Arferts inlägg rymmer ett ton av vishet.
Sköldar är svåra att beskriva med spelmekanik. Det finns situationer när de är överbra. Beror på taktiken och på nivån hos de stridande.
När jag tränade att slåss med rustning och rottingvapen i SCA, var det ofta så att mellan två halvdåliga personer, så blev striderna verkligen som rollspelens pingis-strider - slag på slag utväxlades, träffade skölden, inget hände...
Sen mötte jag en av de tränade kämparna, som hade lärt sig tjugosju olika sätt att slå runt skölden, och jag som nybörjare hann aldrig parera i tid...
Det finns liksom inget enkelt sätt att lösa detta spelmekaniskt. En nybörjare som står mellan ett par erfarna krigare i en sköldmur eller en falang, kan ha hur mycket nytta som helst av skölden - samme person ensam mot en överlägsen, skicklig yrkeskrigare har sex kilo trä på ena armen som drar ned hans reaktionshastighet utan att ge någon större nytta...
Om jag skulle ge mig på att försöka fånga detta på ett simulationistiskt sätt, så skulle det handla om att se skölden som en motsvarande attack eller handling som attacker med vapen. Eventuella off hand-penalty uppvägs av åtminstone en medelstor skölds yta. (Små bucklers osv. kräver dock stor skicklighet och koordination...)
Jag skulle också ha någon form av push-attack, där man låser motståndarens sköld. (Pressar den mellan sig själv och motståndaren.)
Den enda situation när skölden borde ge ett "passivt" tillskott till AC (eller motsvarande) är mot avståndsvapen. Där är skölden så mycket yta, som döljer kroppen bakom.
Jag skulle ha minst tre storlekar av sköld, där de minsta (bucklers, kanske improviserade föremål) krävde aktivt användande och inte gav någon passiv AC-bonus. De medelstora motsvarar t.ex. "strykjärnsköldar" och vikingarnas rundsköldar medan stora sköldar är romerska scutum, grekiska hoplon och motsvarande.
De medelstora och stora kan till viss del överlappa i storlek, men skiljer sig i så fall åt i användande, så man kan tänka sig en mellanklass. (Vikingarnas sköldmurar var inte helt annorlunda än de grekiska falangerna, men stridssätten runt omkring skiljde. Vikingarnas sköldar var lättare och av trä, till skillnad mot bronsförstärkta grekiska, för att kunna användas mer fritt. Men i storlek kunde de matcha många runda hoplon.)
Men det är stor risk att en sådan simulationism bara tillför ett stort antal tärningsslag och ökar risken för ping-pong-strider. Därför tycker jag att så som exvis D&D löst det, med ett tillskott till AC som är användbart men inte helt avgörande och som kräver träning (i form av minst en feat) är ganska bra.