Nekromanti Assassin´s Creed som rollspel..

[!Paxen]

..skulle ju vara en hit hos mig iaf. Dock så vet jag inte om det skulle funka. För tanken med AC är ju att man ska vara en ensam lönnmördare som gör sina uppdrag. Eller, är jag bara dum nu?

Jag har iallafall funderat på att skapa ett AC inspirerat rollspel/äventyr. Dock så är det enda vettiga som jag kommit på det här:

Använda Matiné reglerna (snabbt, vilket passar AC)
Låta RP ha svärd/kortsvärd, kastvapen (kanske litet armborst) och lönnmördarverktyg (litet dolt blad, gift..)

Det som jag funderar mest över är dock, som man kanske förstod i början, hur gör jag så att fler än en kan spela utan att det blir för irriterande/tråkigt?

Har funderat att ha olika Klasser (lönnmördare, sabotör...) men jag tror att det kommer kännas som att man försöker göra ett torftigt rollspel större, med ett misslyckat resultat.



//Paxen funderar annars över om spotifys censur av LOK är för att dom är rädda för dålig PR i sverige, eller USA

 

[rjonas]

Lönnmördarrollspel? Mmm. Snuskigt intressant. Asocialt och kul.

 

[wilper]

Grejen är väl att AC precis som James Bond handlar om en ensam hjälte. Börjar man kasta in en massa andra huvudpersoner så tappar man kärnan.

Det går iofs att spela det med en SL och en spelare, men vill man vara fler kanske man helt enkelt skall göra själva lönnmördaren till en SLP och spela personer i närheten.

Utan att ha funderat närmare på saken skulle man kunna hacka om Annalise till ett Assasins Creed-spel, bara att byta ut vampyren mot lönnmördaren. Men då har vi plötsligt ett flummigt hippie-spel. Du kanske är ute efter något mer traditionellt?

 

[!Paxen]

Grejen är väl att AC precis som James Bond handlar om en ensam hjälte. Börjar man kasta in en massa andra huvudpersoner så tappar man kärnan.

Det går iofs att spela det med en SL och en spelare, men vill man vara fler kanske man helt enkelt skall göra själva lönnmördaren till en SLP och spela personer i närheten.

Det jag funderar på är om man skulle kunna göra så att man delar upp uppgifterna melan deltagarna, ex: "Du Måns tar hand om spotlightsen, Klara tar hand om vakterna medan Kalle står där och ser dum ut". I det fallet så skule ju en SLP vara chefen/lönnmördaren. Dock så vill jag ju att RP ska kunna hantera allt det själva isåfall.

Fast skulle det bli roligt att spela så? Just nu ser jag mest ett backstabber spel där alla försöker ta över.


Tycker dock inte om när man ska spela SL och en RP. Brukar snabbt bli uttråkad, om man inte kör något hack n slash äventyr.



Och utifrån vad jag läste Annalise så känns det enklare att ta något som man redan kan, som Mutant, och göra några grundläggande ändringar.

 

[!Paxen]

Gaah, jag vill inte få ett svar som säger att det låter asocialt och kul

 

[rjonas]

Medge att lönnmördare är ett asocialt yrke. Det är ju inga sköna snubbar som börjar ha ihjäl folk för att få råd med plattteve.

Jag har faktiskt länge funderat på ett rollspel med typiskt asociala klasser, lönnmördare och sabotör har funnits med från början. Jag har även med tjuv, torped och spion.

Egentligen är ett lönnmördarspel inte annorlunda än ett gammalt hederligt dungeonbash. Man får ett uppdrag, går in i ett hus och slår ner hantlangare, för att till sist ha ihjäl storskurken. Det intressanta är kanske hur spelarna hanterar att vara asociala; avvikande beteende av en grad som samhället överlag inte accepterar; istället för att vara fina hjältar.

 

[Robert Jonsson]

För mig var det härliga i Assassin's Creed sättet som tillät att man kunde utnyttja husen att klättra på och hur man akrobatiskt kunde ta sig fram i miljön och leta möjligheter att ta ned sina offer. Jag menar Leap of Faith var störtskönt!

I alla fall, så som jag ser det skulle man kunna dela upp rollerna på flera olika plan. En chef som sköter det administrativa och interagerar på de i en högsocial miljö. Han umgås med kungar, prinsar, furstar och liknande.

Sedan har vi de som sköter ruljangsen i de olika städerna. De har i uppgift att hålla i gång verksamheten i staden. De delar ut uppdrag till lönnmördare och ser till att de tränas. Längst ned har vi lönnmördarna som utför uppdragen. Eller vänta, längst ned bör de som tränar till lönnmördare vara.

Varje karaktär får ta en roll på respektive nivå och sen skapar man en berättelse som löper på samtliga plan. När det går in på en nivå där furstarna diskuterar om vad som måste göras står chefen i centrum och spelarna får ta statistroller (SLP) och agera utifrån dem. När det sedan blir lönnmördare får spelaren för lönnmördaren stå i centrum och de andra ta statister. Med andra ord, då kan man ha kvar den ensamma lönnmördaren men samtidigt bredda storyn och visa den ur olika perspektiv.

