Jag tycker inte att strid är speciellt roligt i rollspel. Inte i friform, inte i Mutant Chronicles.
När jag tvingas in i stridssituationer av en tråkig äventyrdesign så föredrar jag för en gång skull att ha regelsystem för det. För om jag ska orka stå ut med strid så vill jag gärna åtminstone ha något att göra som får mig att kunna känna mig lite smart – taktik, såna saker. Jag kommer ändå att lyftas ut ur spelvärldsperspektivet, så då kan jag lika gärna spela brädspel.
Jag tycker inte om regler i allmänhet, faktiskt. Om något kräver ett tärningsslag så kommer jag att försöka hitta något annat sätt att uppnå mitt mål.
Men, jag vet att inte alla funkar som mig. Jag har förstått att många ser regler och tänker "aha, det är det där man ska fokusera på i det här spelet". Så spelledare i spel som bara har regler för strid skapar äventyr där lösningen framför allt är att slå folk på käften, och spelare löser problem de ställs inför huvudsakligen genom att banka folk i huvudet. Finns det inget system för sociala konflikter så lägger man inte in speciellt många sociala komplikationer eller konflikter, finns det inget system för att leta ledtrådar så lägger man inte ut, och letar inte efter, ledtrådar.
Så, okej. Jag får hantera det. Jag kan inte bara skriva spel för mig personligen. Eller det kan jag väl, men jag vill inte.
Jag skulle vilja skriva en ny version av mitt rollspel More than Human. I det gestaltar spelarna vanliga, tredimensionella människor som av mystiska omständigheter ges både superkrafter och ett dräktbeklätt alter ego.
Det jag skulle VILJA att spelet handlade om är ju samma saker jag alltid vill att spel ska handla om: utredning, nysta i mysterier, prata med folk, lösa problem.
Det jag absolut INTE vill är att spelet ska vara… X-men, till exempel. Jag vill att strid, precis som IRL, ska vara något smarta människor undviker till nästan varje pris. Framför allt när superkrafter är inblandade. När någon som har ögonlaserstrålar går in i en strid så kommer minst en person att klyvas på mitten. När någon som är superstark slåss så kommer ryggrader att knäckas som halmstrån. Jag vill ha lite… Lite The Boys, kanske. Lite The Authority. Åtminstone i det att alla inte är helt orealistiskt tåliga.
Jag vill att superkrafter ska vara realistiskt skitfarliga, helt enkelt, och att äventyren ska handla om att slippa slåss.
Så. Hur gör man det här? Om vi bortser från det mest uppenbara – göra stridssystemet dödligt och farligt. Hur uppmuntrar man, via speldesign (inte bara regeldesign alltså) spelare att bryta sig loss från X-men när de ändå någonstans spelar trikåklädda dödsmaskiner? Jag menar, det finns extremt få krafter som inte teoretiskt sett kan användas offensivt, så "inga stridskrafter för rollpersoner" känns inte som en helt framkomlig väg.
När jag tvingas in i stridssituationer av en tråkig äventyrdesign så föredrar jag för en gång skull att ha regelsystem för det. För om jag ska orka stå ut med strid så vill jag gärna åtminstone ha något att göra som får mig att kunna känna mig lite smart – taktik, såna saker. Jag kommer ändå att lyftas ut ur spelvärldsperspektivet, så då kan jag lika gärna spela brädspel.
Jag tycker inte om regler i allmänhet, faktiskt. Om något kräver ett tärningsslag så kommer jag att försöka hitta något annat sätt att uppnå mitt mål.
Men, jag vet att inte alla funkar som mig. Jag har förstått att många ser regler och tänker "aha, det är det där man ska fokusera på i det här spelet". Så spelledare i spel som bara har regler för strid skapar äventyr där lösningen framför allt är att slå folk på käften, och spelare löser problem de ställs inför huvudsakligen genom att banka folk i huvudet. Finns det inget system för sociala konflikter så lägger man inte in speciellt många sociala komplikationer eller konflikter, finns det inget system för att leta ledtrådar så lägger man inte ut, och letar inte efter, ledtrådar.
Så, okej. Jag får hantera det. Jag kan inte bara skriva spel för mig personligen. Eller det kan jag väl, men jag vill inte.
Jag skulle vilja skriva en ny version av mitt rollspel More than Human. I det gestaltar spelarna vanliga, tredimensionella människor som av mystiska omständigheter ges både superkrafter och ett dräktbeklätt alter ego.
Det jag skulle VILJA att spelet handlade om är ju samma saker jag alltid vill att spel ska handla om: utredning, nysta i mysterier, prata med folk, lösa problem.
Det jag absolut INTE vill är att spelet ska vara… X-men, till exempel. Jag vill att strid, precis som IRL, ska vara något smarta människor undviker till nästan varje pris. Framför allt när superkrafter är inblandade. När någon som har ögonlaserstrålar går in i en strid så kommer minst en person att klyvas på mitten. När någon som är superstark slåss så kommer ryggrader att knäckas som halmstrån. Jag vill ha lite… Lite The Boys, kanske. Lite The Authority. Åtminstone i det att alla inte är helt orealistiskt tåliga.
Jag vill att superkrafter ska vara realistiskt skitfarliga, helt enkelt, och att äventyren ska handla om att slippa slåss.
Så. Hur gör man det här? Om vi bortser från det mest uppenbara – göra stridssystemet dödligt och farligt. Hur uppmuntrar man, via speldesign (inte bara regeldesign alltså) spelare att bryta sig loss från X-men när de ändå någonstans spelar trikåklädda dödsmaskiner? Jag menar, det finns extremt få krafter som inte teoretiskt sett kan användas offensivt, så "inga stridskrafter för rollpersoner" känns inte som en helt framkomlig väg.
