Nekromanti Apocalypse Now - Den sista utposten

[Nero_UBBT]

Visste inte om detta var bäst på Eon-forumet, men tänkte att det egentligen är ganska systemlöst beskrivet så jag postar det här... Ber om ursäkt till admin om han känner att han måste flytta tråden.


Inte för så länge sedan var det en diskussion på Eon-forumet om scenarion med filmer som

förlaga i plotten. Redan då hade jag en Apocalypse Now/Mörkrets Hjärta (originalboken av

Joseph Conrad, som utspelar sig i koloniala "fristaten" Kongo) touch på äventyret.



PLOT
Plotten var ganska simpel. Rollpersonerna väcks ur sitt lugna liv i en by i nordvästra

Soldarn föra att genomföra en resa för att frita en tillfångatagen vän och mitt i alltihop

börjar de bli anfallna av vad som verkar vara en sekt. Vi har valt att kalla det Korpens

brödraskap och för att följa alla rollspelskonventioner så hade dessa konspiratörer även

korpar tatuerade på kroppen.

Äventyret hittills har i första hand kretsat kring resan till fånglägret där denne vän

sitter tillfångatagen. Under äventyrets gång har de dock märkt mer och mer att någon är ute

efter dem. Mardrömmar, atacker från Korparna, hypnoser som varit nära att få rollpersoner

att kasta sig över relingen på fartyg osv.

Det är alltså en galen trollkarl (Kapten Kurtz) som vill uppnå Apoteos som håller på med

allt detta. Och tanken är väl att dom ska ta sig till Damariens gränstrakter och stoppa

honom i hans ohemula uppsåt.


Just nu befinner sig rollpersonerna i staden Västborg i Västmark. Det är framförallt denna

del av en äventyret jag vill ha hjälp med, men tar gärna emot tips och kommentarer om

äventyret i sin helhet. Tidigare har jag använt mig av en väldigt linjeär uppbyggnad på

äventyret; en resa där SL slänger in den ena överraskningen efter den andra. Som tur är har

jag spellet hela resan så att spelarna inte har misstänkt någon attack direkt jag sagt att

dom lägger till i en vik.

När dom nu kommer till Västborg ser jag en chans att göra en mellanlandning i äventyret

samt använda mig av en "fisktanks"-uppbyggnad i äventyret.

Västborg vill jag framställa som en befästning stad som varit belägrad i flera månader, den

sista utposten mot mörkret. Jag tänker självklart slänga in citatet mellan huvudpersonerna

och en amerikansk soldat från Apocalypse Now " who's in charge here? - I don't know, I

thought you are". Jag vill alltså verkligen ha en domedagsstämning av krig och död och

total brist på organisation i Västborg.

Hur beskriver jag bäst en sådan stad? Vilka personer kan rollpersonerna få möta? Vad kan

hända? Tips på hemsidor som tar upp något liknande?

Vad är svårigheterna med att spelleda fisktank? Vilka är möjligheterna?


KORT INFO:

Miljö:
Västmark/Damarien. Träskmarker. Resa på floden. Djungler. På väg till Damarien.
Ett lågintensivt krig förs mellan Västmark och Damarien och detta påverkar den sociala

stämningen hos de människor man möter mycket.


Rollpersonerna:
Tysa -
Flicka på 19 år. Helerska som med jämna mellanrum får visioner. Påminner lite om

Klokfruarna från Tufloden i Wheel of Time-serien. Den onde trollkarlen behöver henne för

att uppnå apoteos, den pojke som blivit tillfångatagen som slav hålls i själva verket

fångad av trollkarlen för att han när Korparna lyckats fånga in även Tysa genomföra en

kraftfull ritual.

Lyckades med ett mycket svårt Amorslag och blev förälskad i femtonårige Manfred.

Lyckades få rykte som Flodens prinsessa efter att ha kastat sig över på ett skepp med

flodpirater och gått bärsärk och sedan kastat en alkemisk bomb.

