Nekromanti Att äta hela kakan

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag är ganska gestaltningsfokuserad även som spelledare, och mina kampanjer som regel väldigt karaktärsdrivna. Talande är, att det enda jag någonsin skriver till många av mina kampanjer är ett karaktärsregister. Således, är det föga förvånande, att även antagonisterna när jag spelleder tenderar att vara väldigt komplexa och nyanserade. Ja, vem som -är- antagonist och inte ska helst vara rätt luddigt.

Anyhow, till saken: Något jag finner väldigt tilltalande i alla former av berättelser är spelet mellan olika aktörer; mellan protagonist och antagonist om man så vill. Filmer, tv-serier, romaner och annat har här en möjlighet som rollspel som regel inte har - man får följa både protagonisterna och antagonisterna. 'Rome' är ett exempel där det är mer otydligt vem som är vad, nyanseringen är fulländad så att säga, medan tex 'Avatar - The Last Airbender' gör det ganska tydligt vem som är skurk och inte, men skurkarna får fortfarande mycket screentime och genomgår fortfarande en intressant karaktärsutveckling. De ingår i seriens main cast, helt enkelt.

Jag vill uppnå det här i rollspel. Jag vill att spelarna ska gestalta -både- protagonisterna och antagonisterna. Då menar jag inte i någon starkt samberättande form, spelledaren ska fortfarande kontrollera de flesta karaktärer, utan bara såtillvida att spelarna har en rollperson på vardera sidan av den huvudsakliga konflikten i handlingen.

För att illustrera: Jag har tex lekt med den här tanken i en idé jag har om en kampanj som ska vara en, eller snarare två, släktsagor i bakgrunden av kriget mellan Japan och Korea på slutet av 1500-talet, då Hideyoshi fruktlöst försökte använda Korea som en språngbräda för en massiv invasion av Mingkina. Idén där var, att rollpersonerna skulle vara unga män eller kvinnor ur två mäktiga familjer, en koreansk, och en japansk, vars öden sakta skulle vävas ihop till en motsättning, och i slutändan oundviklig konfrontation. En liknande idé jag haft är i samma miljö, fast att man istället spelar dels män, dels kvinnor, ur samma familj, och därmed får både männens och kvinnornas perspektiv på skeendet. Den är jag dock inte lika tänd på längre.

Nu till problemet då. Mina spelare är i grunden entusiastiska till att gestalta både 'skurkarna' och 'hjältarna' i samma kampanj, men åtminstone en av dem, förmodligen fler, gillar verkligen inte att behöva gestalta två rollpersoner -samtidigt-, dvs, i samma scen. Problemet uppstår alltså först då en spelares båda rollpersoner förr eller senare måste möta varandra.

Det finns förstås en lösning i form av att genom SL-fiat på olika sätt försöka undvika att just Spelare Ys hjälte konfronterar Spelare Ys skurk, och istället se till att Spelare Ys hjälte spelar mot Spelare Ös skurk, men det blir inte helt hållbart i längden. En annan möjlighet vore att skifta perspektiv som en pingpongboll: "Yskurk, du ser Yhjälte ducka undan ditt bågskott med en imponerande volt"
"Yhjälte, du kommer andfådd på fötter. Yskurk verkar tveka". Fattar ni? Men det vore så jäääääävla bökigt, rent ohållbart i dialog. En nödlösning är att SL tar över gestaltandet av den ena karaktären då de båda måste spelas samtidigt i samma scen, men jag trivs inte med att försöka gestalta mina spelares rollpersoner; jag kan aldrig göra dem rättvisa. Man kan också förstås se till att antagonisterna och protagonisterna -aldrig- träffas, utan bara motarbetar varandra mer indirekt, men gud vad tråkigt.

Finns det någon lösning jag inte tänkt på? Jag brottas och stångas med det här problemet, för jag har grandiosa visioner för min Japan vs Korea-kampanj.

- Ymir, formulerar ett problem
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Inte ens jag gillar att folk gestaltar mer än en person samtidigt i en scen, så samberättare jag är. Jag har haft tankar kring att alla spelare spelar en skurk och en hjälte, men då var det för att avskaffa spelledaren. Problemet med att båda är i samma scen kan man då lösa genom att dessutom avskaffa "party-strukturen", alltså att rollpersonerna (hjältarna, huvudpersonerna) jobbar tillsammans i en grupp mot samma mål; i stället har man mäktiga individer vars vägar bara korsas ibland. Det är ett problem om det blir för lite interaktion mellan spelarna, såklart, men ofta tror jag att man kan ha åtminstone två huvudpersoner i en scen samtidigt, och om man då dessutom ofta har någon skurk med kan man låta kvarvarande spelare gestalta statister. Det enda problemet blir i ensliga scener utan mycket folk, till exempel när en hjälte ska i skydd av nattens mörker bryta sig in i den onda slavhandlarens hus, för då tappar man smågnabbet mellan rollpersonerna i en traditionell grupp. Det var i alla fall så det kändes när vi spelade Haragada, men då hade vi å andra sidan inte skurkar som spelarna spelade, utan en traditionell (nåja; jag behövde inte göra något, egentligen :gremsmile:) spelledare.

