Session 5: Överfallet, del 2
Överfallet på Rackham, Ismenes förmodade far, har inte gått planenligt. Någonting förmår rövarkaptenen Heppas att inte anfalla, och herren av Orvisa själv tycks uppfylld av ett oheligt raseri.
Vlado och Bernard, som slagits uppe på kullen, har tagit sig tillbaka till vägen igen. Rackham, som fått syn på dem, har förlorat sin hjälm. Fradga hänger från hans käft. Bernard går snart sin undergång till mötes. Vlado visar sig vara en mer ståndaktig motståndare. Vid ett tillfälle slungas han handlöst iväg fem meter av Rackhams styrka, men fler rövare har hunnit samlas innan Vlado har hunnit oskadliggöras. Heppas och hans mannar har så sakteliga rört sig ner från sina gömställen.
På vägen ligger en förtvivlad och illa sårad hirdman. Pavel ser, av ren omtanke, över hans sår och ser till att han håller sig varm. Borgen borde ha spanat överfallet vid det här laget, menar Pavel, hjälp kommer att anlända snart.
När Ismene vaknar till är hennes bror försvunnen. Hennes far är enda i sitt sällskap som fortfarande står upp och är uppträngd mot oxkärran, som dess körkarl försökt vända innan den fastnat i snömodden. Han vägrar att ge sig, men samtidigt vill rövarna ha honom levande. Ismene tar sig upp på vagnen för att försöka övertyga honom att ge upp. Den förvirrade mannen ser oförstående på sin förskjutna dotter - har de fångat henne med? Med nytt ursinne ger han sig på den överväldigande övermakten. Snart är han slagen medvetslös.
Strax därefter finner sig Ismene ha en dolk vilande mot sin strupe.
Vlado har sett Hugo släpa iväg Iskanders livlösa kropp och följer dennes spår. Bland några brustna klippor finner han Hugo slagen medvetslös och strax därefter, i en glänta, påträffar han Lovis tillsammans med två maeliter. Iskander ligger bunden på en släde. Vlado begär att de återbördar Iskander, Lovis vädjar stammande att han ska slå följe med dem. Lovis ropar till i förskräckelse. En tredje maelit har tagit sig runt bakom Vlado och slår honom till marken. Vlado hinner såra sin anfallare innan omtöckningen överväldigar honom.
Lovis, med Iskander i fångenskap, försvinner bort från rollpersonernas räckvidd. Henrik köper nyckeln Letandet efter Lovis till Vlado.
Det är Rodrick, den förnedrade rövaren, som har smugit in i tumultet och nu har Ismenes liv i sina darrande händer. Ismene hade fått dennes kalla stål inkört i sin hals om inte Stevan kastat sig in i handlingen. Den förrymde bondsonen har tack vare Ismenes lockelser och Pavels vägledning kommit att åtrå henne som bara en trånande tonårskropp kan åtrå någon. Stevan och Rodrick tumlar av vagnen, därefter hör Ismene ett skrik och hur Stevan gråter av smärta och skräck.
Hugo ligger inte kvar när Vlado vacklande tar sig tillbaka mot lägret. Rollpersonerna är vid det här laget samtliga sårade och medtagna.
På var sin sida om Rackhams medvetslösa kropp återfinns Perikles och Heppas. Pavel bevittnar hur de båda rövarna sakta börjar cirkulera varandra. Perikles anklagar Heppas för feghet och förräderi, Heppas säger sig vara en mer lämplig hövding än Perikles. Snart börjar deras klingor mötas medan övriga håller sig på avstånd.
Ismene försöker förtvivlat förhindra Rodrick att göra mer skada. Stevan ligger och blöder. Rodrick höjer sin dolk för stick när Vlado återkommer. Han klipper av Rodricks vapenhand med ett hugg. Med sin andra hand tryckt mot stumpen flyr Rodrick återigen fältet.
Perikles är en skicklig svärdsman. Heppas är sårad och blod rinner ner för hans arm.
Hugos skepnad lösgör sig ur snöyran. Han tittar bort mot där Vlado står och Ismene sitter hopkrupen vid vagnen. Vlado och Hugos blickar möts. Hugo väljer att bida sin tid, och försvinner bort.
