Nekromanti Användandet av spelledarskärm

[Rickard]

I Feufluxs tråd om magiska föremål så var det några som nämnde att de inte använde spelledarskärmar..

Trodde att det var relativt standard att ha spelledarskärmar.. Att man gick från att sätta kartongerna som rollspelen kom i (förr i tiden) som provisoriska skärmar till att sedan skaffa de riktiga..

Själv använder jag sällan informationen på spelledarskärmen och jag får alltid dementera att stämningsbilden på skärmen inte hör till världen (har Chronopiaskärmen till DoD4 och Deadlandsskärmen visar någon sorts cyberpunksheriff).. Istället använder jag den till att dölja kartor för spelarna, hänga upp RP-information, slå alla slag bakom (SL slår alla slag i spelgruppen), fejka att jag tittar på information (karta eller SLPinfo), m.m.

Använder ni SLskärm och använder ni informationen som står på den? Jag menar, det är ju ändå sån information som man lär sig när man spelat ett tag..

<TABLE><tr><td BGCOLOR=FFFFFF><IMG ALIGN=center SRC=http://www.rollspel.com/humor/handbok/slarmb.gif></td></tr></table>
/[color:448800]Han</font color=448800> som tackar sin skoluppkoppling så han orkade leta upp bilden

 

[Rising]

Ner med spelledarskärmarna!

Ja, jag använder alltså aldrig dumma spelledarskärmar, och jag är inte så förtjust i att spela med spelledare som har sådana.

Jag slår alla mina hemliga tärningsslag bakom min vänsterhand och de få papper som jag behöver hålla hemliga under äventyret kan jag låta ligga uppochnervända framför mig och ge dem till spelarna allteftersom äventyret fortgår. Jag brukar bara ha ett litet blad med äventyret löst uppskrivet som stödord i blyerts framför mig, men det behöver jag nästan aldrig heller titta i så det kan också ligga uppochnervänt på bordet.

Jag behöver liksom aldrig titta så mycket i några papper under äventyrets gång. Dessutom är det här med regler inte så viktigt för mig så jag kör bara med det allra enklaste som jag kan hålla i huvudet. Jag har aldrig känt att jag behöver ha någon tabell framme. Jo, tabellen för i vilken kroppsdel man träffar, den kan vara bra att ha nerklottrad någonstans. Annars klarar jag mig bra om jag bara vet hur det går till när man använder en färdighet.

Nå, jag ser inte riktigt vad man ska ha skärmen till, alltså. Däremot är nackdelarna med en otymplig skärm uppenbara: Dels så tycker jag att den är ivägen när jag ska prata med spelarna. Jag agerar mycket med hela kroppen och då måste spelarna få se vad jag gör med händerna och så. Dessutom så blir enkla saker som att skaka hand med spelarna eller att peka ut var vissa saker finns på spelarnas karta ofta krångligt när man har en otymplig spelledarskärm framför sig.

Dessutom så tycker jag att spelledarskärmen distraherar och är störande. När man kör med dem tar man liksom för givet att alla måste sitta på ett och samma ställe hela tiden. Jag ställer mig gärna upp när jag spelleder och går omkring när jag gör saker med mina SLP, ibland kan det vara kul om mina spelare gör detsamma. Då blir det plötsligt väldigt konstigt om spelarna råkar komma runt spelledarskärmen och se mina hemliga grejer. (Okej, det har inte hänt mig, men jag tyckte att det var trist att man inte får släppa in någon spelare på min sida av spelbordet när jag körde med spelledarskärm.)

Sådär trist blir det när man spelar med andra SL som har spelledarskärm. De sitter liksom bara där och checkar sina papper. Jag tycker det blir tråkigt att bara säga att min rollperson ställer sig upp och slår näven i bordet när jag ju vill göra det på riktigt, men om spelledaren tror att jag håller på att kika bakom hans dumma skärm så blir det så att jag får sitta snällt och bara prata när min rollperson gör saker.

Typ. Jag överdriver liiite, men jag hatar verkligen spelledarskärmar. De suger.

/Rising

 

[Eksem]

Re: Ner med spelledarskärmarna!

