Nekromanti Anti-OSR – en "ny" spelstil?

[ceruleanfive]

Det här är en helt ny tanke för mig. Det är en helt ny ideologisk aproach som kombinerar spelstilar jag trodde var helt olika. Fan vad fränt! Det känns som The Forge i den här tråden!

Fan, det här måste jag testa. Jag tänker ta dina fem punkter och se dem som Anti-OSR manifestet och så kommer jag köra en kampanj enligt dem. Att kunna avlasta alla de här sakerna från spelledaren men sammtidigt ha dem i speler efter som OSR-igheten redan avlastat spelarna.

Jag kommer testa att köra det här utan regelförändringar. Men tror ni att man behöver ändra reglerna på något sätt för att maximera det här?

Grymt kul att höra! Blir ju tokpepp bara av att läsa.

Det bästa är sannolikt att spela ett spel som är helt designat med det här syftet. Och hur ett sådant spel skulle se ut – och om det redan finns – återstår åtminstone för mig att få bra grepp om.

 

[ceruleanfive]

Då får du förtydliga din definition så att din TIO-hybrid inte blir förväxlad med min OT-hybrid. :wink:

Appappapp – inte gå OT i min tråd!

 

[terje]

Ja jag har länge tänkt att det (utöver uppenbara skillnader) finns områden där indie / story games överlappar med osr.

Indie-OSR är kanske en bättre benämning än något som inkluderar anti?

 

[ÅkeZorkh]

Låter som att du beskriver sättet på vilket jag alltid i mån av mognad spelat rollspel. Jag, som egentligen saknar intresse för och kunskap om etiketterande och subgenrer inom rollspel skulle påstå att det är "trad" eftersom det är traditionellt rollspelande så som jag ser och alltid sett det.

 

[luddwig]

Efter att ha läst trådstarten igen tycker jag att indieinslagen behöver förtydligas i fempunktslistan så att icke-indiespelare som jag själv förstår vad som gäller. Sedan tänker jag att spelstilen eventuellt skulle kunna kallas Fjärde generationen som en signal om att den plockar element från både trad, indie och OSR. Annars är hybridspel inte alls dumt, men svårare att tidsbestämma.

 

[Sysp]

Jätteintressant tråd!

Började fundera på hur min spelstil förändrats de senaste åren nu när jag är tillbaka i spelledarrollen och förhoppningsvis spelleder längre kampanj igen.

Saker som inte förändrats
Fisktank.
Preppar i riktningen som spelarna verkar vara på väg.
Preppar platser och personer, inte situationer.
Rollpersonerna litar på varandra (pilarna utåt).
Tärningarna för checks och skada rullas öppet, ingen fudging.
Minimal balansering av encounters, finns alla möjligheter att springa in i fiender som är alldeles för svåra.

Fem år sedan
Regeltungt (DnD 3.5). Det tar en helkväll att göra en karaktär (och en timme till för att skriva backstory).
Skills och powers, karaktärerna kan mer än spelarna, pussel och plotlösande görs dock av spelarna.
Rollpersonerna har backstories innan vi börjar.
Spelarnas val + min bedömning styr faktionerna, jag väljer det jag tror är mest logiskt/spännande/intressant för spelarna.
Jag styr till 100% vilka encounters som sker utifrån vad som är logiskt/spännande/intressant för spelarna.

Nu
Regellätt (Kuf/Knave). Det tar max 15 minuter att göra en karaktär.
Karaktärerna är glada amatörer utan förmågor. Minimalt med tärningsslag. Betoning på player skill.
Rollpersonerna har inga backstories förrän de visas i spel.
Spelarnas val + tärningarna styr faktionerna, jag får tolka vad de betyder.
Tärningarna (slumpmöten) styr till 75% vilka encounters som sker. Resterande 25% är mer eller mindre logiska möten (om du åker till närbutiken är biträdet där dagtid, kören sjunger på gudstjänsten, den fastkedjade fången går ingenstans etc).



Börjar fundera på om jag enligt din definition spelade Anti-OSR för fem år sen och mer OSR-likt nu. Jag ser ju att min roll under spelmötena är mer lik den opartiske domaren än trad-spelledaren nu när jag snarare tolkar än regisserar.

