Ansvarsfördelning i rollspel

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,285
Location
Stockholm
Uttrycket "spelledaren som underhållare" tycks ofta associeras till att spelledaren ska roa spelarna medan spelarna bara är där för att bli roade. En väldigt skev ansvarsfördelning alltså, gissningsvis sprungen ur den äventyrstradition där rollpersonerna inte förväntas vara drivande utan mest ska följa den av spelledaren förberedda handlingen.
Ja, den ansvarsfördelningen är skev, men det betyder inte att det nödvändigtvis är ett problem. Den som bjuder in till fest tar avsevärt mer ansvar än den som bara dyker upp som gäst, den som sätter upp en Minecraft-server för att sina kompisar eller barn skall få spela gör jobb för andras skull, och så vidare. Även när jag spelar helt spelledarlösa spel som Fiasco eller Oskrivna Blad är det oftast någon som tagit initiativet och tex. läst reglerna, eller kanske är extra inspirerad och jobbar på att tex minnas detaljer, regler eller fösa ihop handlingen på slutet.

Alla måste inte ta lika ansvar, är min tes! :)
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,400
Location
Örebro
Om jag ska tala utifrån tradionella rollspel.

SL ansvarar för världen och det som sker runt rollpersonerna. Spelarna ansvarar för hur deras rollpersoner agerar, reagerar och hanterar världen och det som händer i den. Både spelledare och spelare ansvarar i lika stor utsträckning för att underhålla och skapa mening med spelandet.

Jag spelleder inte för att underhålla eller bli underhållen. Lika lite som jag är spelare för att bli underhållen eller underhålla. Jag är där, med mina medmänniskor, för att skapa något meningsfullt och givande runt spelbordet.
 

nano

Diehard, death or glory Toad
Joined
25 Apr 2019
Messages
573
Vilka ansvar tar ni? Vilka är eget ansvar? Vilka tar annan på eget bevåg? Vilka blir delegerade?
  • Initiativ
  • Mötesplanering
  • Rekrytering
  • Musik
  • Tilltugg
  • Dräkter (det är väl så man spelar rollspel?)
  • Tillbehör
  • Matematik
  • Anteckningar/minne
  • Lokal
  • Samkväm
  • Konst
  • etc
Jag känner ofta att jag gör alltför mycket och att det saknas sociala strukturer för att fördela ansvaret.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
För mig skaver nog lite den här idén att det skulle vara något fel med "SL som underhållare". Jag fattar att det abdolut kan vara fel, om man t.ex. har en SL som inte gillar att vara underhållare eller har spelare som spelar mycket mer passivt än vad SL skulle önska.

För mig är det lite såhär: Jag gillar att vara spelledare för att jag gillar att vara om inte underhållare så… event planner. Jag gillar att förbereda och göra iordning saker som andra sedan upplever och får ut något av. Det är t.ex. en grej jag gillar som lärare också – att förbereda en lektion eller ett projekt, eller skriva en dokumentation som mina elever sedan tycker är nyttig och bra. Jag gillar att planera och förbereda saker för öppna hus, för mässor och så vidare. Faktum är att det här med att vara event planner/organizer nog är bland det bästa jag vet. Det är bara så tillfredsställande att ha lagt ner ett gäng jobb och sedan se någon, eller några, ha nytta av eller roligt med det man gjort. Samma sak med att skriva program; att se folk använda programmet man skrivit och se programmet lösa deras problem… då känner jag att jag ändå bidrar med något till världen, att jag tillför värde och att jag gör bra grejer.

Så… Är det att "vara underhållare"? Min förberedelsetid har bitvis varit omkring 5:1, alltså fem timmars förberedelse för en timmes spelande. Det tar tid för mig att bygga äventyr som når upp till min standard. Men jag vet inte om lösningen t.ex. är att börja improvisera mer eller att lägga mer av det på spelarna – inte om mitt mål är att få den där event planner-kicken. Det är ju därför jag överhuvudtaget spelleder! Så jag vill ju mest hitta sätt att få lika mycket och lika bra prepp gjord, men mer effektivt.

