Nekromanti Apatiska köttväggar vs välgenomtänkt personlighet

Lord Djadur

Veteran
Joined
7 Apr 2004
Messages
2
Location
Piteå
Efter att ha spelat rollspel sedan man var lite pitepalt med gällivarehäng så börjar man fundera vad som gör en karaktär rolig att spela.

Är det att ha maxxat ut alla sina stats, 18 18 18 18 och en tvåhandsyxa i mitril som klyver allt med 95 % chans att lyckas, boostat av en adamantitrustning med flight, invisibility etc. Vad jag talar om är alltså demolition nivån på karaktären.

De flesta karaktärer jag spelat har aldrig varit speciellt bra på något sätt. Har nästan rekord i värdelösa stats och misslyckade tärningsslag.
Så vad är det som gör en karaktär rolig att spela ?, i mina ögon personligheten.

Hur mycket roligare är det inte att spela en karaktär som förvånar alla efter första intrycket t.ex. barbaren med tvåhandsyxan som gillar att rimma poesi om blommor, den lilla anorexiadvärgen som går bärsärk och omringar själv 10 orcher, Den mäktige magiker som kan jonglera med naturlagarna men som skriker i fasa då han på grund av långt framskriden alzheimer alltid glömmer bort vart hans formelsamling är.

Detaljerna gör karaktärerna.

Alltför ofta ser man dessa evigt återkommande karaktärerna med maxade stats som bara bryr sig om sin equipment, sina feta spells och firepower nog att balrogen skulle skämmas.
Dessa har sällan en personlighet och blir aldrig involverade i rollspelandet annat än när det krävs en köttvägg mot armén av orcs som anfaller.

Visst går det att slänga in en personlighet i köttväggen men det görs alltför sällan. Istället letar man efter en ännu värre platemail för att bli en ännu värre köttvägg.

Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?
/Lord Djadur
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
A, ajg hatar kobolder!!!

Dt r meningslöst att splea då!!!!!!!!!!
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Evigheten är kort

"Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?"

Det var väl... tja, arton år sedan sist jag spelade en köttvägg, så särskilt eviga tycker jag inte att de är. Man växer ifrån dem.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Jag ser faktiskt inte varför en köttvägg skulle vara ointressant egentligen. Alltså, jag är ju väldigt inne på ett göra tidernas bästa highfantasyrollspel med tillhörande kampanj, och jag kommer utgå från att rollpersonerna tillhör en skara av världens 100, 50 eller kanske t.o.m 10 mäktigaste personer. Detta ger ju en alldeles ny dimension till karaktärsspelandet. En grisodlande bonde befinner sig sällan i den situationen att hans beslut behöver omfattas av moral, han gör vad han måste för att leva, en grundläggande drift.

Men den som i princip kan ta och göra exakt vad han vill, han måste ha någon slags moralisk vägledning som rättfärdigar de beslut han fattar.

Men visst, vissa spel uppmuntrar väl på sätt och vis till maxande.

Mycket av min idé till spel jag har grundar sig i eposet om Gilgamesh; och han var ju starkast i världen och gjorde rätt mycket som han ville. I ärlighetens namn var han ju ett riktigt svin i början.
Tills han möter Enkidu, som är lika stark, och de blir bästa vänner och Enkidus moral styr om Gilgamesh.
Men det viktiga var ju att när Enkidu först kom till jorden var han så stark för att han var en korsning mellan man och best, men han var tvungen att offra en del av sin styrka för att ta del av civilisationen. Samma sak är det med Gilgamesh och när han lär sig om livet.

Och det är något jag vill spegla i mitt spel genom att stjäla Risings idé om att ha karaktärsförändring istället för karaktärsutveckling (poängmässigt alltså, om ni är med på vad jag menar). Är det månne ett sätt att få fram lite intressantare köttväggar?
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Jag håller med, men samtidigt är upplägget alltför ofta sådant att man måste fokusera sin karaktär på fighting för att den ska överleva tillräckligt länge för att få personlighet.

När jag spelleder brukar jag fixa det genom att låta spelarna göra karaktärerna maxade om de vill, men jag anpassar motståndet efter dem. Den personlighetslösa tanken får det alltså inte lättare än om han varit en enbent tiggare.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Om jag är trött på köttväggar?

Tror inte det. Det var så länge sedan jag spelade sådana platta arketyper som Krigaren, Magikern och Tjyven. Av dessa så är det nog endast Magikern jag har något minne av.

Det handlar också om vilket sorts spel man vill spela. Jag har själv inga problem med att ändra spelstil och ambitionsnivå efter vem jag spelar med elelr vad jag spelar.