Men det svarar ju inte alls på din fråga, och saken är den att jag inte alls vet hur man skulle kunna lösa det. Jag ville bara bidra med mitt perspektiv.


/Dimfrost
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Trosbrisad igen!

En annan möjlighet vore att skifta perspektiv som en pingpongboll: "Yskurk, du ser Yhjälte ducka undan ditt bågskott med en imponerande volt"
"Yhjälte, du kommer andfådd på fötter. Yskurk verkar tveka". Fattar ni?
Framförallt så blir det som att spela schack mot sig själv. All spänning försvinner, eftersom man alltid kommer att förlora.

Så det är dags att tipsa om Panty Explosion igen.

Visserligen spelar man protagonister som har ihjäl antagonister, men egentligen är den biten sekundär. Huvudsakligen spelar man japanska skolflickor som gör sitt bästa för att göra de andra japanska skolflickornas vardag så miserabel som möjligt. Eventuella monster, demoner och regeringsagenter är mest saker som stör ordningen.

Ze point är att man i Panty Explosion visserligen spelar en roll, men titt som tätt så lånar man en annan roll och får släppa kontrollen av sin egen. Det kommer av handlingsresolutionen där: varje rollperson har en bästis och en rival, båda andra spelares rollpersoner. Lyckas en handling så får bästisen beskriva vad som händer, och misslyckas man (eller använder psi-krafter) så får rivalen beskriva det istället.

Och den som beskriver har i stort sett fria händer. Han kan beskriva rollpersonens känsloliv, antagonisernas känsloliv och händelser, vad omgivningen tycker, tänker och gör, och så vidare.

Jag vet inte om det hjälper dig i just det här problemet, men det har onekligen lett till en hel del intressanta effekter när vi har spelat det.
 

Grog

Swordsman
Joined
7 Dec 2003
Messages
505
Location
Munchen
Jag skulle dela upp rollpersonerna i primära och sekundära. Varje spelare har en primär rollperson, samt noll till en fet hög med sekundära rollpersoner. Om den primära rollpersonen är närvarande spelar spelaren endast henne. I annat fall är spelaren fri att ta upp en sekundär, eller så kan spelledaren truga på spelaren en sekundär rollperson. Spelare Y kanske får för vana att spela Skurk Y, varvid det aldrig behövs några signaler om vem som spelar vem när Skurk Y dyker upp i scenen. Är primär rollperson Y närvarande spelas Skurk Y av spelledaren. Sedan kan Spelare Z ta kontrollen över Skurk Yś sidekick om han känner sig uttråkad.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
En enklare lösning är kanske att engagera två spelgrupper som spelar varsin sida i kampanjen. Får du inte ihop två spelgrupper så dela på din befintliga och låt spelarna ha flertalet rollpersoner. Den här varianten har prövats flera gånger tidigare och det borde finnas tidigare trådar om ämnet.

Det svåra är naturligtvis att samköra grupperna. Det kanske blir mer lajvrollspel av det hela. Men försöka duger ju...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
En enklare lösning är kanske att engagera två spelgrupper som spelar varsin sida i kampanjen. Får du inte ihop två spelgrupper så dela på din befintliga och låt spelarna ha flertalet rollpersoner.
Funkar utmärkt, kan jag säga av erfarenhet. Jag är spelare i en superhjältekampanj där standard på antalet rp per spelare ligger omkring 5-10. ALla är inte aktiva varje spelmöte, men däremot har jag aldrig märkt några nämnvärda problem med att ha flera rp per spelare i samma scen heller...
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
The more you eat, the more YOU. NT.

NT = No Text.

jag lovar, Ymir, jag skriver något vettigt om det här sedan XD Kunde inte låta bli bara. :tekopp:
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Dimfrost har rätt så rätt tycker jag, släpp partystrukturen så funkar allt bättre. Ha en boss på varje sida och låt bossarna spelas av olika personer så har du bra odds att få det att funka utan att folks karaktärer behöver springa på andra karaktärer av samma spelare. Gruppen och spelledaren brukar kunna hjälpas åt att styra upp det också (så länge inte sl schabblar helt och driver fel spår).

Och i sidnot, sånt är hur härligt som helst! I min såpakampanj har alla en huvudkaraktär och varje huvudkaraktär har ett party spelat av de andra spelarna. Någorlunda naturligt är de mer eller mindra antagonister till varandra.
Och senaste helgkampanjen jag körde leket också en hel del med multipla karaktärer per spelare. Jag tycker det är the shit!
Sedan tar rätt många av mina spelare glatt att spela mot sig själva om det krävs...

-Gunnar (som tycker japan korea idéen lät cool)
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Mitt livs novell

Ta till dig de tips som redan finns och i det fall de inte funkar kan du låt dessa möten ske off-screen.

Spelaren känner bägge karaktärerna bäst och vill nog göra en scen som tar fram det coola i båda. Fine. åt spelaren mellan två spelmöten skriva om hur scenen mellan de två rollpersonerna utspelar sig.
 
Top