Nekromanti Angående Gudar

[han som kallades göte]

I en anna tråd så disskuterade lite smått om det finns gudar som inte existerar i eons universum, då det var ett sido spår så tänkte jag börja en ny tråd i lite samma tema. Jag har funderat ett tag på Mundanas gudar, och vad de har för relation och om alla de gudar som nämns i religonsboken finns.

Som jag förstått det så finns alla gudar, då en gud som drykas får makt genom sina anhängare så får jag iallfall bilden av att om massa människor ber till en gud så kommer den skapas, eller altid ha funnits. så att det går inte att be till en gud som inte finns, om man inte är den dära konstiga gubben som är ensam om att be till guden Stövelsump som är inkarnerad i grannens katt.

Men om alla gudar finns hur är de då sammankopplade? Daak förkunnar att han är den enda guden, eller ja iallfall prästerna som förkunnar Daaks ord, borde inte Daak informera dem om att de finns andra gudar, tänker att de andra gudarna kanske lackar ut lite på daak annars, om nu inte Daaks slutgiltiga plan är att alla ska dyrka honom så alla andra gudar tynar bort?

och tillsist, många gudar är gud öven en sak, svärdets gud, havets, krigets osv, lite grekisk mytologi känsla, detta krockar rätt hårt med Daak och Cirza som bara är den enda guden. För mig blir det här en krock som fungerar i våran värld där gudar inte existerar (inte meningen att vara oförskämd om någon här tror på gud) jämfört med en värld där gudar verkligen exsisterar.

 

[God45]

Gudarna äter tro grejen är så ofattbart gjord att om det inte finns en twist på det så behöver man inte ens nämna det. Terry Pratchett skrev det sista bra ordet om det utan en twist när jag var tre år gammal.

Så när Forgotten Realms äntligen gav oss Wall of the Faithless och gjorde en intressant grej med hela saken var det fantastiskt och det tog Faerun gudarna från tråkig säker skåpmat till att ha något spännande runt sig. Vilket är varför det är en hatad grej.

Intressant twist eller gtfo enligt mig alltså, oavsett setting. Varför inte ha en sann gud och ha alla som dyrkar andra gudar vara i bästa fall lurade hedningar eller i värsta fall aktiva demondyrkare? Det finns det ju upplagt för med Daak.

 

[Gemstone]

Grejen med att ha gudar som är beroende av tro är att man får ett sorts politiskt spel även bland gudar. Dessvärre är den gamla religionsboken till Eon skriven på ett sådant sätt att religionerna ofta framställs som extremt svart-vita och väldigt tråkiga.

Om gudarna nu är beroende av tro så bör de ju också kunna spara tro. En gud har ju ett visst "momentum" som inte riktigt stannar av sekunden deras bedjare dör. För mig har det alltid varit så att en gud har en reserv av energi som denne sedan kan använda för att skapa mirakel.

När en troende ber så ger de lite energi till guden i formen av psykotropi. Kanske alstrar de 2 filament av psykotropi, av vilka guden transformerar dem till 2 teotropiska filament. Ett ges tillbaka till dyrkaren och ett tar guden. När guden sen vill genomföra ett mirakel så tar den av sin energi som denne har sparat upp. En gud tappar förmodligen lite energi med tiden och om en gud inte har några dyrkare, så försvinner den till sist och tvingas inkarnera sig för att förbli någolunda gudomlig. Annars faller den till ett daimotropiskt väsen och sedmera ett psykotropiskt väsen innan denne tynar bort.

Så varför ha en massa helgon och tjafs istället för att ha flera gudar som andra panteoner? Jo, det finns förmodligen också något att övervinna för gudar då de ska använda sina mirakel. Andra troendes tro.

Tänk det som ett motstånd. Om Cirza försöker utföra ett mirakel mitt i Jargien så kommer detta bli avsevärt mycket svårare för denne eftersom så många Daak troende är där. Det kommer alltså krävas mer energi för att genomföra ett mirakel. Så vad har Daak gjort? Jo, genom att förkunna att andra gudar är BS och inte finns, så får andra gudar svårare att påverka Daaks land. Tron sprider sig alltså geografiskt..