Jag som spelledare tar ansvaret för att förbereda ett intressant mysterium att utforska, platser, personer och problem att interagera med, eventuellt lämplig bakgrundsmusik, roliga handouts och så vidare. Jag kan också ta ansvar för att organisera spelandet överlag, förutsatt att folk kan funka som resonabla vuxna människor – vara någorlunda kommunikativa, kunna planera sin tid och så vidare. Jag kan bidra med spellokal med dugliga sittplatser och jag kan se till så att vi planerar in lämpliga matpauser etc.

Det jag förväntar mig att spelarna tar ansvar för är att de dyker upp eller meddelar i god tid innan att de inte kan (med förbehåll för akuta grejer). Jag förväntar mig att de skapar rollpersoner som inte aktivt förstör för andra spelare eller för mig, och att de är vid bordet för att samarbeta med målet att ha roligt. Jag förväntar mig att de gör sitt bästa för att utforska och lösa mysteriet och problemen jag förberett, och att de under tiden försöker leva sig in i antingen sina karaktärer eller situationen, och att de hjälper till att bidra med kulturella småsaker såsom att låta sina rollpersoner äta tidstypisk mat etc, så länge det inte gör ut över mysterielösandet.


Reglerna behöver sällan någon ta något större ansvar för eftersom vi sällan använder dem speciellt aktivt, men om någon gör det så är det väl jag. Men det är lugnt, för det är inte som att jag spelleder spel med speciellt avancerade regler.
 

BiobunkerVII

Kaoskardinal
Joined
19 Sep 2013
Messages
1,950
Jag har landat in i att SL de facto tar ett större ansvar för gruppens kul när jag spelar.
Och jag är ok med det, när jag är SL preppar jag och när jag kommer som spelare lutar jag mig emot att SL har tänkt och preppat.
Betyder det att jag sitter med armarna i kors och väntar på att SL ska kasta kul på mig? Nej absolut inte.
Beror säkert en del på vilket spel/setting man spelar.
 

LegoIvar

Warrior
Joined
10 Jun 2022
Messages
205
Ett problem är när allt ansvar hammnar på spelledaren och spelarna aktivt förstör (vilket jag kan ha upplevt). (Jag bör även nämna att det jag skriver om är DnD-centriskt, både från mina upplevelser som spelledare men även andras). Inom DnD finns det ofta "evighetsspelledare" som har allt eller nästan allt ansvar i gruppen, både inom spelet men även utanför (socialt ansvar, schemaläggning). Spelledaren förväntas även aldrig säga nej, hur mycket tråkigare det än blir för hen och möjligen resten av spelgruppen. Dessa faktorer leder tillsamans till att spelledaren blir en underhållare vars kul är sekundärt till de övriga runt bordet.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
När jag spelleder händer det att jag känner mig som en underhållare och det är en positivkänsla för mig. När jag spelar underhåller jag nog ibland oxå.
Om vi spelar hemma hos mig står jag för mat, kaffe och delicato boll. Någon annan har med folköl och chips.
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,617
Jag såg av en slump denna spellistan på youtube idag, där Ron Edwards pratar om just ansvarsfördelning. Det är inte alltid helt lätt att hänga med i hans resonemang, men han rantar loss om att det alltid sker en fördelning av ansvar hur man än gör. Han tycker att spelledarlösa rollspel ofta faller i fällan att vissa runt bordet tar för sig mer och liksom börjar axla spelledarrollen ändå. Att det bara blir utmattade för alla inblandade eftersom de inte vet var gränserna går och hur de ska förhålla sig till varandra. Jag har själv inte spelat så friformigt att jag har någon egen åsikt om detta men tyckte att det var intressant att Mr Story Now är så skeptisk till spelledarlösa spel.
 
Last edited:

pellejones

Grisodlare
Joined
8 Aug 2000
Messages
397
Location
Sverige, Uppsala
Vilka ansvar tar ni? Vilka är eget ansvar? Vilka tar annan på eget bevåg? Vilka blir delegerade?

