Rickard
Urverk speldesign
Hur tycker du att ett surrealistiskt rollspel bör vara? Nu menar jag inte regelmässigt, utan rent världs- och beskrivningsmässigt. Hur kan man få ett sådant spel spelbart?
Jag menar, när man snackar om surrealism så brukar folk normalt tänka på Salvatore Dali och liknande konstnärer. De får fram surrealism via bilder, men i rollspel så har vi så mycket att vinna genom att endast använda ord.
Surrealism är coolt på många sätt, men det jag gillar är att man kan beskriva saker utan något sammanhang. Sådant kör jag redan idag när jag kan beskriva monster som "ett virrvarr av tänder, klor och päls", men nu snackar jag mer om saker som "papper som inte har någon baksida" och liknande.
Det känns som om spelarna får acceptera en hel del. Om de börjar typ "Men vad då 'ingen baksida'? Jag vänder på bladet och kollar", så känns det hela helt bortkastat. Varför finns det så få surrealistiska rollspel när det känns så lätt att spela på det sättet?
/Han som mest vill ha svar på frågorna i första stycket
Jag menar, när man snackar om surrealism så brukar folk normalt tänka på Salvatore Dali och liknande konstnärer. De får fram surrealism via bilder, men i rollspel så har vi så mycket att vinna genom att endast använda ord.
Surrealism är coolt på många sätt, men det jag gillar är att man kan beskriva saker utan något sammanhang. Sådant kör jag redan idag när jag kan beskriva monster som "ett virrvarr av tänder, klor och päls", men nu snackar jag mer om saker som "papper som inte har någon baksida" och liknande.
Det känns som om spelarna får acceptera en hel del. Om de börjar typ "Men vad då 'ingen baksida'? Jag vänder på bladet och kollar", så känns det hela helt bortkastat. Varför finns det så få surrealistiska rollspel när det känns så lätt att spela på det sättet?
/Han som mest vill ha svar på frågorna i första stycket