Ofärdiga tankar, förhoppningsvis lite intressant

 

[Gurgeh]

Jag har några frågor:

1) Vad för typ av förberedelser tänker du dig till den här typen av spelande? Jag antar att det inte är ett traditionellt äventyr med en början och ett slut, eftersom du skriver att du inte vill ha någon rälsning. (Det behöver naturligtvis inte förekomma någon rälsning i ett äventyr, men det är risk att det gör det.) Är det beskrivningar av miljön och av spelledarpersoner som rollpersonern troligen kommer att interagera med?

2) De stora skillnaderna mot OSR verkar vara det ökade fokuset på rollpersonerna och deras bakgrund, och ett fokus på att skapa en intressant handling snarare än att försöka "klara äventyret". Är det korrekt?

3) Vad vill du att det ska finnas regler för? Bara strid och färdigheter, eller även för rollpersonernas relationer?

 

[ceruleanfive]

(Note to self: starta inte trådar du är intresserad av precis innan du åker på konvent.)

Ja jag har länge tänkt att det (utöver uppenbara skillnader) finns områden där indie / story games överlappar med osr.

Indie-OSR är kanske en bättre benämning än något som inkluderar anti?

Kan absolut vara problematiskt att inkludera "anti". Det är som sagt inte avsett som negativt, men det är uppenbart att det kan tolkas så.

Det jag ser som lite missvisande med "indie-OSR" är att det finns sjukt starka tradd-element i den också.

 

[ceruleanfive]

Låter som att du beskriver sättet på vilket jag alltid i mån av mognad spelat rollspel. Jag, som egentligen saknar intresse för och kunskap om etiketterande och subgenrer inom rollspel skulle påstå att det är "trad" eftersom det är traditionellt rollspelande så som jag ser och alltid sett det.

Jag tänker att det alltid är relevant att fundera kring hur man spelar, samt huruvida systemet underlättar och stimulerar den typen av spel – eller om reglerna man använder i själva verket motverkar spelstilen man eftersträvar.

 

[ceruleanfive]

Efter att ha läst trådstarten igen tycker jag att indieinslagen behöver förtydligas i fempunktslistan så att icke-indiespelare som jag själv förstår vad som gäller.

Det där är en superbra poäng! Jag verkar ha tänkt utan att inte skriva med det!

Något sånt här, typ:

• Spelarna spelar inte för att "vinna", utan för att uppleva och generera intressanta situationer.

Sedan tänker jag att spelstilen eventuellt skulle kunna kallas Fjärde generationen som en signal om att den plockar element från både trad, indie och OSR. Annars är hybridspel inte alls dumt, men svårare att tidsbestämma.

Hmm, intressant! Jag är inte säker på att den behöver tidsbestämmas. Indie och OSR är ju inte supertydliga i kronologisk ordning, direkt?

 

[ceruleanfive]

Saker som inte förändrats
Fisktank.
Preppar i riktningen som spelarna verkar vara på väg.
Preppar platser och personer, inte situationer.
Rollpersonerna litar på varandra (pilarna utåt).
Tärningarna för checks och skada rullas öppet, ingen fudging.
Minimal balansering av encounters, finns alla möjligheter att springa in i fiender som är alldeles för svåra.

Fem år sedan
Regeltungt (DnD 3.5). Det tar en helkväll att göra en karaktär (och en timme till för att skriva backstory).
Skills och powers, karaktärerna kan mer än spelarna, pussel och plotlösande görs dock av spelarna.
Rollpersonerna har backstories innan vi börjar.
Spelarnas val + min bedömning styr faktionerna, jag väljer det jag tror är mest logiskt/spännande/intressant för spelarna.
Jag styr till 100% vilka encounters som sker utifrån vad som är logiskt/spännande/intressant för spelarna.

Nu
Regellätt (Kuf/Knave). Det tar max 15 minuter att göra en karaktär.
Karaktärerna är glada amatörer utan förmågor. Minimalt med tärningsslag. Betoning på player skill.
Rollpersonerna har inga backstories förrän de visas i spel.
Spelarnas val + tärningarna styr faktionerna, jag får tolka vad de betyder.
Tärningarna (slumpmöten) styr till 75% vilka encounters som sker. Resterande 25% är mer eller mindre logiska möten (om du åker till närbutiken är biträdet där dagtid, kören sjunger på gudstjänsten, den fastkedjade fången går ingenstans etc).