Derek -
19 årig värnpliktig/milisman. Modig och dumdristig, gärna på samma gång. Duglig soldat.

Grim -
32 år. Milisbefäl. Veteran från ett tidigare krig med Damarien och har fått mentala skador

av detta. Är gruppens självklare ledare med sin erfarenhet. Duglig soldat. Försiktig och

misstänksam. Befann sig i äventyrets början i den avlägsna byn därför att han ville undvika

kriget därhemma. Många ser honom som en galning som är lös och det går falska rykten i byn

om att han ska ha deltagit i massakrer av barn och dylikt. Ser detta som chansen att rentvå

sitt rykte och en gång för alla återgå till sitt lugna liv.

Manfred -
15 år. Kommer från krigarätt och skickades därför ut på denna resa av sin bryske far för

att lära sig om livet. Mycket räddhågsen med tendenser till sammanbrott, dricker när Grim

inte ser massor av alkohol och har dessutom lyckats övertala Tysa att ge honom lite "roliga

svampar". Något av gruppens Nasse/Lille Skutt, rädd och skärrad men kan visa stort prov på

mod vid trängda situationer. har rykte bland sjömännen i Norra Västmark att vara en riktig

fegis efter att ha gömt sig i en tunna äpplen under en tirak-attack på floden. Duktig med

svärdet, något han lärt sig av sin far, den pensionerade krigsveteranen, hemma på gården.

Lågadlig släkt typ friherrar. Dock inte med näsan i vädret, fadern var en enkel man som

jobbade sig upp i de militära graderna.

Spelledarpersoner:

Kapten [W] Illard
- Kapten Illard är lika med Kapten Willard i AN och rollpersonerna utgör hans besättning.

Något av en rambotyp, fåordig och professionell. Är i svåra kval över sitt uppdrag.

Fienden:
Ond trollkarl / Kapten Kurtz. har skapat sig något av en huvudjägarkult inne i Damariens

oländigaste trakter... har som mål att bli en dödsgud av något slag. Denna plats vill jag

beskriva som ett "Mörkrets Hjärta". Galna människor med tom blick tillber honom. Måste

oskadliggöras.

Har Korpens brödraskap till sitt förfogande... Tänk er en klassisk fantasy-sekt med agenter

i olika städer och välutrustade krigare.

 

[Troberg]

Först och främst, snälla, slå inte enter efter varje rad, det blir skitjobbigt att läsa.

Västborg vill jag framställa som en befästning stad som varit belägrad i flera månader, den sista utposten mot mörkret. Jag tänker självklart slänga in citatet mellan huvudpersonerna och en amerikansk soldat från Apocalypse Now " who's in charge here? - I don't know, I thought you are". Jag vill alltså verkligen ha en domedagsstämning av krig och död och total brist på organisation i Västborg.
Hur beskriver jag bäst en sådan stad? Vilka personer kan rollpersonerna få möta? Vad kan hända? Tips på hemsidor som tar upp något liknande?

Prova att se Xena-avsnittet "The Price". Ett av de mörkare och antagligen inspirerat av just Apocalypse Now.

Ett annat koncept jag hade tänkt använda i ett liknande sammanhang, vilket kanske inte passar precis i din stad men som kan passa bra i någon av de andra "stationerna" längs floden (man vill ju leda in rollpersonerna gradvis i ett djupare vansinne) är följande:

