Nekromanti Arkham Horror

[PAX]

Vad är bra med Arkham Horror?

Något för spelare som inte är rollspelare?

Något för inbitna rollspelare?

Tidskrävande?

Hypat eller förtjänar att hyllas?

 

[Ond bråd död]

Hajpat.

Det är väl inte direkt dåligt, men väldigt omständigt och tidskrävande för vad man får. Spelet sabbas lite av att man inte lever sig in direkt, utan saker bara händer helt slumpmässigt. Det känns som ett spel som borde revideras och gå dubbelt så snabbt att spela.

 

[Rymdhamster]

Vad är bra med Arkham Horror?

Det är roligt och stämningsfullt. Rätt lättspelat när man väl lärt sig reglerna.

Något för spelare som inte är rollspelare?

Om man gillar Chuthulumytoset, ja.

Något för inbitna rollspelare?

Oja. Om man gillar chuthulumytoset i alla fall.

Tidskrävande?

Någorlunda. Setupen tar en tid. Men det kan också gå väldigt fort beroende på vad som händer i spelet.

Hypat eller förtjänar att hyllas?

Jag gillar verkligen det här spelet, men jag vill nog också säga att det som gör det riktigt bra är om man försöker leva sig in i det lite. Där kanske rollspelare har en fördel, men jag ser det inte som krav. Läs på lite på karaktären man får och spela därefter så blir upplevelsen mångdubbelt bättre.

(Generellt sett blir alla brädspel bättre om man rollspelar lite =)

 

[krank]

Bra: Det är väldigt snyggt, saknar det jäkla tävlingsmomentet mot andra spelare som fuckar upp min upplevelse i andra spel, och alla kort ger intressanta små spännande berättelser. Det går också hyfsat snabbt om bara alla är hyfsat inkörda på spelet. Beror iofs på vad man menar med "snabbt"; jag har svårt att ta brädspel som klockar in på under två timmar på allvar riktigt.

Dåligt: Det är svårt att få till framför allt med nybörjare eftersom det har så hög inlärningskurva. Och folk som inte är mig brukar kunna tycka att det tar för lång tid. Man behöver ett visst inflöde av expansioner för att hålla upplevelsen fräsch, även om det inte ens är i närheten av hur det är i skräpspelet Munchkin (som håller för 1, max 2 spelningar per expansion eftersom skämten på korten bara är roliga exakt en gång, och spelet i sig inte är speciellt intressant).

Jag skulle också välkomna mer sammanhängande plotbygge.

 

[Rymdhamster]

Det är svårt att få till framför allt med nybörjare eftersom det har så hög inlärningskurva.

Ja visst ja! Det skulle jag också ha skrivit något om men glömde bort det i allt mitt beröm. Det kräver nästan att man har med någon som spelat det förr för att det ska bli riktigt roligt.

 

[Troberg]

Vad är bra med Arkham Horror?

Stämningen och variationen.

Något för spelare som inte är rollspelare?

Ja, definitivt. Däremot så får man inte vara rädd för lite regler.

Något för inbitna rollspelare?

Ja, då är det ännu roligare.

Tidskrävande?

Det beror på vem man spelar med. jag har spelat med överanalyserare där det tagit 6-8 timmar, och jag har spelat med folk som är snabba där det tar 2 timmar.

Hypat eller förtjänar att hyllas?

Helt klart en favorit för mig.

Ladda hem min expansion Arkham Investigations, så blir det ännu bättre! Läs mer här: Inlägg

 

[Björn den gode]

Det är ett samarbetsspel som inte har någon strategi för att motverka "play-by-comitte" dvs att alla diskuterar varje drag.

Om man tycker det är bra eller dåligt finns det väldigt olika åsikter om, själv tycker jag det är tråkigt, då det bästa sättet att spela nästan alltid att den bästa spelaren bestämmer allt. (Och sen gör man inte så för att det är tråkigt men då faller man på Risings regel att det bästa sättet att spela också ska vara det roligaste.) Jag trodde till och med länge att jag inte gillade samarbetsspel alls på grund av den här anledningen (sen hittade jag Space Alert som löser det snyggt).

Men om man gillar den typen av samarbetsspel så torde Arkham Horror vara ett bra köp, det är välgjort, snyggt (enligt mig då), bygger på ett schyst mythos och det är "mycket" för pengarna så att säga.

Vill man ha ett bra samarbetsspel köper man Space Alert istället (men det är inte speciellt likt på något sätt).

 

[krank]

(sen hittade jag Space Alert som löser det snyggt)

Nackdelen där blir å andra sidan att man som enskild och inte speciellt duktig spelare konstant känner att man förstör för ALLA andra. Får jag ingen hjälp med beslutsfattandet från de som vet mer och tänker bättre än mig så gör jag ju också fel. Hela tiden. Vilket inte är ett speciellt stort problem i spel där man spelar mot varandra; där behöver jag ju bara äga mina egna misslyckanden...