Börjar fundera på om jag enligt din definition spelade Anti-OSR för fem år sen och mer OSR-likt nu. Jag ser ju att min roll under spelmötena är mer lik den opartiske domaren än trad-spelledaren nu när jag snarare tolkar än regisserar.

Spännande! Jag håller dock personligen inte med om din analys.

Just att vara en opartisk domare känns som en oerhört central del för det jag ser som den här "nya" spelstilen, snarare än att vara den som styr vad som händer utifrån egen vilja eller vad som känns rimligt just då.

Däremot är ju övergången till tunna startkaraktärer och betoningen på player skill ett klart steg mot OSR jämfört med den här spelstilen.

 

[ceruleanfive]

Jag har några frågor:

1) Vad för typ av förberedelser tänker du dig till den här typen av spelande? Jag antar att det inte är ett traditionellt äventyr med en början och ett slut, eftersom du skriver att du inte vill ha någon rälsning. (Det behöver naturligtvis inte förekomma någon rälsning i ett äventyr, men det är risk att det gör det.) Är det beskrivningar av miljön och av spelledarpersoner som rollpersonern troligen kommer att interagera med?

2) De stora skillnaderna mot OSR verkar vara det ökade fokuset på rollpersonerna och deras bakgrund, och ett fokus på att skapa en intressant handling snarare än att försöka "klara äventyret". Är det korrekt?

3) Vad vill du att det ska finnas regler för? Bara strid och färdigheter, eller även för rollpersonernas relationer?

1) Yes! Jag tänker mig OSR:ig prepp: platser, SLPs, fraktioner etc. Lite vad som händer med omvärlden om rollpersonerna gör si eller så, men inget "... och när spelarna har dödat monstret går de till..."

2) Ja, så tänker iaf jag. Och "character skill, not player skill".

3) Jag vill nog personligen att det finns regler för det mesta – kunskap, sociala interaktioner, smyga, hoppa och klättra, slåss, etc – men att de inte nödvändigtvis behöver vara supercrunchiga. Det verkar helt klart gå att spela den här stilen med vanliga tradd- eller OSR-system. Men om det ska vara ett "riktigt hybridsystem" bör det nog finnas mekanik inriktad på att skapa och utveckla rollpersonerna och deras relationer.

 

[luddwig]

Något sånt här, typ:

• Spelarna spelar inte för att "vinna", utan för att uppleva och generera intressanta situationer.

Jag tycker fortfarande inte att det är supertydligt. Mitt gäng spelar ju trad utan fokus på att vinna. Det är mer att uppleva intressanta situationer det handlar om. Att generera intressanta situationer känns dock klart indie, eller om fokus ligger mer på relationer/drama.

 

[ceruleanfive]

Jag tycker fortfarande inte att det är supertydligt. Mitt gäng spelar ju trad utan fokus på att vinna. Det är mer att uppleva intressanta situationer det handlar om. Att generera intressanta situationer känns dock klart indie, eller om fokus ligger mer på relationer/drama.

Hmm, intressant. Min känsla är att traddiga system i regel uppmanar till ett fokus på att vinna – genom sina binära resolutionssystem, risken för död och ofta en tradition av ganska linjära scenarion.

Min spontana tanke är att vi nog inte spelar så olika i praktiken, men att olika system afforderar det spelsättet i lite olika utsträckning.

 

[luddwig]

Hmm, intressant. Min känsla är att traddiga system i regel uppmanar till ett fokus på att vinna – genom sina binära resolutionssystem, risken för död och ofta en tradition av ganska linjära scenarion.

Min spontana tanke är att vi nog inte spelar så olika i praktiken, men att olika system afforderar det spelsättet i lite olika utsträckning.

Det låter rimligt. Framförallt upplever jag att traddiga äventyr ofta sätter fokus på att vinna. Trad med öppna äventyr blir, som jag upplever det, inte alls detsamma. Där finns ju inga uttalade mål. De binära handlungsutfallen i sig tycker jag då spelar mindre roll.