Nekromanti Annorlunda värderingar

[Lycan]

Ja, jag förstod nog egentligen vad du menar... Här tänkte jag förklara varför jag ändå postade mitt meningslösa nitpickinlägg, trots att jag alltså anade vad du var ute efter, men jag kom inte på något klatschigt att skriva.

Till ämnet.

Överlag har jag jävligt svårt att sympatisera känslomässigt med folk som är respektlösa mot andras integritet. Detta kan ställa till lite problem för mig när jag spelar, eftersom jag har lite dåligt med distansen då. Kan få ganska mycket jobbiga känslor av olika former av maktmissbruk, övergrepp och förtryck då. Ingen distans helt enkelt. Så, ibland kan mina rollpersoner nog dela märkligt många värderingar med mig.

Av någon anledning har jag dock inte alls detta "problem" när jag spelleder (har mycket lättare att distansiera mig när jag har kontrollen). Och använder oftare än inte maktmissbruk, övergrepp och förtryck som plotdrivande apparater

När jag spelleder har jag alltså inga problem med att inkorporera "omoraliska" aktiviteter i mina scenarier, om de så skulle råka vara centrala i den kultur jag gestaltar. Dock är det viktigare för mig att mina plotelement är intressanta och avvägda mot omtanke och ansvar för spelarna än att de är "korrekta" enligt en påhittad religion, samhällsform eller whatever.

- L

 

[Pendragon]

Överlag har jag jävligt svårt att sympatisera känslomässigt med folk som är respektlösa mot andras integritet. Detta kan ställa till lite problem för mig när jag spelar, eftersom jag har lite dåligt med distansen då. Kan få ganska mycket jobbiga känslor av olika former av maktmissbruk, övergrepp och förtryck då. Ingen distans helt enkelt. Så, ibland kan mina rollpersoner nog dela märkligt många värderingar med mig.

Vad skönt med nån som tydligen inte heller är jättebäst på det här, till skillnad från större delen av tråden.

Skulle du kunna uppfatta en SLP (eller RP för den delen) som behandlar sina slavar/tjänare/familjemedlemmar som ägodelar (möjligtvis välskötta ägodelar) och därmed nekar dem någon som helst integritet som sympatisk överhuvudtaget? Och skulle det i så fall gå ut över ditt rollgestaltande, eller särskiljer du noga på vad du och din rollperson tycker om folk och fä?

Av någon anledning har jag dock inte alls detta "problem" när jag spelleder (har mycket lättare att distansiera mig när jag har kontrollen). Och använder oftare än inte maktmissbruk, övergrepp och förtryck som plotdrivande apparater

Det är nästan givet. Men skulle du låta en person du ville framställa positivt syssla med saker du själv uppfattar som negativa, enligt din egen moral?

När jag spelleder har jag alltså inga problem med att inkorporera "omoraliska" aktiviteter i mina scenarier, om de så skulle råka vara centrala i den kultur jag gestaltar. Dock är det viktigare för mig att mina plotelement är intressanta och avvägda mot omtanke och ansvar för spelarna än att de är "korrekta" enligt en påhittad religion, samhällsform eller whatever.

Sen är det (ofta) skillnad på enstaka SLP:er och plotelement. Jag menar, ingen kräver nog av sina spelares rollpersoner att de ska gilla läget eftersom det är acceptabelt i deras kultur när de blir sålda till slaveri med tillhörande taskigt liv och dagliga övergrepp.
Ett "vad gnäller ni för, såhär behandlar alla sina slavar här i landet" är kanske inte alltid tillräckligt för att lugna spelarna.

/Joel

 

[Ceram]

nej

Vad har ni erfarenheter och vanor på det området?

Mina försöka att få våldtäkt, slaveri, misshandel och korruption att framstå som normalt blir oftast ganska patetiska.
Den enda gång spelarna skulle spela inte bara moraliskt låga tack vare sammhällsklass utan rent onda gav jag ganska fort upp den lilla kampanjen.
Delvis eftersom jag i verkliga livet har satt ibland väldigt höga moraliska regler för mig själv blir det knepigt i rollspel också.
Spelarna hakar på till vissa nivåer och de flesta rollpersoner blir åtminstone på något område de sunda värderingarnas väktare.


/Ceram, vill inte ens leka ond längre...

 

[LordTengel]

Jag har också fått för mig det, men jag har svårt att hitta någon källa till det... Några idéer? Jag vet att det nämns en förmodat lesbisk alv i Geografica (s 82), men det kan vara svårt att visa att något är accepterat genom att exemplifiera med rykten om någon som har ett pris på sitt huvud...

I mitt Mundana är de mest 'homotoleranta' kulturerna alvernas olika stammar, Cirefalierna (har dock inte läst hela den modulen, så detta kanske motsägs) och kraggfolket.

/LordTengel, instämmer med Jocke och Hjalle

 

[Lycan]

Skulle du kunna uppfatta en SLP (eller RP för den delen) som behandlar sina slavar/tjänare/familjemedlemmar som ägodelar (möjligtvis välskötta ägodelar) och därmed nekar dem någon som helst integritet som sympatisk överhuvudtaget? Och skulle det i så fall gå ut över ditt rollgestaltande, eller särskiljer du noga på vad du och din rollperson tycker om folk och fä?

Idag tror jag att jag att jag hade undvikit att skapa en rollperson som ligger alltför långt bortom min egen horisont. Antagligen hade en sådan rollperson sett t ex slaveriet i Eon som något ont; något som helst borde försvinna, men som man inte kan göra något åt i dagsläget. Som jag själv ser på de hemskheter som finns i verkligheten alltså. Det hade gett en lagom balans mellan identifikation med rollen (som det hade blivit svårare med om jag t ex spelat någon som sympatiserat med slaveri) och "trovärdighet" (det passar sig kanske inte riktigt för en Eon-RP att använda marxistiska argument).

