Nekromanti [Astarteskrönikor] Crimson Dragons

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Igår fick jag lust att lira Simons work in progress - Astarteskrönikor. Det var en mindre hemmafest hos Lycan på kvällen, och där var det inte så svårt att få ihop ett gäng. Simon själv var också med, vilket naturligtvis var en stor bonus (tänk - vilken dedikerad spelskapare! :gremwink: ).

Innan spelet satte igång så pratade vi oss samman om vilken typ av astarteskapitel vi ville spela, vad som kännetecknar vårt klosterfort och vilken sektor vi befinner oss i. Dessa ting kommer ha visst regelstöd i framtiden, antar jag, men det gick bra att bara låta fantasin flöda fritt:

Crimson Dragons
Våra rustningar är blodröda, men över axelskydden framträder en drake i orange. Broderskap är ett ledord; varvid homoerotiska scener med muskulösa män som oljar in varandra genast kom på tal. Astarteskrönikornas setting är så over the top att den är svår att ta sig an utan en skopa ironi.

Klosterfortet
Crimson Dragons klosterfort ligger på en planet med intensiv vulkanisk aktivitet. Själva fortet är placerat på en karg röd klippa med dramatisk vy över ett härjat landskap. Något som få känner till är att klostret är byggt på ruinerna av ett tempelkomlex en gång uppfört av en främmande ras och av okänt syfte. Det lär förhoppningsvis visa sig hur detta kan komma i spel.

Remiussektorn
Denna sektor utgörs av en stjärnhop som ligger i och precis utanför en dramatisk rosa nebulosa. Sektorn har problem med separatister - ogudaktigt avskum som vill vara oberoende från gudakejsaren och the Imperium of Man - och kapitlet, som givetvis gör allt för att tillintetgöra dem, har börjat misstänka att det finns en koalition av inflytelserika individer vilka drar i separatiströrelsens trådar. Själv har jag en idé om att dessa olika marionettmästare kan fungera fungera utmärkt som antagonister under rollpersonernas åtaganden.
----

Rollpersonerna
Det var superenkelt att göra rollpersoner. Mest roligt hade vi med namnen, men det lär framgå...

Maelstrom (Bearnie)
Min egen rollperson kom att sitta närmast inaktiv i en kommandocentral under första åtagandet - detta för att jag som initierare av spelmötet även kom att få spelleda. Maelstrom är specialiserad på eldstrid, en specialité som garanterat hade behövts.

Nihilus (Ymir)
Ymirs rollperson är gruppens nuvarande ledare och därtill specialiserad på ledarskap. Bland hans uppgifter är hur gruppen tar sig an åtagandet strategiskt - vilka konflikter som tas och vilka som lämnas därhän på vägen till åtagandets slutmål.

Karnalikus (Vavva)
Denne kämpe står ut ur mängden genom att vara extra stor, extra vildsint och extra orädd. Karnalikus är specialiserad på närstrid - fienden ska lära sig att frukta hans brutalitet.

Hammeron (Simon)
Simons rollperson är specialiserad på status, något som jag just nu inte riktigt vet vad det innebär. Simon kan få utveckla lite.

Volatilus (Elin)
Volatilus är gruppens psychic, och fick under första åtagandet motståndet att formligen smälta undan inför gudakejsarens sakrala makt.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Åtagande 1 - Amur III

Jag var således spelledare under det första åtagandet, så efter rollpersonsgenereringen och medan några ur gruppen tog en rökpaus så tog jag mig an att rita en karta. Jag skulle verkligen vilja visa upp den; om jag får tag i en scanner inom de närmsta dagarna kommer jag säkert lägga upp den här.

Amur III består av höga berg och djupa dalar. Åtagandet börjar in media res - rollpersonerna befinner sig i en skumpig transportfarkost samtidigt som Maelstrom briefar dem via interkom-systemet. En skoningslös attack mot civilbefolkningen på planeten för 30 dagar sedan har i det närmaste förintat den uråldriga civilisation som sett planeten som sitt hem. Flimrande bilder visar hur hur hånleende mongol-liknande krigare för bort de överlevande som slavar - de tvingas samtliga ge sig an en strapatsrik marsch mot ett på ett bergskrön tronande fort, vilket verkar fungera som invasionens huvudkvarter (och åtagandets slutmål).