En stad/station/koloni som ligger i deltat där floden rinner ut i havet. Den är största källan för lampolja, vilken utvinnes genom att man kokar talg och fett ur ett slags sjö-kor (bindesstreck för att inte någon ska få ideer) som lever i den lilla skärgården som finns kring floddeltat. Sjö-korna jagas av infödingar i små kanoter med utriggare, ett farligt jobb som betals i småkrafs av kolonisatörerna. Dessa jägare fångar också slavar från andra stammar som säljs till anläggningen där oljan utvinns, ett hårt och farligt jobb. Sjö-korna hissas upp och styckas hängande över vattnet. Köttet är bittert och näst intill oätligt, så det används bara för slavarna, men det mesta slängs. De bitar som går att få olja ur sparas, resten dumpas i vattnet där det är en konstant feeding frenzy med diverse rovfiskar. De slavar som faller från de rangliga ställningarna har inte en chans, de äts upp innan de har en chans att komma ur vattnet. Även de slavar som sysslar med att koka ur olja lever farligt. Det är hett och utrustningen är dålig. Det är vanligt med allvarliga brännskador från kokande fett/talg/olja.

Stanken från styckningen och kokeriet ligger tjock över stationen, den konstanta närvaron av blod och kött och dålig hygien gör att flugor och annan ohyra frodas. Hela platsen är tät av förtryck, blint utnyttjande, likgiltighet, lidande och vansinne.

Tanken är att den ska motsvara stationen där de hela tiden spränger i boken.

Slit den med hälsan, men om du skulle publicera det så kan du väl nämna mig så att jag inte blir anklagad för att stjäla när jag använder den i min värld (iofs så är bitar av den hårt inspirerade från olika käller, så det blir jag antagligen ändå)...

 

[Nero_UBBT]

Ursäkt och wows...

För det första - jag ber om ursäkt:

Jag skrev texten till inlägget i en ordbehandlare (anteckningar av alla dessutom) och det visade sig att när man klistrar in en text i ett inlägg så blir det ett enter-slag mellan varje rad. Lika lite som jag hade orkat sitta och trycka Retur mellan varje ny rad, lika lite orkade jag sitta och trycka Backsteg mellan varje rad i efterhand.
Sjävklart förstår jag att det blev jobbigt att läsa för er andra, men det var inget jag gjorde med avsikt.

För det andra - Wow!
Ditt förslag är riktigt, riktigt häftigt. Tyvärr har jag nu kommit så långt in i äventyret att din idé med sjökorna inte kommer kunna användas innan upplösningen på äventyret. Däremot så kommer jag troligtvis fortsätta med samma rollpersoner i en längre kampanj (de kommer hem till sin by som blivit skövlad av banditer [känner ni igen detta från någon bok så bra, om inte så tänker jag inte nämna vilken då det inte ens var med i filmen] med mera, med mera...) och i så fall kommer din idé garanterat vara med. Helt lysande.

Däremot vet jag inte riktigt i vilken scen detta är i filmen? Är det sista utposten med en GI med granatgevär eller är det en annan del av filmen?

Jag har inte läst boken då den engelska versionen vi hade på biblioteket var totalt sönderklottrad av nån som skulle skriva en litteratur-analys. Helt oläsligt nästan... Men den står högt upp på ska-läsa listan.

Hur bygger man upp galenskap på ett bra sätt? Vilka stilgrepp för spelledare bör jag använda mig av?

Och dessutom ser jag det som att det är Västborg och sen en lite kortare resa uppför floden med tillhörande pygméanfall från djungeln (ni vet där den mörke, ej Fishbourne, dör) och sedan avbrytande av galningens ritual.

Bör jag ha med "fransmännen" tycker ni?

Två tillägg dessutom:
Röda Khmerernas framfart kan ju vara en skrämmande inspirationskälla om man ska göra nåt Mörkrets Hjärta-liknande, men det är rätt jobbig läsning.

I boxen till Apocalypse Now står Laurence Fishbourne, Dennis Hopper och Harrison Ford med bland dragnamnen... Fishbourne - nja, Dennis Hopper - lite mer tveksamt och slutligen Harrison Ford som är med vadå? i två repliker eller?

 

[Troberg]

Re: Ursäkt och wows...

För det andra - Wow!
Ditt förslag är riktigt, riktigt häftigt.