Vlado, Ismene och Pavel får nu se utgången på Perikles och Heppas duell. Perikles är segerviss men övermodig. Efter ett utfall lyckas Heppas returnera och ränna svärdet i magen på honom. Heppas väljer att inte döda sin nu försvarslösa motståndare, utan vänder sig mot rövarna och frågar om det är någon som motsätter sig hans ledarskap. Hans fråga möts av tystnad.
Likt Pavel tidigare spådde är nu Heppas hövding.
Heppas placerar Rackham, väl bunden, och Stevan, som är illa däran, på oxkärran. Han frågar rollpersonerna om de vill ansluta sig till honom - Pavel har han hög aktning för och Vlado har visat sig vara en mycket duglig krigare. De tackar nej, men Vlado begär en del av bytet. Heppas drar ner två björnfällar från vagnen och ger dem till honom. Sedan försvinner de bort.
Ismene har tagit Rodricks dolk och rör sig mot Perikles. Den avsatte rövarhövdingen får syn på henne och börjar svamla om hur de, hon och han, ska hämnas på Heppas. Han hejdas när han anar något i Ismenes mordiska blick. Han börjar ömkligt försöka kravla sig iväg från den annalkande faran. Han hasplar ur sig ursäkter och böner om nåd. Ismene bänder hans huvud tillbaka, spottar honom i ansiktet, och skär strupen av honom. Ola säljer Hathhallas nyckel. Pavel och Vlado förstummas av Ismenes råhet.
Förutom den sårade hirdmannen Pavel vårdat är de tre rollpersonerna ensamma kvar i livet på den blodbestänkta stridsskådeplatsen. De står inför ett val. Vart ska de ta vägen? Hirdmannen har igenkänt Ismene och menar att hennes svek aldrig kommer kunna förlåtas. Ola köper Den ångerfyllda storasysterns nyckel till Ismene.
Därmed finns enbart ett val kvar för dem - de sätter kraftlöst av efter Lovis och Iskander. Ismene vill ställa allt till rätta igen för sin bror. Vlado vill konfrontera Lovis. Pavel tar sig dit hans gudinna leder honom.
Överfallet på Rackham, Ismenes förmodade far, har inte gått planenligt. Någonting förmår rövarkaptenen Heppas att inte anfalla, och herren av Orvisa själv tycks uppfylld av ett oheligt raseri.
Vlado och Bernard, som slagits uppe på kullen, har tagit sig tillbaka till vägen igen. Rackham, som fått syn på dem, har förlorat sin hjälm. Fradga hänger från hans käft. Bernard går snart sin undergång till mötes. Vlado visar sig vara en mer ståndaktig motståndare. Vid ett tillfälle slungas han handlöst iväg fem meter av Rackhams styrka, men fler rövare har hunnit samlas innan Vlado har hunnit oskadliggöras. Heppas och hans mannar har så sakteliga rört sig ner från sina gömställen.
På vägen ligger en förtvivlad och illa sårad hirdman. Pavel ser, av ren omtanke, över hans sår och ser till att han håller sig varm. Borgen borde ha spanat överfallet vid det här laget, menar Pavel, hjälp kommer att anlända snart.
När Ismene vaknar till är hennes bror försvunnen. Hennes far är enda i sitt sällskap som fortfarande står upp och är uppträngd mot oxkärran, som dess körkarl försökt vända innan den fastnat i snömodden. Han vägrar att ge sig, men samtidigt vill rövarna ha honom levande. Ismene tar sig upp på vagnen för att försöka övertyga honom att ge upp. Den förvirrade mannen ser oförstående på sin förskjutna dotter - har de fångat henne med? Med nytt ursinne ger han sig på den överväldigande övermakten. Snart är han slagen medvetslös.
Strax därefter finner sig Ismene ha en dolk vilande mot sin strupe.
Vlado har sett Hugo släpa iväg Iskanders livlösa kropp och följer dennes spår. Bland några brustna klippor finner han Hugo slagen medvetslös och strax därefter, i en glänta, påträffar han Lovis tillsammans med två maeliter. Iskander ligger bunden på en släde. Vlado begär att de återbördar Iskander, Lovis vädjar stammande att han ska slå följe med dem. Lovis ropar till i förskräckelse. En tredje maelit har tagit sig runt bakom Vlado och slår honom till marken. Vlado hinner såra sin anfallare innan omtöckningen överväldigar honom.