Detta förstärker då också Jargiernas tro på att inga andra gudar finns. En främmande präst vevar med armarna och... inget sker mitt i Daaks land. Samtidigt ger det också känslan av att "detta är onda gudars land" som uttrycks i en gammal roman jag läste om vikingar som besökt främmande länder.


Men vad för annan tvist kan det finnas på det hela? Gudarna lär ju förmodligen känna till varandra. Gudarnas minne sparas ju också i den teotropi de bygger upp så gudarna glömmer saker då de använder sin teotropi för olika saker. Därför minns få gudar de cykler som finns i Mundana. Detta är en ide jag stulit ifrån andra på forumet så de ska ha cred för det, men jag vet inte vilka de är


Vad mer är intressant är också att gudarna i Mundanas värld bildar panteoner för att kunna dela på en gemensam pool av energi. Gudarna kan lägga samman sina minnen som sedan alla gudarna i panteonen uppehåller tillsammans. Mindre av deras minnen försvinner och de kan hjälpa varandra att minnas saker som de annars kanske skulle glömma.

Bara några tankar

 

[obak]

Vad är det du gillar med wall of the faithless?

 

[Tell]

Vår spelgrupp har läst det hela väldigt annorlunda.
Eftersom det går att nå apodaimos och apoteos i EON, så bör Golden Bough:s gudasystem vara det som är giltigt - termerna systematiserades där, och jämfört med den mesta mer metafysiska religionspsykologin är det ett rätt välkänt verk. Alltså har vi utgått ifrån att det är därifrån författarna kom.

I så fall, är den enda skillnaden mellan en svartkonstnär, en demon och en gud nivåer av makt, och förmåga att hantera den. För den som bara vill ha slutsatsen, skippa teoristycket.

Påbörjad Teori:
1) Vi vet från CJS att daimotropi handlar om att skapa saker ur intet och att kroppars förruttnelse är dissipationen av daimotropiska filament,
2) Att psykotropi används för att påverka andar.
3) Att en schaman kan dessutom interagera med både själar och demoner.
4) Dessutom vet vi att demoner och gudar är begränsade i hur starka manifestationer de kan sända till mundana.
5) Slutligen kan inte psykotropi läras under spel, medan 6) teotropi måste transformeras till psykotropi för att vara användbar.
7) Hjälpargument: Gudar kan interagera (dvs ha en tvåriktningsexhange) med både demoner, schamaner, vandöda och människor.

Postulerandes att saker måste ha gemensamma energier för att kunna påverka varandra, vilket tycks vara fallet eftersom filament från olika källor, med samma krökningstal, kan existera samtidigt.

2&3 säger att schamanism och psykotropi är sammanblandade, på något sätt.
3,4&5 säger att mundanas omvärld er en begränsad version av dess verkliga värld, såsom ytan på en ocean: det finns mycket under, men för att man skall kunna andas behöver man lungor, och då kan man å andra sidan inte ta sig ned för djupt.

1&2 Säger att demoner, för att påverka andar, måste ha tillgång till ett gemensamt kraftfält, dvs. psykotropi eller biotropi. (hjälpargument) Biotropi är osannolikt som kommunikationsmedel, eftersom båda kan interagera med vandöda som saknar biotropi.
(***) Demoner har sannolikt en psykotropisk dimension.

Fan. Klockan är nio. Jag måste gå till ett möte.

Slutsats:
Om vi till detta fogar golden boughs relattion mellan svartkonstnärer, demoner och gudar, så borde det funka så att gudarna är så sjukt mycket mäktigare än alla andra, att de i praktiken, om än inte i teorin, är artskiljda.

Vår grupps förståelse:
1. Schamaner blir mäktigare av att äta andras själar.
2. Demoner är (åtminstone delvis) mäktiga schamaner, vilkas anpassning till de djupare vattnen ger dem en förmåga att i högre utsträckning påverka ytvattnen, genom att helt enkelt spreja upp dem (tänk hoppande tumblare). Denna analogi funkar med tanken på att all magi kommer från gudarna/andevärlden, och med högmagiska områden, dvs. områden där vattnet bakom är strömt.
3. Gudar är mäktiga demoner, som skapat smådimensioner (paradis) av egna naturlagar på andeplanet. Detta stämmer överens med vad som beskrivs i Tzorcelans upplevelse av gudomlig intervention, samt förklarar smörjelsevarianten av troende: denna skapar en "hiss" till paradiset. Det förklarar också religionernas makt. En troende kan ätas av demoner, eller tillbringa en evighet i säkerhet tjänandes sin gud, som per definition är god.
4. Eftersom gudar är mäktiga demoner med egna paradis, så kan en av de naturlagar de instiftar, vara att vissa exakta ceremonier på ytan skall resultera i vissa effekter i paradiset nere i djupet. Det skulle egneltigen bara förutsätta en symbolkoppling (se magireglerna), till ett föremål.
Effekten blir att mundanas religioner, så länge de är noga med sina ritualer, skapar kraft åt gudarna.

