Nekromanti Använder ni miniatyrer?
- Thread starter humongos
- Start date
Re: Skulle gärna...
Har funderat på att börja använda tennfigurer, men då måste man väl måla dem också?
Njae, det är väl en smaksak. Målade figurer är väl oftast bättre än omålade man omålade figurer kan mycket väl vara bättre än inga figuerer alls.
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Har funderat på att börja använda tennfigurer, men då måste man väl måla dem också?
Njae, det är väl en smaksak. Målade figurer är väl oftast bättre än omålade man omålade figurer kan mycket väl vara bättre än inga figuerer alls.
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Är inte figurens viktigaste egenskap i rollspel att den sumboliserar var man är på spelplanen eller är det nått som jag har fått för mig??
Bara för att tjafsa lite
så tycker jag att en pjäs som både har funktionen att den visar var karaktären är och är snygg är bättre än en pjäs som bara visar var karaktären är. Däremot har femtioöringar och kylskåpsmagneter en annan fördel nämligen att de är billiga. Kylskåpsmagneter har dessutom fördelen att man kan variera karaktärensutrustning (t. ex. efter att elaka SLP har avväpnat karaktären). Då blir ju bilden mer komplex och man måste avväga vad som är viktigast...
Fast det förstås om man tycker att femtioöringarna är snygga så...
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Bara för att tjafsa lite
så tycker jag att en pjäs som både har funktionen att den visar var karaktären är och är snygg är bättre än en pjäs som bara visar var karaktären är. Däremot har femtioöringar och kylskåpsmagneter en annan fördel nämligen att de är billiga. Kylskåpsmagneter har dessutom fördelen att man kan variera karaktärensutrustning (t. ex. efter att elaka SLP har avväpnat karaktären). Då blir ju bilden mer komplex och man måste avväga vad som är viktigast...Fast det förstås om man tycker att femtioöringarna är snygga så...
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Daniel Andersson
Swordsman
Nu har jag ställt till det för mig ...
Ack, ack, ack ...
Nu har jag verkligen ställt till det för mig igen. Kalla en dam en gentleman! Givetvis borde jag ha kommit ihåg Boadicea och vem hon är. Jag är förkrossad!
Om ingen annan gör det snart inser jag att det enda rätta jag kan göra är att utmana mig själv på duell, för att kräva upprättelse. Det vore inte mer än rätt!
/ Daniel
Ack, ack, ack ...
Nu har jag verkligen ställt till det för mig igen. Kalla en dam en gentleman! Givetvis borde jag ha kommit ihåg Boadicea och vem hon är. Jag är förkrossad!
Om ingen annan gör det snart inser jag att det enda rätta jag kan göra är att utmana mig själv på duell, för att kräva upprättelse. Det vore inte mer än rätt!
/ Daniel
Re: Nu har jag ställt till det för mig ...
inser jag att det enda rätta jag kan göra är att utmana mig själv på duell
Jag väntar med spänning på resultatet av duellen (för säkerhets skull kanske du bara skall köra till 'första blod' och inte till döden
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
inser jag att det enda rätta jag kan göra är att utmana mig själv på duell
Jag väntar med spänning på resultatet av duellen (för säkerhets skull kanske du bara skall köra till 'första blod' och inte till döden
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Re: Nu har jag ställt till det för mig ...
Ärligt talat har det varit många frågor angående det där. Du är inte den första. Jag skall ändra min signatur
Även om duellen hade varit kul att se så föredrar jag nog att du går hel ur striden med dig själv. Med andra ord, jag förlåter dig din fadäs.
/boddi
Ärligt talat har det varit många frågor angående det där. Du är inte den första. Jag skall ändra min signatur
Även om duellen hade varit kul att se så föredrar jag nog att du går hel ur striden med dig själv. Med andra ord, jag förlåter dig din fadäs.
/boddi
Daniel Andersson
Swordsman
Re: Nu har jag ställt till det för mig ...
Nu har jag redan blivit förlåten denna fadäs, av den dam som är den enda som kunde ge mig förlåtelse. Därför ser jag ingen anledning längre, att utmana mig själv på duell. Att utkämpa dueller enbart bara för duellernas egen skull devalverar deras värde. Däremot lite assaut-fäktning ... det skulle inte sitta illa.
Fast om vi nu ska ponera att jag utmanade mig själv på duell kan det mycket väl ha gått till ungefär så här:
-Din ohyfsade tölp! Jag kräver upprättelse, å Boadiceas vägnar, för att du kallat denna dam för man. Välj ditt vapen och välj tid och plats och bered dig på att betala denna skymf med ditt blod!
Sedan skulle jag och jag ha valt varsin sekundant. Jag skulle meddelat min sekundant att meddela min sekundant att jag väljer sabel och stora fältet imorgon i gryningen. Sedan skulle det ta ett tag för mig att bestämma villkoren, men till slut skulle nog min betydligt mer sansade sekundant ha övertalat mig om att det räcker utmärkt med att kämpa till första blod. Detta skulle han sedan ha meddelat min sekundant. En nervös natt skulle följa, för både mig och mig, sedan skulle vi mötas, huttrande i den gråkalla höstgryningen och se på medan våra sekundanter markerade cirkeln där duellen skulle äga rum. Därefter skulle de inspektera våra vapen och sedan låta mig välja först, sedan skulle jag välja. Vi skulle ställa oss mitt i cirkeln, vända mot varandra på cirka två meters avstånd. Ena sekundanten skulle fråga om var var redo, och när vi båda sagt "ja" skulle vi fått klartecken att börja.
