Nekromanti Att få fram det surrealistiska

[Rickard]

Hur tycker du att ett surrealistiskt rollspel bör vara? Nu menar jag inte regelmässigt, utan rent världs- och beskrivningsmässigt. Hur kan man få ett sådant spel spelbart?

Jag menar, när man snackar om surrealism så brukar folk normalt tänka på Salvatore Dali och liknande konstnärer. De får fram surrealism via bilder, men i rollspel så har vi så mycket att vinna genom att endast använda ord.

Surrealism är coolt på många sätt, men det jag gillar är att man kan beskriva saker utan något sammanhang. Sådant kör jag redan idag när jag kan beskriva monster som "ett virrvarr av tänder, klor och päls", men nu snackar jag mer om saker som "papper som inte har någon baksida" och liknande.

Det känns som om spelarna får acceptera en hel del. Om de börjar typ "Men vad då 'ingen baksida'? Jag vänder på bladet och kollar", så känns det hela helt bortkastat. Varför finns det så få surrealistiska rollspel när det känns så lätt att spela på det sättet?

/Han som mest vill ha svar på frågorna i första stycket

 

[Andy]

Jag gillar också det surrealistiska men det kan gå överstyr. Om jag inte missminner mig så fanns det en varelse i KULT som var fyrdimensionell. Men ibland kom styggelsen in till vår verklighet och då blev det riktigt kansigt. Hur ska man kunna beskriva detta för spelarna (när man själv inte kan visualisera det)? Jag tyckte att det var en onödigt krånglig varelse även om det kanske var en kul grej att skriva om.

Men det kanske var det här du menade med att att pappret bara har en sida.

Men jag tror också att man ska skilja på två begrepp: det surrealistiska och att använda ett utvecklat bildspråk. Jag tycker att din beskrivning av ett monster som består av ett virrvarr med tänder, klor och päls är mer ett bra bildspråk än något surrealistiskt. Det känns som du beskriver en vilt rasande arg björn.

Kanske?

 

[Sugarrush]

Surrealism är ju mer tänkt att ge en "Vad i..."-känsla än något annat, och då är det mer väl att hålla allting på en överaskande och underhållande nivå. Så ja det borde ju gå att hålla definitivt spelbart men det kan ta en tid då vissa kommer antagligen inte kan hålla masken.
Eller har jag tolkat surrealism fel tills nu?

 

[krank]

Surrealism är ju mer tänkt att ge en "Vad i..."-känsla än något annat, och då är det mer väl att hålla allting på en överaskande och underhållande nivå.

Inte nödvändigtvis; jag t.ex gillar poetisk surrealism och den drömkänsla som ju trots allt ligger till grunden för surrealismen som konstform - surrealismen synliggör vårt undermedvetande, liksom.

Dictionary: Surrealism, n. Pure psychic automatism, by which one proposes to express, either verbally, in writing, or by any other manner, the real functioning of thought. Dictation of thought in the absence of all control exercised by reason, outside of all aesthetic and moral preoccupation.

Encyclopedia: Surrealism. Philosophy. Surrealism is based on the belief in the superior reality of certain forms of previously neglected associations, in the omnipotence of dream, in the disinterested play of thought. It tends to ruin once and for all other psychic mechanisms and to substitute itself for them in solving all the principal problems of life.

...och det skulle jag gilla att kunna fånga i rollspel. Nobilis slår mig som det spel där världen bjuder in mest till det, och i viss mån också systemet.

 

[Rickard]

Jag vill mest förtydliga: jag vill att det surrealistiska i världen ska vara accepterat av de som bor i världen. Därför vill jag också att spelarna, i formen av deras rollpersonen, ska acceptera det surrealistiska som vardagliga företeelser. Jag var lite knarkig där i sista stycket i trådstarten.

Hur man får det spelbart, syftar med andra ord både på hur man på bästa sätt spelarna ska kunna acceptera det surrealistiska, men också hur man kan få spelledaren i rätt tankebanor. Surrealismen handlar ju mycket om att ifrågasätta det man alltid tagit för givet.