I vissa rollspel passar köttväggen aldeles utmärkt att spela, i andra så prioriteras mer energi på personlighet. I vissa spelgrupper kör man farsartat, medan man i andra försöker spegla något så svårt som känslor.

Det finns en viktig skillnad mellan prestationsrollspel och karaktärsrollspel.

Det viktiga är att inga spelstilar är fel. Så om du personligen tröttnat på köttväggsprincipen, så testa något annat, känn dig fram. Det är tillfredsställande när man utveklas som rollspelare och frustrerande när man står stilla.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,324
Location
Helsingborg
Apatiska köttväggar vs välgenomtänkt personli [OT]

Det där inlägget var väl jävligt dum...ons trådstart?

Lord Djadur.. Ber om ursäkt för Vitulv.. Det jag skriver i detta inlägg är inget som är riktat till dig.. Det är bara lite gamla forumsämnen som spökar lite.. Jag och Vulf kommer jättebra överens annars.. :gremsmile:

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som måste säga att respekten för Vitulv sjunker när han ibland gör sådana hastiga, ogenomtänkta provoceringar

PS. Med länken så menar jag att man ska läsa vad Vitulv skrivit längst ner DS.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
[ändrad 2 ggr]

Haha, jag visste att någon skulle lacka. Fast jag trodde att Walle skulle hinna före. :gremwink:

Jag bejakar bara min nyligen återfunna barnslighet och befäster min status som den elakaste jäveln på hela forumet. Jag skrev att ni andra skulle vara snälla mot grisodlarna. Trodde du på allvar att jag skulle bli det? :gremtongue:

Puss

/Vulf

[color:\\"red\\"] Edit; [/color] jag vill ha ett soundtrack. Eksem, kan du ta och fixa fram någon riktigt grym gangstarap som folk kan spela när de läser mina inlägg?

[color:\\"red\\"] Edit 2; [/color] Äh, lungt, jag hittade ett bra soundtrack. Lira "Deadly Assasins" med Everlast och B-Real när ni läser mina inlägg i fortsättningen.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Jag ser faktiskt inte varför en köttvägg skulle vara ointressant egentligen.

Nädå; några av mina trevligaste RP har varit köttväggar, varav flera visat sig vara ganska olika från hur jag trodde att de var när jag började spela dem.
Jag tror inte riktigt på att skriva 10-sidiga kompendier om figurens personlighet från början (deras bakgrund, ja, men det är en annan sak) - personligheten brukar bli bäst om den får utvecklas naturligt under spelandets gång, och som Troberg säger lever köttväggar ofta längre så att de hinner utveckla en.
Om man tycker att de är endimensionella enbart för att de är köttväggar så tycker jag det låter som att man har fastnat i en klyscha; det går iaf knappast att anklaga Hoa-Hoa (för att ta ett lagom köttigt exempel ur verkligheten) för att sakna personlighet.

--
Åke
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,324
Location
Helsingborg
Re: Apatiska köttväggar vs välgenomtänkt personlig

"Så vad är det som gör en karaktär rolig att spela ?, i mina ögon personligheten. /.../ Detaljerna gör karaktärerna."
Det är extremerna som gör karaktären rolig att spela.. Det som står ut från alla andra och gör att man kan sätta rollpersonen i ett fack eller förklara denne med några få ord..

Dina förslag var jätteroliga.. Jag hade dock funderingar på att dvärgen skulle vara schitzofren (klassiskt schitzo - såsom alla tror den är, inte hur sjukdomen är egentligen) och pratade med alla andra "personligheter" (sig själv med andra ord) när han anfaller orcherna.. Han fördelar order till de andra "Du tar flanken" och så vidare.. Jag skulle nog trivas jättebra med att spela en sådan karaktär... i ungefär 5-6 spelmöten.. Sedan skulle jag tröttna på den, såsom jag gjort med de senaste karaktärerna jag spelat med de senaste åren.. Man tröttnar och börjar spela sig själv till slut.. Det är nästan oundvikligt (för mig i alla fall, men jag kan ju vara helkass)..

För mig (allt är alltså personliga åsikter) är det rollpersonen mål i livet som är viktigast.. De gör att personen kan utvecklas både socialt som personligt (fysiskt och erfarenhet finns ju oftast med i spelreglerna så de kommer alltid automagiskt).. En rollperson kan ha kortsiktiga och/eller långsiktiga mål.. Det beror lite på dennes personlighet.. Målen (vad rollpersonen tycker är viktigt i livet och vill åstadkomma) kan göra att individen utvecklas på vägen till de målen eller när de blir klara.. Målen kan också bidra till egna rollspelsäventyr som sätter spelledarens improviseringsförmåga på spel, då oförutsedda saker kan hända..

