Till hösten så tänkte jag läsa upp mitt betyg från gymnasiet (saknade 800 poäng för ett fullständigt betyg) och planerar att efter denna bravad söka utbildning till gymnasielärare.
Är jag dum i huvudet? Hur vet man om man kommer bli en bra lärare? Kan en person som hela livet har haft problem med skolan, och lärare, bli en bra lärare?
Utbildning till gymnasielärare har ingenting med att jag vill undervisa gymnasiungdomar (känner mer för att undervisa på högstadie just nu), finns det några nackdelar med att utbilda sig till gymnasielärare mot högstadielärare?
Note: Planer kan självklart ändras under ett år, räknar själv med att det inte kommer bli exakt som jag har tänkt mig.
Till hösten så tänkte jag läsa upp mitt betyg från gymnasiet (saknade 800 poäng för ett fullständigt betyg) och planerar att efter denna bravad söka utbildning till gymnasielärare.
Är jag dum i huvudet? Hur vet man om man kommer bli en bra lärare? Kan en person som hela livet har haft problem med skolan, och lärare, bli en bra lärare?
Utbildning till gymnasielärare har ingenting med att jag vill undervisa gymnasiungdomar (känner mer för att undervisa på högstadie just nu), finns det några nackdelar med att utbilda sig till gymnasielärare mot högstadielärare?
Tja, det brukar vanligtvis räknas som ett låg-statusyrke, med låg lön som aldrig höjs.....
Sen får du vanligtvis inte göra din praktik tydligen på en gymnasieskola - utan vanligtvis på en grundskola. Bra, att du riktar in dig på gymnasiet, högstadiet skulle jag verkligen undvika om jag vore du.
Sedan råder ju som bekant kaos på dagens skolor - klarar du att tackla det? Flertalet lärare slutade eller var sjukskrivna jättelänge på vår högstadieskola....
Dock ska ju de ha förbättrat karriärsmöjligheterna med fler positioner som "'ämneslärare(?)" och högre löner som kan uppnås om du klättrar.
Det kan bli bra även om man själv har haft svårt med skolsystemet, ska dock sägas att högskolan sällan har ett bättre system. Det som är viktigt att tänka på då är att välja ämnen som intresserar dig och du i någon utsträckning är bra på. En ma-lärare som inte gillar matematik eller en svenska lärare som ej kan stava eller gillar att läsa blir sällan en hit.(samma saker gäller såklart samtliga ämnen) Men att veta hur det är att ha det svårt i skolan kan hjälpa andra i samma position, lite beroende på var svårigheten låg. Det finns mycket bra med yrket, och jag trivs i det.
Från en ma/fy-gymnasielärare.
Vilka ämnen är det du är intresserad av? Det är ett enormt underskott på vissa naturvetenskapliga lärare, som kemilärare exempelvis. Så sådant är man absolut inte dum i huvudet om man läser.
Jag har en masterexamen i biologi och funderar på om jag borde läsa en kompletterande pedagogisk utbildning, så att jag kan bli gymnasielärare i biologi och naturkunskap.
Jag blir bra mycket hellre lärare på gymnasiet än vidriga högstadiet. Högstadieelever är hemska.
!Paxen said:
Engelska har jag tänkt som det är nu. Jag vet dock inte vad jag ska kombinera det med. Som det är nu så ser det ut som att det blir samhhäll (vilket det, tyvärr, är ett överskott på). Om jag vore bättre med matte så hade jag helt klart tagit naturvetenskapliga. Men, det är just det jag har alltid fått IGn i...
Att jag väljer högstadiet just nu handlar enbart om att jag har en rejäl grudge på just högstadiet. Som sagt, det kan ju förändras.
roboman, om du gör det får du gärna berätta hur det går. Jag behöver ju hitta nån lösning för mig efter 2019, och det var en av en hel del galna idéer jag har. Kan ju gå att kombinera biologi med tyska..
Fast troligen är jag då ändå tok för gammal för sånt. Å andra sidan kommer jag vara lika för gammal för det mesta andra också, så det kanske inte spelar nån roll.
Att vara lärare är världens bästa yrke. Jag är legitimerad gymnasielärare och skulle inte byta det mot något annat yrke i hela världen.
Det finns de som gärna ljuger och svartmålar skolan, och vill få det att låta som att varje skola är en krigszon. Jag har visserligen bara jobbat vid två skolor själv, och ska börja jobba på en tredje till hösten, men jag har också nätverk och kollegor på andra skolor och den samfällda uppfattningen är att det är skitsnack att säga att det "råder kaos på svenska skolor idag".
Det finns skolor som har problem. Mest högstadieskolor, mest skolor i utsatta områden -- alltså sådana där alla välutbildade föräldrar flytt och där enbart studiesvaga elever till ofta arbetslösa föräldrar eller otryggt anställda och hursomhelst lågutbildade föräldrar finns kvar. Det finns sådana skolor, och de är en stor utmaning. Men det är som sagt ren lögn att det skulle vara någon form av norm, framför allt på till exempel gymnasiet. De problem som finns handlar mycket om 1) segregering mellan barn till hög/lågutbildade föräldrar, 2) elever som inte orkar göra saker, 3) elever där kommunen väljer att inte prioritera att ge ordentligt stöd. Men någon krigszon rör det sig inte om, och jag blir ärligt talat väldigt arg när jag hör Kärlekscraft snacka skit om min arbetsplats.
