Nekromanti Arbetsläger

[Niklas73]

Arbetsläger är kanske inte så frekvent förekommande men definitivt en miljö jag själv vill prova på att spelleda. Frågan är om det går att göra en sån miljö spännande. Det är ju en hel del tvång och rutin i en sådan miljö. Den vill jag gärna också ska kännas så hur gör man det. Det blir ju långtråkligt för spelarna och det är ju inte så speligt - hur kan man simulera det?

Vad som däremot kan bli upprörande för spelarna är alla de trauman de kommer dra på sig, mentala som fysiska. Det kommer nog stressa dem en del.

 

[Sapient]

Som du säger är långtråkighet inte så kul att spela, hur realistiskt det än är. Bättre satsa på frustration istället. Eftersom spelarna befinner sig i en situation de inte kan kontrollera, där vakterna är brutala, så låt dem uppleva frustrationen över att inte kunna påverka

De kan t.ex. lära känna en väldigt vänlig person i samma barack, som erbjuder dem lite av sin egen mat, tar hand om deras skador et.c. när de är nya. Ett par dagar sedan tvingas de se på när vakterna hånar och misshandlar honom för nån trivialitet, samtidigt som de inte kan ingripa. (Eller låt dem försöka, och se att det enda som händer är att den som försöker får stryk och hamnar i isolering några dagar osv.)

Nån annan gång kan de råka illa ut för att de hjälper någon annan. (De får skulden för något denne gjort osv.)

Mata på med sådana situationer, tills spelarna verkligen känner frustration och hat mot vakterna, så tror jag du får en både realistisk och minnesvärd spelsituation.

 

[Petter42]

Har du läst 'En dag ur Ivan rysktnamnjagalltidglömmers liv'? Han sitter i ett ryskt arbetsläger och man får följa honom en dag (mycket kort och förvånansvärt lättläst bok).
Sitter med moben så jag kanske skriver ett riktigt inlägg när jag kommer hem imorrn.

 

[Niklas73]

Har svårt för sånna böcker då de får mig att må dåligt men det vore kanske bra att läsa.

 

[Organ]

Ett annat boktips är Skovelmästaren av Varlam Sjalamov.

/Anders

 

[Niklas73]

Den låter faktiskt skitäcklig...

 

[Daniel Andersson]

En dag i Ivan Denisovitjs liv. En riktigt bra bok, av Solsjenitsyn.

 

[Storuggla]

Hur simulera ett läger? Aj. Min erfarenhet är att spelarna låter hellre sina rollpersoner dö än att de blir infångade, så att de ska sitta i ett läger känns lite svårhanterat. Men kanske om man kör på den Nordkoreanska stilen av läger, där hela byar med omgivning omringas av vakttorn och taggtråd kanske? Då har man fortfarande rätt fri rörelse innanför taggtråden men en yttre gräns och förmän, förtroendemän och/eller vakter som håller en i skinnet. Ett tips är väl den ypperliga boken The Aquariums of Pyongyang och wikipedias artiklar om DPRKs läger. Men direkt speltips blir svårare. Tål att tänkas på.


Storuggla, Yodok låter som en mejeriprodukt

 

[Mekanurg]

Arbetsläger är kanske inte så frekvent förekommande men definitivt en miljö jag själv vill prova på att spelleda. Frågan är om det går att göra en sån miljö spännande. Det är ju en hel del tvång och rutin i en sådan miljö. Den vill jag gärna också ska kännas så hur gör man det. Det blir ju långtråkligt för spelarna och det är ju inte så speligt - hur kan man simulera det?

Vad som däremot kan bli upprörande för spelarna är alla de trauman de kommer dra på sig, mentala som fysiska. Det kommer nog stressa dem en del.

Jag kan rekommendera Trähästen av Eric Williams och Stolen Journey av Oliver Philpot. Det handlar iofs om tyska läger, men man får en intressant inblick i vad finurliga fångar kan ställa till med. Å andra sidan, tyskarna styrde just dessa läger med något slags schyssthet (faktiskt) till skillnad från de sovjetkommunistiska inrättningar man läser om i Anatolij Martjenkos självbiografiska Mitt vittnesbörd.

 

[Ymir]

Jag har skrivit en artikel om ett arbetsläger i Eon som publicerades i Fenix 6/2009.

Det finns också det gamla men, vad jag vet, aldrig fullbordade svenska rollspelet "Protektoratets barn" som var all about arbetsläger (och onda barn), och var kickass dessutom.

Det finns massor man kan göra med ett arbetsläger som miljö.

 

[Organ]

...tyskarna styrde just dessa läger med något slags schyssthet (faktiskt) till skillnad från de sovjetkommunistiska inrättningar man läser om i Anatolij Martjenkos självbiografiska Mitt vittnesbörd.

Sven Hassel ska, enligt egen utsago i alla fall, ha suttit i både tyska och sovjetiska fångläger. Enligt honom så var den enda skillnaden att i de tyska så skrek vakterna schnell, schnell och i de ryska så skrek de davai, davai.

/Anders

 

[Storuggla]

Sven Hassel, mannen som menar att han använde Tigertanks i en straffbataljon? Jag vet inte, allt han säger ska tas med ett kilo salt och en pungspark


Storuggla, de skriker såklart efter sprit

 

[Mekanurg]

Sven Hassel, mannen som menar att han använde Tigertanks i en straffbataljon? Jag vet inte, allt han säger ska tas med ett kilo salt och en pungspark


Storuggla, de skriker såklart efter sprit

Philpot och Williams satt båda i samma läger (Stalag Luft III) samtidigt och deras berättelser skildrar på lite olika sätt lägerlivets vardag trovärdigt. Williams är den bättre skribenten, medan Philpot lyckas få med en massa detaljer som är läsvärda för en spelkonstruktör.

Martjenkos bok är jordnära och inte särskilt litterär. Den utspelar sig under 1960-talet och publicerades först som samizdat. Hans beskrivning av hur fångarna blev packade på lösningsmedelsångor i lägrets TV-fabrik minns jag forfarande tydligt 35 år efter läsningen. Modernt slavarbete som grundval för sovjetstatens konsumtionsvaruindustri.

 

[Organ]

Sven Hassel, mannen som menar att han använde Tigertanks i en straffbataljon? Jag vet inte, allt han säger ska tas med ett kilo salt och en pungspark

Historierevisionist! Hassels böcker är ju rena dokumentärreportagen! Skriver han att Porta rattade en tiger så gjorde han det!

/Anders

 

[Petter42]

Har svårt för sånna böcker då de får mig att må dåligt men det vore kanske bra att läsa.

Känner samma sak själv, men den är som sagt lättläst och dessutom så är den positiv i tonen men mycket trovärdig. Man slipper alla dom där äckligheterna som man gärna undviker. Poängen är den är att trots dess trovärdighet behöver man inte vara rädd för den.

 

[Niklas73]

Har själv läst den tills nyligen i Sverige förbjudna boken Kommendant i Auschwitz. Den enda boken skriven av en kommendant och inte en fånge i Auschwitz. Fy fan säger jag bara. Fy fan! Den innehåller 116 fornoter med rättelser, en del är flera sidor långa. Han skrev den i väntan på sin död. Men det är en av de mest läsvärda böckerna ever. Och in topic kanske den skulle kunna ge vägledning men jag orkar bara inte...

 

[Nabu]

En dag i Ivan Denisovitjs liv. En riktigt bra bok, av Solsjenitsyn.

Ja, den vill även jag rekommendera. Jag tror du kan bli positivt överaskad av den!