G
Guest
Guest
Reptilvakten sjunker ihop med en slemmig suck och Torax reser sig sammanbitet upp över den ihopsjunkna kroppen, Abdomi torkar av sin truststav ifrån det vitslemmiga klägget som reptilmännens magar har visat sig innehålla och nickar mot sin bror.
Polyhymnia Slickz, för tillfället klädd i en persikofärgad body som matchar hennes korpsvarta hår och käckt vinröda rymdkallott ypperligt, nynnar muntert medan hon mixtrar med kablarna i den lilla plåtlådan bredvid den osedvanligt sedvanliga köksdörren. Warpskulls fängelsecitadell reser sig hotfullt ovanför trion.
Med ett pysande ljud glider dörren upp och trion rör sig, smidigt som traxpantrar, in i de metallklädda korridorerna som ekar av de galna skriken ifrån galaxens värsta avskum som hålls fångna innanför väggarna. Här och var blandas de rysliga tjuten upp av diverse frihetskämpars ensliga sorgesånger, även de inspärrade av Warpskull, inte för sin ondska utanför sitt mod och sin handlingskraftighet.
Polyhymnia suckar uppgivet när hon hör de vackra och sorgsna rösterna.
”Jag önskade att vi hade tid att hjälpa alla dessa tröstlösa kvinnor och män, kejsar Warpskull är verkligen osande ondskefull, det är nästan parodiskt så ond han är…”
Torax och Abdomi svarar inte, de vet vilken känslig skäl Polyhymnia är och förstår när de bör vara tysta.
”Ahh, sensorn visar att prinsessans cell bör befinna sig på andra sidan av ventilationstrumman där”.
Miss Slickz pekar på den lilla öppningen ovanför det grovhuggna slaktbord som står i ett dammigt hörn i köket de för tillfället råkar befinna sig.
”Men den öppningen kommer vi omöjligen igenom… Eller jag kanske klarar det om med lite hjälp av den där väldoftande nejlikeoljan som lägligt ligger slängd under bordet. Men ni mina kära livvakter måste finna en annan väg är jag rädd. ”
Polyhymnias röst fylls av mjukhet när hon omfamnar sina välformade följeslagare och knäpper upp locket på oljeflaskan. De bägge brödernas ögon svämmar över av tårar över att lämna sin mästarinna, men deras oerhörda stoiskhet tar till slut överhanden och de nickar manligt mot varandra och efter att ha sett till att Polyhymnias kropp är täckt av ett ordentligt lager olja beger de sig joggande ut ifrån köket för att hitta en annan väg till cellen.
Polyhymnia står en stund och studerar deras guppande stjärtar medan de beger sig och skuttar sedan vigt upp på bordet och bänder raskt upp ventilationstrummans lucka. Med ett slurpande ljud glider hon in.
Tjugo minuter senare flyger ännu en lucka upp, denna gången i en tom cell. Ut ur hålet sticker Polyhymnias förvirrade ansikte ut. En lock av hennes korpasvart hår har lite gulligt fallit ner i hennes ansikte och rymdkalotten sitter lite snett, annars är hon samma under av självsäker skönhet som vanligt.
”Vad i… Jag är säker på detta skulle vara prinsessans cell, och kejsaren också såklart, men mest prinsessan… Vart har de nu förts? Jag hoppas för kejsar Warpskulls skull att de inte torteras, för då ska jag visa det rymd-… miffot hur jag behandlar jungfrutorterande rymddiktatorer! Men vänta, det hörs röster ur den öppna celldörren som leder ut i den där korridoren!”
Mjältepoäng: 8
Polyhymnia Slickz, för tillfället klädd i en persikofärgad body som matchar hennes korpsvarta hår och käckt vinröda rymdkallott ypperligt, nynnar muntert medan hon mixtrar med kablarna i den lilla plåtlådan bredvid den osedvanligt sedvanliga köksdörren. Warpskulls fängelsecitadell reser sig hotfullt ovanför trion.
Med ett pysande ljud glider dörren upp och trion rör sig, smidigt som traxpantrar, in i de metallklädda korridorerna som ekar av de galna skriken ifrån galaxens värsta avskum som hålls fångna innanför väggarna. Här och var blandas de rysliga tjuten upp av diverse frihetskämpars ensliga sorgesånger, även de inspärrade av Warpskull, inte för sin ondska utanför sitt mod och sin handlingskraftighet.
Polyhymnia suckar uppgivet när hon hör de vackra och sorgsna rösterna.
”Jag önskade att vi hade tid att hjälpa alla dessa tröstlösa kvinnor och män, kejsar Warpskull är verkligen osande ondskefull, det är nästan parodiskt så ond han är…”
Torax och Abdomi svarar inte, de vet vilken känslig skäl Polyhymnia är och förstår när de bör vara tysta.
”Ahh, sensorn visar att prinsessans cell bör befinna sig på andra sidan av ventilationstrumman där”.
Miss Slickz pekar på den lilla öppningen ovanför det grovhuggna slaktbord som står i ett dammigt hörn i köket de för tillfället råkar befinna sig.
”Men den öppningen kommer vi omöjligen igenom… Eller jag kanske klarar det om med lite hjälp av den där väldoftande nejlikeoljan som lägligt ligger slängd under bordet. Men ni mina kära livvakter måste finna en annan väg är jag rädd. ”
Polyhymnias röst fylls av mjukhet när hon omfamnar sina välformade följeslagare och knäpper upp locket på oljeflaskan. De bägge brödernas ögon svämmar över av tårar över att lämna sin mästarinna, men deras oerhörda stoiskhet tar till slut överhanden och de nickar manligt mot varandra och efter att ha sett till att Polyhymnias kropp är täckt av ett ordentligt lager olja beger de sig joggande ut ifrån köket för att hitta en annan väg till cellen.
Polyhymnia står en stund och studerar deras guppande stjärtar medan de beger sig och skuttar sedan vigt upp på bordet och bänder raskt upp ventilationstrummans lucka. Med ett slurpande ljud glider hon in.
Tjugo minuter senare flyger ännu en lucka upp, denna gången i en tom cell. Ut ur hålet sticker Polyhymnias förvirrade ansikte ut. En lock av hennes korpasvart hår har lite gulligt fallit ner i hennes ansikte och rymdkalotten sitter lite snett, annars är hon samma under av självsäker skönhet som vanligt.
”Vad i… Jag är säker på detta skulle vara prinsessans cell, och kejsaren också såklart, men mest prinsessan… Vart har de nu förts? Jag hoppas för kejsar Warpskulls skull att de inte torteras, för då ska jag visa det rymd-… miffot hur jag behandlar jungfrutorterande rymddiktatorer! Men vänta, det hörs röster ur den öppna celldörren som leder ut i den där korridoren!”
Mjältepoäng: 8
