Jag har äntligen, för första gången sedan spelet kom tror jag, avslutat en omgång Apocalypse World på ett tillfredställande sätt! Vi sade att vi skulle spela sex spelmöten, och sex spelmöten senare så har vi mycket riktigt avslutat!
Nu skrev jag ingen krönika medan vi spelade, så jag kommer inte orka komma ihåg allt som hände i rätt ordning, men jag vill ändå skriva lite grann för att dela med mig av tankar om systemet. Vi spelade nämligen med den förhandsvisning av andra utgåvan av AW som Vincent Baker har lagt ut på sin Patreon.
Rollpersonerna var följande:
Maestro (Maestro D'), som äger och sköter ett badhus på en bergssida. Det gamla hotellet vid den varma källan klarade sig oskadd genom kärnvapenkrigen, och Maestro och hennes gäng har det fortfarande gående. Ett varmt bad är den högsta lyxen i i vår nuclear winter (kärnvinter?), och den lilla byn som växt upp kring badhuset lever på folk som kommer långväga ifrån för att besöka det. Maestro hade en stor personalstyrka som bodde på badhuset, både en vaktstyrka ledd av den storvuxna Shazza, och mindre våldsam bad- och matpersonal. Av de senare fick vi inte träffa så många vid namn, men det fanns en liten tjej som hette Peanut i alla fall (för att hedra Lukas).
I bergrummet under badhuset, vid pumparna som pumpar upp varmvatten, bor Ellen (Savvyhead). Hon är inte särskilt social, utan föredrar att kunna arbeta med sin konstiga elektronik. Pumparna är dock inte de mest pålitliga, så hon förtjänar sin plats i personalstyrkan genom att vara den enda som vet hur de funkar. Hennes första projekt när spelet började var att bygga en synt - inte med klaviatur, utan styrd av alla möjliga rattar och knappar hon hade liggande. Den var cool.
Nere i byn finns en gammal bygg-byscha som tjänar som vaktkur. Staden har inget ordentligt styre, men gamle Bill har upprättat ett vaktschema så att det alltid är någon som håller utkik ner längs serpentinvägen. Att byta vaktpass med varandra är ett viktigt inslag i vardagsekonomin. I vaktkuren bor också några av stadens främsta jägare, däribland Monsoon (Battlebabe), hennes gamla vän Wisher.
I en gammal skåpbil utan hjul bor Setter (Angel), byns läkare. Han behandlar allt från frostskador och kulhål till de sömnproblem och mardrömmar som fler och fler i byn har rapporterat det senaste.
---
Första mötet introducerade jag följande:
Bill har brutit benet, och ligger inne hos Setter. Hangry, en av Monsoons jägarkamrater, har tagit över hans uppgifter under tiden.
Lamprey, mannen som regelbundet åker bort till Joe's Girl (en bosättning ungefär en dags slädfärd härifrån) för att handla, har något otalt med Maestro. Maestro har "ramlat i trappan", och Lamprey är portad från badhuset.
Ellen får höra att en handelskonvoj med en lastbil är strandad i Joe's Girl, och åker dit för att hjälpa dem laga lastbilen. Hon får med sig Monsoon som beskydd. På vägen åker de förbi den gamla kvaddade stridsvagnen som tjänar som landmärke (Ellen har plockat ur all utrustning sedan länge). Där hittar de Mimi, en gammal kvinna som verkar väldigt förvirrad. Hon letar efter någonstans där människor mår bra igen -- överallt hon varit har folk varit blinda, säger hon. De pekar henne mot byn. I Joe's Girl får Ellen tag på en gammal futuristisk låda, som betalning för att hon lagar lastbilen. Det är typ en Xbox, eller liknande hem-dator.
Det bor en person som heter Clarion i ett litet ruckel i utkanten av byn. Han har knappt kommit ut sedan byn upptäckte att hans dotter dött av näringsbrist (vanvård). Två skabbiga män, Fleece och Crin, knackar på hos Setter och frågar om han har något "nomnom". Det visar sig att de misstagit honom för Clarion. Setter blir misstänksam - Clarion har väl inga vänner utanför byn?
Wisher, Monsoons vän, har också ett förflutet med Ellen; de växte upp tillsammans som fostersystrar. Wisher kommer tillbaka efter att ha varit borta i någon vecka, och har med sig ett stort bylte som hon säger är till Ellen. Det visar sig vara en liten pojke på fyra år, som Wisher har någon sorts ansvar för men inte kan ta hand om själv. Ellen får Maestro att placera honom hos Isle, som jobbar på badhuset men bor nere i byn, mot att Ellen betalar för hans uppehälle.
Maestro har problem med sin personal. Lits, hennes närmaste man, verkar ha något otalt med Smoky, den läskigaste tjejen i vaktstyrkan. Maestro försöker medla, det går sådär.
Isle tar hem den lille pojken till sig, men på morgonen är han försvunnen. Setter hjälper till att undersöka, och hittar spår som leder till Clarions hus. Clarion vägrar öppna, men med hjälp av Monsoon bryter de sig in, och klarar sig som tur är undan en pistolfälla Clarion gillrat. De hittar en dold jordkällare, och där nere en hel kannibalkult. Den lille pojken är fortfarande vid liv, men de har huggit av hans ena arm. Hela kulten hivas upp, och kastas ut ur byn. Ingen vågar ens gå ner för att titta i källaren ordentligt, utom Smoky. Hon kommer upp skakad av vad hon sett.