Eftersom alla gudar och demoner genom detta lever i ungefär samma område/dimension, så skapas intressekonflikterna automatiskt. Inget behov av gudarna äter tro. Gudarnas hov äter tro, för att expandera, vilket krävs för att kunna ta emot fler troende. Dessutom förklarar det "ende guden" fenomenet - om en gud är autodidakt och dessutom personligen monoteistiskt lagd, så blir detta den naturliga konsekvensen. Ration demoner till gudar bör trots allt vara rätt enorm.

 

[Swedish Chef]

Gemstone Kathrine Kerr kör något sådant i Deverry serien, eller snarare att gudarna inte finns alls utan människor tro blir en slags samling av kraft på det eteriska planet, som vissa (dweomer mästare) kan ta kraft i från.

 

[Zorbeltuss]

Gudarna äter tro grejen är så ofattbart gjord att om det inte finns en twist på det så behöver man inte ens nämna det. Terry Pratchett skrev det sista bra ordet om det utan en twist när jag var tre år gammal.

Jag håller nog med, som tur är verkar inte det vara fallet med Eon (för mig) efter en mer än ytlig observering, vilka gudar som är starka verkar vara mer eller mindre oberoende av hur många dyrkare de har, det enda som gudarnas följarbas verkar ha är deras effekt att påverka mer världsliga händelser. Dessutom de folkslag och religioner som inte följer en gud värkar ofta få lika mycket eterisk makt som övriga religioner.

En Top 6 mäktigaste gudar med tillbedjarskara visar detta ganska väl.

1. Drömmaren, Inga tillbedjare och de som tror på drömmaren försöker motverka att folk ska tro på drömmaren.
2. Xinu, En del troende
3. Daak, Massor av "troende" men de tror på olika koncept och många tror mer på helgon än på guden själv.
4. Vampyrernas Gudinna (som jag inte minns namnet på), färre än xinu.
5. Dibuk, Dödsguden som har mer eller mindre dyrkare i alla kulturer liggar långt efter vampyrernas gudinna.
6. Mahktah, Tirakernas Gudinna, det finns väldigt mycket tiraker och majoriteten dyrkar henne, hon kommer dock långt ner.

Visserligen säger Encyclopedia mundana att böner etc är det vanligaste sättet att få makt som gud, men den boken känns inte alltid så relevant och är ofta mer av invärlds tolkningar än något annat.

/Luna Lovegood

 

[Gemstone]

Jag håller nog med, som tur är verkar inte det vara fallet med Eon (för mig) efter en mer än ytlig observering, vilka gudar som är starka verkar vara mer eller mindre oberoende av hur många dyrkare de har, det enda som gudarnas följarbas verkar ha är deras effekt att påverka mer världsliga händelser. Dessutom de folkslag och religioner som inte följer en gud värkar ofta få lika mycket eterisk makt som övriga religioner.

En Top 6 mäktigaste gudar med tillbedjarskara visar detta ganska väl.

1. Drömmaren, Inga tillbedjare och de som tror på drömmaren försöker motverka att folk ska tro på drömmaren.
2. Xinu, En del troende
3. Daak, Massor av "troende" men de tror på olika koncept och många tror mer på helgon än på guden själv.
4. Vampyrernas Gudinna (som jag inte minns namnet på), färre än xinu.
5. Dibuk, Dödsguden som har mer eller mindre dyrkare i alla kulturer liggar långt efter vampyrernas gudinna.
6. Mahktah, Tirakernas Gudinna, det finns väldigt mycket tiraker och majoriteten dyrkar henne, hon kommer dock långt ner.