Det finns för- och nackdelar med play-by-comittee, är allt jag säger =)

 

[Möller]

Jag gillar Arkham Horror.

Det är stämningsfullt. Det lär liksom inte Psychodrame med Genesis i drama-nivå, men det går att bara luta sig tillbaks och njuta av temat. Att ha läst en eller två Lovecraft-noveller hjälper, men generell vana i skräck-genrern räcker också långt. AH funkar inte riktigt att spela bara som ett spel att vinna.

Jag snackade av random happenstance med en kursare som nämnde att hon hade spelat rollspel som Dungeons and Dragons och Arkham Horror, men att hon hade lite svår att leva sig in i rollerna. Ganska roligt diskussion, faktiskt =)

Om jag vill smyg-introducera vana brädspelare till rollspel är AH ett givet val. Eller smyg-introducera rollspelare till brädspel.

Nog tar AH tid. Tyvärr är det lite ojämnt. Omgångarna riskerar att dra iväg på över 4 timmar ibland, medan man andra gånger hinner klart på 2. Det är viktigt att man får flyt på spelet och inte snackar allt för mycket. Play-by-comitte undviks litegrann med att det är så jävla mycket att hålla reda på.

 

[Lukas]

Vad är bra med Arkham Horror?

Något för spelare som inte är rollspelare?

Något för inbitna rollspelare?

Tidskrävande?

Hypat eller förtjänar att hyllas?

Arkham Horror är ett av de två spel som alla tycks älska och jag finner nästintill ospelbart.

Jag tycker att AH är ett spel med trista, trasiga mekaniker och att hur bra spelupplevsen blir är helt beroende på slumpen.

Det första problemet jag har är att spelet kan låsa sig själv i en situation där inget händer, vi hamnade i en sitvation där vi inte kunde stänga den portalen som fanns uppe eftersom den vaktades av ett månster vi inte kunde besegra/smyga förbi och inga andra portaler öppnades, alla mythoskort vi drog sa att det skulle öppnas en portal på det stället vi hade satt ett eldar sign, eller på den portalen som redan var öppen.
det dök upp lite monster, men de som var små kunde vi besegra, och om vi inte gjorde det så var det ända som hände att stadens terror mätare gick upp vilket knappt gjorde något. efter en halvtimme i den här låsningen så gav vi upp.

2. play by commite: det spelet som jag tycker är bästa exemplet på hur man inte skall göra ett samarbetsspel, de första gångerna jag spelade det så tog jag inga beslut själv, utan jag slog endast tärning. nu för tiden när jag kan det så fattar jag vissligen egna beslut men så har jag upptäkt att det inte är så svårt eftersom det ofta känns väldigt logiskt om vad man skall göra härnäst.

3. Spelmekaniskt så är spelet tristare än att titta på färg som torkar, även flera jag känner som gillar spelet kan hålla med, men de brukar säga saker i stil med "men fluffet är mysigt" och det kan jag hålla med om. men bara för att det är mysigt fluff så vill jag inte spela spelet.

4. eftersom det är så stor slump i spelet så varierar svårighetsgraden väldigt mycket. ibland är det skit enkelt och ibland är man dömd oberoende av vad man gör. hur som helst spelar det ingen roll för spelet är inte roligt någon av gångerna.

Slutsats: Ett jävla skitspel som endast lever på att folk är så föräslkade i lovecraft att de tycker allt som gör att man får uppleva hans mythos är en bra produkt

//Lukas som hällre spelar monopol än Arkham horror

 

[Troberg]

Det första problemet jag har är att spelet kan låsa sig själv i en situation där inget händer

(snip)

2. play by commite

Det första av de här problemen är en sak som min expansion är direkt designad för att fixa. Den gör att man alltid har något att göra, och att man har medellånga mål (dvs längre än "vad gör jag nästa runda" och kortare än "hur vinner vi spelet").

Även om jag inte testat det än, så tror jag att om man spelar med dolda investigations (dvs de andra spelarna inte har tillgång till info om vad de har för effekter om man lyckas eller misslyckas) så tror jag att man skapar lite mer självständighet.

Värt ett försök!

 

[Ond bråd död]

Ah, skönt att inte vara ensam om att vara AH-skeptiker.

Angående spelmekaniken så är designen lite kass i och med att spelet blir rätt ointressant när väl börjat vinna. Det blir liksom lättare och lättare, och de sista portalerna är bara en process att stänga. Det tar dock fortfarande en jävla tid att bli klar.

Det enda som jag verkligen gillar är att monstren går runt på stadens gator som en vanlig fantomen.