Jag gillar inte heller spelledarskärmar, men det är för att jag slår omkull dom hela tiden så alla rollforumlär och tärningar flyger all världens väg.

 

[DanielSchenström]

Så här ser det ut när vi spelar på ett ungefär, jag köper aldrig egen skärm men har en hel del som följt med spel och världsboxar som jag använder till respektive spel. En del kan man ju utantill men mycket lär jag mig inte hur mycket jag än spelar. Min enda egengjorda skärm har stora sektioner med färglistor, mat, känslor och sånt för att få idéer till beskrivningar.

 

[Krille]

"Använder ni SLskärm och använder ni informationen som står på den? Jag menar, det är ju ändå sån information som man lär sig när man spelat ett tag.."

Det finns vissa data som jag aldrig lär mig utantill. En sådan simpel sak som vad ett visst vapen gör i skada är omöjligt för mig att komma ihåg en längre stund, inte ens i Västmark. Spelarna uppskattade också sådana trevliga saker på utsidan som prislistor, mått och vikter, kalender samt Ave Maria och Pater Noster.

Eftersom jag tillhör kategorin som faktiskt förbereder mig fysiskt så föredrar jag också att gömma min pappersbunt bakom en spelledarskärm.

Dock ska jag erkänna att den svenska standardmodellen, tre stående A4 bredvid varandra, är för hög för min smak. Därför byggde jag Västmarks spelledarskärm som tre liggande A4 istället. Däremot har jag inte haft några problem med att vifta med hela kroppen, eftersom soffbordet är lagom högt för att man fortfarande ska synas över spelledarskärmen. Det är liksom ingen Berlinmur eller röstningsskärm vi talar om.

 

[Cybot]

Eller så kan man...

...använda DM skärmen från HeroQuest, vilket jag gjorde ett GANSKA långt tag. Ända tills jag bytte till min "Tabell-o-rama" när jag spelade Rolemaster.

 

[Faehrengaust]

Riv Berlinskärmen!

Nej, jag använder inte dessa murar som separerar SL från spelarna. Oavsett om jag är SL eller spelare så vill jag ha så nära kontakt mellan spelare och spelledare som möjligt och inga försvarsverk emellan.

Dock äger jag en del skärmar och kan mycket väl ha dom liggande någonstans i närheten ifall jag behöver kolla upp en regel.

Men det har nog mycket med spelstil att göra också. Jag har oftast inge buntar med förberedda papper eftersom jag improviserar mina äventyr. De fåtal papper som jag har kan jag gott ha upp-och-ner på bordet, under bordet eller under en bok. De är oftast så kryptiska med korta underliga noteringar att det inte spelar någon roll om spelarna skulle försöka läsa dem (ofta är de så kryptiska att jag inte ens orkar försöka själv /images/icons/hairy.gif). Mina reguljära spelare är mogna nog för att inte försöka tjuvläsa något. De skulle ju bara sabba för sig själva.

Sen gillar jag att röra mig när jag spelleder. Ibland har det gått en hel spelkväll utan att jag suttit på den plats jag från början reserverat. Jag promenerar, viftar, sitter på knä, springer och fixar kaffe medan spelarna snackar för sig själva, etc. Jag vill liksom vara del av spelet, inte någon kall figur som gömt sig bakom en pappvägg längst bort i hörnet.

Några av de SL som jag spelar med är av annan mening och använder skärmar flitigt. Jag blir irriterad på en gång. Även om det bara är lite papp så är det en psykologisk barriär som separerar SL och spelare. Detta kanske inte är ett hinder för en erfaren SL men jag har ofta kännt att jag får mindre dialog och kontakt med en SL bakom "muren". Det blir inte samma flyt i rollgestaltningarna.

/Faehrengaust, riv muren!

 

[Troberg]

Jag gillar inte den. Man kommer för långt från spelarna.

Av samma anledning försöker jag om jag talar inför publik att inte stå bakom en talarstol eller ett bord, utan går hellre framför sådana hinder för att få bättre kontakt. Det blir inte heller lika strikt uppdelat talare/publik då och folk tenderar att bli mer aktiva och delta med kommentarer och frågor.