Visserligen säger Encyclopedia mundana att böner etc är det vanligaste sättet att få makt som gud, men den boken känns inte alltid så relevant och är ofta mer av invärlds tolkningar än något annat.

/Luna Lovegood

Hmm, det överensstämmer inte riktigt med hur jag har tolkat det. Drömmaren är inte en gud i den befattning som t.ex. Daak är. Drömmaren står långt över gudarna på samma sätt som gudarna över människorna.

Därefter så har jag aldrig fått uppfattningen av att Xinu är en stark gud, utan måste arbeta genom sina inkarnater. Eftersom han inte har något att förlora på det sättet han spelar på, så verkar hans styrka vara mer att han beter sig mindre som gud och mer som en manipulatör utav fysiska väsen.

Jag har mycket dålig koll på vampyrernas gudinna dessvärre, men Dikub har massor med tillbedjare. Mer eller mindre hela Asharinahalvön tror på honom som en "dödsgud".

Maktahs makt är lite diffus eftersom hon endast verkar ingripa via sina dwarkha (eller hur det stavas) som är hennes demoniska sändebud. Kanske gör hon detta för att samla kraft inför den kommande eonen?

Granted, det kanske bara är min tolkning.

 

[Ymir]

en intressant side note till den här diskussionen kan vara att vi på Helmgast observerat att den rådande eonen tycks markant dominerad av gudar med teman som eld och lag (Daak, Mhîm, Mahktah, för att bara nämna några). Man kan spekulera om detta har en koppling till kosmiska influxer av något slag, som gynnat just dessa gudar.

 

[Mundo]

Maktahs makt är lite diffus eftersom hon endast verkar ingripa via sina dwarkha (eller hur det stavas) som är hennes demoniska sändebud. Kanske gör hon detta för att samla kraft inför den kommande eonen?

Litet sidospår men... Hennes dwarkha är definitivt -inte- ett demoniskt sändebud. Maktah skapade tirakerna som perfekta krigare, starkare än alven, snabbare än dvärgen, mer flexibel än människan (vill påminna alla om att marnakhtiraker inte har några negativa attribut, endast bonusar).
Detta endast för att kunna spöa skiten ur demoner. Älskar också att i de gamla reglerna landade en tirak, oavsett vad den gjort i sitt liv, alltid på positiv quadosh om de dog i strid. Välkommen till vår coola hörna, du dog ju på "rätt" sätt.

 

[Zorbeltuss]

Hmm, det överensstämmer inte riktigt med hur jag har tolkat det. Drömmaren är inte en gud i den befattning som t.ex. Daak är. Drömmaren står långt över gudarna på samma sätt som gudarna över människorna.

Därefter så har jag aldrig fått uppfattningen av att Xinu är en stark gud, utan måste arbeta genom sina inkarnater. Eftersom han inte har något att förlora på det sättet han spelar på, så verkar hans styrka vara mer att han beter sig mindre som gud och mer som en manipulatör utav fysiska väsen.

Jag har mycket dålig koll på vampyrernas gudinna dessvärre, men Dikub har massor med tillbedjare. Mer eller mindre hela Asharinahalvön tror på honom som en "dödsgud".

Maktahs makt är lite diffus eftersom hon endast verkar ingripa via sina dwarkha (eller hur det stavas) som är hennes demoniska sändebud. Kanske gör hon detta för att samla kraft inför den kommande eonen?

Granted, det kanske bara är min tolkning.

Drömmaren kan du definitivt ha rätt om, men så som jag tolkat honom är han bara en oerhört mäktig gud jämfört de andra gudarna.

Xinu gjorde helmgastarna, något som är starkare än alla andra gudars sändebud och de få övriga gudarna som har inkarnater har max möjlighet att göra en, därav anser jag att Xinu är en stark gud.

Jag nämnde att Dibuk hade massor av tillbedjare, kanske på ett aldeles för otydligt sätt dock, det jag menade är att Dibuk trots sina horder av följare är svagare än vampyrernas gudinna som kan och ger i stort sett alla vampyrer gudomliga krafter, medans för dibuks del är det några få utvalda.

Maktahs makt för tillfället är diffus, men hon kom med på listan då hon faktiskt har skapat hela Tiraksläktet.

