Nekromanti Arslen

[Petter42]

Hej, hej... Jag kanske inte varit här så mycket det senaste året eller så, då jag blev distraherad av lite andra saker. En av dessa saker är en liten rollspelsida där jag till slut blev moderator där, över chatrummen (formatet är alltså väldigt likt vrållådan här). Kortfattat är det alltså friform och socialt drivet (inga mekaniska regler, inga spelledare), och då många som kommer till sidan inte rollspelat innan har man väl fått chansen att lära ut både en och annan grej, men jag har lite problem med att sätta fingret på hur man rollspelar just en karaktär som är ett arsle, utan att vara en spelare som är ett arsle.

Jag spelade själv en högst cynisk, egotistisk och egocentrisk karaktär, men det slutade oftast med att jag helt enkelt höll mig till spydiga kommentarer men höll mig för att faktiskt göra saker utöver konversationer. Det fungerade förvisso och var rätt roligt (på det skrattretande viset), men jag kände även att det vore givande om jag kunde få henne att vara en mer central del i vissa historier, utan att hennes huvudfunktion skulle vara att sabotera för andra.

Själv faller jag bara tillbaka på de generella reglerna för socialt drivna spel, att hålla sig till mindre inkränktande formuleringar och att ge utrymme för andra spelare, men det är lite för... fluffigt. Nåja, här i slutändan ber jag er bara att dela med er av era erfarenheter av att spela och spela med karaktärer som är arslen och vad ni har för tips, tankar och principer runt det.

 

[Bassejr]

Hej. Jag tror inte vi har träffats. Välkommen tilbaka.

Jag har aldrig riktigt spelat friform som rollspel, och gillar själva spel-aspekten av rollspelande (vilket drar mig till spel som dungeonering i Fantasy osg och Svavelvinter), men i såna spel har jag spelat en och annan skitstövel, antingen som spelare eller SLP.

Den roligaste var en karaktär i svavelvinter. Han var lärling inom diverse magi skolor, bland annat kargomitisk symbolism och pyromantik som han lärt sig av en mentalt instabil och maktgalen kriminell handelshövding på saphyna. Den här typen var en komplett skitstövel. Han vägrade lyssna på någon över huvud taget, och om någon inte höll med drog han av sig den svarta handsken han bar på vänster hand, vilken avslöjade en runa som (vid lyckat slag på Kargomitisk symbolism) fick den som såg runan att svimma och vara utslagen i någon timme eller så. Hans öde var att visa alla att han var totalt överlägsen, och hans förbannelse var att han var totalt socialt inkapabel utöver att gorma förolämpningar till alla han såg. Till sist blev jag tvungen att slå mot vatten för att inte börja skrika folk i ansiktet när dom inte gjorde som jag ville.

Karaktären var kul att spela, och jag tror att han fungerade så bra just eftersom han var välbyggd regelmässigt, med öde, förbannelse, blod, osv. Jag spelade met ett par erfarna och seriösa spelare, som inte hade något problem med hur seriöst jag spelade min skitstövel roll, eftersom de vet att jag är en så underbar person utanför karaktären.
Jag kan rekomendera att man spelar karaktären så överdrivet egoistisk, kaxig, och excentriskt dryg att det blir svårt att ta den seriöst. då blir det mer tydligt att man spelar en karaktär, och inte faktiskt tycker illa om de andra spelarna. Man vill (om man spelar ett spel som tillåter att man är komisk) uppnå samma status som en bad guy från en gammal tecknad disney film.

 

[Nässe]

Pretto-varning...

Jag tänker att det som funkat för mig är att ta min karaktär på allvar. Tänk Han Solo- självklart tycker Lea att han är världens jävla as, men Han själv är full av åsikter, drifter, rädslor etc- han är ju en riktig människa.

Så en sak kan vara att för dig själv hitta människan bakom det dryga, vad driver hen? vem är hen? Det ger dig en helt ny dimension, och det kommer lysa igenom.