Den lille pojken döps till Last, och bor hädanefter uppe i badhuset.
---
Det var alltså första spelmötet! Det kändes rätt segt och trevande i början, men sedan var Setter så nyfiken att kannibalkulten jag planerat kom i dagen direkt. Det blv ett spännande avslut på mötet.
Därefter minns jag inte så noga vad som vilket möte; andra till och med femte flyter ihop lite grann. Jag försökte göra så långa tidshopp som jag kom undan med mellan varje möte, och det blev ibland ett dygn och ibland ungefär en vecka. (Vi spelade en gång i veckan, verklig tid.)
---
Monsoon och Wisher bestämde sig för att utvisning inte var straff nog, så de gav sig iväg på egen hand för att jaga ner kannibalerna. De dödade alla utom Fleece, som flydde in i skogen. När Monsoon levlar väljer hennes spelare "Get an ally" (nytt alternativ nu i andra utgåvan), och väljer Wisher.
Mimi, den förvirrade gamla gumman, vandrar in i byn. Setter kollar så att hon är ofarlig, och upptäcker att hon har ett Matrix-liknande jack i nacken.
Någon vecka senare har Bill, innestängd av sin brutna fot, tagit till flaskan. Hangry blir mer och mer byns "ledare", även om den tidigare inte haft någon.
Smoky missköter sitt jobb; hon sover dåligt ända sedan hon gick ner i kannibalkällaren. Setter försöker ge henne sömntabletter, men hon tar dem inte.
Ellen micklar med sin nya maskin; hon får tag i en skärm att koppla in så att hon kan se vad den gör. Hon tar Reality's fraying edge när hon levlar, så att hon kan använda den för att interagera med malströmmen.
Setter upptäcker att Hangry håller på att droga Bill med samma sorts sömntabletter som Setter delat ut mot folks mardrömmar. Inte bra i kombination med den mängd alkohol Bill häller i sig. Setter hittar också Smoky, som har enligt egen utsago blivit avskedad från badhuset (Maestros spelare: "va?") och gömt sig i Clarions hus. Han hittar någon annan i byn som hon kan sova hos ett par nätter i alla fall, och skjuter problemet på framtiden.
Maestro blir överfallen nere i byn, av Lamprey och hans hejduk Barker. Hon slår sig fri. Lamprey hävdar att Maestro har vänt en annan av hans underhuggare, Indianapolis, mot honom. Maestro erkänner, till mig som spelledare men inte till Lamprey, att hon och Indianapolis är lite förtjusta i varandra.
Harridan dyker upp, i sällskap av 8 våldsamma snöskotervandaler. Harridan leder ett stort rövarband, typ 40 man starkt, som drar runt på snöskotrar, motorcyklar, och en stor bandvagn. Monsoon hatar dem; gänget brände ner byn hon bodde i som liten. Nu dyker Harridan och hans allra smutsigaste mannar upp för att koppla av på badhuset ett par dagar. De betalar bra, så Maestro släpper motvilligt in dem.
På natten smyger Monsoon och Wisher upp längs bergssidan för att klättra in i badhuset och döda Harridan. Maestro anar oråd och sätter sin vaktstyrka på alerten. När Monsoon slår sig in i Harridans rum och skär halsen av honom, ger sig Maestros gäng in i striden -- på Monsoons sida. De två banditer som vaktade snöskotrarna hör eldgivningen och försöker fly. Hangry hamnar i deras väg, och blir skjuten. En av dem kommer undan. En av dem fångas levande; Norvell.
Det är tryckt stämning i byn. Alla vet att Jackabacka, Harridans efterträdare, kommer komma dit med resten av gänget för att statuera ett exempel på byn. Bill mår bättre när han inte blir drogad längre, men det är ändå Lamprey som stiger fram och organiserar stadens försvar. Maestro känner honom dock alltför väl -- om han får en chans kommer han plundra byns förråd och lämna dem i sticket.
Maestro fortsätter ha problem med sin personal: hon råkar gå förbi när Nova konfronterar Grave med att ha sålt ut Last till kannibalerna. Maestro tänker avskeda Grave, men väljer att låta honom stanna tills konflikten med Harridans gäng är över.
Samtidigt har Ellen via sin dator upptäckt att det finns någon annan med liknande utrustning i byn. VId något tillfälle (jag minns inte exakt hur) pratar hon med Mimi, och förstår att det är hon. Mimi verkar försöka hacka hennes dator. Ellen föjer med Mimi "hem" -- hon har tydligen tagit över Clarions hus (kannibalkulten). Källaren leder vidare till ett gammalt bergrum med ett serverrack, och en fungerande dator. Här hittar Ellen också Smoky, som nu är bästis med Mimi.
Setter levlar, och hans spelare väljer Infirmary, vilket förklaras med att de kånkat iväg hans bilvrak till vaktstugan där Monsoon, BIll och Wisher bor, och bygger ihop dem till en enda kåk.
Allting skjuts plötsligt upp en smula av ett vulkanutbrott i närheten. Ett enormt askmoln börjar skymma solen.
Mimi berättar för Ellen att hennes implantat gör att hon kan se mycket mer än vanliga människor kan. Ellen öppnar sin hjärna, missar slaget, och jag säger att Mimi kommer åt hennes kunskap och färdigheter en stund. Mimi slutför då ett projekt hon behövde Ellens hjälp till: hon bygger ihop ett nytt implantat. Nu ska vi bara få Setter att operera in det här i dig. Ellen är förvånansvärt nog ganska taggad på att bli en cyborg, men Smoky flippar ur, och kräver att hon ska få uppgraderas innan Ellen.