Att vara lärare är det bästa som finns. Man får träffa massvis med spännande människor och får mycket stora möjligheter att lära sig nya saker och utvecklas som människa. Nackdelen är att man framför allt på lägre åldrar (grundskola, högstadium) har en hel del dokumentation att ta hand om. Sedan har vi inga superduperlöner heller, även om mina 30.500 definitivt är en lön jag betraktar som väldigt okej (rentav hög).
Eller okej, den största nackdelen är att det varenda jävel anser sig vara expert på ens jobb och tror sig veta hur ens arbetsplats funkar. Från klåfingriga politiker till jobbiga föräldrar till precis vem som helst. De har gått i skolan och så har de läst medias katastrofrubriker och så tror de att de "vet hur det är".
Men jag vill under inga omständigheter jobba med något annat.
Ja, definitivt. Jag skulle rentav säga att det låter som en skitbra utgångspunkt, givet att du tar dig igenom studierna. Vilket mest handlar om att välja ämnen man gillar.
Utbildning till gymnasielärare har ingenting med att jag vill undervisa gymnasiungdomar (känner mer för att undervisa på högstadie just nu), finns det några nackdelar med att utbilda sig till gymnasielärare mot högstadielärare?
Inte egentligen. En lärarexamen mot gymnasiet låter dig undervisa på högstadiet också. Se till att försöka få din praktik på högstadium bara, så du får känna på hur det är. Pröva gärna flera olika skolor. Ett hett tips kan vara att höra av dig till några högstadielärare och se om du kan få auskultera. Det betyder typ att du får hänga med och observera. Förklara din situation, att du funderar på att bli lärare och att du gärna skulle vilja känna av / testa på.
Går du sedan in i lärarprogrammet med siktet inställt på att lära dig så mycket som möjligt och att skaffa dig de kunskaper du behöver, snarare än att bara med bibehållen syn på allting glida igenom och få betyg, så kommer det att funka asbra. Den enda negativa åsikt jag har om lärarprogrammet är att Högskolan i Gävle är skitdålig på administration (men kurserna som sådana var bra).
!Paxen said:
"Ska jag skriva att jag inte vill diskutera om själva skolsituationen, utan om dom frågor som jag skriver upp? Nä, wrnu har ju bättre koll än så.." *facepalm* Tack för att du svarade så att jag inte behövde iaf. Som en person som gick på Navestadsskolan under uppväxten (typiskt "lågklass"område, invandrartätt och vad nu SDare vill kalla det) så håller jag med om vad Krank skriver.
Och tack för svaren på frågorna! Eventuellt så kommer jag tillbaka med andra frågor när jag kommer på dom.
Om du nu funderar på att bli lärare, finns det en väldigt fin insats du kan göra: stenhård järnhand mot alla dessa mobbare & översittare! Man ska inte kunna komma undan med att sparka någon - på ex. krogen kommer väktarna direkt och trycker ner - sedan farbror blå och rättsliga påföljder. I skolan idag så är det fritt fram med inga konsekvenser - många skolor ser också mellan fingrarna.
Dom är som hundar, gäller att sätta sig på dom, det är DU och skolpersonalen som är kungarna där. Bästa vore nog om det fanns samma arbetsplatsskydd i skolan som ute i övriga samhället och arbetslivet.
Elever är inte som hundar. De är människor. Att "sätta sig på dem" löser ingenting och visar mer på en avskyvärd männoskosyn. Lärare som ser sig som skolans "kungar" är inga bra lärare.
Det är inte fritt fram "i skolan". Återigen hittar du på att det är så för att du upplevde att det var så på din skola. DET ÄR INTE SÅ på den absoluta majoriteten av skolorna.
Den här diskussionen kommer bara att utmynna i tråkigheter. Jag har redan sagt åt Kärlekscraft att ta sina skolpolitiska och pedagogiska idéer till en annan tråd, och jag hoppas han följer min uppmaning. Ni andra får gärna underlätta för honom genom att inte själva fortsätta diskussionen i den här tråden.
Det finns skolor som har problem. Mest högstadieskolor, mest skolor i utsatta områden -- alltså sådana där alla välutbildade föräldrar flytt och där enbart studiesvaga elever till ofta arbetslösa föräldrar eller otryggt anställda och hursomhelst lågutbildade föräldrar finns kvar. Det finns sådana skolor, och de är en stor utmaning. Men det är som sagt ren lögn att det skulle vara någon form av norm, framför allt på till exempel gymnasiet. De problem som finns handlar mycket om 1) segregering mellan barn till hög/lågutbildade föräldrar, 2) elever som inte orkar göra saker, 3) elever där kommunen väljer att inte prioritera att ge ordentligt stöd. Men någon krigszon rör det sig inte om, och jag blir ärligt talat väldigt arg när jag hör Kärlekscraft snacka skit om min arbetsplats.
