Nekromanti Andra speltillfället

[MrG]

När jag tittar tillbaka på gamla kampanjer, kan jag konstatera att det andra speltillfället ofta hartillhört de svagaste.

Första har man fullt upp med presentation, och bli varm i kläderna, andra taflar man på lite och i tredje börjar saker fastna och rulla på... typ.

Nu undrar jag om det kan vara mitt hjärnspöke, eller om fler upplevt samma sak? Och i så fall har folk något tips på motmedel?

Känns som mest aktuellt, då det känts mest tydligt i mina tidigare längre helgkampanjer och vi kör andra speltillfället i min nya nästa helg...

 

[Hjalle]

På andra lajvet är det alltid dåligt väder, men det du säger har jag inte upplevt. Det andra spelmötet i min nuvarande långkörarkampanj var ett av de roligaste att spela, om jag inte missminner mig... Mycket köttröj och mycket karaktärsspelande tror jag.

-Hjalle, din stjärna i kosmos.

 

[walium]

Jag brukar egentligen inte resonera i sådana ordningstermer. Kanske beror det på att jag nästan alltid har ambitionen att sjösätta så många spelmöten att ett specifikt inte betyder så jättemycket, även om det är ett tidigt. Har du lyckats sälja in dina visioner under det första spelmötet så borde det andra inte vara särskilt svårt. Men det beror förstås på hur mycket ni hann göra sist. Det kan ju bli så att det första spelmötet lyssnar spelarna mest och det är först under det andra som de på allvar börjar agera.

Det bästa motmedel som jag känner till är att fråga spelarna vad de tyckte om föregående spelmöte och försöka åtgärda eventuella brister inför nästa. Sedan bör man tänka på att även spelarna är lite trevande i början så du bör inte ta åt dig alltför hårt av att de inte är lika aktiva som de brukar vara. Men inget av det här torde vara nytt för dig egentligen antar jag. Men någon liten lugnande effekt har det nog förhoppningsvis.

 

[Szandor]

Det intressanta är att samma fenomen dyker upp även i andra former av teater. Andra föreställningen är alltid sämst, detta eftersom man ger allt på premiären och därför alltid gör en rätt hyfsad föreställning. Andra föreställningen slappnar man av på - det gick ju så bra på premiären - och gör därför den sämsta föreställningen där. Resten av föreställningarna brukar vara hyfsade, lite beroendepå hur hårt regissören styr upp saker och ting efter andra.

Ytterligare ett bevis på att rollspel är en form av teater.

 

[Taranis]

Det andra spelpasset är sämre än det första, men väldigt sällan det sämsta, i alla fall i mina långkampanjer. Jag brukar se hur "rolighetskurvan" ofta börjar högt på första spelpasset och sedan sjunka något de kommande två-tre passen och sedan gå i hack fram till slutet som ofta ligger högt i rolighetsfaktor.

Något som nästan alltid fungerar är att efter första passet börja de andra passen med att sätta in spelarna i en situation direkt, istället för att låta dem sitta och slöprata i värdshuset i en halvtimme. Efter att spelarna kommit in i sina roller och kampanjen/rollspelet börjar få kött på benen uppstår dock sällan problem med långsamma epiloger.

 

[Dimfrost]

Ytterligare ett bevis på att rollspel är en form av teater.

En form av rollspel kanske kan sägas vara en form av teater, men knappsta rollspel som helhet. Den sortens svepande generalisationer kommer det ingenting gott ur.


/Dimfrost

 

[Szandor]

Teater [OT]

Den sortens svepande generalisationer kommer det ingenting gott ur.

"Alla tjockisar äter på McDonalds." är en generalisering. Att rollspel är en form av teater är ett faktum.

En form av gnejs kanske kan sägas vara en form av sten?
En form av z800i kanske kan sägas vara en form av mobiltelefon?
En form av moccachino kanske kan sägas vara en form av dryck?

När en spelares karaktär inte längre kan påverka handlingen med fria val så går rollspel över från att vara teater till att vara ett sällskapsspel.