Jag känner ofta att jag gör alltför mycket och att det saknas sociala strukturer för att fördela ansvaret.
  • Initiativ - vi spelar 19.00 varje onsdag
  • Mötesplanering - det är bokat
  • Rekrytering - samma spelgrupp i 7 år. Grupp två i 20 år
  • Musik - sköts via min dator. Bara väljer nått som passar.
  • Tilltugg - alla tar med
  • Dräkter (det är väl så man spelar rollspel?) - nä
  • Tillbehör - jag köpte allt för jag ville spelleda spelet. I andra spel hjälptes vi åt.
  • Matematik - va?
  • Anteckningar/minne - alla fick anteckningsbok av mig. Alla antecknar.
  • Lokal - hos mig eller en av spelarna
  • Samkväm - det är ju hela eventet?
  • Konst - ...
  • etc
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,617
När jag är spelare vill jag helst bara bry mig om min rollperson. Då jag oftast är SL är det ren njutning att bara fokusera på en enda karaktär och spela den så bra som möjligt. Jag vill inte att SL ska be mig bidra med saker till världen och äventyret, det får mig att helt kliva ur fiktionen.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,528
Location
Göteborg
Jag såg av en slump denna spellistan på youtube idag, där Ron Edwards pratar om just ansvarsfördelning. Det är inte alltid helt lätt att hänga med i hans resonemang, men han rantar loss om att det alltid sker en fördelning av ansvar hur man än gör. Han tycker att spelledarlösa rollspel ofta faller i fällan att vissa runt bordet tar för sig mer och liksom börjar axla spelledarrollen ändå. Att det bara blir utmattade för alla inblandade eftersom de inte vet var gränserna går och hur de ska förhålla sig till varandra. Jag har själv inte spelat så friformigt att jag har någon egen åsikt om detta men tyckte att det var intressant att Mr Story Now är så skeptisk till spelledarlösa spel.
Ron är ju oldschool-Forge, och där är ju inte spelledarlösa spel särskilt stort. Story Now är ju verkligen inte synonymt med spelledarlöst, vilket @Christoffer, som också spelar oldschool/klassisk amerikansk Story Now, kan intyga. Mycket av det spelledarlösa kom ju ur Story Games-forumet, som Ron definitivt inte har någon kärlek till.

Sedan håller jag definitivt med om att olika personer runt bordet tar för sig mer, men jag håller inte med om att det är ett problem. Det kan bli det, om de tar plats på bekostnad av andra, men det är rätt sällsynt i min erfarenhet. Men jag har inte tittat på videon, så jag vet inte hur argumentet går.

När jag är spelledare för spelledarlösa spel på konvent och spelar med nybörjare så tar jag ofta ganska mycket plats, i och med att de ofta är osäkra. Eller, jag försöker att erbjuda dem plats, och ta upp utrymmet de lämnar, ungefär. Men då kan jag definitivt bli något av en underhållare (och det kan vara nog så roligt, och bra för egot). När jag spelar med mer erfarna spelare så tar de mer plats själva, och det blir en jämnare fördelning. Sedan tar jag ofta mycket plats ändå, för sådan är jag, men jag försöker att inte göra det på bekostnad av andra (och man har sagt mig att jag är bra på det).

Så i spelledarlösa spel upplever jag att det är mer så att vissa blir mer underhållare, andra mer underhållna, beroende på erfarenhet och personlighet, men ingen är bara det ena eller det andra.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,528
Location
Göteborg
När jag är som mest underhållare, typ när jag spelleder Lasers & Feelings för folk som aldrig spelat rollspel förut, så kan jag tycka att det är kul och en ego-boost, men det är lite av tomma kalorier. Jag har haft såpass mycket kontroll över spelet att det aldrig har överraskat och förtjusat mig. Mest kul har jag när det finns en balans. Jag går definitivt igång på att underhålla andra, men jag vill också att andra ska underhålla mig. Att bli helt underhållen, och inte känna att jag själv står för en del av underhållningen, är nog det värsta. Då zonar jag ut helt och hållet. Så mittemellanzonen är min sötpunkt.

