Top banana!
"Rätta mig om jag har fel, men apor är knappast ett centralt begrepp inom den grekiska mytologin heller."
Nej, men de passar in utmärkt i en blandning av dem båda. Vår fornnordiska mytologi är råbarkad och vildvuxen, medan den grekiska mytologin överlag är vällustig och sofistikerad (cycloperna är ett undantag som bekräftar regeln). Apor hamnar ganska snyggt emellan dem båda, om du frågar mig.
"Vad det gäller de grekiska inslag du talade om har de dessutom blivit förnordiskade. Den enda varelsen med originalnamn är nymfen."
...och de fornnordiska inslagen har blivit grekifierade. Kolla på bilderna av äventyrare i Jorges-boken, till exempel. Atletiska män stöpta enligt grekiska ideal, inte storvuxna björnmän med rejäl kroppshydda såsom en sann fornnordisk hjälte skulle se ut. Dessutom är Trudvangs troll någon sorts monstertroll med en blodtörst lik de grekiska mytosvidundrena (t.ex cyklopen), inte ett dugg lik de riktiga fornnordiska trollen (som f.ö. inte liknade Bauers bergatroll ett dugg). De var snarast att betrakta som en sorts fula människor, (även om trollkvinnorna ofta beskrivs som omåttligt sköna) vissa kunde först identifieras som "troll" när man fått syn på deras svans.
Den förste som visade fram trollen för ett internationellt, vetenskapligt auditorium var Sveriges siste katolske ärkebiskop; Olaus Magnus, i "Historia om de nordiska folken", 1555. Där går han igenom bergtrollen specifikt i ett kapitel om vår folklore och ett bergtroll avbildas där som en sorts nattsvart, bepälsad demon. Där stod det att de nordiska rikenas inbyggare rönte stora tjänster och handräckningar av trollen. Oftast förekom detta i stall, men också i gruvor där trollen fick bryta, urholka och klyva sten, bland annat. De visade sig för arbetarna då och då, när det föll dem in, såsom skugglika skepnader av alla möjliga former, samt uppgav med gäckande stämma skallande gapskratt och lurades med diverse gyckelspel och bländverk.
På ätten Trolles vapen finns troll avbildade som någon sorts klofingrade, besvansade och bepälsade demoner. Det kanske skulle vara den sortens feeling man skulle eftersträva med aporna i Trudvang?
Jag vet inte. Jag tycker orkhirerna fungerar bra i snösaga, och är övertygad om att apor skulle fungera precis lika bra i ett äventyr på lite sydligare breddgrader. Klart att aporna skulle stå ut från det äventyrarna vara vana vid att möta, men en krydda av exotism är aldrig fel i ett rollspel som påstår sig vara fornnordiskt, vi var ju för sjutsingen ett resande folk! I Erik Rödes saga berättas det om nordbor som under sina resor i Vinland på runt tusentalet inte bara mötte "skrälingar" (dvs. indianer), utan även en sorts enfotade varelser som kunde springa snabbare än vikingarna med två ben. Den här typen av monopeder har även antikens lärde berättat om, även om de säger sig ha hittat dem i Afrika och Indien. Enfotade troll skall ha varit ganska vanliga i Sverige vid tidpunkten. En snubbe som heter Lövkrona har gjort en avhandling om troll där han hittar hela 56 svenska exemplar, medan det tunnar ut sig ju längre söderut man kommer. 43 sägs finnas i Danmark medan Tyskland får nöja sig med sju stycken.
Redan vid tusentalet hittade man alltså troll ända bort i amerika. Knappt 300 år efter det att världshistoriens första troll, Grendel, käkat upp en massa människor och fått armen avriven av den alltid like stencoole Beowulf, fornbritternas motsvarighet till Dirty Harry.
Om Erik den Röde kunde hitta enfotade troll så kan väl våra Trudvangshjältar hitta några apor? Det är inte det minsta konstigt, om man nu är allvarlig när man pratar om att DoD6 ska vara ett riktigt "fornnordiskt" spel.
/Rising
som kunde allt han skrev i det här inlägget och satt inte alls och skrev av någon bok. Nä, just det. Nu ska jag rida iväg på min gris och äta hummerfrukost med hertigen av Pommern och hans flickvän som ser ut som Kristina Lugn med struma.