Mimi får ett panikanfall. Askmolnet scramblar hennes kontakt med satellitnätverket, och det är väldigt förvirrande. De tar med henne upp till Setter.
Under eftermiddagen når askan marken; ett brännhett lager aska en meter tjockt täcker marken. Många som inte höll sig inomhus får brännskador eller andningsproblem.
Ellen och Setter lovar Smoky att de ska operera in jacket i hennes huvud, så snart Jackabacka och snöskotergänget är avklarat.
Monsoon och Ellen ger sig ut med Lamprey för att plantera fällor längs vägen upp till byn. Lamprey överväger att sticka, men Monsoon har pratat med Maestro och håller således uppsikt över honom. De blir tillfälligt fast i en askstorm, och tar skydd i ett provisoriskt tält.
Maestro förhör sin gisslan, Norvell. Hon får reda på hur många, hur väl beväpnade Jackabackas (f.d. Harridans) gäng kommer vara, och vem som skulle ta över om Jackabacka försvann. Norvell bryter sig loss, det blir lite skottlossning, och den dödligt sårade Norvell tar Maesrto som gisslan. Maestro snackar sig ur det genom att ge Norvell en sista cigarett, och lova henne att hon ska göra allt i sin makt för att skydda Norvells pojkvän, som kommer finnas bland anfallarna. Norvells pojkvän visar sig såklart vara Fleece, den överlevande kannibalen. Så fort Norvell tagit sitt sista andetag tar Maestro tillbaka sitt löfte (10+ på manipulate).
Mitt i natten siktas Jackabackas bandvagn på väg upp för backen. Maestro har skickat ner hela sin vaktstyrka för att hjälpa till, och byn bekämpar gänget ganska lätt. Gänget backar istället undan och slår upp en belägring.
Monsoon, Wisher och Nova smyger ner med planen att ta sig in i lägret och döda inte bara Jackabacka utan även hans efterträdare Omie Wise. Monsoon gör sin Battlebabe-grej, kastar lite granater som avledning, och lyckas ta sig in i bandvagnen. Där sitter Jackabacka, Omie Wise, Fleece och två mooks. Monsoon tar stryk, och ser som enda utväg att öppna sin hjärna. Jag säger att hon hör ett tumult av röster, och en av dem låter som någon som kan hjälpa till. Om hon tar den utsträckta handen kommer hon få hjälp, men vem det nu är kommer också vara bunden till henne psykiskt. Hon tar chansen, och jag beskriver hur Fleece plötsligt börjar hjälpa henne. Han skjuter ner sina egna kamrater och hjälper henne tillbaka till Wisher och Nova, som lade nedhållande eld längre upp i backen. Nova tar chansen och knäpper Fleece; Monsoon gör inget för att hindra henne.
Morgonen efter samlar Monsoon hela Maestros gäng (med tillåtelse) för att gå och driva bort de nu förvirrade och ledarlösa snöskotervandalerna. Men Lamprey förekommer henne - han berättar att han har förhandlat med dem, och de har gått med på att bli hans riddare. Han ser sig själv som ledare över byn, med ett eget rövarband som samlar in tribut, och gör deras by till en stormakt i området. Monsoon vill inte höra på det örat. Hon slår ner honom och kör på sin egen plan. De få banditer som överlever skingras.
Monsoons spelare förstod -- jag minns inte exakt hur slutledningen gick här -- att priset hon betalat för Fleeces hjälp var att hon nu är drabbad av samma galenskap som gjorde honom till kannibal.
---
Här slutade det näst sista spelmötet. Vi hade två möten inplanerade, och jag sade rakt ut att jag är okej med att antingen kalla det för ett avslut, eller spela ett till. Jag erkände också att maktkampen om byn, som just nu stod mellan Monsoon, Maestro och Lamprey, var något jag kände mig väldigt osäker på. Överhuvudtaget hade "vanligt folk som bor i byn" inte etablerats så mycket; vi visste att det fanns ett femtiotal sådana men vem de lyssnade på, vad de gjorde osv var väldigt oklart.
Vi bestämde oss för att spela ett möte till, men uttalat fokusera på att knyta ihop historien med Mimi och Smoky, och ignorera Lamprey för nu. Det mötet hade vi igår:
---
Monsoon är vrålhungrig, och vad hon än äter blir det inte bättre. Jag ger henne en väldigt hård custom move: du har -1 på allt utom weird, tills dess att du äter människokött. Hon sitter i sjukstugan och putsar sina vapen (öppnar sin hjärna), och det enda som händer är att hon tycker Slops sönderskjutna hand, som Setter just förbinder, ser god ut.
Smoky kommer plötsligt in, och drar med sig Monsoon ner till Mimis källare. Hon säger att Mimi behöver hjälpa henne.
Maestro får en rapport av Shazza, förlusterna efter striden. Siffran på hur många vakter de har kvar stämmer inte, tycker hon, och hon får först nu klart för sig att Smoky inte jobbar kvar. Hon konfronterar Lits, som erkänner att han skickat bort Smoky för att hon var så jävla konstig och gjorde alla andra obekväma. Alla spelare vet vid det här laget sedan länge vad som hänt: Smoky fick mardrömmar av sitt besök i källaren, sov ingenting, blev ivägskickad av Lits, och blev omhändertagen av Mimi.