Lovis, med Iskander i fångenskap, försvinner bort från rollpersonernas räckvidd. Henrik köper nyckeln Letandet efter Lovis till Vlado.
Det är Rodrick, den förnedrade rövaren, som har smugit in i tumultet och nu har Ismenes liv i sina darrande händer. Ismene hade fått dennes kalla stål inkört i sin hals om inte Stevan kastat sig in i handlingen. Den förrymde bondsonen har tack vare Ismenes lockelser och Pavels vägledning kommit att åtrå henne som bara en trånande tonårskropp kan åtrå någon. Stevan och Rodrick tumlar av vagnen, därefter hör Ismene ett skrik och hur Stevan gråter av smärta och skräck.
Hugo ligger inte kvar när Vlado vacklande tar sig tillbaka mot lägret. Rollpersonerna är vid det här laget samtliga sårade och medtagna.
På var sin sida om Rackhams medvetslösa kropp återfinns Perikles och Heppas. Pavel bevittnar hur de båda rövarna sakta börjar cirkulera varandra. Perikles anklagar Heppas för feghet och förräderi, Heppas säger sig vara en mer lämplig hövding än Perikles. Snart börjar deras klingor mötas medan övriga håller sig på avstånd.
Ismene försöker förtvivlat förhindra Rodrick att göra mer skada. Stevan ligger och blöder. Rodrick höjer sin dolk för stick när Vlado återkommer. Han klipper av Rodricks vapenhand med ett hugg. Med sin andra hand tryckt mot stumpen flyr Rodrick återigen fältet.
Perikles är en skicklig svärdsman. Heppas är sårad och blod rinner ner för hans arm.
Hugos skepnad lösgör sig ur snöyran. Han tittar bort mot där Vlado står och Ismene sitter hopkrupen vid vagnen. Vlado och Hugos blickar möts. Hugo väljer att bida sin tid, och försvinner bort.
Vlado, Ismene och Pavel får nu se utgången på Perikles och Heppas duell. Perikles är segerviss men övermodig. Efter ett utfall lyckas Heppas returnera och ränna svärdet i magen på honom. Heppas väljer att inte döda sin nu försvarslösa motståndare, utan vänder sig mot rövarna och frågar om det är någon som motsätter sig hans ledarskap. Hans fråga möts av tystnad.
Likt Pavel tidigare spådde är nu Heppas hövding.
Heppas placerar Rackham, väl bunden, och Stevan, som är illa däran, på oxkärran. Han frågar rollpersonerna om de vill ansluta sig till honom - Pavel har han hög aktning för och Vlado har visat sig vara en mycket duglig krigare. De tackar nej, men Vlado begär en del av bytet. Heppas drar ner två björnfällar från vagnen och ger dem till honom. Sedan försvinner de bort.
Ismene har tagit Rodricks dolk och rör sig mot Perikles. Den avsatte rövarhövdingen får syn på henne och börjar svamla om hur de, hon och han, ska hämnas på Heppas. Han hejdas när han anar något i Ismenes mordiska blick. Han börjar ömkligt försöka kravla sig iväg från den annalkande faran. Han hasplar ur sig ursäkter och böner om nåd. Ismene bänder hans huvud tillbaka, spottar honom i ansiktet, och skär strupen av honom. Ola säljer Hathhallas nyckel. Pavel och Vlado förstummas av Ismenes råhet.
Förutom den sårade hirdmannen Pavel vårdat är de tre rollpersonerna ensamma kvar i livet på den blodbestänkta stridsskådeplatsen. De står inför ett val. Vart ska de ta vägen? Hirdmannen har igenkänt Ismene och menar att hennes svek aldrig kommer kunna förlåtas. Ola köper Den ångerfyllda storasysterns nyckel till Ismene.
Därmed finns enbart ett val kvar för dem - de sätter kraftlöst av efter Lovis och Iskander. Ismene vill ställa allt till rätta igen för sin bror. Vlado vill konfrontera Lovis. Pavel tar sig dit hans gudinna leder honom.