(Sedan är det ju ännu bättre om det är konst och inte underhållning vi sysslar med, men det är en annan diskussion. :gremtongue:)
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
När jag är spelare vill jag helst bara bry mig om min rollperson. Då jag oftast är SL är det ren njutning att bara fokusera på en enda karaktär och spela den så bra som möjligt. Jag vill inte att SL ska be mig bidra med saker till världen och äventyret, det får mig att helt kliva ur fiktionen.
Jag har samma preferens. Vill leva mig in i rollpersonen. Det är så jag tycker rollspelandet blir som mest intressant.
 

SpringandeKulle

Warrior
Joined
15 Aug 2022
Messages
249
När jag är spelare vill jag helst bara bry mig om min rollperson. Då jag oftast är SL är det ren njutning att bara fokusera på en enda karaktär och spela den så bra som möjligt. Jag vill inte att SL ska be mig bidra med saker till världen och äventyret, det får mig att helt kliva ur fiktionen.
Jag har spelat med spelledare då vi gjort så här och det fick mig att bli mindre intresserad av min karaktär. Hade jag fått varit med mer när det varit interaktioner med viktiga personer kopplade till min karaktär hade jag kunnat utveckla min karaktär i den riktning jag ville. Men när spelledaren tar en viktig karaktär och spelar den på ett motstridigt sätt mot vad jag hade tänkt mig får det mig kliva ut fiktionen.
Att bidra lite till världen ger mig bara mer kött till att spela min karaktär. Jag kan bli mer involverad.

Men att bidra med oväsentliga saker som inte har med sin karaktär att göra kan jag förstå att det kan frånta lite inlevelse.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
Inför ett spelpass där jag är spelledare fungerar jag som en administratör. Jag styr upp på tid och plats, förbereder äventyr, en eventuell spellista med musik med mera. Med min lokala spelgrupp är det inte mycket jobb. Vi har fasta rutiner och alla vet vad som gäller. Oftast är det inte mycket jobb när jag spelleder i andra konstellationer heller. Under faktiskt spel hanterar jag den fiktiva världen. Jag känner aldrig att det är mitt ansvar att underhålla spelarna. Istället har vi ett gemensamt ansvar för att skapa ett intressant händelseförlopp när rollpersonerna interagerar med varandra och med spelvärlden.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
Spelledaren förväntas även aldrig säga nej ...
Det låter för mig som ett stort problem. Jag tänker att oavsett om gruppen spelar med fokus på problemlösning eller på att skapa en dramatisk berättelse behövs någon slags friktion för att det ska bli intressant. Om inte ett "nej" så åtminstone ett "ja, men". Dessutom bör spelandet såklart vara kul även för spelledaren. Varför ska hen annars spelleda överhuvudtaget?
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,586
Jag börjar luta alltmer åt att spelledarens ansvar i spel bara är detta:
  • Make the world fantastic
  • Fill the characters' lives with adventure
  • Play to find out what happens
Med den viktigaste principen: "..., leave blanks".

Och för spelarna:
  • Portray a compelling character
  • Engage with the fictional world
  • Play to find out what happens
Andra punkten, att engagera sig i spelvärlden, tycker jag är viktigast. Fågelungar som sitter och gapar och förväntar sig att bli matade av SL fungerar inte i längden.

Utanför spel hade jag mest av allt velat slippa ansvaret för att lösa eventuella missförstånd eller oenighet mellan spelare. Har de problem med något jag gör hoppas jag att de tar upp det med mig, men gäller det någon annan får de ta det med dem.

Jag avundas grupper där alla tar ansvar för planeringen, meddelar i god tid om det dyker upp förhinder och medverkar till att försöka hitta lösningar.
 
Last edited:

Basho

Veteran
Joined
6 Jul 2019
Messages
173
Location
Malmö
Jag börjar luta alltmer åt att spelledarens ansvar i spel bara är detta:
  • Make the world fantastic
  • Fill the characters' lives with adventure
  • Play to find out what happens
Med den viktigaste principen: "..., leave blanks".