Tackar! Ska jag vara ärlig så har jag snott det mesta från en serie som gick i sista årgången av Epix vars namn jag glömt och inte orkar kolla just nu, hopmixat med lite Heart of Darkness.

Tyvärr har jag nu kommit så långt in i äventyret att din idé med sjökorna inte kommer kunna användas innan upplösningen på äventyret.

Kanske det finns en sjö som floden rinner genom?

Däremot vet jag inte riktigt i vilken scen detta är i filmen? Är det sista utposten med en GI med granatgevär eller är det en annan del av filmen?

Nej, det ska nog i Apocalypse Now vara scenen när Willard först möter Kilgore och det är kaos och granater överallt. En av de scener som skiljer en del mellan boken (och filmen Heart of Darkness) och Apocalypse Now.

Jag har inte läst boken då den engelska versionen vi hade på biblioteket var totalt sönderklottrad av nån som skulle skriva en litteratur-analys. Helt oläsligt nästan... Men den står högt upp på ska-läsa listan.

Om du orkar läsa på skärmen så finns den att tanka hem gratis på Projekt Gutenberg.

Hur bygger man upp galenskap på ett bra sätt? Vilka stilgrepp för spelledare bör jag använda mig av?

Min favorit är att använda en serie beslut och slutsatser som var för sig är logiska och vettiga, eller i alla fall försvarbara utifrån någon ståndpunkt, men vars sammantagna effekter blir mer och mer galna när man driver saker till deras logiska slutpunkt. Låt personerna man möter på vägen ha kommit längre längs den här vägen så att de framstår som lite underliga, men ändå så att man kan förstå hur de hamnat där. När du sedan drivit spelarna tillräckligt långt och de är på gränsen att flippa ut, att släppa kontrollen, då är det dags för dem att åka tillbaka och då ska personerna längs vägen verka för normala, som om de inte fattat vad som pågår, som naiva. Den kontrasten borde ge spelarna en hint om hur långt de kommit.

Och dessutom ser jag det som att det är Västborg och sen en lite kortare resa uppför floden med tillhörande pygméanfall från djungeln (ni vet där den mörke, ej Fishbourne, dör) och sedan avbrytande av galningens ritual.

Jag tror inte att du ska vara rädd för att dra ut på resan och lägga på fler stationer längs vägen. Den gradvisa processen är väldigt viktig för att bygga upp stämningen, likaså symbolvärdet i att resa längs en flod in i det okända. (Floden som symbol för synd, för döden (Styx), som livsflöde. Resan som en symbol för den inre resa de gör, som upptäcktsfärden.)

Bör jag ha med "fransmännen" tycker ni?

Bara om de passar i din värld, jag tycker att de har minst med handlingen att göra av alla stationerna.

Röda Khmerernas framfart kan ju vara en skrämmande inspirationskälla om man ska göra nåt Mörkrets Hjärta-liknande, men det är rätt jobbig läsning.

Kanske, men personligen tycker jag att de var på tok för mycket "rakt på sak" för att passa i den gradvisa uppbyggnaden av stämningen. Kolonialismen som är bas för boken är egentligen bäst, eftersom det där är lättare att förstå den och därmed ryckas med i vansinnet. Man vill gen känslan att man balanserar på en mycket smal lina över vansinnesavgrunden.

I boxen till Apocalypse Now står Laurence Fishbourne, Dennis Hopper och Harrison Ford med bland dragnamnen... Fishbourne - nja, Dennis Hopper - lite mer tveksamt och slutligen Harrison Ford som är med vadå? i två repliker eller?

Dennis Hopper - Kocken på båten
Harrison Ford - Lägre officer då Willard får uppdraget

 

[Nero_UBBT]

Kort kommentar

Dennis Hopper spelar väl journalisten, inte Chef.... Däremot Harrison Ford gör ju verkligen en minimal roll. Ungefär lika stor roll som Moneypenny har i Bond-filmerna...

 

[Troberg]

Naturligtvis, sorry [NT]

-