Nere i källaren säger Mimi att Monsoon är farlig för byn. Monsoon skiter i det och går upp igen. Smoky förföljer henne. Monsoon försöker överlista Smoky men missar en massa slag (-1 på allt utom weird, och missade dessutom Visions of death för ytterligare -1 på allt) och får käken avskjuten. Hon är nu på kl 10 harm. Smoky tror att hon är död, och går för att hämta Ellen och Setter. Monsoon stapplar därifrån, och gömmer sig precis runt hörnet utanför huset. Smoky, Ellen och Setter kommer dit. Smoky följer blodspåret runt hörnet och får prompt skallen avblåst av Monsoon som satt i bakhåll. Nöjd med att ha dödat sin förföljare tillåter sig Monsoon svimma av sina skador.
Maestro kommer ner till byn för att leta upp Smoky. Hon hör skottet och skyndar dit, tillsammans med halva resten av byn. Mimi kommer upp ur källaren och berättar att Monsoon har blivit smittad, hon "kommer bli en ny Clarion". Hon nämner sin maskin i källaren, och Bill får nog. Han ber folk hämta fotogen, och tar med sig ett gäng ner i källaren för att förstöra alla spår av Clarion.
Ellen följer med ner, och ber att få undersöka maskinen först. Hon listar ut vad som har hänt. Innan katastrofen experimenterade folk med icke-invasiv trådlös människa-maskin-kommunikation. Mimi var ett extremfall; någon som självmant förbättrat sitt interface, men det fanns maskiner som kunde dela minnen och tankar med vem som helst. "Malströmmen" är det bakgrundsbrus av signaler som ännu finns kvar. Under det stora kriget var det någon -- kanske Ryssland eller USA -- som skapade ett datorvirus som kunde infektera människor, och fick dem att sluka varandra. Antagligen finns det hela städer som gick under på det viset. En rest av det viruset har hamnat i Mimis dator, och infekterade Clarion och hans kompisar. Via Fleece spred det sig till Monsoon. Det drabbar inte alla; Mimi och Smoky till exempel har ju klarat sig.
Ellen frågar mig (enligt workspace-reglerna) vad hon skulle behöva göra för att rensa ut viruset helt. Jag svarar att hon behöver stänga av och omformattera alla maskiner som varit i kontakt med det samtidigt - och det inkluderar Mimi. "Hur stänger man av en människa?" frågar någon. "Jag vet bara ett sätt", säger Setter.
Bill har fått nog, och ber någon slå sönder datorn. Mimi ber honom låta bli, men ingen stoppar honom. När datorn går sönder faller hon ihop snyftande på marken. De tar upp henne till sjukstugan.
När de närmar sig sjukstugan hör de ett pistolskott. Wisher, som burit dit Monsoon förut, kommer ut och gråter. "Hon sade att det var det enda jag kunde göra. Hon sade att det hon var i var värre än att vara död." Wisher springer till en av snöskotrarna och tänker sticka, men Ellen hejdar henne, kramar henne, och övertygar henne om att det är bättre att hon stannar. Setter går in och hittar Monsoon på sjuksängen, dödad av Wishers nådaskott.
Ellen kopplar upp sig till henne (augury) för att se om hon kan "laga" henne på något sätt. Jag säger att Mimi var en digital varelse, kopplad till den där varelsen; att den plötsligt förstördes är för henne som att vakna upp förlamad från nacken och neråt, blind och döv. Jag ger henne ett par alternativ för att "laga" Mimi. Hon kan be Setter hålla henne nerdrogad; ersätta ett beroende med ett annat. Hon kan synka Mimi till datorn som står i Ellens workspace; ge henne en ny "protes". Eller så kan hon stänga av Mimis implantat för alltid, varpå hon kanske, efter lång tids bearbetning, kan anpassa sig till livet som vanlig människa igen. Ellen väljer det sistnämnda, men Mimi hör henne prata med Setter och förstår vad de tänker göra. Ellen slutför proceduren ändå; Mimi gråter och ber om nåd hela tiden.
---
Där slutade vårt sista spelmöte enligt reglerna. Efter sista Hx- och xp-rundan (förklaring kommer senare) körde vi dock lite epiloger. Jag beskrev saker som hade hänt en vecka senare, och frågade varvet runt "var hittar vi dig?". Därefter gjorde jag samma sak med ytterligare en månad senare, och slutligen ett år senare.
En vecka senare hade Wisher grälat en del med Lamprey. Indianapolis slutar jobba för Lamprey och flyttar in hos Maestro. En expedition från Joe's Girl kommer för att se hur byn klarat askmolnet och anfallet.
En månad senare står det klart att varmvattnet som badhuset pumpar upp är det renaste som går att få tag på. Asknedfallet har gjort att det är svält i hela området, och folk blir sjuka av dåligt vatten. Under Lamprey och Maestro blir byn rikare och rikare. Desperata vattentjuvar jagas bort.
Ett år senare har Maestro helt tagit över byns styre, efter att Lamprey "mystiskt" dött av matförgiftning. Setter flyttar sin sjukstuga upp till badhuset, som håller på att byggas ut. Ellen har tagit Ossie som lärling (jag skrev inget om Ossie för jag kom inte ihåg detaljerna, men det var en unge i byn som var intresserad av hennes prylar).
