Nekromanti Ansvar för innehållet i våra spelomgångar i olika forum och sammanhang?

[RasmusL]

Det här är en tangent till diskussionen om Shoshana Kessocks blogginlägg om gestaltandet av psykisk ohälsa i spel

Jag har läst Shoshanas blogginlägg och även stött på ett par väldigt snarlika yttranden rörande droger, våldtäkt, kolonialism och rasism innehållandes tydliga budskap om att behandla dessa ämnen respektfullt och att göra sin hemläxa i förväg. Till stor del håller jag med och jag är ett stort fan av att problematisera för glatta livet när jag spelar men det är min preferens, inte något jag upplever nödvändigt, och jag inser givetvis att alla inte delar denna.

Frågan är då om det faktiskt är "fel" på någon form av högre nivå att gestalta problematiska element utan att problematisera dem?
Vilket ansvar har vi som deltagare för det material vi producerar vid bordet?
Är det olika på konvent? På scenarion med fler deltagare/åhörare(exempelvis när man spelar i en öppen miljö eller är på ett större lajv)?
Är vissa problem mer angelägna att behandla varsamt och varför? Är det flavour of the month-mode som avgör vad som är en het potatis just nu? Varför är det exempelvis mindre problematiskt att beskriva hur vi slår ihjäl folk på ett ovärdigt sätt än att gestalta deras mentala ohälsa på ett ovärdigt sätt? ÄR det mindre problematiskt?

 

[RasmusL]

Jag pratar nu främst inte om skrivna produkter utan snarare om "rollspel" som det vi skapar i stunden.

 

[Mogger]

Fel och fel. Det är som att dra vitsar om förintelsen, kvinnoförtryck och homosexualitet. Det kan vara smaklöst eller ironiskt, det kan väcka avsky eller eftertanke. Det enda vi kan konstatera är att om vi vill ha med problematiska ämnen i våra spel (inklusive våld) bör vi göra det varsamt och respektfullt.

 

[RasmusL]

Fel och fel. Det är som att dra vitsar om förintelsen, kvinnoförtryck och homosexualitet. Det kan vara smaklöst eller ironiskt, det kan väcka avsky eller eftertanke. Det enda vi kan konstatera är att om vi vill ha med problematiska ämnen i våra spel (inklusive våld) bör vi göra det varsamt och respektfullt.

I vilka fall "bör" jag lägga energi på detta? Det som läggs fram upplever jag ofta är sådant som ändå kräver en del efterforskningar, tid och ansträngning, bör jag kanske inte spela rollspel alls om jag inte orkar läsa in mig på ämnena jag behandlar i spel? Är det annorlunda när jag sitter hemma med de som redan känner mina åsikter gentemot när jag spelar med okända spelare? Givet att jag inte direkt förolämpar någon vid spelbordet, har vi ändå ett ansvar för det material vi producerar, för att möjligen odla en förskönad bild av droger, dödande, mentalsjukdom, etc genom att inte alltid ta det "på allvar"?

Spoiler: kommentarer

Nä, jag skrev att vi "bör [hantera] det varsamt och respektfullt". Lägga energi i form av efterforskningar o.dyl har jag inte pratat om.

Vill du lägga tid på att studera ämnet du anser problematiskt är det naturligtvis ditt val, och säkert ett vettigt sådant, men jag anser inte att rollspel bör kräva studier av den typen. Du kan ju lika gärna leka med dina egna fördomar. Det kräver ingen efterforskning.

Men är det inte just det exempelvis Shoshana vänder sig mot? Att jag på något vis bör akta mig för att utgå från mina fördomar?

Jag tycker ju inte att Shoshana har rätt i allt hon skriver

Men visst, att fastna i fördomar är inte optimalt för någon. Någon form av medvetenhet är oftast önskvärd, men samtidigt är rollspel bra på att problematisera.

Jag har ett väldigt starkt minne från det gamla Mutant 2-äventyret Katastrofens väktare (tror jag). Vi sköt oss igenom hela äventyret, och vid ett tillfälle träffade vi på ett bilvrak. Det ska bli vårt! Men under vraket bodde en kaninfamilj. Vi sköt dem med och jag mådde dåligt i veckor efteråt. (Vi var väl ca 12 år då).

Vi problematiserade våld, genom barns omedvetenhet och impulsivitet.

Jag menar att det är så rollspel funkar. Även om du utgår från fördomar o.dyl kan du lära dig något.

 

[Ram]

Det beror bara på vad du och dina medspelare tycker är fel. Min tummregel är att alltid vara återhållsam med folk man inte känner alternativt väldigt tydlig med förutsättningarna.