Mer om mål och hur personligheten kan hitta på nya mål och vice versa samt några exempel kan du finna i detta inlägg som jag skrivit.. Jag orkar inte mata om det igen och att copy-pasta in det i detta inlägg skulle vara rätt drygt av mig (som om det inte räcker med att jag hänvisar till mina äldre inlägg som om de vore dagens sanning :gremwink:)..

"Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?"
De kan vara befogade.. Man kan faktiskt tröttna på att orcherna bara luktar på blommor och citerar poesi.. Ibland är det roligt att basha sig igenom en mur av kött för att komma till sitt mål.. Det har varit prat om vad som gör en bra rollspelsskurk.. Många röstade på en bra personlighet eller något som hade med personligheten att göra.. Det är dem (spelledarpersonerna som spelledaren orkat sätta ett namn på) som ska sticka ut lite..

Jag säger nu inte att de andra spelledarpersonerna inte ska ha personlighet.. Själv brukar jag tala om "ansiktslösa" spelledarpersoner när det kommer till moral i rollspel.. Med ansiktslösa menar jag personer som aldrig fastnar eller kan fastna i spelarna minne.. Det är typiska personer som man kan slå ner utan att bry sig.. Vaddå.. De finns ju inte ens.. De påverkar knappast spelvärlden och deras uteblivande gör det än mindre..

Mitt favoriexempel när det gäller att sätta ett ansikte på en motståndare är när spelarna ska skjuta ner några vakter men innan de hinner avfyra så råkar de höra vakterna samtala med varandra där den ene säger till den andre "Ahhh! Vad skönt.. Bara två timmar kvar och sedan kan jag åka hem och mysa lite med min fru.. Har du sett det nya fotot på lillflickan..? Hon är så himla söt.... och lik sin mor..".. Det blir på något sätt lite svårare för spelarna att helt kallblodigt skjuta vakten.. Nu har de ett litet band till spelledarpersonen då de har lite vetskap om vem personen är..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tycker det var en skön trådstart och som drar ett citat från Feliath som slutkläm: "Men vad är väl detta? Emotionsbombing på Rollspelsforumet? 'Apatiska köttväggar' var ju i och för sig en rolig forumlering :gremsmile:"
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,324
Location
Helsingborg
Haha! Vad skön du är :) [NT]

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som menar till sättet och ingenting annat, så "Nej, troberg.. Du ska inte få skämta om detta" :gremsmile:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,125
Location
The Culture
Jag gillar kött!

Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?
Jag har aldrig råkat ut för dem i speciellt stor utsträckning, så jag har inte haft möjlighet att tröttna på dem. Den enda rollperson jag spellett som jag kan minnas att jag irriterade mig på för att den var för bra var en dvärgkrigare i en gammal kampanj i DoD Expert, som hade en morgonstjärna med alldeles för många besvärjelser i (teoretiskt kunde den göra 40 i skada eller så). Det var dock inte värre än att det fungerade.

Nu tycker jag nästan att en sådan figur skulle vara intressant. Riddaren med mithrilrustningen i kampanjen jag spelleder nu är väl i närheten av den typen av rollperson. Inte heller han är dock så übermäktig att spelbalansen störs.

När jag spelar själv gillar jag att spela rollpersoner som är kompetenta på det de gör, men det de gör är ganska sällan att slåss. Det är, som du säger, personligheten som gör rollpersonen intressant att spela, inte dess spelvärden. De allra intressantaste rollpersonerna är de som inte passar in på någon känt fantasy- eller annan kliché, utan är en helt unik person.

/tobias
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Slår Vitulv på nosen med en hoprullad tidning

"Haha, jag visste att någon skulle lacka. Fast jag trodde att Walle skulle hinna före. "

Tror du inte att jag har genomskådat dig vid det här laget din gamla byracka. :gremsmile:

"Äh, lungt, jag hittade ett bra soundtrack. Lira "Deadly Assasins" med Everlast och B-Real när ni läser mina inlägg i fortsättningen. "

Äntligen musik man hört talas om! Men låten handlar ju om två stycken dödliga assasiner vem är den andra? :gremlaugh:

Personligen tycker jag att låt nummer sju "Childrens story" med Rahzel passar bättre för dig. :gremwink:
 

Lord Djadur

Veteran
Joined
7 Apr 2004
Messages
2
Location
Piteå
Re: Apatiska köttväggar vs välgenomtänkt personli [OT]

heheh, inte tar jag illa upp. Bara roligt att se vad folk vill ha ut av rollspelandet. Fighting brukar behövas någon gång då och då för att släppa på trycket så att säga.