Fegt nog hade jag alltså bara undvikit att spela en RP som hade ställt mig inför en sådan konflikt

Med SLP'er är det ju besvärligare, det känns helt enkelt inte helt rätt att samtliga SLP'er är små Lycan-kloner med märkligt moderna värderingar.

Slentrianelaka SLP'er, i såväl mina kampanjer som andras, har jag alltid problem att sympatisera med. Knäppondsadistelaka SLP'er som jag själv har hittat på har jag alltid läskigt lätt för att sympatisera med (Ibland blir det farligt lätt att sympatisera med individer vars drifkrafter och motivationer man har full insikt i), medan jag fort tappar all distans till _andras_ knäpponda SLP'er och hatar dem helhjärtat.

Sammanfattningsvis:

Ingen förmåga att sympatisera med _andras_ "elaka" skapelser. Kan gå ut över rollgestaltandet.

Ganska bra (lite väl bra?) förmåga att sympatisera med _egna_ "elaka" skapelser.

Det är nästan givet. Men skulle du låta en person du ville framställa positivt syssla med saker du själv uppfattar som negativa, enligt din egen moral?

Ja, när jag spelleder är jag väldigt förtjust i moraliskt mångbottnade individer. En frihetskämpe som handlade med slavar för att finansiera sin kamp hör till favoriterna.

Sen är det (ofta) skillnad på enstaka SLP:er och plotelement. Jag menar, ingen kräver nog av sina spelares rollpersoner att de ska gilla läget eftersom det är acceptabelt i deras kultur när de blir sålda till slaveri med tillhörande taskigt liv och dagliga övergrepp.
Ett "vad gnäller ni för, såhär behandlar alla sina slavar här i landet" är kanske inte alltid tillräckligt för att lugna spelarna.

Njae, men om _spelarna_ fixar det får de allt gilla läget
SL har säkert ändå hittat på något spännande som ska hända i fångenskapen.

Då är det antagligen viktigare att se till att ingen av _spelarna_ mår dåligt av destruktiva plotelement. Det händer ju att man spelar med känslomässigt labila individer (hosthost), och då får man ibland lägga lite band på sina ondaste idéer. Vad gäller hur spelarnas _rollpersoner_ mår råder väl snarare det omvända; ju sämre desto bättre

 

[Ymir]

Det är skillnad på homosexualitet och att ha sexuell samvaro med en individ av samma kön som en själv.

I Mûhad och Momolan tänkte jag mig liksom att det senare är ganska vanligt förekommande och relativt accepterat, men samtidigt inget man talar högt om. Om en man vägrade gifta sig och enbart kände en dragning till andra män, vore det fortfarande en stor skandal - man förväntas fortfarande föredra kvinnor, även om kärlek mellan män hyllats av oräkneliga poeter. Kvinnor är till för sex och fortplantning, män är till för kärlek

Liknande uppfattning kan jag tänka mig råder i många kulturer - Thalamur och Kragg, tex. Verklig homosexualitet, alltså att inte alls vilja ha sexuellt umgänge med det motsatta könet, hade man fortfarande fått skit för där. Tillochmed alverna i mitt Mundana ser lite snett på det; Léaram och Henéa i synnerhet - deras kulturer är så inriktade på parbildning och fortplantning. Det vore lite för puttenuttigt annars. Uppfattningen om att alver är mer toleranta än andra baserar ni till större delen på en kliché, och den är jag hjärtligt trött på. Mina alver är på ytan rätt toleranta, förstås, men deras samhälle har en fördömande och konservativ sida som är nog så påtaglig.

Om man inte vill bilda par eller åtminstone få barn passar man liksom inte in i samhällsnormen, inte hos människor, inte ens hos alverna - vilka ens sexpartners sedan är vid sidan om är däremot inte särskilt relevant.

Är det någon kultur jag kan tänka mig helt och hållet tolererar homosexualitet, hade det nog fått bli dvärgarna eller rentav tirakerna. Det vore helt enkelt mindre kliché. Eller kamorferna, men de blir snarare kära i koncept än i personer, så de räknas nog inte förstås. Dessutom kan jag inte sluta tjata om dem hela tiden, förlåt

- Ymir, hjärtligt trött på paradisalver

 

[LordTengel]

Du har naturligtvis rätt i distinktionen mellan sexuell läggning och sexuellt beteende... Med mitt inlägg syftade jag, åtminstone i cirefaliers och kraggs fall, på det senare. Åtminstone cirefalierna verkar ju ha en sådan inriktning på folket och dess framtid att jag tvivlar på att de skulle vara positiva till stadiga relationer som inte leder till att det föds barn.

(Inser nu att tirakerna, enligt samma resonemang, mycket väl skulle kunna ogilla lesbiska men inte homosexuella män, då det finns så många hannar att det inte märks om några inte bidrar till barnavlandet...)

Uppfattningen om att alver är mer toleranta än andra baserar ni till större delen på en kliché, och den är jag hjärtligt trött på.

Inte för att det verkade vara en fråga, men personligen baserar jag den på att livskamratskap används som ett sätt att hantera evigheten och förbannelsen, och att jag därför tror att alverna är mer benägna att tolerera även homosexuella relationer. Allt som kan hjälpa individen att hålla sig någorlunda borta från inåtvändheten, liksom...