Litet sidospår men... Hennes dwarkha är definitivt -inte- ett demoniskt sändebud. Maktah skapade tirakerna som perfekta krigare, starkare än alven, snabbare än dvärgen, mer flexibel än människan (vill påminna alla om att marnakhtiraker inte har några negativa attribut, endast bonusar).
Detta endast för att kunna spöa skiten ur demoner. Älskar också att i de gamla reglerna landade en tirak, oavsett vad den gjort i sitt liv, alltid på positiv quadosh om de dog i strid. Välkommen till vår coola hörna, du dog ju på "rätt" sätt.

Dwarkhas är tekniskt sett demoner vilket är skrivet i flertalet böcker, likt änglar (som jag faktiskt inte vet om de faktiskt används av någon gud), tekniskt sett som i daimotropiska varelser alltså. Så jag skulle väl säga att det helt är en tolkningsfråga huruvida de är demoniska sändebud.

/Luna Lovegood

 

[Fahnen]

Jag tycker gudarnas existens i Eon är väldigt rörig och motsägelsefull. Nu har jag inte mina eonböcker hemma och kan inte kolla exakt var och vad som står så jag kör ur minnet. I Barbarer och Människofolk så omnämns en gud som i ett sista desperat försök att inte tyna bort från existensen inkarnerat sig på Mundana. Han är i starkt behov av troende men verkar helt ha glömt att han faktiskt är en gud eftersom ingen tillber honom, hans fysiska existens har begränsningar och om hans fysiska kropp försvinner så tynar han bort. Där hintas ju ett beroende av tillbejdare för att gudar ska trivas och må bra. Men en del gudar verkar ha mycket makt trots att ingen tillber dem (de "onda" gudarna verkar vara sådana). Men samtidigt så beskrivs det som typ omöjligt att förinta en gud och att det är mycket enklare att bygga en bur av kosmisk energi och låsa in de gudar som uppför sig illa, vilket borde leda till att de glöms bort och därmed sluta existera... vilket gudar inte gör? Religioner omnämner en "Minimus" som är ledare för ett utdött gudafolk men det sägs inget om hur dessa gudar dog. De flesta av mundanas gudar verkar sakna tillbedjare, har ingen religion knuten till sig och påverkar inte Mundana, dess folk eller kultur på något vis men de existerar ändå (eller?). En del gudar verkar tillhöra samma panteon medan andra verkar vara självständiga och dessa gudagrupperingar tycks sakna relationer sinsemellan. Det tycks inte spela roll huruvida en gud erkänner eller är medveten om andra gudar (någonstans står det att det är osäkert om Daak är medveten om att andra gudar finns). Tex så har Mundana inte mindre än fyra sol/ljusgudar.

Så frågan är vad är en gud och varför finns den? Hur uppstår en gud (annat än vid apoteos)?

Religion känns spontant som ett socialt fenomen och behöver nödvändigt inte involvera existerande gudar. Drakar tex har ju dyrkats som gudar utan att faktiskt vara eller bli gudar.

En annan intressant sak är att döden (Dibuk) och livet (Jordemodern) verkar vara de enda gudar i Mundana med världsomfattande spridning och som figurerar i flera olika religioner och under olika namn.

I det Mundana jag spelleder så finns gudar, demoner och andra mäktiga väsen för de är häftiga och när jag behöver dem i min plot. Varför gudarna finns och vilka lagar deras som styr deras existens har jag aldrig brytt mig om att reda ut.

 

[God45]

Vad är det du gillar med wall of the faithless?

Jag gillar ALLT med väggen. Mn att svara på den här frågan fick mig bannad från rpg.net permanent så...: http://forum.rpg.net/showthread.php?...8#post18255748

"God45's stated position is that not subsuming your moral judgement to the whims of an abusive greater power is not only inherently, clearly wrong (and anyone who disagrees is a fool or misguided), but that sticking to your principles, or being mentally unable to submit, deserves eternal suffering.


Also, apparently the ability to stick someone in a wall for eternal torture --or, by the same token, smash their brains out with a hammer or tie them up in your basement and torture them, the only difference being magnitude (unless you want to pretend it hinges on the "divine spark", making the thug a "greater being". In which case just make the attacked party in each case a child, or severely brain damaged: lesser beings than adults)-- means you are "beyond [attacked party's] morality", which you can translate from cackling to English at your leisure.





might=right isn't a theory. It's an attack on decency. An obviously untrue, stupid, evil position, that's hopefully stupid, untrue, and aggressive enough to wrongfoot long enough to gain a tiny mental foothold for this piece of rhyming nonsense. He's roleplaying a demagogue of Bane, or real world equivalent. Why is anyone engaging with him as if he's arguing in good faith?




