roboman
Veteran
Okej, kanske en otydlig rubrik. Jag förtydligar!
Jag, och säkert många med mig på det här stället, har vissa författarambitioner. Jag tänker att många av oss författe/författarämnen antagligen skriver någon form av fantastik, någonting som avviker från det Sverige vi ser när vi tittar bort från skärmen. Vissa har skapat helt unika världar för sin fantasy eller sci fi, andra skriver i en historisk miljö, en framtid eller bara en nutid som är lite spetsad på ett eller annat sätt.
Vad jag vill höra i den här tråden är om ni har några erfarenheter av att testa era litterära världar i rollspel? Jag menar nu inte världar som primärt är skapade för rollspel, utan världar som primärt är skapade för noveller och romaner. Har ni bjudit in era vänner att spela rollspel i era litterära världar, för att testa dem? Testa hur världen står sig, hur det funkar att levandegöra dem och vad ni inte tänkt på men kanske behöver tänka på?
Jag har någon gammal idé om att det går väldigt dåligt att göra läsvärd litteratur av ens rollspelande. Varje gång jag läst en spelledare prosaiskt försöka beskriva spelgruppens framsteg så har jag tyckt att det blivit ganska ointressant. Men nu tänker jag alltså hur det funkat att göra exakt tvärtom. Att med hjälp av rollspel uppleva det som redan är nedpräntat i prosaform.
Jag har funderat på om jag ska hitta på något äventyr som lämpar sig i den något alternerade version av Sverige som jag använder i min prosa. Men jag är lite rädd för konsekvenserna, rädd för att jag ska urholka mitt eget intresse för världen, komma på lösningar som jag inte är nöjd med eller kanske besvara frågor som jag ville ha obesvarade för att inte därmed hämma min kreativitet. Men samtidigt är jag ju intresserad av att testa de olika byar/gator/hus jag skrivit om, om det finns något läskigt där eller om jag är helt fel ute. Om persongalleriet är intressant. Om jag kan skapa någon hemsökt känsla.
Nu blev det en smärre novell här igen... men vad säger ni? Någon som tagit sin litterära värld och släppt lös rollpersoner i den? Är det ett bra eller dåligt grepp?
Jag, och säkert många med mig på det här stället, har vissa författarambitioner. Jag tänker att många av oss författe/författarämnen antagligen skriver någon form av fantastik, någonting som avviker från det Sverige vi ser när vi tittar bort från skärmen. Vissa har skapat helt unika världar för sin fantasy eller sci fi, andra skriver i en historisk miljö, en framtid eller bara en nutid som är lite spetsad på ett eller annat sätt.
Vad jag vill höra i den här tråden är om ni har några erfarenheter av att testa era litterära världar i rollspel? Jag menar nu inte världar som primärt är skapade för rollspel, utan världar som primärt är skapade för noveller och romaner. Har ni bjudit in era vänner att spela rollspel i era litterära världar, för att testa dem? Testa hur världen står sig, hur det funkar att levandegöra dem och vad ni inte tänkt på men kanske behöver tänka på?
Jag har någon gammal idé om att det går väldigt dåligt att göra läsvärd litteratur av ens rollspelande. Varje gång jag läst en spelledare prosaiskt försöka beskriva spelgruppens framsteg så har jag tyckt att det blivit ganska ointressant. Men nu tänker jag alltså hur det funkat att göra exakt tvärtom. Att med hjälp av rollspel uppleva det som redan är nedpräntat i prosaform.
Jag har funderat på om jag ska hitta på något äventyr som lämpar sig i den något alternerade version av Sverige som jag använder i min prosa. Men jag är lite rädd för konsekvenserna, rädd för att jag ska urholka mitt eget intresse för världen, komma på lösningar som jag inte är nöjd med eller kanske besvara frågor som jag ville ha obesvarade för att inte därmed hämma min kreativitet. Men samtidigt är jag ju intresserad av att testa de olika byar/gator/hus jag skrivit om, om det finns något läskigt där eller om jag är helt fel ute. Om persongalleriet är intressant. Om jag kan skapa någon hemsökt känsla.
Nu blev det en smärre novell här igen... men vad säger ni? Någon som tagit sin litterära värld och släppt lös rollpersoner i den? Är det ett bra eller dåligt grepp?
Det finns ju gott med grejer redan. Jag gjorde det, det rockade. Mina spelare mördare hela staden som min bok utspelade sig med eld, pest och stål. För det är vad man gör i rollspel.