Tror jag förstår vad du menar. Säg att man väljer lärd som yrke, inriktad på lagvetenskap. Man tycker att han ska vara en typisk jurist, så man gör honom trist, grå & tråkig (som person). *hehe* Att en sådan person nu skulle bege sig ut i den Stora Världen för att äventyr, slåss mot Drakar & Demoner (/images/icons/wink.gif) och rädda världen i überepiska äventyr är nog väldigt osannolikt! Rollpersonen är helt enkel fel typ för sådant. Men spelledaren vill inte spelleda trista lagprocesser och sånt där, så han skapar situationer där den tråkiga lagvrängaren tvingas ge sig ut på Stora Äventyr (lite På Heder & Samvete, men i en fantasyvärld /images/icons/grin.gif).
Men men, ska man nu skapa en ROLLPERSON, sä är det väl vettigt att välja en rollperson som har skäl att ge sig ut och äventyra (om man vill spela klassiska äventyr)! Kanske har denne en äventyrlig anda, eller också har rollpersonen ett yrke som automatiskt leder denne in i äventyrens läskiga värld. Men som du (ungefär) säger, gör man en trist bokmal, ska man ju oxå spela en trist bokmal (hur kul det nu kan vara, oavsett det faktum att man onekligen valt ett annorlunda yrke). Men visst, rollspel är ju trots allt öppet för mycket. Så vill man spela trista lagprocesser, eller vardagligt liv, familjegräl och sånt, forskare, powergameing så in i helvete(!) eller whatever, så kan man ju faktiskt göra det. Det enda viktiga är att man har skoj.
/images/icons/thinks.gif