 

[walium]

"Istället använder jag den till att dölja kartor för spelarna, hänga upp RP-information, slå alla slag bakom (SL slår alla slag i spelgruppen), fejka att jag tittar på information (karta eller SLPinfo), m.m."

Så gör även jag. Det är ytterst sällan som jag använder skärmen till något annat än en mur mellan mig och spelarna. Fast det är egentligen ytterst sällan som det finns några behov att dölja några saker när jag tänker efter. Oftast är jag läser jag inte igenom det jag skrivit ner och inte helt sällan modifierar jag tärningsslagen efter egen vilja.

Måste rekommendera Westerns spelledarskärm på grund av det supercoola äventyret som mdföljer.

 

[walium]

Jag vet inte om jag håller med...

De få gänger som jag kommer ihåg att använda spelledarskärm lyckas jag oftast lura spelarna att den döljer rent otroliga hemligheter och tjocka pappersbuntar med välskrivna äventyr. Vilket nästan alltid är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Dessutom blir det lättare att manipulera tärningsslagen när de inte ser dem. Jag upplever verkligen inte att det är en barriär mellan mig och spelarna.

Sidonot: Den fungerar även bra för att dölja SL:s hemliga godisförråd ifrån godisgalna spelare med alltför stora nävar./images/icons/smile.gif

 

[Svarte Faraonen]

Jag använder mig inte av spelledarskärm, den skapar liksom ett slags distans mellan mig och spelarna. Jag har ett papper bredvid där det står träfftabeller och liknande. En spelledarskärm tar dessutom upp plats på vilken man skulle kunna få rum med en chipsskål (aj då). Fört att slå dolda färdighetsslag funkar ett papper eller den mänskliga handen utmärkt.

Jag kom dessutom plötsligt på en komplett oseriös och vansinnig produkt; spelarskärmen. Detta är en stor skärm som placeras framför spelarna. Spelarskärmen har flera användningsområden:
Spelledare med taskig inlevelse kan se ett porträtt på rollpersonen, vilket satts fast på spelarskärmens praktiska hållare.
Spelledare med dåligt minne kan se en namnskylt.
Spelledaren slipper se spelarna, om de är särskilt anskrämliga.
Spelarna är skyddade från inlevelsfulla spelledare som handgripligen demonsterar stridens vilda nappatag.
Spelarna kan ta skydd då de bombarderar SL med suddgummin och tärningar.
Spelarna kan dölja godsaker bakom skärmen så att en girig SL inte börjar kräva "beskyddaravgift".

Fantastisk produkt, inte sant?

 

[Eksem]

Inte för att dissa någon eller nåt, men varför sitter det en förväxt Hitlerjugend-unge längst till vänster i soffan?

 

[Björn_UBBT]

SLskärm=SLs enda skydd mot tjuvtittande spelare

Ja, jag använder spelledarskärm och ja, jag använder informationen på den (om jag kan använda den vill säga, eftersom jag använder samma SLskärm till alla spel) Fast spelledarskärmen är inte alltid ett perfekt skydd mot tjuvtittare(En av mina spelare är rätt lång och detta faktum utnyttjar han, precis som i Rosenius serie)

 

[Staffan]

Ska det va', så ska det va' ordentligt...

Riktig SL-skärm.

 

[Rickard]

"Dock ska jag erkänna att den svenska standardmodellen, tre stående A4 bredvid varandra, är för hög för min smak."
Medhåll, men liggande A4 blir nästan för bred....? Jag skulle vilja ha ungefär 70% av den höjd som är idag..

För att svara på er andra... Visst kan spelledarskärmen skärma av.. Särskilt när man sitter vid ett högt bord och på en låg stol.. Men man kan ställa sig upp om man vill visa sina handrörelser eller göra som Krille och sitta vid ett lågt bord (fast det är väl oergonomiskt?).. Själv brukar jag inte helt sitta bakom spelledarskärmen utan vid sidan om.. Fast det är nog mer när jag ritar kartor.. Annars "gömmer" jag nog mig bakom skärmen..

Dessutom... Jag vet inte hur ni andra sitter när ni SL:er men vår SL sitter alltid vid samma bord.. Anteckningarna är vääldigt nära spelarna.. Irriterande, speciellt när en av spelarna har kameleontögon.. Han är som killen i ruta 3 i strippen, fast hans ögon (öga, det är nästan så att bara ena ögat glider iväg över anteckningarna medan det andra tittar åt ett annat håll) brukar ibland sticka iväg dit de inte borde vara (inte bokstavligen)..