Here's his actual first post on the topic (in the thread?), because people seem not to have noticed that it's a cartoon villain speech full of vicious, nonsensical assertions, sprinkled with less than one full veneer's explanation"

 

[Ymir]

Drömmaren kan du definitivt ha rätt om, men så som jag tolkat honom är han bara en oerhört mäktig gud jämfört de andra gudarna.

Xinu gjorde helmgastarna, något som är starkare än alla andra gudars sändebud och de få övriga gudarna som har inkarnater har max möjlighet att göra en, därav anser jag att Xinu är en stark gud.

Jag nämnde att Dibuk hade massor av tillbedjare, kanske på ett aldeles för otydligt sätt dock, det jag menade är att Dibuk trots sina horder av följare är svagare än vampyrernas gudinna som kan och ger i stort sett alla vampyrer gudomliga krafter, medans för dibuks del är det några få utvalda.

Maktahs makt för tillfället är diffus, men hon kom med på listan då hon faktiskt har skapat hela Tiraksläktet.

Dwarkhas är tekniskt sett demoner vilket är skrivet i flertalet böcker, likt änglar (som jag faktiskt inte vet om de faktiskt används av någon gud), tekniskt sett som i daimotropiska varelser alltså. Så jag skulle väl säga att det helt är en tolkningsfråga huruvida de är demoniska sändebud.

/Luna Lovegood

Begreppet "demon" är lite förvirrande i Eon, och håller slutligen på att definieras mer tydligt i Eon IV. Som landet ligger just nu är även naturandar är tekniskt sett demoner eller lägre gudar, eftersom icke-köttsliga varelser inte kan vara psykotropiska och ändå bestå i världen; psykotropiska varelser definieras av att de i regel behöver ett astralt band mellan ande och en fysisk kropp för att leva, eftersom deras varande upprätthålls av jordiska, fysiska kraftkällor som luft, mat och vatten. Man måste därför skilja på olika typer av demoner, men det är väldigt sannolikt att dwarkkas har daimotropiska andar. Mhîmrätten har änglar, dessa är generellt så kallade "primalväsen", dvs manifesteringar kopplade till primalkraftkällorna. De har daimotropiska eller teotropiska själar.

 

[Vlad Tepes Draculea]

Hmm, det överensstämmer inte riktigt med hur jag har tolkat det. Drömmaren är inte en gud i den befattning som t.ex. Daak är. Drömmaren står långt över gudarna på samma sätt som gudarna över människorna.

Därefter så har jag aldrig fått uppfattningen av att Xinu är en stark gud, utan måste arbeta genom sina inkarnater. Eftersom han inte har något att förlora på det sättet han spelar på, så verkar hans styrka vara mer att han beter sig mindre som gud och mer som en manipulatör utav fysiska väsen.

Jag har mycket dålig koll på vampyrernas gudinna dessvärre, men Dikub har massor med tillbedjare. Mer eller mindre hela Asharinahalvön tror på honom som en "dödsgud".

Maktahs makt är lite diffus eftersom hon endast verkar ingripa via sina dwarkha (eller hur det stavas) som är hennes demoniska sändebud. Kanske gör hon detta för att samla kraft inför den kommande eonen?

Granted, det kanske bara är min tolkning.

Har inkarnater = Svag gud?
Jag förstår inte kopplingen. Inkarnater är ju oerhört kraftfulla varelser med makt att högst handgripligen påverka världshändelserna. L'meas i Thalamur till exempel. Och är inte kejsar Jargus egentligen en inkarnat? Mycket tyder på det I "Legender och hemligheter". En tolkningsfråga förståss... Men i min och många andras kampanjer (det senare har jag hört från spelare IRL) är Inkarnater riktigt "bad ass". Så vi ser det snarare som så att Gudar som har makt att skapa Inkarnater är de allra mäktigaste. Det lär gå åt en hel del teotropi för den Gud som skapar en inkarnat. Om man gör paralleller till verkligheten är ju de tre största religionerna skapade av Inkarnater (Jesus, Moses och Muhammed), så hur tänker du då du menar att Inkarnater = en svag Gud? Du får naturligtvis göra som du vill i din kampanj, jag bara undrar hur du tänker. Hos oss är det i alla fall precis tvärtom.