---
Jag återkommer med ett nytt inlägg med reflektioner och tankar om andra utgåvans regler!
Nu skrev jag ingen krönika medan vi spelade, så jag kommer inte orka komma ihåg allt som hände i rätt ordning, men jag vill ändå skriva lite grann för att dela med mig av tankar om systemet. Vi spelade nämligen med den förhandsvisning av andra utgåvan av AW som Vincent Baker har lagt ut på sin Patreon.
Rollpersonerna var följande:
Maestro (Maestro D'), som äger och sköter ett badhus på en bergssida. Det gamla hotellet vid den varma källan klarade sig oskadd genom kärnvapenkrigen, och Maestro och hennes gäng har det fortfarande gående. Ett varmt bad är den högsta lyxen i i vår nuclear winter (kärnvinter?), och den lilla byn som växt upp kring badhuset lever på folk som kommer långväga ifrån för att besöka det. Maestro hade en stor personalstyrka som bodde på badhuset, både en vaktstyrka ledd av den storvuxna Shazza, och mindre våldsam bad- och matpersonal. Av de senare fick vi inte träffa så många vid namn, men det fanns en liten tjej som hette Peanut i alla fall (för att hedra Lukas).
I bergrummet under badhuset, vid pumparna som pumpar upp varmvatten, bor Ellen (Savvyhead). Hon är inte särskilt social, utan föredrar att kunna arbeta med sin konstiga elektronik. Pumparna är dock inte de mest pålitliga, så hon förtjänar sin plats i personalstyrkan genom att vara den enda som vet hur de funkar. Hennes första projekt när spelet började var att bygga en synt - inte med klaviatur, utan styrd av alla möjliga rattar och knappar hon hade liggande. Den var cool.
Nere i byn finns en gammal bygg-byscha som tjänar som vaktkur. Staden har inget ordentligt styre, men gamle Bill har upprättat ett vaktschema så att det alltid är någon som håller utkik ner längs serpentinvägen. Att byta vaktpass med varandra är ett viktigt inslag i vardagsekonomin. I vaktkuren bor också några av stadens främsta jägare, däribland Monsoon (Battlebabe), hennes gamla vän Wisher.
I en gammal skåpbil utan hjul bor Setter (Angel), byns läkare. Han behandlar allt från frostskador och kulhål till de sömnproblem och mardrömmar som fler och fler i byn har rapporterat det senaste.
---
Första mötet introducerade jag följande:
Bill har brutit benet, och ligger inne hos Setter. Hangry, en av Monsoons jägarkamrater, har tagit över hans uppgifter under tiden.
Lamprey, mannen som regelbundet åker bort till Joe's Girl (en bosättning ungefär en dags slädfärd härifrån) för att handla, har något otalt med Maestro. Maestro har "ramlat i trappan", och Lamprey är portad från badhuset.
Ellen får höra att en handelskonvoj med en lastbil är strandad i Joe's Girl, och åker dit för att hjälpa dem laga lastbilen. Hon får med sig Monsoon som beskydd. På vägen åker de förbi den gamla kvaddade stridsvagnen som tjänar som landmärke (Ellen har plockat ur all utrustning sedan länge). Där hittar de Mimi, en gammal kvinna som verkar väldigt förvirrad. Hon letar efter någonstans där människor mår bra igen -- överallt hon varit har folk varit blinda, säger hon. De pekar henne mot byn. I Joe's Girl får Ellen tag på en gammal futuristisk låda, som betalning för att hon lagar lastbilen. Det är typ en Xbox, eller liknande hem-dator.
Det bor en person som heter Clarion i ett litet ruckel i utkanten av byn. Han har knappt kommit ut sedan byn upptäckte att hans dotter dött av näringsbrist (vanvård). Två skabbiga män, Fleece och Crin, knackar på hos Setter och frågar om han har något "nomnom". Det visar sig att de misstagit honom för Clarion. Setter blir misstänksam - Clarion har väl inga vänner utanför byn?
Wisher, Monsoons vän, har också ett förflutet med Ellen; de växte upp tillsammans som fostersystrar. Wisher kommer tillbaka efter att ha varit borta i någon vecka, och har med sig ett stort bylte som hon säger är till Ellen. Det visar sig vara en liten pojke på fyra år, som Wisher har någon sorts ansvar för men inte kan ta hand om själv. Ellen får Maestro att placera honom hos Isle, som jobbar på badhuset men bor nere i byn, mot att Ellen betalar för hans uppehälle.
Maestro har problem med sin personal. Lits, hennes närmaste man, verkar ha något otalt med Smoky, den läskigaste tjejen i vaktstyrkan. Maestro försöker medla, det går sådär.
Isle tar hem den lille pojken till sig, men på morgonen är han försvunnen. Setter hjälper till att undersöka, och hittar spår som leder till Clarions hus. Clarion vägrar öppna, men med hjälp av Monsoon bryter de sig in, och klarar sig som tur är undan en pistolfälla Clarion gillrat. De hittar en dold jordkällare, och där nere en hel kannibalkult. Den lille pojken är fortfarande vid liv, men de har huggit av hans ena arm. Hela kulten hivas upp, och kastas ut ur byn. Ingen vågar ens gå ner för att titta i källaren ordentligt, utom Smoky. Hon kommer upp skakad av vad hon sett.
Den lille pojken döps till Last, och bor hädanefter uppe i badhuset.