/Han som kommer att glutta in om några dagar

 

[ikaros]

Min första tanke gick till Ackefors och Snigel på Kaleidoskopforumet, Shamanismen i Magneter och Mirakel kändes som om den hade potential att bli "surrealistisk". Jag tror spelarna accepterar surrealism mkt lättare om allt utspelar sig i en andevärld eller tankevärld eller liknande. Kankse kan man alternera och låta en del av handlingen utspela sig även i en konkret, fysisk värld också, det vore kul om man fick spelarna att ändra sitt perspektiv och tycka att den fysiska verkligheten (i rollspelet) är konstig och ointuitiv ^^, stel.

Ibland vill man som SL beskriva en miljö för att förmedla en viss stämning eller känska. Man skulle i en surrealistisk värld kanske vända på det och beskriva känslan för att förmedla ett drömlandskap: "Ett öde slättlandskap av förtvivlan och hopplöshet" istället för "En karg stenöken, den olidliga torkan har spräckt marken och endast ett fåtal benknotor bryter den monotona bilden, vindpustar river då och då upp vindpustar".

Men med det är jag nog inne mer på Platons(?) "tankevärld" än Salvatore Dalis surrealism.

Regelsystemet borde vara fritt och ganska abstrakt och uppmuntra spelarna att använda förmågor brett och med motiveringar. Kanske en variant av TSOY, där alla förmågor är identiska rent regelmässigt eller kanske Snigels Nix, som också är öppet och framförallt inte behöver utgå (nödvändigtvis) från det matriella (När man skapar aspekter iaf).

Det är ju mycket coolare om spelarna hittar på att pappret inte har någon baksida och utnyttjar det för sina ändamål än att de försöker passa in det i en rationell världsbild. "Jag lägger snabbt ner pappret med baksidan upp innan vakten går förbi min cell av fördomar, så att han inte kan se det" eller nåt

 

[MrG]

Hur man får det spelbart, syftar med andra ord både på hur man på bästa sätt spelarna ska kunna acceptera det surrealistiska, men också hur man kan få spelledaren i rätt tankebanor. Surrealismen handlar ju mycket om att ifrågasätta det man alltid tagit för givet.

För att få med spelarna på linjen skulle jag rekomendera att hitta hänvisningar till vad du vill ha fram för känsla. Jag skulle hänvisa till teatern och kolla in Beckett, Ionesco mfl absurdister och även Strindbergs surrialistiska pjäser ("Ett drömspel" och "Till Damaskus" om jag minns rätt på tjugo år gammalt kunnande). Borde finnas en bunt filmrefernser också, säkert åtminstone franska nya vågen, men det har aldrig varit min smak, så där har jag inga tips. David Lynch kanske skulle kunna vara något, eller Greenaway, de är lite funki och lustiga och får ibland fram en schysst surrialistisk känsla.

Spelledaren måste vara tänd på tanken till att börja med, annars är det fetkört. Nästa steg är nog att vara väldigt tillåtande och gå med på konstiga insiativ från spelarna. Och svårast är nog att som sl själv våga och få ett flyt i att hitta knepiga saker.
Plus att jag skulle i alla fall själv skulle hålla rätt lågt tempo och växla kraftigt mellan att verkligen detaljbeskriva och vara väldigt grov.

Tidigare rollspel där jag stött på den känsla som jag tror du är ute efter är främst Amber RPG (känns lite trist dock att så ofta nämna det, men färden mellan skuggor är så fett surrelaistiskt) och friformstuff (jag skrev ett vettigt Lynchsscenario99 som jag ska försöka hitta, Rollspelet Rollspel gjorde en del sånna grejor och ASF nalle på vift har jag uppfattat som väldigt "knarkigt").

-Gunnar (intressant tanke på spelstil, tänker du kampanj eller enstaka kväll/timmar)

 

[Rickard]

-Gunnar (intressant tanke på spelstil, tänker du kampanj eller enstaka kväll/timmar)

Jag tänker mig ett rollspel vars scenarion brukar spelas över några scenarion. Det ska förekomma surrealistiska saker i "bakgrunden" eller fokus på det när man spelar.

/Han som undrar om han inte kommer att överarbeta det hela om han börjar läsa på om surrealism

 

[MrG]

Har du testat Puppetland, det är klart surrealistiskt...

-Gunnar (som grunnade och kom på det förslaget)