Nihilus (Ymirs rollperson tillika gruppens ledare) väljer att sätta ned farkosten i en stad nedanför fortets bergmassiv. I staden finns fientliga trupper, så när sällskapet väl landat på ett torg och de tagit sig av transportskeppet så inleds en intensiv eldstrid. Den går inte vidare väl för Karnalikus - det första han gör är att försätta sig själv i knipa genom att tumla ner i en krater och sedan immobiliseras av nedhållande eld. Hammeron oskadliggör en kulspruteskytt som börjat sikta in sitt massiva vapen på gruppen. Därefter vägrar Karnalikus att motta någon hjälp, varvid resultatet blir att en fiende tar sig fram till kratern och sätter ett skott genom hans hals. Karnalikus oskadliggör honom osedvanligt brutalt, men måste ändå evakueras. Maelstrom är bara glad att hörsamma detta, för det innebär ära för honom, men för Karnalikus är det givetvis väldigt snopet. Kort därefter är motståndet brutet och krigarmunkarna kan fortsätta sin färd.

På Nihilus inrådan ska fienden tas med överraskning; den strapatsfulla resan upp mot bergsfortet påtas därmed direkt, utan att konfrontera de truppstyrkor som finns däremellan. På en avsats just efter en farofylld klättring försöker ett gäng motståndare kasta ner dem i dalen igen, och en närstrid inleds. Nihilus föregår med gott exempel, och fiender nedgörs så att kroppsdelar skvätter. Hammeron lyckas i detta möte inte göra någon skillnad alls, och inom honom växer frustrationen.

Därefter spejas en massiv stridsrobot. Den måste nedgöras på håll innan dess imponerande arsenal blåser våra kämpar till grus - detta tar sig gruppens psychic, Volatilus, an med sina mystiska krafter. Samtidigt som stridsroboten delvis hålles i schack av en kaskad av blixtar som sprutar ut ur Volatilus ögon, försätter gruppens två övriga kämpar sig båda i knipa genom att försöka forcera den svåra stigningen upp mot roboten samtidigt som de introduceras med dennes arsenal. Nihilus kastas bakåt och dras med i ett grusskred, medan Hammeron brakar in i ett klippblock vilket går mitt itu och klämmer honom under sig. Violatilus kan med kraftens hjälp fånga upp Nihilus fall, varvid denne kan hjälpa till att få loss Hammeron. Roboten blir strax därefter oskadliggjord i en imponerande kravad, men nu brister det för Hammeron. Han flyger på sin broder Nihilus - "Bad jag om din hjälp!" - och ömsom slår och sparkar denne närmare en avsats. Enbart med Volatilus hjälp låter han sig övermannas och lugnas. Detta kommer inte att se bra ut i rapporten, men det är inte alltid lätt att leva upp till klosterordens övermänskliga krav och ideal.

Nu vankas fortet själv och ett imponerande numerärt underläge för gruppen. När fi anfalles tar Nihilus täten och utsätter sig därmed för större fara; det har som resultat att medan han själv inte förmår att utdela lika mycket stryk, så har hans kamrater en taktisk fördel (hans specialisering är ju ledarskap). Nu hamnar Volatilus närmast i stridstrance - han visar vägen när fortets portar forceras och fiender nedgöres i drivvis. I hallen bekämpar de två övriga en ohygglig muterad varelse av muiskler och stål, medan Volatilus tar sig in till fortets innanmäte där ett cirkulärt atrium öppnar sig nedanför honom. Motståndet krasas till smulor under dennes stålgjutna stövel (Volatilus fick in makalösa 14 träffar under denna konflikt!).

I atriumets mitt står ett magnifikt skepp i guld och silver parkerat. Flankerad av en grupp livvakter tar sig en tillika överdådigt beklädd individ sig i all hast ditåt. Denne tas av daga av Volatilus magi, och både lik och skepp tas i besittning. Kanske kan en första del av separatisternas gåta därmed lösas? Det återstår att se.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Alltså, ruinerna från en främmande civilisation var min idé, och jag tror inte du bör hävda någon stöld från ditt koncept givet att 'ancient vanished precursors' är typ en av scifins absolut äldsta klyschor (och den bästa, därtill).

Ja, dels det, och dels att jag aldrig läst inlägget du länkade till då. :gremsuck:

- Ymir, invänder
 
Joined
15 Nov 2004
Messages
3,782
Location
Maastricht
Re: Åtagande 1 - Amur III

Blood to the bloodgod !

Det var menat som tillrop !

Jag följer projektet med stort intresse så det var kul att läsa en liten krönika.

Sen ville jag bara kasta ur mig ordet kättare och gjorde så ! :gremsmile:
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Mina kommentarer

Amur III blev jättehärligt action-intensivt, och det var kul att se hur ett par ur gruppen som annars lutar åt det friformiga hållet verkligen gotta sig i spelets spelighet.