 

[Robert Jonsson]

Medge att lönnmördare är ett asocialt yrke. Det är ju inga sköna snubbar som börjar ha ihjäl folk för att få råd med plattteve.

Om du har spelat Assassin's Creed så vet du att det där inte stämmer. Lönnmördarna har ett tydligt syfte, nämligen att se till att världen blir en bättre plats.

De får inte skada vanligt folk, utan endast offren. De ska vara ödmjuka fredssökare. Hela Assassin's Creed börjar när en lönnmördare bryter mot kodexen och beter sig arrogant och ser sig som för mer än andra. Spelet handlar om hur han får botgöring för sitt snedsteg och stoppar en ondska som hotar skapa en sämre värld.

Eftersom Paxen talar utifrån Assassin's Creed gissar jag på att det bör vara någonting som läggs in i det hela. Det handlar inte om vad vi i dag ser som en hitman. Lönnmördarna är snarare personer med starka övertygelser som vill se till att folk börjar tänka för sig själv och skydda dem från andra människors ondska.

 

[!Paxen]

Medge att lönnmördare är ett asocialt yrke. Det är ju inga sköna snubbar som börjar ha ihjäl folk för att få råd med plattteve.

Jo, jag håller med om det, men som jag sa så vill jag skapa ett AC inspirerat rollspel/äventyr, och där passar inte den sinnesbilden in.

Jag har faktiskt länge funderat på ett rollspel med typiskt asociala klasser, lönnmördare och sabotör har funnits med från början. Jag har även med tjuv, torped och spion.

Låter som ett riktigt backstabber spel. Vad blir det för skillnad mellan torped och lönnmördare, mer än utförande?

Egentligen är ett lönnmördarspel inte annorlunda än ett gammalt hederligt dungeonbash. Man får ett uppdrag, går in i ett hus och slår ner hantlangare, för att till sist ha ihjäl storskurken. Det intressanta är kanske hur spelarna hanterar att vara asociala; avvikande beteende av en grad som samhället överlag inte accepterar; istället för att vara fina hjältar.

Saken är den att jag vill ha lite mer tänk än "Jag skjuter han i huvet".

 

[!Paxen]

Började spela det igen nu när tvåan har kommit och jag inte har ekonomi som tillåter ett köp, och det är så underbart att springa över massor av hustak och lura bort vakter vid varje hörn. Glömde en gång bort att jag skulle samla flaggor bara för att jag fastna i hur grymt Altair rörde sig. Aja, jag kan fortsätta dregla senare...

Låter lite som Utpost, vilket är makalöst roligt, men det blir fel typ av rollspel, enligt mig, även om det kanske är enda sättet att behålla dom roliga delarna.

Ska iallafall fortsätta spåna på det, och jag hoppas komma med något vettigt snart.

 

[Robert Jonsson]

Även om Utpost är hejdlöst roligt så är det långt från det enda spelet som har det så. För Visioner och fantasier till Bortom: Lögnens slöja skrev jag exempelvis regler för statister (något som jag även använt till många andra rollspel också, så det är inte unikt på något sätt för något rollspel). Tanken är enkel: alla ska få ha roligt även om karaktären inte är där.

När jag skrev inlägget tänkte jag alltså inte bara att man skulle spela medhjälpare och sidekicks, utan även kunde ta på sig roller som offer och motståndare. På så sätt kan man få mycket jäkligare att ta livet av sina offer för spelare har en tendens att göra det betydligt svårare för andra spelare att uppnå sina mål än vad spelledaren kan göra.

Spelade igenom Assassin's Creed för ett tag sen själv och fick in alla flaggorna efter mycket letande. Det kändes riktigt skönt det. Och visst är Altairs rörelsemönster underbart? Det fick mig att uthärda allt flaggjagande. Jag ser verkligen fram emot tvåan nu - även om krysslådan kommer gå varm för Dragon Age: Origins innan dess.

 

[!Paxen]

Vet att det finns fler spel som är som så, dock är Utpost det enda jag har spelat.

Nu när jag har tänkt över det så skulle det vara intressant att testa det sättet som du säger, speciellt hela det här "Lyckas, misslyckas" delen som säkert kommer bli makalöst roligt.

 

[rjonas]

Hur som helst gillar jag idén. Jag har inte spelat AC (sett demo). Och okej då, om man köper idén att mörda av godhet, så är det ju tufft.

Ska nog prova att skriva ett enkelt jobb. Skillnaden mellan AC och ett dungeonbash får man anta är att i AC har man mer information om vem målet är, lite personligare. I ett dungeonbash vet man ju mest bara var dungen ligger, vem som är slutmålet avslöjas sent. I AC vet man vem målet är och det är resan dit som är något mer osäker.

Jag tycker inte att det gör något om man låter alla spelare vara aktiva lönnmördare. I rollspelssvängen är vi vana vid att låta romanens ensamme hjälte vara en sammansvetsad grupp istället.