 

[Vlad Tepes Draculea]

Begreppet "demon" är lite förvirrande i Eon, och håller slutligen på att definieras mer tydligt i Eon IV. Som landet ligger just nu är även naturandar är tekniskt sett demoner eller lägre gudar, eftersom icke-köttsliga varelser inte kan vara psykotropiska och ändå bestå i världen; psykotropiska varelser definieras av att de i regel behöver ett astralt band mellan ande och en fysisk kropp för att leva, eftersom deras varande upprätthålls av jordiska, fysiska kraftkällor som luft, mat och vatten. Man måste därför skilja på olika typer av demoner, men det är väldigt sannolikt att dwarkkas har daimotropiska andar. Mhîmrätten har änglar, dessa är generellt så kallade "primalväsen", dvs manifesteringar kopplade till primalkraftkällorna. De har daimotropiska eller teotropiska själar.

Jag skulle verkligen gilla om ni spinner vidare på detta med änglar och även inför det för Daak-religionen (i alla fall för den sabriska, men gärna även för den jargiska, de kan ju ha skilda uppfattningar om vilka änglar som skall betraktas som änglar och vilka som är att betrakta som mörkeränglar eller demoner) officiellt. Har själv redan gjort det och tillämpar artiklar från Fenix på temat änglar.

 

[Vlad Tepes Draculea]

Jag har förövrigt i min kampanj redan skrivit in i en "hemlig" SL-bok vilka Gudar som är sanna, vilka som är äkta och vilka som är falska. Jag rekommenderar alla som spelar EON på ett episkt vis att göra sammalunda, om man inte vill att alla skall vara någorlunda lika mäktiga, men det blir enligt mig väldigt rörigt på det viset. Bättre att dela upp dem. Ett kapitel i "Hjältarnas handbok" i Drakar och Demoner kan vara till hjälp, för dem som vill genomföra en mer djuplodande studie av sina Gudar. Har för mig det finns artiklar i Fenix som snuddar vid ämnet också, som temanumret om änglar, men har för mig det fanns något mer... I Sinkadus fanns det en artikel som hette "Gudarnas kamp" som är mycket läsvärd.

Sedan anser jag att endast äkta och sanna Gudar bör kunna ge sina tillbedjare Gudagåvor, men det är ju endast för de som vill spela episkt.

Kan inte Helmgast göra frivilliga regler för de som vill ha en episk kampanj? Frivilliga regler för maktböner, Gudagåvor, mm? Ett förslag bara.

 

[Hikage]

Fast är inkarnaterna verkligen så starka? L'meas kan ju styra Igar men han är ju fortfarande medveten om det och han försöker ju göra motstånd. Det verkar mer som att inkarnaterna försöker styra med list mer än med makt och att de använder sina förmågor på ett bra sätt.

Vidare förstår jag inte riktigt varför Xinu nödvändigtvis måste vara en mäktig gud bara för att han skapade Helmgastarna och har sina inkarnater? Om vi utgår ifrån att alla är så mäktiga som vad de skapar så borde ju Makthah vara nummer två? Hon har ju skapat alla tiraker och även om de kanske inte kan gå ensamma mot en helmgast så är nog deras gemensamma styrka (och kraften som krävdes för att skapa dem) enormt mycket större än något Xinu gjort. Samma sak gäller Vontar som skapade dvärgarna.

Det är ju inga gudar som väljer att ta en aktiv roll i världen förutom de som svartvitt anses mörka men det behöver ju inte betyda att alla andra gudar är svaga.

