Dwarkkas exempelvis, är daimotropiska väsen som tjänar det teotropiska väsenet Mahkta.

Andra daimotropiska väsen parasiterar på teotropiska väsen. Och några teotropiska väsen är i komplett symbios, som Aurias och Pelias.

 

[duncan_UBBT]

En intressant tanke som även gåt att vända på. Visst är det trevligt med ett andeplan fullt med blommor och bin som surrar i sommarsolens idé, men vad händer om man även låter de mörka krafternas idéer infektera denna fantasivärld? Hatets idé erkänns av de flesta väsen, liksom smärtan, lidandet, mörkret, ilskan, sorgen, döden och ångern. Dessa krafter borde vara minst lika starka, om inte starkare, än de allsmäktiga maskrosidéerna. En schaman som ger sig ut på sin första upptäcksfärd på andeplanet kan mycket väl få en chock av allt det lidande som finns där. Orubbliga hatidéer bränner de goda idéernas manifestationer och förvandlar andeplanet till en öde öken av plågade andar, som innerst inne minns de goda dagarna då maskros- och bigudarna lekte med varandra i gudarnas hage.

 

[Telephalsion]

Alternativet är att Andeplanet är just bara andar, gudar och demoner, men att drömplanet är fullt av idéväsen. Andeplanet blir då den abstrakta själsvärlden, och drömplanet blir den färgsprakande farliga världen skapad av föreställningar.

 

[duncan_UBBT]

Fick insperation till en slags motsats till Idéväsen.

Maran är ett väsen som lever på de levande folkens värsta farhågor och mörka drömmar. De lever på sorg, död, fruktan och hat och livnär sig på alla de känslor som lever i de mörkaste delarna av folkens sinnen. När många varelser hjälps åt att bygga en osäker värld med mycket sorg och förrödelse frodas marorna och deras mångfald blir som störst. Vissa personer som lever sina liv i rädsla eller i hat kan attrahera maror som sedan förföljer denne olycklige sate. Man kan inte riktigt säga när en mara blir till, för en mara är inte en varelse eller ande utan ett resultat av mörka drömmar. Om deras omgivning är gynnande för dem så blir de fler och mäktigare, och om omgivningen stabiliseras blir de svagare och tynar till sist bort, för att någon gång i framtiden åter manifestera sig på andeplanet.

Maror blir ibland misstagna för demoner då hela deras existens bygger på andras lidande, men till skillnad från demoner har maror ingen själ. De är endast ett tillstånd, inte ett medvetande, och de styrs helt och hållet av sina instinkter. Detta medför att en maras sanna namn är lika odefinierbart som det sanna namnet för "hat" eller "smärta". Man kan dock förnimma maror med andeförnimmelse, men det är svårare än med demoner eller andar då marorna befinner sig på många platser samtidigt. Schamaner som kommit i kontakt med en mara på andeplanet beskriver dem vanligast som skuggor som kastas av de mörka drömmarna och som kan råka falla på en viss person eller plats.

Marorna är de onda tankarnas motsvarighet till idéernas drömvärldar. Idégudarna är resultatet av sitt områdes existens och de tankar som kopplas till dem, på samma sätt är marorna ett resultat av alla världens onda tankar och känslor. Att förgöra en mara går endast genom att förgöra det som den förföljer, eller genom att få den varelse som plågas av maran att själv kapa banden till de känslor som livnär maran.

 

[Ymir]

Det du beskriver nu är totemandar, inte gudar.

- Ymir, hävdar

 

[Regmolar]

Mitt koncept om hur det fungerar fungerar är att demoner av Rang 1 uppstår spontant ur daimotropiska hotspots i andeplanets daimotropiska regioner, och sedan "äter upp sig" till ökad rang, varpå det vid 3+ är intelligenta nog för att bilda hierarkier och "samhällen", och kan börja jaga själar etc. Demoner av lägre rang kan överleva på bakgrundsenergin i det inre av andeplanet, medan demoner av högre rang måste livnära sig på psyko- daimo- eller teotropi (eller biotropi, om de är manifesterade/besätter saker). Rör de sig utanför energitäta regioner måste de äta mer; därför kan demonerna inte bara sticka till andeplanets utkant mot Mundana och mumsa i sig alla varelsers själar.