Som åtagandets spelledare hade jag mycket att sysselsätta mig med under dess inledande skede - en back-story, briefa kartan och uppdraget - men sedan blev jag desto mer passiv och uteslutande responsiv. Den största anledningen till detta är att spelarna tog sig an narrativet med entusiasm, och samtidigt som det var ballt att bevittna så blev det i det närmaste lite tråkigt för mig efter ett tag.

En idé som slog mig under gårdagen är att låta spelledaren använda en motsvarande regel som spelarna. De kan innan och under pågående konflikt förändra dess art - "Nehej, det här är egentligen en närstrid!" - för att bättre passa deras egna rollpersons förmågor (och därmed deras chanser att vinna ära), men samtidigt göra konflikten svårare. Det ligger i spelets design att spelarna ska kunna försätta gruppen i riktig knipa i jakten på sin rollpersons odödlighet.

En liknande regel för spelledaren ger denne möjlighet att ge utmaningen en twist, men bara under speciella förutsättningar. Motsvarande regel ger denne möjlighet att sänka utmaningens svårighet, men samtidigt göra den klurigare. Det säger lite sig självt att detta inte är något som utnyttjas under en mindre konflikt (>5), men därutöver kan det vara kul med något som gör större konflikter mindre enformiga (när spelarna väljer den typ av konflikt de är mest optade för, och sedan bara kör på). Ett exempel från Amur III är slutmålet, som efter allt hade adderats hade massiva 18 i svårighet, detta blev rakt igenom en eldstrid, men tänk dig då:

Rollpersonerna har tagit sig in i fortet och nergjort välkomstkommittén i hallen, när plötsligt spelledaren ser slug ut: "Nu slår en fälla igen; fortets automatiska försvarssystem aktiveras och enorma portar sluts både framför och bakom er, de stänger er inne - detta har nu blivit en teknisk utmaning..."

Åh, och en sak till - spelarna borde inte få utnyttja sin möjlighet att övertrumfa spelledarens initiativ förrän minst en spelrunda förflutit under de nya förutsättningarna (varvid de därigenom återger konflikten 1 i svårighet).

Andra regler vi diskuterade (påminnelse-lista):
* Att innan spel istället avgöra ledarskap via en social konflikt, där en rollperson specialiserad på ledarskap får en extra tärning.
* ... och för detta också behöva avgöra hur motsatsslag fungerar.
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Re: Mina kommentarer

Det kan vara en väldigt bra idé, det här med att spelledaren sänker svårigheten mot att få byta utmaningens art. Aktiva spelledarval måste vara ganska hårt regelstyrda, ju, i den här konkurrensspelformen.

Jag tror att det låter vettigt att det sen måste gå en runda innan någon byter igen. Och det måste också gå en runda innan spelledaren kan göra sitt byte, till att börja med.

Regeln som finns kring sociala konflikter är att flest träffar vinner, vid lika träffar, högst tärning vinner, vid lika högsta så vinner högst andra tärning, vid lika där vinner högst tredje tärning. Icketärning är såklart noll. Tror det funkar.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Karta över Amur III



Detta är Amur III - en planet bestående av höga berg, djupa klyftor och... sjömonster?!? :gremooo:

Under briefingen erbjöd Maelstrom en förhållandevis säker landning nere vid vattnet, varvid staden kunde attackeras från land (värde 2, nere i vänstra hörnet). Det ville inte Nihilus, utan transportskytteln sattes alltså ner i staden vid floden (värde 4). Överkryssad konflikt betyder att den är avklarad, och bokstäverna bredvid med tillhörande streck var mitt sätt att hålla reda på hur mycket var och en uträttade.

Gänget struntade i att slåss på slätten, utan gick istället rakt på den obligatoriska (därav rektangelfromade) klättringen mot fortet - detta motsvaras i narrativet av striden på avsatsen (värde 3). Därefter följde stridsrobotens bakhåll (värde 2).

När det var dags för uppdaragets slutmål, fortet på bergskammen, adderade jag konfliktens ursprungliga värde (5) med värdet på de kvarlämnade konflikterna (2+4) samt antalet spelade rundor (7). Resultatet blev (5+2+4+7) 18, och kombattanterna hade en hejdundrandes fajt framför sig!

Värt att notera är att i och med att fighten mot robotens värde 2 tog hela 3 rundor blev det enligt ovanstående matematik egentligen inte en strid gänget tjänade på att ta. En sådan avvägning är alltid inblandad under ett åtagande. Detta kommer kompliceras ytterligare i framtiden, då konkurrensen inom gänget ökar ("hur förhindrar jag egentligen att den där Ormus tjänar mer ära - jo, jag gör om konflikten till en som passa honom väldigt illa!").
 

Attachments

Top