Det jag menade var att köttväggar inte brukar bli så roliga för resten av gruppen (annat än att få sitt skinn räddat).
Sure, alltid bra att ha en fläskig krigare som "jumps the grenade" men hittills har jag inte stött på en person som kan lira en köttvägg på ett riktigt underhållande sätt :gremsmile:

Klart det finns sådana ute i världen men det som brukar skapa bäst och roligast stämning är karaktärer med olika drag och inte den klassiska *pust*
Rulla_tärningarna_statsen_klara_random slag på inventory_börja spela_modellen.

Tänker man igenom sin karaktär innan man börjar lira brukar detta bli mycket roligare, fast den utvecklas ju självklart under spelets gång. Köttväggar kan ju få svampar på näsan, en och en annan förbannelse etc, t.ex. skita myror av sten... hände en spelare i våran grupp... painful but true

/Lord Djadur
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
walium har fotsex med sig själv

Så som du lägger upp det är det ju svårt att säga någonting annat än att man diggar djuplodade karaktärer råfett. :gremsmile:

Men det finns en tid och en plats för alla typer av karaktärer, dessutom är en statisk karaktär tråkigt oavsett utgångsläge. Även en kötthög med diverse vapenutväxter kan visa sig ha dolda sidor eller utvecklas. Jag tror inte att man ska vara så snabb med att döma ut någon annans spelstil bara baserat på dennes val av karaktärer.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
OT

Själv hade jag tänkt rekommendera NWA, Nerds With Attitude, med låten Straight Outta Åkersberga, men tja, det löste ju sig självt, så att säga.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,080
Location
Nordnordost
Re: Apatiska köttväggar vs välgenomtänkt personlig

Enligt mitt sätt att se det så måste rollpersonen passa in i äventyret och i resten av gruppen. Att spela köttvägg i en kampanj där alla spelar mer eller mindre orginella typer blir trist eftersom ingen annan är intresserad av att slåss, och vice versa.. att själv spela nått avvikande när de övriga spelar vältrimmade stridsmaskiner.

Däremot, de äventyr och kampanjer som bara går ut på att röja faller rätt snabbt i glömska, man kanske minns någon enstaka väldigt spektalkulär händelse, eller nått fatalt fummel. Medan äventyr som beror av och frodas i rollpersonerna koms ihåg.

Själv så minns jag väldigt väl alla äventyr som min *host* byfåne i Eon upplevde under det halvår vi körde kampanj, medan jag har svårt att ens säga vad jag spelade för rollperson i de mer eller mindre stridsfokuserade kampanjerna jag spelade samtidigt.

Just under själva spelet så har det inte så stor betydelse för min del dock, men när man minns tillbaka är det färgfläckarna som finns kvar.
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Re: Apatiska köttväggar vs välgenomtänkt personli [OT]

"en och en annan förbannelse etc, t.ex. skita myror av sten... hände en spelare i våran grupp..."

Egentligen så var det väl en förbannelse & en magisk följd av det hela, but who's counting...
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Skulle för min del tycka att karaktärerna blir lite av ett följdfel..
Om reglerna (läs: naturlagarna) säger att du med dessa stats bara blir "bra" krigare är det väl lite darwinistiskt logiskt att du blir en..
Att sedan reglerna runt yrkena är så inkörda i ett hjulspår och att framgång som "krigare" t.ex. bara nås på specifika sätt, får ju en följd att yrkena blir lite äckligt karaktärsstyrande & likriktande..

Sen att karaktärernas personligheter är kryddor, håller jag väl med rätt totalt om..
Sitter själv & knåpar med ett slags genomskinligt "system" för att hålla en "personlighet".

"Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?"
Köttväggen uppstår ju som en logisk följd av att klassen/yrket finns & att behovet av just en sån individ finns..
Det är ju å ena sidan skitbra med nichade karaktärer så att alla har ett syfte i "gruppen" & alla får del av spotlighten..
Det är naturligtvis å andra sidan lite att standardisera personligheten också & därmed lite skyldigt till spontant personlighetsbortfall..

"Damned if you do, damned if you dont."
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Lvl. 38 personlighet...

Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?
Jaooo, håller ju med dig om att det är kalrt mer skojigare nu att göra en karaktär som blomstrar åt alla håll & kanter istället för ett köttberg lvl. 45. Det är ju mer givande nu att ha en spänannde karaktär stt spela...
 
Top