Astrid Lindgren the RPG

[Monokel]

Från en annan tråd:

Jag sitter här och undrar när Ligan ska överraska oss alla med Mio, min Mio som rollspel. Eller Bröderna Lejonhjärta.

Faktum är att jag tror ett renodlat sagorollspel (alltså sagor som Astrid Lindgrens då, inte som i gamla folksagor a la Grimm) har en nisch att fylla, särskilt i Sverige. Kan inte påminna mig att jag hört talas ett sådant.

Ett spel som fångar känslan i Astrid Lindgrens fantasyberättelser alltså. Vad behöver vara med? Hur skulle det fungera? Spelledare eller spelledarlöst? Ett Ur varselklotet-hack?

 

[Monokel]

Jag tänker att en central grej är att inte väja för svåra och tunga ämnen. Försvunna föräldrar, död, vuxna som är osams. Utan att det för den sakens skull blir totalt mörker av alltihopa.

 

[Bifur]

Ett Ur varselklotet-hack?

Det var min spontana tanke vad gäller upplägg, även om det inte måste vara år noll-motorn rent mekaniskt.

Hm, SL behövs tror jag. Men ganska starka samberättande inslag? Det är nog ett spel för halvlånga kampanjer, eller i varje fall inte 1-2-kvälls. Strukturerad session 0 som bygger fantasyvärlden vi rör oss i enligt någon form av mall. Sen får SL gå hem och klura på utmaningarna. Låter lite som något AW-aktigt men med mer färdiga linjer i berättelsen?

 

[Franz]

Vänskap och/eller familj återfinns ju i såväl Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter som många andra av hennes berättelser. Att krossa förväntningar och förutfattade meningar är ju något som huvudpersoner i hennes berättelser mer än sällan gör. Och det är ofta barn/ungdomar i huvudrollerna. Så dessa saker borde enligt mig vara med.

 

[Bifur]

Att krossa förväntningar och förutfattade meningar är ju något som huvudpersoner i hennes berättelser mer än sällan gör.

Nej, spelet bör nog så att säga följa "genreklichéerna" rätt väl: barn som hamnar i kläm (kanske från vår värld) - utmanas - övervinner utmaningen och blir bättre människor men till ett pris som mycket väl kan var bitterljuvt.

Känns som det finns utrymme för både yttre och inre hot? Intrigdrivet/SL-styrt och karaktärsdrivet? Skorpan och Mio ställs ju inför rätt tydliga yttre fiender där SL planerat en del medan Ronja & Birk mer möter inre hinder där spelarnas val i större utsträckning styr var konflikten tar vägen.

 

[Genesis]

Är du ute efter ett spel som blir som en Astrid Lindgren-berättelse, eller ett spel med en grupp på 3-6 personer som tillsammans löser mysterier och besegrar fiender i en värld med varelser man känner igen från Astrid Lindgrens berättelser?

 

[Khan]

Hm.

Döden måste förekomma, åtminstone som hot, men när det händer är det en stor, STOR, grej. Ingen slentrian eller slump som i osr.

Jag tror på något regellätt i MYZ-stil, men är det för att jag gillar motorn? Jag kan lätt tänka mig att spela Ronja Rövardotter med HT som regler, liksom.

Det viktiga tror jag är att man kan få licens till Ilon Wiklands bilder. För de är svensk fantasy för mig.

 

[Monokel]

Är du ute efter ett spel som blir som en Astrid Lindgren-berättelse, eller ett spel med en grupp på 3-6 personer som tillsammans löser mysterier och besegrar fiender i en värld med varelser man känner igen från Astrid Lindgrens berättelser?

Definitivt det förra.

 

[Franz]

Nej, spelet bör nog så att säga följa "genreklichéerna" rätt väl: barn som hamnar i kläm (kanske från vår värld) - utmanas - övervinner utmaningen och blir bättre människor men till ett pris som mycket väl kan var bitterljuvt.

Jag var nog lite otydlig. Jag menade att många karaktärer i Astrid Lindgrens berättelser gör något helt annat än vad som förväntas av deras omgivning. Mio som påstås inte kan bli älskad av en förälder blir prins, Skopan som anses som liten, ful och feg blir modig och en hjälte, Ronja som förväntas hata Borkarövarna och bli rövarhövding blir istället vän med Birk och slutar upp med röveriet. Ännu tydligare exempel är Pippi, Emil och Karlsson på taket. Så kanske rollpersonerna skulle vara utformade som så att de ska gå emot en förväntning, göra en "inre" resa på det sättet? En fegis som blir modig? En klumpeduns som blir graciös? En blyg person som blir vältalig? Etc.

