Nekromanti Angående dvärgarnas girighet.

[Davaeorn_UBBT]

Först och främst måsset jag säga hur kul Fantasy var så här efter första spelmötet, riktigt bra rollspel.

Jag har dock stött på ett problem, det kan iofs vara jag som missförstår hur det ska funka. Det tycks som att dvärgar är totalt ospelbara sett till hur deras girighet funkar. Om man tar ett exempel med dvärgen i boken, Haftnur. Han har 1 i närvaro, första striden i första spelmötet använder han sitt manapoäng för dagen, efteråt får han syn på att den väna mö de just räddat har ett utsökt halsband han vill ha, han måste klara ett närvaro slag med tre i svårighet, han har 1, såvida inte han slår tre sexor på raken misslyckas han. Han försöker ta halsbandet och drar samtidigt på sig ett girighetspoäng, eftersom han bara har 1 i närvaro blir han galen och låser in sig i ett berg resten av sitt liv. Total speltid med dvärgen 10-15 min beroende på hur lång tid striden höll på.

Har jag missförstått nåogt angående relgerna, hoppas det.

 

[Arfert]

Det är inte så att dvärgar är totalt galna i snygga brudar och glitter. Det är bara om SL tycker att frestelsen är tillräckligt stor man behöver slå. Om SL tycker det är intressant för storyn, och det verkar rimligt. Och alla dvärgar är inte emottagliga för alla frestelser. Utan det är skönhet eller rikedom eller makt. Välj ett alternativ.

En dvärg som är svag för rikedom kan hantera guld och juveler. Han är ju dvärg, van vid sådant. Men om det är nåt speciellt, extra intressant, ja då blir det farligt. Om SL vill.

Man ja, den gode Haftnur är oberäknelig i längden. Han är bra på att slåss, men dålig på allt annat. Inte en kille man vill ha i möblerade rum.

 

[Davaeorn_UBBT]

Jag ifrågasätter inte på något sätt girigheten i sig, tvärtom, jag gillar både det och alvernas sorg, jag bara undrar om det är tänkt att dvärgrollpersoner inte kan klara mer än ett halvt äventyr innan de blir galna och måste pensioneras. Slagen känns för svåra och för frekventa för att det ska vara rimligt, och med exemplet på Haftnur kan han bara misslyckas en gång innan han är förlorad, han har en tärning på sitt slag och kan behöva slå flera 3-4 svårighets slag på en dag om man är bjuden till en exlusiv fest som del av äventyret t.e.x.

 

[Arfert]

Jag ifrågasätter inte på något sätt girigheten i sig, tvärtom, jag gillar både det och alvernas sorg, jag bara undrar om det är tänkt att dvärgrollpersoner inte kan klara mer än ett halvt äventyr innan de blir galna och måste pensioneras. Slagen känns för svåra och för frekventa för att det ska vara rimligt, och med exemplet på Haftnur kan han bara misslyckas en gång innan han är förlorad, han har en tärning på sitt slag och kan behöva slå flera 3-4 svårighets slag på en dag om man är bjuden till en exlusiv fest som del av äventyret t.e.x.

Det är inte meningen att man ska slå 3-4 gånger om dan. Dvärgar snor inte saker de inte tycker sig ha rätt till. De är väldigt noga med heder osv. Så enda anledningen att slå för festen är att det finns något där som Haftnur tycker borde vara hans av någon anledning. Och anledningar kan ju finnas.

Säg att nån har på sig juveler som gjordes av hans dvärgaklan för tusen år sen; då kan det vara dags att slå.

Eller nån där har haft en förfader gjort ett löfte tills Haftnurs klan om en belöning för något. Ett löfte som sedan glömdes bort. (Men naturligtvis inte av dvärgarna.) Det kan få Haftnur tycka att han har rätt till att ta för sig. Av det som passar. Det kan ju vara en furste som lovat bort sin dotter till dvärgarna, men inte hållit sitt löfte. Nu, nio generationer senare, befinner sig Haftnur sig plötsligt Haftnur på en fest dör furstens ättlingar finns, bland annat en skön jungfru, den nuvarande furstens dotter. Bäddat för trubbel om Haftnur inte kan hålla koll på sig.