---
Det var alltså första spelmötet! Det kändes rätt segt och trevande i början, men sedan var Setter så nyfiken att kannibalkulten jag planerat kom i dagen direkt. Det blv ett spännande avslut på mötet.
Därefter minns jag inte så noga vad som vilket möte; andra till och med femte flyter ihop lite grann. Jag försökte göra så långa tidshopp som jag kom undan med mellan varje möte, och det blev ibland ett dygn och ibland ungefär en vecka. (Vi spelade en gång i veckan, verklig tid.)
---
Monsoon och Wisher bestämde sig för att utvisning inte var straff nog, så de gav sig iväg på egen hand för att jaga ner kannibalerna. De dödade alla utom Fleece, som flydde in i skogen. När Monsoon levlar väljer hennes spelare "Get an ally" (nytt alternativ nu i andra utgåvan), och väljer Wisher.
Mimi, den förvirrade gamla gumman, vandrar in i byn. Setter kollar så att hon är ofarlig, och upptäcker att hon har ett Matrix-liknande jack i nacken.
Någon vecka senare har Bill, innestängd av sin brutna fot, tagit till flaskan. Hangry blir mer och mer byns "ledare", även om den tidigare inte haft någon.
Smoky missköter sitt jobb; hon sover dåligt ända sedan hon gick ner i kannibalkällaren. Setter försöker ge henne sömntabletter, men hon tar dem inte.
Ellen micklar med sin nya maskin; hon får tag i en skärm att koppla in så att hon kan se vad den gör. Hon tar Reality's fraying edge när hon levlar, så att hon kan använda den för att interagera med malströmmen.
Setter upptäcker att Hangry håller på att droga Bill med samma sorts sömntabletter som Setter delat ut mot folks mardrömmar. Inte bra i kombination med den mängd alkohol Bill häller i sig. Setter hittar också Smoky, som har enligt egen utsago blivit avskedad från badhuset (Maestros spelare: "va?") och gömt sig i Clarions hus. Han hittar någon annan i byn som hon kan sova hos ett par nätter i alla fall, och skjuter problemet på framtiden.
Maestro blir överfallen nere i byn, av Lamprey och hans hejduk Barker. Hon slår sig fri. Lamprey hävdar att Maestro har vänt en annan av hans underhuggare, Indianapolis, mot honom. Maestro erkänner, till mig som spelledare men inte till Lamprey, att hon och Indianapolis är lite förtjusta i varandra.
Harridan dyker upp, i sällskap av 8 våldsamma snöskotervandaler. Harridan leder ett stort rövarband, typ 40 man starkt, som drar runt på snöskotrar, motorcyklar, och en stor bandvagn. Monsoon hatar dem; gänget brände ner byn hon bodde i som liten. Nu dyker Harridan och hans allra smutsigaste mannar upp för att koppla av på badhuset ett par dagar. De betalar bra, så Maestro släpper motvilligt in dem.
På natten smyger Monsoon och Wisher upp längs bergssidan för att klättra in i badhuset och döda Harridan. Maestro anar oråd och sätter sin vaktstyrka på alerten. När Monsoon slår sig in i Harridans rum och skär halsen av honom, ger sig Maestros gäng in i striden -- på Monsoons sida. De två banditer som vaktade snöskotrarna hör eldgivningen och försöker fly. Hangry hamnar i deras väg, och blir skjuten. En av dem kommer undan. En av dem fångas levande; Norvell.
Det är tryckt stämning i byn. Alla vet att Jackabacka, Harridans efterträdare, kommer komma dit med resten av gänget för att statuera ett exempel på byn. Bill mår bättre när han inte blir drogad längre, men det är ändå Lamprey som stiger fram och organiserar stadens försvar. Maestro känner honom dock alltför väl -- om han får en chans kommer han plundra byns förråd och lämna dem i sticket.
Maestro fortsätter ha problem med sin personal: hon råkar gå förbi när Nova konfronterar Grave med att ha sålt ut Last till kannibalerna. Maestro tänker avskeda Grave, men väljer att låta honom stanna tills konflikten med Harridans gäng är över.
Samtidigt har Ellen via sin dator upptäckt att det finns någon annan med liknande utrustning i byn. VId något tillfälle (jag minns inte exakt hur) pratar hon med Mimi, och förstår att det är hon. Mimi verkar försöka hacka hennes dator. Ellen föjer med Mimi "hem" -- hon har tydligen tagit över Clarions hus (kannibalkulten). Källaren leder vidare till ett gammalt bergrum med ett serverrack, och en fungerande dator. Här hittar Ellen också Smoky, som nu är bästis med Mimi.
Setter levlar, och hans spelare väljer Infirmary, vilket förklaras med att de kånkat iväg hans bilvrak till vaktstugan där Monsoon, BIll och Wisher bor, och bygger ihop dem till en enda kåk.
Allting skjuts plötsligt upp en smula av ett vulkanutbrott i närheten. Ett enormt askmoln börjar skymma solen.
Mimi berättar för Ellen att hennes implantat gör att hon kan se mycket mer än vanliga människor kan. Ellen öppnar sin hjärna, missar slaget, och jag säger att Mimi kommer åt hennes kunskap och färdigheter en stund. Mimi slutför då ett projekt hon behövde Ellens hjälp till: hon bygger ihop ett nytt implantat. Nu ska vi bara få Setter att operera in det här i dig. Ellen är förvånansvärt nog ganska taggad på att bli en cyborg, men Smoky flippar ur, och kräver att hon ska få uppgraderas innan Ellen.