Vid sidan om det är själarna som "boskap" för gudarna, som vill ha den kraft som troendes själar skapar (ursprungligen biotropi som blir psykotropi då kroppen livnär själen). Gudarna ger de troende lite qadosh (som baseras på teotropi) i utbyte. Demon ligger vid sidan av och äter ibland själar respektive ingår förbund med gudar (ett utbyte av kraft mot tjänster i någon eller båda riktningarna).

Andar lever längre in i andeplanet, oftast på bakgrundsennergin, men det finns förmodligen andra varianter åt demon- eller gudahållet.

Närmast Mundana finns de själar som är bundna till kroppar, samt "andegnistor" från djur och växter (detta manifesterar deras individuella del av totemet, och jag har lagt in dem för att förklara hur schamaner hitta djur på andeplanet). Växtgnistor är extremt svåra att se, men det går. Det är få andeväsen som interagerar direkt med dessa, eftersom bakgrundsenergin som andeväsen kan livnära sig på närmast Mundana är så svag.

Det fungerar alltså inte som en normal flora/fauna (för det skulle kännas konstigt - jag vill ha andeplanet annorlunda än den vanliga världen!), men man kan dra associationer.

 

[Geredan Thalama]

är det inte Teotropi på andeplanet och daimotropi på mundanas yta ? (bara undrar)

 

[Thodd]

Skulle man inte kunna tänka sig att andeplanet där allsköns olika demoner och andar befinner sig ser ungefär ut som hos oss men mer skugglikt. En grå dyster kopia av vår värld. Tänk lite i banor som "mirrors" Man skulle således kunna leda stora kampanjer om revor och/eller forskning inom ämnet som skulle kunna rubba den sköra balansen mellan andeplanet och vår värld.

Naturligtvis måste det finnas "nivåer" på andeplanet eftersom att de som "gått vidare" antagligen inte befinner sig på samma plan som de andar som hemsöker människor eller som gudarna.

Man kan mycket väl tänka sig ett Olympen för gudar och enn underjord för de mörka krafterna, eller ett valhall för den delen.

Vad jag menar är att teologiskt så finns det otaliga versioner om hur "andevärlden" ser ut.

Vill bara tillägga på slutet här att jag inte har läst modulen om gudar. (vet ej heller om det är relevant i ämnet.)

Tack för ordet.

 

[Regmolar]

är det inte Teotropi på andeplanet och daimotropi på mundanas yta ? (bara undrar)

Förstår inte riktigt frågan, kan du vara tydligare? Tänker dock försöka svara ändå

Men daimotropiska väsen (aka demoner) kan både leva på andeplanet (deras naturliga tillstånd) och manifestera sig fysiskt på Mundana; något som ingen annan aspekt utom möjligen teotropi fixar.

När det gäller teotropi bor gudarna på andeplanet och kan manifestera sig på Mundana genom inkarnationer - som jag har förstått det, även om jag inte vet om det beskrivs explicit, kan samma gud manifestera sig på flera platser, så till skillnad från demoner lämnar de inte andeplanet utan skapar bara en halvt avskiljd manifestation. Detta gör de troligtvis direkt eller indirekt via teotropi; metafysiken bakom finns inte direkt välbeskriven...

 

[Regmolar]

Skulle man inte kunna tänka sig att andeplanet där allsköns olika demoner och andar befinner sig ser ungefär ut som hos oss men mer skugglikt. En grå dyster kopia av vår värld. Tänk lite i banor som "mirrors" Man skulle således kunna leda stora kampanjer om revor och/eller forskning inom ämnet som skulle kunna rubba den sköra balansen mellan andeplanet och vår värld.