Eller om Haftnur hittar nåt i en grotta när man äventyrar, som egentligen borde delas upp inom äventyrargruppen. Då kan det vara dags att slå.

...frestelser som man övervunnit behöver man inte slå för igen.

Jag ser inte att man ska slå oftare än en gång på 3-5 speltillfällen. Om jag var SL. Sensmoral: Vill man ha en dvärgkrigare för kampanjspelade, så bör man modda Haftnur (eller göra en egen RP). Sänk nåt annat och höj Närvaro. Men för ett enkvälls-lir så är han perfekt.

 

[Davaeorn_UBBT]

Nu tycker jag iofs att du motsäger vad som står i boken, "När en dvärg har möjlighet att få något av de objekt han åtrår men inte har rätt till, eller utföra en annn girig självisk handling, så måste han slå ett närvaroslag" sid 83.

Det tycker ialla fall jag inte stödjer det du just sa utan betyder i min mening att så fort något dvärgen begär är möjligt att plocka på sig så gör han det. Visserligen står det inte vad som menas med att ha möjlighet att få innebär, det kanske inte betyder att dvärgen tar det från halsen på en alvmö men att de bara skulle ta saker de anser sig ha rätt till står det inte, faktum är att det står exakt tvärtom.

 

[Arfert]

Att ha rätt till är inte samma sak som att tycka man har rätt till det. Dvärgarna bör kunna rationalisera fram en anledning att ta föremålet. Så att det blir logiskt för dem. Det är inte samma sak att de har rätt till föremålet på riktigt.

Sen, tycker man att det är för farligt, modda! SL kan t.ex. slå en tärning dolt - blir det en etta: ja då kanske man gör ett girighetstest. Och det är alltid SL som avgör när det är lämpligt. Det är en grundregel för allt i Fantasy!, att SL gör bedömningar.

Men jag borde kanske vara tydligare i nästa upplaga.

 

[Davaeorn_UBBT]

Det gör det ju enklare att spela dvärg, men inget av detta står i texten om dvärgar vilket ledde till förvirringen. Om man bara läser vad som står borde man slå så fort ett värdefullt föremål är möjligt att tillskansa sig.

Nu vill jag inte verka ohövlig men det du skrev förut om att de ska anse sig ha rätt till föremålet tycker jag verkar vara en efterhandskonstruktion, eller så gick det väl fort när dvärgkapitlet skrevs. Problemet som jag ser är att även med en närvaro på 3 eller 4 är slagen fortfarande ofta rejält svåra att klara, så om man vill spela kampanj med en dvärg kan man inte vänta sig att han blir långlivad innan han låser in sig i berget.

Hoppas inte jag framstår som gnällig, jag gillar verkligen Fantasy och ser fram emot många kvällar som både SL och spelare.

Edit: Såg inte din ändring, men jo jag lär ändra lite för att underlätta kampanjspel.

 

[Arfert]

Nej det var bra att du påpekade problemet, det händer att jag tror det jag skriver är kristallklart, fast andra inte fattar vad jag menar. Här var det i oklaraste laget.

En dvärg som handlar osjälviskt/hjältemodigt blir av med girighetspoäng.

 

[Davaeorn_UBBT]

Jag kommer nog att skippa att rollpersonen blir galen och låser in sig i berget, de prekära situationer som uppstår vid misslyckade slag tycker jag räcker som nackdel och det bibehåller girigheten som ett konstant inslag i att spela dvärg.

 

[Arfert]

Låter bra. Man kan också säga att man låser in sig om girighetspoängen övergår en högre siffra, säg 10 eller Närvaro x 5, eller vad man tycker passar för kampanjen.

 

[Arfert]

Ser också ett korrfel nu.. det ska vara om girighetspoängen kommer upp i dvärgens dubbla Närvaro han låser in sig. Samma som för alvernas sorgepoäng alltså (sid 86). Dubbla hade fallit bort, dumt nog.