 

[Bifur]

Jag var nog lite otydlig. Jag menade att många karaktärer i Astrid Lindgrens berättelser gör något helt annat än vad som förväntas av deras omgivning. Mio som påstås inte kan bli älskad av en förälder blir prins, Skopan som anses som liten, ful och feg blir modig och en hjälte, Ronja som förväntas hata Borkarövarna och bli rövarhövding blir istället vän med Birk och slutar upp med röveriet. Ännu tydligare exempel är Pippi, Emil och Karlsson på taket. Så kanske rollpersonerna skulle vara utformade som så att de ska gå emot en förväntning, göra en "inre" resa på det sättet? En fegis som blir modig? En klumpeduns som blir graciös? En blyg person som blir vältalig? Etc.

Ok, jag missförstod dig. Men jag syftade så klart på att RPna ska göras sådant som barnen i hennes berättelser gör, så vi är nog på samma linje här.

 

[Franz]

Ok, jag missförstod dig. Men jag syftade så klart på att RPna ska göras sådant som barnen i hennes berättelser gör, så vi är nog på samma linje här.

Ja, precis

En annan fundering som jag har är settingen. De Astrid Lindgrenhistorier vi pratar om har ju, även om de alla är sagor, olika setting. Ska dettingen i spelet vara en fast setting som beskrivs i boken och är inspirerad av böckerna, eller ska reglerna istället inspirera spelledaren att skapa sin egen setting, sin egen sagoskog?

 

[Frederik J. Jensen]

Uffe Thorsen gjorde ett berättarspel til Fastaval 2009 inspirerad av Bröderna Lejonhjärta: https://alexandria.dk/en/data?scenarie=3450.

Jag skulle spella ett Astrid Lindgren RPG med mina barn om det gör att vi tillsammans kan skapa berättelser som Ronja, Lejonhjärta, Mio.

För mindre barn är brädspel eller datorspel med Pippi eller Emil och ett mer styret förlöp bättre.

 

[Bifur]

Ja, precis

En annan fundering som jag har är settingen. De Astrid Lindgrenhistorier vi pratar om har ju, även om de alla är sagor, olika setting. Ska dettingen i spelet vara en fast setting som beskrivs i boken och är inspirerad av böckerna, eller ska reglerna istället inspirera spelledaren att skapa sin egen setting, sin egen sagoskog?

Jag tänker nog att settingen ska skapas av spelgruppen men genom att använda en tydlig mall som spelet ger. Lite som i Järn (fast med helt andra frågor så klart). Kanske genom ett frågeträd av något slag?

 

[God45]

Jag tänker att en central grej är att inte väja för svåra och tunga ämnen. Försvunna föräldrar, död, vuxna som är osams. Utan att det för den sakens skull blir totalt mörker av alltihopa.

Öhhhh... Bröderna Lejonhjärta handlar om de mörkaste ämnena någonsin behandlade i en barnbok och är ett argument för dödshjälp.

 

[Monokel]

Öhhhh... Bröderna Lejonhjärta handlar om de mörkaste ämnena någonsin behandlade i en barnbok och är ett argument för dödshjälp.

Ja?

 

[God45]

Ja?

Du skriver att man "inte" ska välja svåra ämnen.

 

[Franz]

Jag tänker nog att settingen ska skapas av spelgruppen men genom att använda en tydlig mall som spelet ger. Lite som i Järn (fast med helt andra frågor så klart). Kanske genom ett frågeträd av något slag?

Det låter alldeles utmärkt! Har tyvärr inte läst Järn, men så som du beskriver det låter det super!

Jag tänker att det bara finns en enda grundegenskap och en enda färdighet: Vilja. Storlek, fysik etc. känns inte så nödvändiga, och det känns som att huvudpersonerna i åtminstone Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta lyckas med vad de företar sig just för att de tror på sig själva och anstränger sig för att lyckas ( "Det finns saker som man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort"). Kanske olika omständigheter kan påverka ens Vilja och därmed hur lätt man lyckas?

 

[Khan]

Jag bara förutsätter att vi fokuserar helt på sagofantasy här, och lämnar Bullerbyn, Lönneberga och så vidare därhän. Eller?

 

[Franz]

Jag bara förutsätter att vi fokuserar helt på sagofantasy här, och lämnar Bullerbyn, Lönneberga och så vidare därhän. Eller?

Håller med!

 

[Monokel]

Du skriver att man "inte" ska välja svåra ämnen.

Nej, att man inte ska väja för svåra ämnen. Dåligt ordval av mig kanske. Man ska alltså inte undvika svåra ämnen, där är vi helt överens!