Mimi får ett panikanfall. Askmolnet scramblar hennes kontakt med satellitnätverket, och det är väldigt förvirrande. De tar med henne upp till Setter.
Under eftermiddagen når askan marken; ett brännhett lager aska en meter tjockt täcker marken. Många som inte höll sig inomhus får brännskador eller andningsproblem.
Ellen och Setter lovar Smoky att de ska operera in jacket i hennes huvud, så snart Jackabacka och snöskotergänget är avklarat.
Monsoon och Ellen ger sig ut med Lamprey för att plantera fällor längs vägen upp till byn. Lamprey överväger att sticka, men Monsoon har pratat med Maestro och håller således uppsikt över honom. De blir tillfälligt fast i en askstorm, och tar skydd i ett provisoriskt tält.
Maestro förhör sin gisslan, Norvell. Hon får reda på hur många, hur väl beväpnade Jackabackas (f.d. Harridans) gäng kommer vara, och vem som skulle ta över om Jackabacka försvann. Norvell bryter sig loss, det blir lite skottlossning, och den dödligt sårade Norvell tar Maesrto som gisslan. Maestro snackar sig ur det genom att ge Norvell en sista cigarett, och lova henne att hon ska göra allt i sin makt för att skydda Norvells pojkvän, som kommer finnas bland anfallarna. Norvells pojkvän visar sig såklart vara Fleece, den överlevande kannibalen. Så fort Norvell tagit sitt sista andetag tar Maestro tillbaka sitt löfte (10+ på manipulate).
Mitt i natten siktas Jackabackas bandvagn på väg upp för backen. Maestro har skickat ner hela sin vaktstyrka för att hjälpa till, och byn bekämpar gänget ganska lätt. Gänget backar istället undan och slår upp en belägring.
Monsoon, Wisher och Nova smyger ner med planen att ta sig in i lägret och döda inte bara Jackabacka utan även hans efterträdare Omie Wise. Monsoon gör sin Battlebabe-grej, kastar lite granater som avledning, och lyckas ta sig in i bandvagnen. Där sitter Jackabacka, Omie Wise, Fleece och två mooks. Monsoon tar stryk, och ser som enda utväg att öppna sin hjärna. Jag säger att hon hör ett tumult av röster, och en av dem låter som någon som kan hjälpa till. Om hon tar den utsträckta handen kommer hon få hjälp, men vem det nu är kommer också vara bunden till henne psykiskt. Hon tar chansen, och jag beskriver hur Fleece plötsligt börjar hjälpa henne. Han skjuter ner sina egna kamrater och hjälper henne tillbaka till Wisher och Nova, som lade nedhållande eld längre upp i backen. Nova tar chansen och knäpper Fleece; Monsoon gör inget för att hindra henne.
Morgonen efter samlar Monsoon hela Maestros gäng (med tillåtelse) för att gå och driva bort de nu förvirrade och ledarlösa snöskotervandalerna. Men Lamprey förekommer henne - han berättar att han har förhandlat med dem, och de har gått med på att bli hans riddare. Han ser sig själv som ledare över byn, med ett eget rövarband som samlar in tribut, och gör deras by till en stormakt i området. Monsoon vill inte höra på det örat. Hon slår ner honom och kör på sin egen plan. De få banditer som överlever skingras.
Monsoons spelare förstod -- jag minns inte exakt hur slutledningen gick här -- att priset hon betalat för Fleeces hjälp var att hon nu är drabbad av samma galenskap som gjorde honom till kannibal.
---
Här slutade det näst sista spelmötet. Vi hade två möten inplanerade, och jag sade rakt ut att jag är okej med att antingen kalla det för ett avslut, eller spela ett till. Jag erkände också att maktkampen om byn, som just nu stod mellan Monsoon, Maestro och Lamprey, var något jag kände mig väldigt osäker på. Överhuvudtaget hade "vanligt folk som bor i byn" inte etablerats så mycket; vi visste att det fanns ett femtiotal sådana men vem de lyssnade på, vad de gjorde osv var väldigt oklart.
Vi bestämde oss för att spela ett möte till, men uttalat fokusera på att knyta ihop historien med Mimi och Smoky, och ignorera Lamprey för nu. Det mötet hade vi igår:
---
Monsoon är vrålhungrig, och vad hon än äter blir det inte bättre. Jag ger henne en väldigt hård custom move: du har -1 på allt utom weird, tills dess att du äter människokött. Hon sitter i sjukstugan och putsar sina vapen (öppnar sin hjärna), och det enda som händer är att hon tycker Slops sönderskjutna hand, som Setter just förbinder, ser god ut.
Smoky kommer plötsligt in, och drar med sig Monsoon ner till Mimis källare. Hon säger att Mimi behöver hjälpa henne.
Maestro får en rapport av Shazza, förlusterna efter striden. Siffran på hur många vakter de har kvar stämmer inte, tycker hon, och hon får först nu klart för sig att Smoky inte jobbar kvar. Hon konfronterar Lits, som erkänner att han skickat bort Smoky för att hon var så jävla konstig och gjorde alla andra obekväma. Alla spelare vet vid det här laget sedan länge vad som hänt: Smoky fick mardrömmar av sitt besök i källaren, sov ingenting, blev ivägskickad av Lits, och blev omhändertagen av Mimi.