 

[Vlad Tepes Draculea]

Jag tycker inte Tiraker är särdeles mäktiga. Eller egentligen menar jag: de bör inte vara så "top noch" som de är för dem som spelar Helmgast/Neogames Mundana 100% hardcore grisodling. Alvernas skapargud bör väl vara mäktigare? I alla fall är det så jag vill ha det. Men det är nog så att spelar man EON 100% exakt enligt regelböcker och moduler och inte lägger till, ändrar eller drar ifrån är nog Tirakerna alldeles för mäktiga. Resonerar man utifrån det (och inte utifrån hur man tycker det ska vara) har du säkert rätt. Själv ogillar jag att spela en barbarisk, korkad, ondskefull fascist (som tiraker är) och ogillar starkt allt de står för. Jag delar inte heller uppfattningen att de bör vara mörkrets bekämpare eller att de skall vara matriarkala, för det strider totalt mot min uppfattning om hur orcher skall vara. Men det är ett ämne för en annan tråd. Du har därför rätt: tirakernas Gudinna Makhtah bör nog vara en av de fem mäktigaste Gudarna. Konstigt är det i alla fall att alverna då har spöat tirakerna i alla krigen mellan raserna... Hur gick det till? (Retorisk fråga). Går man strikt efter attributbonusar bör alverna slaktas som grisar. Vi vill inte (läs: min spelgrupp) ha töntiga skogskramare till alver som inte kan stå emot orcher. I min kampanj är alverna mer som alverna i Raymond E Feists värld. Bra mycket hårdare och coolare än Neogames/Helmgast version. Därför har jag gett dem attributbonusar efter beskrivningarna om varje stam. Men det är vi det...

Vidare: om man nu spelar totalt renodlat som du gör bör väl Thanata (Nattens drottning) vara en mycket mäktig Gudinna? Vampyrernas skapargud... Borde väl vara tuffare än Tirakernas?

Fast skall man endast se till rasernas attributbonusar? Ser man till antalet tillbedjare är väl Daak den mäktigaste Guden?

Så om ni träffar på en SLP eller RP som kickar röv med er spelgrupp och som är en Gudainkarnat så tänker du" Oj, vilken mäktig person. Hen måste vara en trotjänare till en mycket svag Gud, eftersom hen är så mäktig". Öhh. Logik någon? För att bygga en stark och bra bro/hus etc måste man vara skicklig. För att skapa en mäktig ras eller en Inkarnat fodras väl en mäktig Gud? Skulle det vara tvärtom skulle ju nästan alla Gudar ha Inkarnater och påverka världspolitiken... Du verkar resonera som så att desto svagare Gud, desto mer kan denna lägga sig i Världen. För mig är det helt bakvänt och ologiskt resonemang. Desto mäktigare Gud i din kampanj, desto mer frånvarande? Desto mindre kraftfulla tjänare? Öhh?

Hoppas inte att Helmgast håller med dig i ditt resonemang och skriver kommande moduler efter den obefintliga logiken. Då ska jag anordna ett bokbål med mina böcker, det svär jag på.

 

[Hikage]

Jag avskyr tiraker och inte bara för att jag älskar dvärgar. De är som du säger helt barbariska, korkade och inte ens är missförstått hatade av de andra folken. De är hatade av andra folk för att de beter sig som svin och försöker (utan att egentligen försöka?) passa in i ett samhälle som inte passar dem.

Nu är det inte så här jag spelar utan jag ifrågasätter varför de gudar som väljer att ta en tillbakadragen approach till världen automatiskt måste vara svagare. Därför borde det vara som du säger att alvernas skapare måste varit en fruktansvärt mäktig gud vem det nu är. Det är därför jag inte riktigt köper argumentet att starka inkarnat => starkast gud. Men samtidigt är det det enda sättet vi kan rangordna gudar enligt officiellt material. De gudar som inte gör något i det officiella materialet kan vi omöjligt rangordna dem. Den enda anledningen till att jag tänker att Daak inte nödvändigtvis behöver vara en mäktig gud (han kan ju fortfarande vara det, men materialet säger ju inget om saken) är för att han inte skapade människorna.

Jag resonerar inte så som du påstår att jag gör, om det framstod så får jag be om ursäkt. Egentligen vill jag inte ens rangordna gudarna för hur ska man egentligen gå till väga när man inte har hälften av all fakta som skulle behövas? Vi vet ju inte varför vissa gudar inte gör något. Vi vet inte varför alverna inte tillber en gud eller hur de skapades? Det kan ju likaväl vara så att gudar har någon oskriven regel som säger att de inte får ingripa allt för mycket (vilket förra Mörkret verkar stödja).

Tillägg:

Jag droppar denna länken också. Det känns som att den diskuterade en del saker som passar in i denna tråden.