 

[RasmusL]

Det beror bara på vad du och dina medspelare tycker är fel. Min tummregel är att alltid vara återhållsam med folk man inte känner alternativt väldigt tydlig med förutsättningarna.

Absolut. Jag är säkert otydlig i mitt startinlägg men det jag lite går efter lite är det här "'fel' på någon form av högre nivå" som jag upplever antyds. "Gör inte såhär för det är dåligt" snarare än "tänk på att du inte ska göra såhär när utan att på förhand komma överens om hur ni ska spela" är retoriken jag hör och jag tycker att det antyder ett högre ansvar för materialet vi producerar och reproducerar. Är du med på vad jag försöker snacka om?

Spoiler: kommentarer

Jo, jag tror det men mitt svar är detsamma... Asså, om man inte är hyfsat säker på att det är kul för motparten/medspelarna så är min tummregel, tråkig som den är, att låta bli. Känner jag inte folk så skall jag inte riskera att trampa på deras "fun". Det blir ofta så tycker jag att det är svårt att återhämta sig från någonting som blev ett klavertramp. Men som sagt, tydlighet i förutsättningarna eller att prata om det när det är på väg att hända är nog A och O.

Sedan finns det såklart massor med nyanser. Det är olika nivåer att utforska att prata illa om Tre kronor, att vara kränkande mot judar och att gestalta barnvåldtäkt. Ballansen ligger i att kunna gestalta en tydlig spänning utan att kliva över gränsen.

 

[chrull]

Jag ser det lite som sex eller grova skämt. Vad jag och min spelgrupp gör är mellan oss. Ingen annan får lägga sig i eller kalla det olämpligt eller fel så länge alla som är med och deltar är okej med det.

Spelar man i en öppen miljö så kanske man ska tänka på vilka som kan vandra förbi. Det kanske inte är lämpligt att spela Tentacle Rape the RPG eller Sällskapsresan 8 - Nu gör vi slavar av de Mörkhyade! i cafeterian på ett konvent där det springer barn och besökare.

Spelar man något där förbipasserade dessutom kan vara med i spelet (ett större lajv kanske) så ska man nog tänka till ett extra varv. Eller ännu hellre, ha klargjort vad som är okej eller inte i förväg.

Spoiler: kommentarer

Sällskapsresan 8 - Nu gör vi slavar av de Mörkhyade!



http://kulturbloggen.com/wp-content/uploads/2011/12/stighelmer2.jpg

Tågen går i alla fall i tid!

 

[RasmusL]

...men om vi sprider vidare sunkiga stereotyper och okunskap då? Om vi lägger in en våldtäktshistoria i bakgrunden för att verka lite mörka och coola? Om våra karaktärer snortar lina efter lina kokain men inte uppvisar något av det beteende man kan förvänta i en verklig situation? Om vi dödar ork efter ork utan att reflektera över deras barn och familj? Befäster vi, medvetet eller omedvetet, stereotyper som trivialiserar och förskönar allt det vi inte riktigt förstår eller mäktar med att ens försöka förstå?

 

[Ram]

...men om vi sprider vidare sunkiga stereotyper och okunskap då? Om vi lägger in en våldtäktshistoria i bakgrunden för att verka lite mörka och coola? Om våra karaktärer snortar lina efter lina kokain men inte uppvisar något av det beteende man kan förvänta i en verklig situation? Om vi dödar ork efter ork utan att reflektera över deras barn och familj? Befäster vi, medvetet eller omedvetet, stereotyper som trivialiserar och förskönar allt det vi inte riktigt förstår eller mäktar med att ens försöka förstå?

Ja absolut! Väldigt stora delar av rollspelande tror jag är väldigt svartvit. Fokus ligger ofta på att "vinna" och medel och metod hamnar i skymundan eller blir kuriosa. Men jag tror att det ligger i sakens natur, att det är ett medvetet val. Man kan med all fördel välja att fokusera på de andra aspekterna, det är både spännande och intressant, men det blir ett annat typ av spel, ett annat fokus. Det blir mer en genre av rollspelandet i det läget än mainstream.

Sedan är det upp till var och en och bedöma hur man vill förhålla sig till den bristen/möjligheten. Stereotyper är faktiskt bara sunkiga om det stör någon, tro det eller ej, och okunskap är en välsignelse. Vi har pratat om detaljerade stridssystem, verklighetsliknande politik, "hur får staden mat?!" och liknande frågor med stor till liten output och detta är ytterligare ett sådant område där man med fördel kan förkovra sig men inte har någon som helst "plikt" att göra det.