Själva matchen skulle sannolikt dra ut mycket på tiden, eftersom vi båda känner varandras fäktstilar synnerligen väl, och dessutom har en kusligt bra förmåga att förutse finter och parader. Till slut skulle dock jag förmodligen halka på en hal lerfläck som nötts fram av vårt myckna fäktande. Jag skulle gå ner på knä, ta stöd med handen för att resa mig upp, och precis när knäet lättade från marken skulle jag öppna garden, så att jag fick fritt fram med ett välriktat hugg som skulle ge mig ett ärr från halsen och ner över bröstkorgen. Ett ärr som skulle påminnt mig för resten av livet, att man inte kallar en dam för man!
Sekundanterna skulle samlat in våra vapen för att göra rent dem. Jag skulle tagit mig i handen och hjälpt mig upp. Duellen är avgjord, den oförrättade har fått upprättelse och de två duellanterna skiljs åt som vänner. Hela historien nämns inte mer.
Ungefär så skulle det gått till, skulle jag tro. Skulle det ha gått helt rätt till, skulle även Boadicea förväntats närvara.
Men, men ... Nu har jag fått förlåtelse ändå och duellen kommer inte att bli av.
/ Daniel
Nu har jag redan blivit förlåten denna fadäs, av den dam som är den enda som kunde ge mig förlåtelse. Därför ser jag ingen anledning längre, att utmana mig själv på duell. Att utkämpa dueller enbart bara för duellernas egen skull devalverar deras värde. Däremot lite assaut-fäktning ... det skulle inte sitta illa.
Fast om vi nu ska ponera att jag utmanade mig själv på duell kan det mycket väl ha gått till ungefär så här:
-Din ohyfsade tölp! Jag kräver upprättelse, å Boadiceas vägnar, för att du kallat denna dam för man. Välj ditt vapen och välj tid och plats och bered dig på att betala denna skymf med ditt blod!
Sedan skulle jag och jag ha valt varsin sekundant. Jag skulle meddelat min sekundant att meddela min sekundant att jag väljer sabel och stora fältet imorgon i gryningen. Sedan skulle det ta ett tag för mig att bestämma villkoren, men till slut skulle nog min betydligt mer sansade sekundant ha övertalat mig om att det räcker utmärkt med att kämpa till första blod. Detta skulle han sedan ha meddelat min sekundant. En nervös natt skulle följa, för både mig och mig, sedan skulle vi mötas, huttrande i den gråkalla höstgryningen och se på medan våra sekundanter markerade cirkeln där duellen skulle äga rum. Därefter skulle de inspektera våra vapen och sedan låta mig välja först, sedan skulle jag välja. Vi skulle ställa oss mitt i cirkeln, vända mot varandra på cirka två meters avstånd. Ena sekundanten skulle fråga om var var redo, och när vi båda sagt "ja" skulle vi fått klartecken att börja.
Själva matchen skulle sannolikt dra ut mycket på tiden, eftersom vi båda känner varandras fäktstilar synnerligen väl, och dessutom har en kusligt bra förmåga att förutse finter och parader. Till slut skulle dock jag förmodligen halka på en hal lerfläck som nötts fram av vårt myckna fäktande. Jag skulle gå ner på knä, ta stöd med handen för att resa mig upp, och precis när knäet lättade från marken skulle jag öppna garden, så att jag fick fritt fram med ett välriktat hugg som skulle ge mig ett ärr från halsen och ner över bröstkorgen. Ett ärr som skulle påminnt mig för resten av livet, att man inte kallar en dam för man!
Sekundanterna skulle samlat in våra vapen för att göra rent dem. Jag skulle tagit mig i handen och hjälpt mig upp. Duellen är avgjord, den oförrättade har fått upprättelse och de två duellanterna skiljs åt som vänner. Hela historien nämns inte mer.
Ungefär så skulle det gått till, skulle jag tro. Skulle det ha gått helt rätt till, skulle även Boadicea förväntats närvara.
Men, men ... Nu har jag fått förlåtelse ändå och duellen kommer inte att bli av.
/ Daniel
Daniel Andersson
Swordsman
Re: Nu har jag ställt till det för mig ...
Din förlåtelse lättar mitt hjärta.
Det hade varit en uppenbar risk, om jag duellerat mot mig själv, att jag förlorat en duell för första gången. Att jag, tack vare din förlåtelse slipper detta, gör att jag står i stor tacksamhetsskuld till dig.
/ Daniel
Din förlåtelse lättar mitt hjärta.
Det hade varit en uppenbar risk, om jag duellerat mot mig själv, att jag förlorat en duell för första gången. Att jag, tack vare din förlåtelse slipper detta, gör att jag står i stor tacksamhetsskuld till dig.
/ Daniel
Re: Nu har jag ställt till det för mig ...
Skönt att du fick den väna damens förlåtaelse och att du har en så förnuftig sekundant utifall att duellen blivit av.
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Skönt att du fick den väna damens förlåtaelse och att du har en så förnuftig sekundant utifall att duellen blivit av.
[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär med eklövskrona
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
Master_Z
Swordsman
Ja det går ju också bra med kylskåpsmagneter. Fast jag gillar mina femtioöringar...
Den stolta krigaren Master_Z har sagt sitt
linus_gbg@home.se
Den stolta krigaren Master_Z har sagt sitt
linus_gbg@home.se
Frennevi
Veteran
Det händer. Då och då uppstår situationer som lättare går att lösa genom att använda spelpjäser. Jag har dock inte köpt några plastfigurer då jag anser att det är helt onödigt. Det går precis lika bra att illustrera t.ex. en strid med tärningar, radergummin, osv.