Sen fluffet är ju inte precis nåt man kan leva sig in i när det dykt upp 2 zombier, en häxa nåt flyg monster från pluto och nån eldvampyr från venus samma dag. Dessutom är händelserna helt slumpmässiga och skapar ingen vettig story, utan bara händer.

 

[Troberg]

Angående spelmekaniken så är designen lite kass i och med att spelet blir rätt ointressant när väl börjat vinna. Det blir liksom lättare och lättare, och de sista portalerna är bara en process att stänga. Det tar dock fortfarande en jävla tid att bli klar.

Tycker du? Jag tycker ofta att det blir ett race mot tiden, och jag har nog varit med om 4-5 spel där allt avgjorts på ett enda tärningslag på slutet.

Är du säker på att du tolkat reglerna rätt? Ofta när folk har problem med att AH är för lätt eller för svårt så har de bommat en regel.

Dessutom är händelserna helt slumpmässiga och skapar ingen vettig story, utan bara händer.

Återigen, min expansion. Den sätter ihop saker till investigations, små minihandlingar i spelet, med bonusar om man lyckas, straff om man misslyckas och ibland pågående effekter tills man lyckats/misslyckats.

Det var också en medveten grej med expansionen, den är designad för att jag saknade investigaions när man trots allt har investigators. Man drällde bara omkring lite slumpmässigt, med min expansion har man en anledning att vara på olika ställen.

 

[Ond bråd död]

Det är möjligt att jag missat nån väsentlig regel. Men på tre har jag för mig att det vart betydligt mkt lättare.

(det pinsamma är att trots mitt rant får jag lite lust att spela det igen.)

 

[PAX]

Verkar vara spridda skurar när det gäller upplevelsen av spelet. Länge sen jag själv ens orkade bry mig om brädspel men just Arkham Horror lockar en del. Främst kanske för att jag är fan av Call of Cthulhu. Hittar jag ett begagnat exemplar så kanske det blir ett test.

Tack för information och förslag kring spelet.

Anders verkar ha gjort ett hästjobb med sin expansion. Dokumenten är redan nedladdade.

/Patrik

 

[Troberg]

Verkar vara spridda skurar när det gäller upplevelsen av spelet. Länge sen jag själv ens orkade bry mig om brädspel men just Arkham Horror lockar en del. Främst kanske för att jag är fan av Call of Cthulhu. Hittar jag ett begagnat exemplar så kanske det blir ett test.

En grej kring spellängden: Ja, det är långt. Det skulle inte känts så episkt om det var en bagatell som man spelade genom på trekvart. Det är en medveten del av grejen.

Anders verkar ha gjort ett hästjobb med sin expansion. Dokumenten är redan nedladdade.

Hur man ska tolka det beror på om du tror att hästar finns, men det var mycket jobb.

 

[Möller]

Angående spelmekaniken så är designen lite kass i och med att spelet blir rätt ointressant när väl börjat vinna. Det blir liksom lättare och lättare, och de sista portalerna är bara en process att stänga. Det tar dock fortfarande en jävla tid att bli klar.

Tycker du? Jag tycker ofta att det blir ett race mot tiden, och jag har nog varit med om 4-5 spel där allt avgjorts på ett enda tärningslag på slutet.

Jag håller med OBD.

Det blir ibland så att man hamnar i ett läge där inget riktigt händer. Man har rätt många portaler öppna plus några eldar signs, det innebär att nästan inga nya portaler öppnas. Mostersurges kan få terrorn att stiga, men det är sällan ett sort problem. Istället blir spelet en väntan på clue tokes för att sedan kunna hoppa in och försegla portaler.

Expansioner, med gate bursts och fler instabila platser, fixar dethär litegrann. Men det är ju fortfarande så att man aldrig vinner på att stänga alla portaler, t.ex., utan det är att försegla som gäller.

Sen har jag också haft flera spel som varit riktigt spännande långt in i spelandet.

 

[Troberg]

Men det är ju fortfarande så att man aldrig vinner på att stänga alla portaler, t.ex., utan det är att försegla som gäller.

What?

Jag ligger nog på ungefär 2/5 segrar i slutstrid, 2/5 förseglade och 1/5 stänga alla gates.

 

[Möller]

Jag ligger nog på ungefär 2/5 segrar i slutstrid, 2/5 förseglade och 1/5 stänga alla gates.

Höh. Jag har aldrig lyckas avsluta ett spel genom att stänga alla gates.

 

[Troberg]

Jag ligger nog på ungefär 2/5 segrar i slutstrid, 2/5 förseglade och 1/5 stänga alla gates.

Höh. Jag har aldrig lyckas avsluta ett spel genom att stänga alla gates.

Det beror helt på vilka karaktärer man råkar spela med. Har man bra gatestängare så är det fullt genomförbart. Med rätt spells går det lite lättare. Kör man dessutom med Kingsport och någon blir Captain of the White Ship, så är det ännu lättare.