Och för spelarna:
  • Portray a compelling character
  • Engage with the fictional world
  • Play to find out what happens
Dessa är bra! Är det från PbtA och har du någon länk där det utvecklas?
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Jag såg av en slump denna spellistan på youtube idag, där Ron Edwards pratar om just ansvarsfördelning. Det är inte alltid helt lätt att hänga med i hans resonemang, men han rantar loss om att det alltid sker en fördelning av ansvar hur man än gör. Han tycker att spelledarlösa rollspel ofta faller i fällan att vissa runt bordet tar för sig mer och liksom börjar axla spelledarrollen ändå. Att det bara blir utmattade för alla inblandade eftersom de inte vet var gränserna går och hur de ska förhålla sig till varandra. Jag har själv inte spelat så friformigt att jag har någon egen åsikt om detta men tyckte att det var intressant att Mr Story Now är så skeptisk till spelledarlösa spel.
Det där går tillbaks till de fyra auktoriteterna som forgeteorin brukade tala om.

Backstory - Vad som hänt, vad som är sant (kallades kontant förr har jag för mig)
Outcome - Vad som sker (kallades plot förr har jag för mig)
Situation - Vem är vad och gör vad, typ sätta scener
Narration - Hur något sker

Jag skulle ju säga att skepsisen inte rör spelledarlösa spel alls utan om att tro att något försvinner i och med det. Ex. om vi spelar en grej där någon mördat presidenten, så kommer vi oavsett hur vi spelar ha någon som vid något tillfälle är den som har avgörandet om vem det var och varför, det kanske sker i spel, kanske sker fem veckor innan under timmar av svettig prepp. Detta påverkar såklart spel, men själva grejen med att någon säger vem mördaren är är densamma oavsett. Hur dessa distribueras runt spelbordet är i princip speldesign. Vem har rätt att avgöra vad när och hur är det villkorat? Det handlar alltså inte så mycket om vem som säger något, eller får öppna käften, utan om vem som avgör att något är. När jag säger att "jag går till smeden med svärdet draget!" så : i vissa spel innebär det att ok, vi har nu en scen hos smeden, bang! (PTA tex, Regissören får inte blocka detta utan när det är min tur sätter jag scenen, EDIT: Se Genesis rättning och diskussion för hur det faktiskt är i PTA, men poängen här var mer att spelarens "jag vill gå till smeden med svärdet draget" sätter begränsningar för scenen, dvs de är situational authority) Men i andra spel så kommer SL kunna säga "ok, påväg till smeden kommer Gunda, hon har Ryhr i ett grepp kring nacken och sitt svärd över hans hals, hon ser jävligt arg ut!"

Min kritik mot hela indie/trad/blaha kommer ju härifrån, att vi förutsätter massa saker men vi talar inte om dem. Oavsett om jag får säga vem mördaren är på grund av att jag sitter med min svettiga prepp, eller om någon annan får göra det pga att denne råkar ha feeling och precis svept sin old fashioned, så är själva beslutet detsamma, någon bestämmer något som har hänt i fiktionen som föregår tidpunkten vi spelar i. Och, jag tror vi har jättemycket att lära av hur detta kan skifta, fördelas och hur olika det kan göras. Men också: det är ju också fett att lära sig att, fan jag ogillar när stora centrala delar är i flux och jag som "känner det" under spel, eller tvärt om då, "jag ogillar när jag vet att det finns en sanning jag ska gissa mig till, jag föredrar när det är i ett ständigt flux istället och vad som kan komma utav vår interaktion!" Om vi ens bryr oss? Man får gilla mer än ett enda sätt att spela på liksom.

Edit: Och detta har inte alls något med Story now att göra, dessa auktoriteter är enligt forgeteori vad vi gör i rollspel hela tiden nonstop. Även i spel där vi försöker överleva och hitta så mycket mynt vi kan kommer dessa fyra auktoriteter distribueras kring bordet och vi kommer genom vår interaktion använda dem på olika sätt. Här är fortsättningen på samma konversation där de mer går in på att tala om auktoriteterna och deras koppling till playing on purpose (det som Ron nu använder som begrepp för kreativ agenda).
 
Last edited:
Top