Naturligtvis måste det finnas "nivåer" på andeplanet eftersom att de som "gått vidare" antagligen inte befinner sig på samma plan som de andar som hemsöker människor eller som gudarna.

Man kan mycket väl tänka sig ett Olympen för gudar och enn underjord för de mörka krafterna, eller ett valhall för den delen.

Vad jag menar är att teologiskt så finns det otaliga versioner om hur "andevärlden" ser ut.

Vill bara tillägga på slutet här att jag inte har läst modulen om gudar. (vet ej heller om det är relevant i ämnet.)

Det är en fullt fungerande variant, och troligen jäkligt mycket lättare att hantera (och därmed kanske lättare att få intressant) än t.ex. den version jag beskriver. Anledningarna till att jag inte skulle använda den är

*Det stämmer dåligt överens med publicerat material

*Det känns som om det är den version (eller liknande) som oftast används i fantasy i olika tappningar och jag anser att "annorlunda" kan vara en positiv egenskap i många sammanhang - en direkt "skugga" till verkligheten skulle få mig att tänka på D&D och ett dussin andra fantasykällor, inte Eon.

*Det krockar mer med Skugglandet och Drömvärlden (kommer inte ihåg vad den har för officiellt namn)

*Eons variant ligger närmare verklighetens föreställningar om andeplan (som Ymir kommenterade)

Eons version går också lätt att dra in i spel utan att det tar över lika mycket som en parallell verklighet skulle göra. Men i slutändan är det en fråga om tycke, smak, inriktning och spelgrupp.

 

[Geredan Thalama]

Undrade bara om Demoner är Teotropiskt laddade väsen när dom vandrar på andeplandet och när dom färdas till mundanas yta förändras det då till daimotropiska väsen? , Och har alldrig förståt mig på hur en demon skapas om det är ngt som bara finns eller om det är daimotropiskt laddade personer ( quadosh ) som överblir och förändras på andeplandet för att guden inte gör något av det, har inte haft intresse av att söka info om mundanas demoner innan för att jag som spelare spara iaf lite mystik om dom.
Men det är en fråga jag alldrig fått bekräftad. hur skapas dom och är dom teotropiskt laddade på andeplanet eller regelbundet daimotropiskt laddade ? ngt jag har tägnt på imellan åt.

Tack för att ni tar er tiden att svara, uppskattar det.

 

[Gemstone]

När det gäller teotropi bor gudarna på andeplanet och kan manifestera sig på Mundana genom inkarnationer - som jag har förstått det, även om jag inte vet om det beskrivs explicit, kan samma gud manifestera sig på flera platser, så till skillnad från demoner lämnar de inte andeplanet utan skapar bara en halvt avskiljd manifestation. Detta gör de troligtvis direkt eller indirekt via teotropi

Det kallas också för att ha en avatar. Gudarna kan väl antagligen skapa en varelse de direkt styr och ge denne en del av sina krafter. det är iallafall så jag har sett avatarer... teotropiska kongelat hela bunten!

- Gemstone, vars magiker vill försöka fånga en avatar och alstra ifrån

 

[duncan_UBBT]

*Gillar*

 

[Regmolar]

Undrade bara om Demoner är Teotropiskt laddade väsen när dom vandrar på andeplandet och när dom färdas till mundanas yta förändras det då till daimotropiska väsen? , Och har alldrig förståt mig på hur en demon skapas om det är ngt som bara finns eller om det är daimotropiskt laddade personer ( quadosh ) som överblir och förändras på andeplandet för att guden inte gör något av det, har inte haft intresse av att söka info om mundanas demoner innan för att jag som spelare spara iaf lite mystik om dom.
Men det är en fråga jag alldrig fått bekräftad. hur skapas dom och är dom teotropiskt laddade på andeplanet eller regelbundet daimotropiskt laddade ? ngt jag har tägnt på imellan åt.

