Får ni också sån där post-traumatisk
saknad efter spelet? Det är så himla spännande att följa och man har massa tankar och så...poff blir det dödstyst när det är över. Varulvsspel lämnar liksom nåt sorts tomrum efter sig.
Hursomhelst är jag på! Jag är gärna spelare i alla sorters varulvsspel (mitt favoritvarulvsspel är nog Mukwas "Ett Äventyr", som hade en lagom mängd fluff).
Sedan hoppas jag på att någon gång i framtiden (dvs inte 2014/första halvåret 2015) få:
1. Arrangera en klassiker och visa hela världen (och mig själv) att jag klarar av att göra det efter konstens alla regler.
2. Arrangera "Ebon Oaks 2 - Återkomsten", dvs ett sorts varulvsspel där målet är att klara sig ut ur ett spökhus innan spökena har dödat alla (eller är lika många som de oskyldiga tonåringarna som går in i huset)
3. Arrangera ett fluffgalet spel i Indiana Jones/Chtulhu-investigator/1920-tal-stil med massa pussel, gåtor, chiffer mm.