Spoiler: kommentarer

+1

 

[chrull]

...men om vi sprider vidare sunkiga stereotyper och okunskap då? Om vi lägger in en våldtäktshistoria i bakgrunden för att verka lite mörka och coola? Om våra karaktärer snortar lina efter lina kokain men inte uppvisar något av det beteende man kan förvänta i en verklig situation? Om vi dödar ork efter ork utan att reflektera över deras barn och familj? Befäster vi, medvetet eller omedvetet, stereotyper som trivialiserar och förskönar allt det vi inte riktigt förstår eller mäktar med att ens försöka förstå?

Ja och Nej. Det beror ju helt på vad som händer och som utomstående är det ju svårt att veta och förstå exakt vad som händer.

Just därför ska utomstående inte lägga sig i vad som händer i min spelgrupp hemma i min lägenhet. Just därför kanske man ska tänka på vad som kan uppfattas av förbipasserande på ett konvent eller lajv.
Skiter man i vad förbipasserande tänker och tror om dig så är det väl bara att köra, men det kan ju vara vettigt att fundera på vilka de förbipasserande kan vara.

 

[Troberg]

Som jag ser det så är rollspel en äventyrsifierad form av världen, så verklighetens problem har inte nödvändigtvis samma vikt där.

Exempel:

* Vi kör en förskönad form av strid, där genomsnittspersonen är ungefär som om de var gjorda av modellera, som kan sättas ihop och fixas igen lite hur som helst.

* Vi kör en förskönad form av medeltiden, där frånvaro av toalettpapper inte är ett problem.

* Vi kör en förskönad form av medeltiden, där man inte dör av små sketa-infektioner och sånt.

Vi lånar helt enkelt vissa attribut från en setting, men gör den äventyrsvänlig. Det är ungefär som hur datorspel eller airsoft lånar vissa attribut från krig, men ignorerar saker i stil med människor som ligger och dör vrålande med kroppsdelar avsprängda i en lerpöl.

Varför skulle man då inte behandla andra problem på samma sätt? Varför skulle inte exempelvis en psykisk sjukdom kunna äventyrsifieras och användas i spel? Heck, filmer gör det på löpande band, med schizofrenier, fobier och idiot savants...

Vi spelar inte i den verkliga världen, vi bygger vår egen värld, och vi är byggmästaren och bygger den precis som vi vill.

 

[Kalil]

...men om vi sprider vidare sunkiga stereotyper och okunskap då? Om vi lägger in en våldtäktshistoria i bakgrunden för att verka lite mörka och coola? Om våra karaktärer snortar lina efter lina kokain men inte uppvisar något av det beteende man kan förvänta i en verklig situation? Om vi dödar ork efter ork utan att reflektera över deras barn och familj? Befäster vi, medvetet eller omedvetet, stereotyper som trivialiserar och förskönar allt det vi inte riktigt förstår eller mäktar med att ens försöka förstå?

Mmm. Man ska passa på så man inte befäster stereotypen av orker...

 

[Reddokk Fheg]

Jag säger använd lite sunt förnuft. Först beror det väl på vilka man spelar med och vad de tycker om dessa saker. känner man dem bra behöver man kanske inte bry sig så hårt om dessa saker om man vet att de inte tar illa upp eller tycker det är fel. men fortfarande kan man ju undvika väldigt grova och kränkande saker.
Spelar man i mer öppen miljö där andra finns närvarande bör man väl vara mer försiktig när det gäller känsliga ämnen eftersom man inte vet hur de som hör då reagerar, vad de tycker om dessa ämnen. Och om de inte känner er kan de ju även få svärare att förstå om ni i vissa fall är ironiska eller inte.

Men jag anser även att man inte ska vara allt för försiktig, det är ju ett spel och det är inte realistiskt. Psykisk ohälsa behöver inte gestaltas helt korrekt. den gör inte det i böcker, film och andra medior. och bara för att ett ämne äär "obekvämt" betyder det ju inte att det inte bör finnas med i ett spel. Tex tycker inte jag det är fel att en SL karakär kommer med rasistiska eller sexistiska komentarer i vissa lägen. Den karaktären kanske är menad att vara ett obehagligt svin och då behövs det ju gestaltas på något sätt.

En annan sak att tänka på är att folk är olika och det är i det närmaste omöjligt att inte få någon att känna sig kränkt eller tycka att man gör fel om det finns en större åhörar skara. eftersom vissa väldigt lätt blir kränkta eller tar illa upp. även om det inte hör till vanligheten så finns ju faktiskt vissa personen som tar illa upp för så enkla saker att du tycker annorlunda än de gör även om det är så enkla saker som att du ogillar en film de tycker är bra. man kan aldrig göra alla andra nöjda.
Så bästa är väl att försöka göra spelgruppen nöjd samtidigt som man gör detta på ett sätt som inte allt för uppenbart kan kännas kränkande för folk som hör eller läser vad ni gör

 

[God45]

Man är ju mer försiktig på ett con än man är med en skype grupp och mer försiktig med skype gruppen än med gruppen vid soffbordet. Men det är ju så man är, man slappnar av mer med folk man känner.