Jag är kanske yrkesskadad- men det är ju lätt att tänka på dryghet och dylikt som försvar i psykologisk mening, vilket kan innebära att man också är en person som är ganska sårbar och känslig, rädd, orolig, osäker, och skyddar sig själv. Så vilka är de känsliga punkterna? I dem kan du också hitta vad karaktären skulle kämpa för, dö för, slåss, för, och kanske till och med sänka sin försvar inför- som Han Solo gör då han utvecklas genom filmerna.

En annan grej. Tillåt förändring. Omfamna den när den kommer- oavsett år vilket håll det driver. Släng bort skydden inte bara i rollen, men också som spelare.

Sätt inte likhetstecken mellan dryg och osårbar. Det är enormt mycket mer intressant med en dryg jävul som ibland gör bort sig, misslyckas etc, än en som är untouchable. Tillåt dig själv att göra bort dig, försöka men misslyckas, etc.

Sen är det spännande att tycka illa om aspekter av sin egen karaktär. Just nu spelar vi Burning Empire på Gdocs och jag spelar en äcklig raggande Han Solo-typ (därav mina exempel...) Han beter sig allmänt svinigt mot kvinnor, bla en annan rollperson, och det vänder sig i magen på mig- men det är kul! och han gör bort sig som faen, raggar och misslyckas, faller på rumpan- och kommer alltid tillbaka på benen med ett hånflin som den dryga jävul han är. Anar dock att han kommer förändras under kampanjens gång- han har mycket att kämpa för.

Nils

 

[God45]

Du kan spela en skurk eller så kan du vinna du kan inte göra båda

Om du spelar en mordisk galning/förädare/svinhund som arbetar mot gruppen så kommer gruppen vinna. Inte för att gm:en låter dem vinna men för att du bör springa mot avgrunden genom alla dina handlingar. Om du föråder, ljuger och mördar så får du fiender. Retar du upp gruppen så kommer de sammarbeta mot dig. Anänder du svart magi kommer den fucka up dig.

När döden väll kommer i form av att den snällaste gruppmedlemen slår en järnstav i huvudet på dig tills du dör, tillexempel , så har du lyckats nå slutet på karaktärens resa och har därför vunnit som en rollspelare trots att din karaktär förlorat.

När det handlar om att döda alla eller dö och du inte dödar alla, ja då dör du

Det hjälper att ha ett mål som du tycker är "Värt priset". Jag mördar för jag måste bli kung och rädda riket! eller Jag skall utrota alla orkern så de inte kan skada någon igen! Du är inte ond, det är bara att ändamålen hälgar medlen.

Ett annat tips är att vara vän med en av gruppmedlemarna och behandla honnom jättebra medan man är ett arsle mot alla andra. Som Raislin och hans bror i dragonlance.

 

[Petter42]

Min karaktär var mest dryg för att hon inte litade på någon annan och hon kände sig tvungen att bevisa för världen att hon kunde klara sig själv... att hon inte behövde någon annan, så hennes närmsta vän blev hennes rival. Relaterade mycket till hennes osäkerhet och blev väl i slutändan rätt psykologiskt... har väl själv någon förkärlek för att spela "trasiga" karaktärer. I slutändan lyckades hon bryta ned sin rival till tårar, vilket ledde till lite skiftningar i hennes personlighet. Det var rätt coolt, på det där sättet när man inser att man just spelade ut något utan att man ens märkte det förrän efteråt; karaktären spelade sig själv.
Med det sagt tror jag att Godd har en poäng, att man inte bara kan vara ett arsle om man vill vara en del av "gruppen". Nu är ju det lite knepigt, då det är öppna chatter och grupperna alltså är väldigt dynamiska. I slutändan kanske det handlar om att forcera relationer, vare sig de är bra eller dåliga, och sedan låta karaktärerna fortlöpa, men även det är ju ett generellt tips för socialt drivna sessioner...

Nåja, Han är ett bra exempel som de flesta nog känner till. Några fler?