.
Öhum, det VAR kaos på min högstadieskola - och likadant, om inte värre, på andra liknande skolor i min stad - och på andra ställen också.
Får gratulera Krank om han nu hittat en lugn skola(or)
Det är 'nätverket med kollegor' jobbar nog på andra lugna skolor, förresten hade vi också en så kallade "fin" avslutning i 9:an där alla förklarades som gulliga och allt var så fint- .
Nej.
Sen är det väl inte heller lärarna som drabbas värst, alla skolor som jag varit på har de haft ett specifikt fikarum: lärarrummet, som legat lite som en bunker avskilt. Men ändå avlöpte franska lärarna i rask takt, sjuksskrivninar, sönderstressade lärare, lärare som slogs med eleverna, skenavrättning med soft air-gun osv osv osv osv.
Kärlekscraft said:
Som en bonus blev också skolans lärare förbannade om det antydes från föräldrarna att det var stökigt där - för det var det minsann inte!
Eftersom !Paxen redan förtydligat att han inte vill ha en diskussion om skolsituationen i allmänhet, föreslår jag att du startar en egen tråd ifall du vill fortsätta på det spåret.
Det enda problemet med att läsa gymnasielärare om du egentligen vill jobba på högstadiet är ämnesbehörigheten: du kommer att läsa färre ämnen (men djupare), vilket kommer att begränsa dina möjligheter att söka tjänster.
Jag ska ge dig ett råd som tidigare lärare, fortfarande giltigt från då min mor (lärare) gav det till mig i min barndom: Bli aldrig lärare.
Vad gäller utbildningar - de ändrar lärarutbildningarna stup i kvarten, så det kan vara lite svårt att veta om gymnasielärarutbildning ger behörighet på högstadie. Det borde dock fungera bra med de flesta skolor - 7-9 har man ämneslärare. På den tid jag gick lärarutbildningen så läste jag bland annat fysik för högstadie- och gymnasienivå. Vill man ha jobb så är det matematik och NO som gäller - de har låg popularitet. Nackdelen är att det kan vara tuffare än humaniora (jag läste Engelska innan och fysiken krävde mycket mer jobb för mig - dels måste man räkna för att hänga med). Vill man inte ha jobb så är det mycket folk som läser SO och språk.
Mina erfarenheter av undervisning är ungefär så här: Vikariearbete är det värsta som finns. Läraryrket i sig har låg status i samhället idag, och som vikarie har man inte ens att eleverna vet att man är kvar som verktyg.
Ordinarie lärararbete är absolut inga problem i jämförelse. Eller ja, någon med hål i huvudet har suttit och sabbat skolan i åtta år, så man måste sitta och täcka ryggen med idiotiskt byråkratiskit, även om låg- och mellanstadie nog drabbats värst (nationella prov från 3:an?). Men det åsido - c:a 95% av eleverna är någorlunda välanpassade individer. De sista 5% kan vara värre att hantera, och det är de som gör vikariearbete till ett helvete. Som fast anställd - på gymnasiet har jag aldrig haft problem med elever som varit jobbiga mot lärare (mot varandra, å andra sidan) men högstadiet har varit lite mer trassligt. Det beror dock på var man är - som krank säger så är det skillnad på att vara på en skola i ett "akademiskt" område och på ett arbetarklassområde.
En bra lärare
1) är skicklig på att bygga relationer med ungdomar
2) kan sitt ämne
3) är pedagogisk (= skicklig på att lära ut, och att göra det på fler olika sätt)
3) har läshuvud att ta till sig och tillämpa skrifter om bedömning och skolforskning med mera
4) är villig att utvecklas och strävar efter att göra det ofta.
5) förstår att sommarlovet kommer sig av att du arbetat 45 timmar i veckan resten av året.
Skolan behöver absolut bra lärare och om det ovan stämmer in på dig så är du inte dum i huvudet som funderar på detta!
!Paxen;n32022 said:
Kan en person som hela livet har haft problem med skolan, och lärare, bli en bra lärare?
Ja! Så länge du har tillräckligt många av kvaliteterna ovan är det faktiskt en extra merit.
Tyvärr låter det på en del svar i tråden som att lärare är något alla kan bli. Det stämmer till viss del i och med de låga antagningskraven. Därmed inte sagt att alla bör bli lärare, särskilt inte om du inte verkligen vill och kan det. Som jag sa ovan behöver skolsverige bra lärare, precis som vi behöver bra läkare, ingenjörer och hantverkare.
Hm, hur ser det ut med en svensk lärarexamen utomlands? Bättre löner? Bättre villkor? Bättre arbetsmiljö? Acceperas examen utomlands? En jurist är ju rejält knyten till landets juridiska system som man valt att läsa in sig på. !Paxen får ju också lite fler möjligheter med mitt förslag -om denne skulle vilja ha det...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.