 

[Johan K]

Jo, de andra tillfälet är alltid lite mysko ja.. Första är ju alltid skoj när man kör in sina roller & presenterar sig.
Så visst, nått järnspöke är det nog inte. Har kanske inte upplevt det på andra spelmötet men det har iaf hänt på innan det 5:e splmötet.

/ Johan K, som är färdigfikad för idag.

 

[Dimfrost]

Re: Teater [OT]

"Alla tjockisar äter på McDonalds." är en generalisering. Att rollspel är en form av teater är ett faktum.

Nej. Att du tycker så är ett faktum, men det är också allt.

När en spelares karaktär inte längre kan påverka handlingen med fria val så går rollspel över från att vara teater till att vara ett sällskapsspel.

Vad är det som säger att rollspel måste vara antingen teater eller sällskapsspel? För mig har rollspel betydligt mer gemensamt med improviserat historieberättande typ Once Upon a Time än med teater. Det behöver inte vara karaktären som gör val, utan spelaren kan göra val som påverkar världen.


/Dimfrost

 

[Johan Granberg]

Persilja!

Fan vad du dillar. Kan vi inte bara acceptera rollspelen som en egen konstart istället? Det finns ingen poäng med att försöka pressa in dem i en gammal befintlig form när de uppenbarligen skiljer sig på en hel massa plan. Varför får inte rollspel vara en ett eget medium när film får det?

Det är en generalisering eftersom vissa spelstilar har mycket mer gemensamt med sällskapsspel än teater, innebär det att de inte är rollspel? Är du i den auktoritetspositionen att du kan berätta för människor att det de spelar inte är rollspel, trots att de själva anser det vara det?

 

[walium]

"Det intressanta är att samma fenomen dyker upp även i andra former av teater. Andra föreställningen är alltid sämst, detta eftersom man ger allt på premiären och därför alltid gör en rätt hyfsad föreställning. Andra föreställningen slappnar man av på - det gick ju så bra på premiären - och gör därför den sämsta föreställningen där. Resten av föreställningarna brukar vara hyfsade, lite beroendepå hur hårt regissören styr upp saker och ting efter andra."

Att spela rollspel är som att bedriva svedjebruk, den första skörden blir ofta bättre än den andra.
Att spela rollspel är som att vara porrskådis. Andra filmen är alltid sämst, detta eftersom man ger allt på första rullen och därför alltid gör en rätt hyfsad föreställning. Andra inspelningen slappnar man av på - det gick ju så bra med den första - och gör därför den sämsta prestationen där. Resten av filmerna brukar vara hyfsade, lite beroendepå hur hårt regissören styr upp saker och ting efter andra.
Att uppfostra barn är som att spela rollspel. Första ungen blir alltid bra för då anstränger man sig lite extra, när man får den andra så tror man att man har koll på läget och då anstränger man sig inte lika mycket.
Att knarka är som att spela rollspel. Den där första jungfruliga silen öppnar verkligen helt nya dörrar. Sedan blir det inte bättre förrän man har vant sig och lärt sig dosera rätt på egen hand.

"Ytterligare ett bevis på att rollspel är en form av teater."

Och vilka är de andra bevisen? Att stenar liknar berg?

 

[Rickard]

Re: Persilja!

"Varför får inte rollspel vara en ett eget medium när film får det?"
Medhåll från min sida.. Det finns likheter mellan rollspel och teater, men allting är inte överförbart.. Det finns mängder utav likheter med pedagogik, retorik, uppsatsskrivning, bla, bla, bla... men alltid när man ska sno från något annat så får man konvertera det till att fungera bättre med rollspel..

Fast www.szandor.com kanske tycker även film tillhör teater?