Ok, ska försöka ta det från början. Det finns väldigt lite information om den väsenrelaterade metafysiken i Eon, och den information som finns är ofta otydlig eller diffus, men jag ska försöka hålla mig till det som uttryckligen sägs i officiellt material.

Teotropi är den magiska aspekt som gudar består av, och det är troligen teotropins egenskaper som ger dem deras krafter, långvariga existens osv. Teotropiska väsen (gudar) existerar i sin naturliga form på andeplanet, men kan skapa fysiska avatarer/inkarnationer på Mundana och verka genom dem; gudarna själva lämnar dock aldrig andeplanet (med ett möjligt undantag). Det är oklart vad avatarer/inkarnationer består av, men de tycks kunna skapas ur "tomma intet" och är väldigt ovanliga.

Daimotropi är en annan aspekt, och det är denna som demoner består av. Demoner bor i första hand på andeplanet. Daimotropi har många unika egenskaper men är annorlunda (och troligen "svagare") än teotropin. En av dess mest unika egenskaper är den låter daimotropiska väsen (demoner) manifestera sig i fysisk form på Mundana så att de på obestämd tid övergår från att vara andevarelser till fysiska varelser (och sedan kan återvända till andeplanet).

Gudar och demoner är alltså två olika sorters väsen som består av var sin aspekt; jag skulle inte kalla dem för "laddade", men jag vågar inte säga att det står svart på vitt att de inte består av någon okänd eter och faktiskt bara är "laddade" med sina aspekter.

För säkerhets skull tar jag och svara på de enskilda frågorna också.

Undrade bara om Demoner är Teotropiskt laddade väsen när dom vandrar på andeplandet och när dom färdas till mundanas yta förändras det då till daimotropiska väsen?

Demoner består alltid och hela tiden av daimotropi (möjligen med inslag av andra aspekter), både på andeplanet och på Mundana. Det är oklart om och i så fall hur en demon skulle kunna "lagra" teotropi (de kan dock få energi/kraft i någon form från gudar).

Ett oklart fall är de väsen som benämns som "demongudar" i officiellt material och är fiender till resten av gudarna; utifall de är "vanliga" gudar som jobbar tillsammans med demoner, väldigt mäktiga demoner med gudalika krafter eller något mellanting förklaras aldrig. De kulter tillägnade sådana gudar som finns följer dock samma regler som religioner där man tillber vanliga gudar. Jag kör på ett mellanting.

Och har alldrig förståt mig på hur en demon skapas om det är ngt som bara finns eller om det är daimotropiskt laddade personer ( quadosh ) som överblir och förändras på andeplandet för att guden inte gör något av det, har inte haft intresse av att söka info om mundanas demoner innan för att jag som spelare spara iaf lite mystik om dom.

Det finns ingen officiell info undantaget spoilermärkt sådan om hur demonerna uppstod; där står det dock inte om det uppstår fler demoner eller om alla demoner härstammar från den tiden. Min variant på hur det ligger till kan återfinnas i den här tråden.

Positiv qadosh har mig veterligen (möjligen undantaget fallet med demongudarna) ingenting med demoner att göra; det är en fördel som en troende får från gudarna och som om något innebär en teotropisk "laddning" (det är vad jag kör på). Negativ qadosh är otydligare och enligt vissa väldigt dåliga frivilliga regler i hemligstämplat material länkas det indirekt till demoner, men troligen har det ingenting med daimotropi att göra heller.

Du behöver inte oroa dig för att förstöra mystiken; innan Demoner-boken kommer ut finns det inte ens tillräckligt med info för att ha alls med dem i spel utan att hitta på eget och husregla.

Tack för att ni tar er tiden att svara, uppskattar det.

Tack tack, många av oss uppskattar att hjälpa till och jag brukar ofta få nya idéer när jag gör det, så fråga på bara!