Nere i källaren säger Mimi att Monsoon är farlig för byn. Monsoon skiter i det och går upp igen. Smoky förföljer henne. Monsoon försöker överlista Smoky men missar en massa slag (-1 på allt utom weird, och missade dessutom Visions of death för ytterligare -1 på allt) och får käken avskjuten. Hon är nu på kl 10 harm. Smoky tror att hon är död, och går för att hämta Ellen och Setter. Monsoon stapplar därifrån, och gömmer sig precis runt hörnet utanför huset. Smoky, Ellen och Setter kommer dit. Smoky följer blodspåret runt hörnet och får prompt skallen avblåst av Monsoon som satt i bakhåll. Nöjd med att ha dödat sin förföljare tillåter sig Monsoon svimma av sina skador.
Maestro kommer ner till byn för att leta upp Smoky. Hon hör skottet och skyndar dit, tillsammans med halva resten av byn. Mimi kommer upp ur källaren och berättar att Monsoon har blivit smittad, hon "kommer bli en ny Clarion". Hon nämner sin maskin i källaren, och Bill får nog. Han ber folk hämta fotogen, och tar med sig ett gäng ner i källaren för att förstöra alla spår av Clarion.
Ellen följer med ner, och ber att få undersöka maskinen först. Hon listar ut vad som har hänt. Innan katastrofen experimenterade folk med icke-invasiv trådlös människa-maskin-kommunikation. Mimi var ett extremfall; någon som självmant förbättrat sitt interface, men det fanns maskiner som kunde dela minnen och tankar med vem som helst. "Malströmmen" är det bakgrundsbrus av signaler som ännu finns kvar. Under det stora kriget var det någon -- kanske Ryssland eller USA -- som skapade ett datorvirus som kunde infektera människor, och fick dem att sluka varandra. Antagligen finns det hela städer som gick under på det viset. En rest av det viruset har hamnat i Mimis dator, och infekterade Clarion och hans kompisar. Via Fleece spred det sig till Monsoon. Det drabbar inte alla; Mimi och Smoky till exempel har ju klarat sig.
Ellen frågar mig (enligt workspace-reglerna) vad hon skulle behöva göra för att rensa ut viruset helt. Jag svarar att hon behöver stänga av och omformattera alla maskiner som varit i kontakt med det samtidigt - och det inkluderar Mimi. "Hur stänger man av en människa?" frågar någon. "Jag vet bara ett sätt", säger Setter.
Bill har fått nog, och ber någon slå sönder datorn. Mimi ber honom låta bli, men ingen stoppar honom. När datorn går sönder faller hon ihop snyftande på marken. De tar upp henne till sjukstugan.
När de närmar sig sjukstugan hör de ett pistolskott. Wisher, som burit dit Monsoon förut, kommer ut och gråter. "Hon sade att det var det enda jag kunde göra. Hon sade att det hon var i var värre än att vara död." Wisher springer till en av snöskotrarna och tänker sticka, men Ellen hejdar henne, kramar henne, och övertygar henne om att det är bättre att hon stannar. Setter går in och hittar Monsoon på sjuksängen, dödad av Wishers nådaskott.
Ellen kopplar upp sig till henne (augury) för att se om hon kan "laga" henne på något sätt. Jag säger att Mimi var en digital varelse, kopplad till den där varelsen; att den plötsligt förstördes är för henne som att vakna upp förlamad från nacken och neråt, blind och döv. Jag ger henne ett par alternativ för att "laga" Mimi. Hon kan be Setter hålla henne nerdrogad; ersätta ett beroende med ett annat. Hon kan synka Mimi till datorn som står i Ellens workspace; ge henne en ny "protes". Eller så kan hon stänga av Mimis implantat för alltid, varpå hon kanske, efter lång tids bearbetning, kan anpassa sig till livet som vanlig människa igen. Ellen väljer det sistnämnda, men Mimi hör henne prata med Setter och förstår vad de tänker göra. Ellen slutför proceduren ändå; Mimi gråter och ber om nåd hela tiden.
---
Där slutade vårt sista spelmöte enligt reglerna. Efter sista Hx- och xp-rundan (förklaring kommer senare) körde vi dock lite epiloger. Jag beskrev saker som hade hänt en vecka senare, och frågade varvet runt "var hittar vi dig?". Därefter gjorde jag samma sak med ytterligare en månad senare, och slutligen ett år senare.
En vecka senare hade Wisher grälat en del med Lamprey. Indianapolis slutar jobba för Lamprey och flyttar in hos Maestro. En expedition från Joe's Girl kommer för att se hur byn klarat askmolnet och anfallet.
En månad senare står det klart att varmvattnet som badhuset pumpar upp är det renaste som går att få tag på. Asknedfallet har gjort att det är svält i hela området, och folk blir sjuka av dåligt vatten. Under Lamprey och Maestro blir byn rikare och rikare. Desperata vattentjuvar jagas bort.
Ett år senare har Maestro helt tagit över byns styre, efter att Lamprey "mystiskt" dött av matförgiftning. Setter flyttar sin sjukstuga upp till badhuset, som håller på att byggas ut. Ellen har tagit Ossie som lärling (jag skrev inget om Ossie för jag kom inte ihåg detaljerna, men det var en unge i byn som var intresserad av hennes prylar).
---
Jag återkommer med ett nytt inlägg med reflektioner och tankar om andra utgåvans regler!