/Han som ofta gärna vill diskutera utifrån samma vinkel (eller utifrån förståelse för den andres syn)

 

[DODswe4]

Re: Teater [OT]

nää inte teater, för i teater MÅSTE man spela med kroppen, lajv kan sägas vara teater, för det är typ vad det är inproviserad teater. Fast rollspel sitter man ner och jag är inte utklädd förställer inte rösten rör mig inte som min karaktär när jag spelar rollspel, ändå spelar jag rollspel, för jag säger att min karaktär gör si eller så. Det är mera en saga berättad gemensamt och SL sitter med den röda tråden, fast rollspel är rollspel

 

[wilper]

Tror det är för att SL bränner så mycket krut på att få första kvällen bra, att handlingen "inte räcker till" till den andra. Men därefter börjar man plocka upp saker från spelarnas rollpersoner som nu börjar ta form och man kan styra efter dem.

Känner för övrigt igen fenomenet, andra spelmötet på min Höstdimmakampanj är numera spelmötet-som-vi-inte-pratar-om.

 

[Nightowl]

Fikon!

Fan vad du dillar. Kan vi inte bara acceptera rollspelen som en egen konstart istället?

Det var fan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades! Här, ta ett fikon, pojk!

Erik

 

[Gordeg]

Första speltillfället

Jag tror att det första speltillfället egentligen är sämre än det andra, men att man har roligare under det första speltillfället.

Att spelarna har noll koll på kampanjen (och ibland på reglerna) kompenseras av entusiasm under det första spelmötet, men spel- och handlingsmässigt brukar det första speltillfället bli ganska rörigt.
Ibland har man tänkt ut ett coolt intro som för samman rollpersonerna, och trots att de är roliga att spela är sådana intron hårt rälsade, det kan kännas lite som den häftiga intro-filmen till ett dataspel med spelarna som åskådare, och så vill man nog inte att fortsättningen av kampanjen ska vara.

Från och med andra spelmötet värderar man spelet "som vanligt", och kurvan pekar förhoppningsvis långsamt uppåt.

Gordeg

 

[Organ]

Re: Teater [OT]

nää inte teater, för i teater MÅSTE man spela med kroppen

Hur klassar du då radioteater?

/Anders

 

[MrG]

Det intressanta är att samma fenomen dyker upp även i andra former av teater. Andra föreställningen är alltid sämst, detta eftersom man ger allt på premiären och därför alltid gör en rätt hyfsad föreställning. Andra föreställningen slappnar man av på - det gick ju så bra på premiären - och gör därför den sämsta föreställningen där. Resten av föreställningarna brukar vara hyfsade, lite beroendepå hur hårt regissören styr upp saker och ting efter andra.

Bra liknelse på sitt sätt, men var är i så fall det katastrofala genrepet? Och skillnaden mellan att preimären är utsåld (och ofta lördag) och sedan har vi halv salong (på en vardag) på andra föreställning... Fast skulle vara kul att spinna på konceptet och ta sin kampanj på turné, har redan använt gästroller och gästSL

Fast samma angrepp kanske kan funka, hårdförbereda andra tillfället, göra något lite udda redan då.

 

[Robert Ek]

Jag känner delvis igen mig. Jag har även upplevt att i en kampanj med många spelmöten så är ofta spelmöten efter ett klimax något av en 'mellangång'. Jag tror att det helt enkelt hänt så mycket att det blir en naturlig paus (göra nya gubbar, köpa prylar, hela skador, diskutera i det oändliga vad man ska göra härnäst, osv). Dessa mellangångar är nog nödvändiga, men efteråt känns det alltid som att 'jaha den här gången hände inte så mycket'.

Eftersom första mötet är som tidigare sagts fylld av ny spännande info och nya karaktärer skulle jag nog försöka lägga in en mindre händelse för det andra spelmötet där man kanske kan komma över lite meta-information om kampanjen? Men eftersom det är så tidigt så skulle den givetvis vara falsk...

I min senaste kampanj var andra spelmötet en fotsättning av den första (en flykt), men där man mötte en maktfaktor som senare skulle visa sig i stort sett utanför den konflikt kampanjen handlar om.

Hoppas det gav någonting.

/Rob

 

[Szandor]

Jag tror att man skulle kunna jämföra det med det sunkiga sista speltestet innan äventyret skickas in till konventet.