[anekdotdags]
Även jag kan råka kolla på en SL:s anteckningar.. Inte för att jag gör det i hopp av att jag vill se något som jag kan dra nytta av, utan för att mina ögon drar sig dit av nyfikenhet.. "Åh, där är någonting jag inte sett i rummet förut"..
En gång råkade jag få syn på en karta som SL hade ritat i förväg.. Ärlig som jag är sade jag det.. Jag ville ju att han skulle lägga bort kartan så jag slapp se mer av den.. Han blev sur och gav mig minus! Nåja, jag är den som (numera) inte brukar bråka med SL så jag vände detta till min fördel.. Jag hade kul med att säga åt en spelare att ta en titt på vissa ställen.. Han totalvägrade.. Jag sade också till min SL att jag var vaksam mot en viss pelare.. De andra blev lite fundersamma.. Fast det enda jag såg av kartan var bara ett hörn på ett rum och en pelare..

/[color:448800]Han</font color=448800> som (tydligen) inte kan skriva något utan att ha med kommentarer paranteser (är det någon som stör sig på't?)

 

[Faehrengaust]

Re: Jag vet inte om jag håller med...

De få gänger som jag kommer ihåg att använda spelledarskärm lyckas jag oftast lura spelarna att den döljer rent otroliga hemligheter och tjocka pappersbuntar med välskrivna äventyr.

Jag vill inte lura spelarna. Rollspel för mig handlar om samspelet mellan spelare och spelledare. Den fungerar bäst utan lurendrejeri.

Dessutom vill jag inte att spelare ska tro att jag har en massa välskrivna äventyr, då blir de bara lata och lutar sig bakåt och väntar på att bli underhållna. Det är mycket mer intressant när alla improviserar tillsammans och får till berättelser som ingen vet vart de ska hamna.

Dessutom blir det lättare att manipulera tärningsslagen när de inte ser dem.

Jag manipulerar inte tärningsslag. Om jag slår en tärning så lyder jag resultatet slaviskt. Behöver jag slå ett slag dolt så täcker jag bara över tärningen med händerna (det gör jag nog som default av vana även om det inte behövs).

Det är dock ett problem i spel som Vampire med säckvis med tärningar. Fast en intressant variant är att bara täcka en del av tärningarna, då får spelarna en aning om resultatet men det finns fortfarande en osäkerhetsfaktor.

Sidonot: Den fungerar även bra för att dölja SL:s hemliga godisförråd ifrån godisgalna spelare med alltför stora nävar.

Nackdelen är att det blir svårare att sträcka sig efter spelarnas godis /images/icons/wink.gif.

/Faehrengaust som brukar vara utan godis

 

[Feuflux]

När jag SL:ar sitter jag antingen vid ett eget bord och behöver inte nån skärm eftersom spelarna inte ser någon ändå, eller så sitter alla vid samma bord och då använder jag bottnen från en box med två stående lock (se bifogad bild) för att dölja tärningsslag. Det kanske inte kan kallas för skärm och mitt soffbord är så hiskeligt lågt att det inte stör kommunikationen med spelarna för fem öre. Eventuella anteckningar brukar ligga på golvet, uppochner på skrivbordet eller i mitt knä. Sedan hävdar spelarna att de ändå inte är intresserade av att tjuvkika..... men är man paranoid så är man..../images/icons/smile.gif

 

[DanielSchenström]

Tja om hon stod upp skulle man se att det är en tjej i bh, kort kjol och höga strumpor. Inga Hitlerjugend i mina bilder.

 

[Eksem]

Jag tyckte det såg ut som shorts, hängslen och vattenkammat hår jag. Snygg bild förresten!

 

[DanielSchenström]

"Jag tyckte det såg ut som shorts, hängslen och vattenkammat hår jag. Snygg bild förresten!"

Det är en skiss för en bild till Codex. Slutresultatet kommer vara i färg och då kommer man se bätttre vad allt föreställer. Förutsatt att den kommer med dvs.