Sömnen blir lidande, jobbet blir lidande, det sociala umgänget med icke-rollspelare blir lidande, tvättningen och städningen blir lidande... det är rollspelstankarna som erövrat både hjärna och hjärta. Djupa skogar med mossbevuxna träd och ruiner som berättar om forntida händelser. Vackra prinsessor i mäktiga sagoslott och ädla riddare som strider med svärdet i hand för sin ätt och för sin älskade. Underjordiska salar där flitiga dvärgar smider glänsande vapen som de använder för att strida mot de ondskefulla vättarna i vars gångar ovälkomna besökare förslavas för evigt. Trollkarlar med långa skägg som försöker tyda uråldriga skrifter täckta av damm och som med sin visdom försöker styra världens öde. O s v.
Datorn sparkas igång och stereon laddas med stämningsgivande musik. 200 sidor senare sitter man med ett rollspel i handen. Nu är det dags att bjuda in sina vänner till sin underbara fantasivärld. En liten genomläsning av spelet först dock... men ojdå... här står det massa om turordningsvärde, erfarenhetspoäng, brytvärden och besvärjelseräckvidder och vilken modifikation man får på sin klättrafärdighet när man förlorat tre kroppspoäng, men något saknas. Något högst väsentligt: Stämningen. Med en känsla av att vara en ertappad förbrytare (för givetvis har man skrutit för andra och intalat sig själv att det man gör är det bästa som gjorts) inser man att sannolikheten att läsaren får samma känslor och tankar som man själv hade är ganska liten, kanske t o m obefintlig.
Frågan är då – hur får man fram stämningen i spelet? Hur får man läsaren, både den typen som kollar igenom spelet på tio minuter och den som läser från pärm till pärm (och sedan kan reglerna bättre än man själv) att uppleva det som man ville ha fram och att själva kunna bidra till att skapa miljöer och personer i samma stämning?
Snälla forumiter berätta: Vad tycker ni fungerar bra och vad fungerar dåligt? Skriv gärna något mer preciserat än "bra bilder" och "texter som visar på stämningen".
(Observera att det jag är ute efter är vad man upplever då man tittar i/läser spelet, inte vad som sker då man börjar använda det såsom rollpersonsmakande, spelande m m eller vad man får veta genom att någon berättar om spelet (det tar vi en annan gång)).
Arcana - som försökt och försöker med lite olika grejer men är högst osäker på vad som egentligen fungerar.
Datorn sparkas igång och stereon laddas med stämningsgivande musik. 200 sidor senare sitter man med ett rollspel i handen. Nu är det dags att bjuda in sina vänner till sin underbara fantasivärld. En liten genomläsning av spelet först dock... men ojdå... här står det massa om turordningsvärde, erfarenhetspoäng, brytvärden och besvärjelseräckvidder och vilken modifikation man får på sin klättrafärdighet när man förlorat tre kroppspoäng, men något saknas. Något högst väsentligt: Stämningen. Med en känsla av att vara en ertappad förbrytare (för givetvis har man skrutit för andra och intalat sig själv att det man gör är det bästa som gjorts) inser man att sannolikheten att läsaren får samma känslor och tankar som man själv hade är ganska liten, kanske t o m obefintlig.
Frågan är då – hur får man fram stämningen i spelet? Hur får man läsaren, både den typen som kollar igenom spelet på tio minuter och den som läser från pärm till pärm (och sedan kan reglerna bättre än man själv) att uppleva det som man ville ha fram och att själva kunna bidra till att skapa miljöer och personer i samma stämning?
Snälla forumiter berätta: Vad tycker ni fungerar bra och vad fungerar dåligt? Skriv gärna något mer preciserat än "bra bilder" och "texter som visar på stämningen".
(Observera att det jag är ute efter är vad man upplever då man tittar i/läser spelet, inte vad som sker då man börjar använda det såsom rollpersonsmakande, spelande m m eller vad man får veta genom att någon berättar om spelet (det tar vi en annan gång)).
Arcana - som försökt och försöker med lite olika grejer men är högst osäker på vad som egentligen fungerar.