Järven
Veteran
- Joined
- 5 Feb 2016
- Messages
- 61
Något jag funderar över är till vilken grad man kan ändra, ta bort eller lägga till saker i Törnetronen kampanjen utan att lägga krokben för sig själv inför de kommande kampanjmodulerna. Järnringen skriver ju själva att man ska göra symbaroum till sitt spel och sin värld. Men till vilken utsträckning har ni andra gjort det so far? Försöker ni styra händelseförlöppet så att det flyter ihop med händelseutvecklingen så som beskrivs i böckerna? Hur stora konsekvenser får rollpersonernas agerande egentligen? Har ni lagt till eller tagit bort något och i så fall vad och varför? Är det tillexempel fel enligt ert tycke att låta en hel fraktion gå under till följd av hur spelet utvecklar sig?
Personligen har jag försökt att följa det skrivna manuset till ganska stor utsträckning och samtidigt gå en ballansgång där spelarnas påverkan ändå ska få synas i världen. Jag tycker också om att förstärka saker som spelarna fattar ett särkillt intresse för. Under väktarens vrede t.ex. så var spelarna väldigt intresserad av häxornas närvaro och en av spelarna spekulerad i att det snart kunde finnas en mindre barbarhär utanför portarna. Det tyckte jag lät som en rolig idé och inte helt otroligt heller, att häxorna skulle locka till sig anhängare som också ville förhindra den annalkande katastrofen. Således slöt sig fler och fler barbarer till häxorna och vid slutstriden var där en stor styrka utanför som dansade krigsdanser och gjorde fästets invånare mycket oroliga. Spelarna kände alltså en stress över att ritualen skulle fullbordas och att barbarerna skulle komma att anfalla. (Vilket jag dock aldrig planerade för men det visste ju såklart inte spelarna).
Personligen har jag försökt att följa det skrivna manuset till ganska stor utsträckning och samtidigt gå en ballansgång där spelarnas påverkan ändå ska få synas i världen. Jag tycker också om att förstärka saker som spelarna fattar ett särkillt intresse för. Under väktarens vrede t.ex. så var spelarna väldigt intresserad av häxornas närvaro och en av spelarna spekulerad i att det snart kunde finnas en mindre barbarhär utanför portarna. Det tyckte jag lät som en rolig idé och inte helt otroligt heller, att häxorna skulle locka till sig anhängare som också ville förhindra den annalkande katastrofen. Således slöt sig fler och fler barbarer till häxorna och vid slutstriden var där en stor styrka utanför som dansade krigsdanser och gjorde fästets invånare mycket oroliga. Spelarna kände alltså en stress över att ritualen skulle fullbordas och att barbarerna skulle komma att anfalla. (Vilket jag dock aldrig planerade för men det visste ju såklart inte spelarna).