Nekromanti Att älska rollspel

[Big Marco]

Ibland känns rollspelande lite halvtrist sådär. Men jag är inspirerad och i ett stimm. Två gånger Eon i veckan och Scion i morgon. Eon-kampanjen Yerlog tar fart och vi har fått in god energi i den, men episk dramatik, våld, ångest, kärlek, sex, död och intrigspel.

Scion känns skitspännande att prova på - karaktärskoncept har klurats på hela dagen. Men det blir nog en Transporter-liknande filur med den grekiska guden Hermes som pappa. Tror jag.

Och även skrivandet på Agent formar sig. Jag håller på att gå ifrån att regelifiera processer (som är utmärkande för exempelvis Forge-spelen) till att få till mer rollspelsmässiga lösningar. Mycket regler är bra för brädspel, men inte för drama, snabbhet och coola manövrer.

Jag älskar rollspel som underhållningsform och som kreativ utmaning. Även efter 21 år. Tänka sig!

 

[Johan K]

Well, du är ju inte ensam om att känna så..
Trro just rollspel är det som hänght med i alla år, hobbyes har kommit & gott rollspelet har stannat kvar.
Vilekt är alla tiders..

/ Johan K, som likt Marco spela t i 21 år nu..

 

[Robert Jonsson]

Jag är värsta n00ben...

...för jag har bara spelat i sjutton år. Ganska exakt.

Men likt ovanstående är jag inte alls trött på den. Tvärtom, jag är mer intresserad än någonsin!

 

[Illern]

Jag firar tjugoårsjubileum som rollspelare någon vecka efter nästa helg, det har jag inte tänkt på. Jag kan bara hålla med; det är lika roligt fortfarande. Faktiskt tror jag det är roligare, själva rollspelandet är lite mindre spännande så här efter tjugo år men det är mer givande och fortfarande får man ahaupplevelser och fantastiska händelser i spelandet.

Det har förändrats en hel del, i spelstil (mot bättre och bättre balans i innehållet), regeltyper (först mot mer och mer detaljer och sedan mot mindre och sedan mot en balans och större variationer vid olika tillfällen) och världar (från i huvudsak tolkiens midgårdsrelaterat till i huvudsak förmedeltida medelhavsrelaterat).

Kreativ utmaning känner jag också fortfarande i spel/spelledande såväl som spelkonstruktion. Just nu har mina spelares roller vunnit i Drakspelen, Terra draconis motsvarighet till Olympiska spelen) och därmed fått en väldig tillfällig status som tillsammans med deras tidigare status och mindre dåd fått dem att ge sig den på att de ska kunna bevisa förträffligheten hos och genomdriva ett nytt sätt att formera krigarna i slag. det kommer väl döpas efter den däringa stora skölden krigarna bär eller så

 

[solvebring]

Jag har spelat i 7 år nu bara...
Ingenting alls kan ni tycka.
Men sommarloven mellan åldern 13-15 år spelade vi var eviga lediga dag. Nej jag skojar inte, varje dag hela sommarlovet - från 18:00 till någonstans mellan 05:00-08:00 (jag minns jag fick sömnsbrist-eksem och blev alldeles förstörd till slut) Sedan en gång per helg när vardagen var tillbaka igen.

Idag känner jag inte att det är lika skoj vid alla tillfällen, det börjar nog bli svårare att känna 100% "Yeah" hela tiden ju äldre man blir. Men jag älskar det fortfarande, men jag tycker det nästan är roligare att arbeta med rollspel, pyssla med att göra eller fixa lite med rollspel, än att spela hela tiden.

Jag känner numera för att hellre vara mekaniker än just förare, kan man säga. Men så kan det ha att göra med att jag varit SL mesta delen av tiden i dessa 7 år. Skulle jag få inta spelarens plats för ett tag skulle jag nog hitta tillbaka till just glimten i ögat. Nu som SL blir man ganska uppbunden av allt klurande och skapande bara, man tappar liksom friheten med att flyta med och slakta lite monster, rädda någon i nöd och ställa till intriger med ett litet skratt.
Det är super att vara SL, visst, men att just spela har sin tjusning det med. Skulle vilja ha en balans mellan var stol där.
Får se, hittar jag några RPG'are när jag flyttar så hoppas jag på att bli spelare.