Men vilket spel man kör är också viktigt. När jag kör Warhammer fantasy roleplay offentligt så kommer där vara riktigt brutalt våld, misshandlande av tiggare döende av the galloping trots och Nurgel/Slanesh demoner. För det är Warhammer fantasy! Det är inte som om vi tar folk som går in på bion när de visar Saw 7 på allvar om de klagar på våldet. De visste vad de gav sig in på!

Det är som min Way of the wicked Pathfinder kampanj. Medan Pathfinder inte behöver innehålla brutalt våld, satanism eller tortyr så kan du vänta dig att den onda adventure path:en gör det. Så jag beskriver hur spelarna sågar igenom folks ryggradar med motorsågar och smälter folk med ond magi. Det är en del av upplevelsen! Och är spel konst är det ärligt talat en del av konsten som spelarna skapar. Vem är jag att beröva dem den penseln efter att jag gett dem en duk som gjord för blodrött? Det är inte som om Clive Barker gick för långt i The hellbound heart och hans beskrivningar är betydligt värre än mina och spelarnas.

 

[Reddokk Fheg]

...men om vi sprider vidare sunkiga stereotyper och okunskap då? Om vi lägger in en våldtäktshistoria i bakgrunden för att verka lite mörka och coola? Om våra karaktärer snortar lina efter lina kokain men inte uppvisar något av det beteende man kan förvänta i en verklig situation? Om vi dödar ork efter ork utan att reflektera över deras barn och familj? Befäster vi, medvetet eller omedvetet, stereotyper som trivialiserar och förskönar allt det vi inte riktigt förstår eller mäktar med att ens försöka förstå?

Lägga in en våldtäkts historia är väl helt ok om det behövs i historien. att glorifiera det och försöka få det att vara ok då kan man ju börja diskutera om det är fel eller rätt. men att den finns med är väl inget fel.

Att döda orker utan att skänka en tanke på deras barn eller kvinnor skulle vara något konstigt eller fel låter lite löjligt i mina öron. varför skulle jag tänka på det?
Tänk att din karaktär lever i en fantasy värld där orker är en realitet. att det samhälle han lever i är hotat av orker. byar plundras. människor dödas, kvinnor våldtas av dessa omänskliga bestar som verkar njuta av att sprida död och förstörelse omkring sig. och så har det varit i genationer. Skulle han då ha samvetskval när han dödar dem för att de kanske har barn och en kvinna hemma? tror inte det

och stereotyper behövs inbland i rollspel anser jag. även om man inte ska använda dem hela tiden och utan eftertanke. tänk utanför boxen och försök komma upp med något nytt. men detta kan man inte göra hela tiden så ibland behöver man en klassisk stereotyp att falla tillbaka på

 

[w176]

Jag tycker vi alltid har ett ansvar för våra handlingar, oavsett vad för sammanhang vi handlar. Vi har alltid ett ansvar mot våra medmänniskor. Däremot tycker jag hur långt der ansvaret sträcker sig, vilket sätt som är rätt att ta ansvar på, vad som är rätt och fel är något man får ställning till själv.

Jag är fri att inom lagens gränser handla hur jag vill. Skapa vilket slags spel jag vill. Spela vilket slags fel jag vill. Dra vilka skämt jag vill. Men samtidigt som jag har den friheten har andra friheten att inom lagens ramar kritisera och reagera på vad gör.

Jag får skapa och spela spel med hur sunkiga värdeingar jag än vill. Eller hur provokativa jag vill. Eller hur radiakala jag vill. Eller hur lagom jag vill. Men andra är också fri att kritisera mig för att jag gör det och reagera på vad gör. Till exempel genom att uppmuntra ett konvent att bojkotta mina senarion eller vad det nu kan vara.

Den konstnärliga friheten innebär att man inom lagens ramar får utforska det man vill inom konsten, men det inneär också att folk har rätt att reagera och kritisera.

Spoiler: kommentarer

Håller med dig här till fullo. och detta gäller ju inte bara spel, konst och sådana saker. det gäller ju även i de flesta andra fall också. Klädstil, hårfrisyr, val av bil val av smink, djurtestat eller inte tex och det mesta andra saker.

och presic som med dessa saker så gäller det ju även i spelandet att ju mer extrem du är desto större risk att folk har synpunkter om det du gör.