Häftiga kinesiska epoker
Fyra epoker utmärker sig som extra fyllda av spännande händelser, konflikter och utveckling:
Dynastin Zhou (1027-222 f.vt) avslutades med två epoker som kallas "Perioden Vår och höst" och "De stridande staterna". Den förra var en tid då många intellektuella och teknologiska landvinningar gjordes och mycket av dagens kinesiska tankevärld, konfucianism och daoism, grundlades. Under de stridande staterna brakade Zhoudynastins maktsfär till slut ihop helt och hållet och hundratals år av krig (förmodligen historiens längsta) mellan rivaliserande stadsstater följde innan konungen av Qin tog makten och grundade Qindynastin (221-206 f.vt).
Med rollspel under Zhoutiden kan man få en forntidsmystik liknande de grekiska sagorna som blir svår att åstadkomma i senare epoker. Kina består fortfarande av stadsstater, bronsåldern har nyss tagit slut och mycket av det som traditionellt förknippas med kinesisk historia finns inte ännu - buddismen, till exempel. Vill man ha storslagna epos likt Iliaden är Zhou rätt period. Filmerna "Hero" och "Kejsaren och mördaren" utspelar sig under De stridande staternas övergång i Qindynastin.
En annan krigisk period av splittring var De tre kungadömena (221-280 e.vt), där det legendariska slaget om den röda klippan stod. Det är, ihop med den tidigare nämnda Qindynastin, kinesernas egen favoritepok - en synnerligen romantiserad tid dit otaliga filmer, böcker, pjäser etc är förlagda. En viss beklaglig kvarleva till regissör* har nyss fått klartecken för sitt livs dröm om att göra en ny film om "Slaget vid röda klippan".
Förr var jag en sucker för den kortlivade Qindynastin, men vid närmare eftertanke är Tang (618-906 e.vt) ändå allra häftigast. Det är Kinas absoluta höjdpunkt i historien, en kulturellt, teknologiskt och socialt blomstrande epok där Kina gjorde enorma erövringar - sidenvägen återerövrades så att handelsvägarna genom centralasien åter öppnades upp mot västlandet (de hade varit avskurna sedan Romarriket och Hándynastin gick ned sig på 200-talet). Vid en tidpunkt lär kinesiska soldater ha stått vid Kaspiska havets stränder, och där övertalats av lokalbefolkningen att det inte var lönt att försöka ta sig över till andra sidan. Under Tangdynastins tid var resten av världen relativt nedgången - om utomjordingar då hade betraktat oss från ovan hade de definitivt förmodat att den här världens framtida utveckling skulle komma att domineras av Kina.
Tangdynastin är en utmärkt epok för otaliga historier och skeenden. Hovintriger och stadskampanjer blir kosmopolitiska och färgstarka i en högt utvecklad miljö - Kina hade flera miljonstäder redan vid den här tiden. Orättvisorna i samhället är också något mindre än under senare epoker (seden att linda kvinnornas fötter har tex inte uppstått). Allra bäst lämpad är den kanske för långväga resor, krigståg och handel med fjärran riken - Kina erövrade och konsoliderade hela sidenvägen och hade otaliga konflikter med omgivande folkslag. Det tibetanska imperiet stod också på sin höjdpunkt vid denna tid, och tibetanerna förde mycket framgångsrika krig mot Tangkina. Den hyfsat nya storfilmen "Warriors of heaven and earth" utspelar sig under Tangdynastin, liksom Zhang Yimous nya wuxiaspektakel "Shin mian mai fu" som går upp på SFs biografer i Oktober. (I filmen spelar Zhang Ziyi en blind danserska, och som ren kuriosa kan man notera att Tangdynastin är den sista period då Kina har någon danskultur att räkna med. Sedan hittar de på fotlindningen, som från början förmodligen skulle framhäva just en viss dansstil, men när det kommer till kritan dansar man inte så bra med fötter på 13 cm).
Den bisarraste, våldsammaste och sjukaste epoken är Krigsherrarnas tid på 1910-30-talet. Kina har nyss haft en yta större än någonsin förr, men efter att kejsarmakten störtats och Nationalisterna tagit över är regeringsmakten oerhört svag och riket är splittrat i olika provinser där enskilda krigsherrar förfogar över hela arméer och gör som de behagar. Krigsherrarnas tid är en mångfacetterad period då det gamla störtats i gruset och det nya gör otaliga fruktlösa försök att ta över, samtidigt som västerländska imperialister försöker ta för sig av den kinesiska kakan. Ska man spela pulp i Kina är det här rätt epok. (Jag har själv en fantasyinfluerad kampanj åt det hållet som jag snart ska börja spelleda).
Och oj vad jag lyckades begränsa mig. Förlåt.
- Ymir, forumsinolog
*John Woo, Ymirs anm.