Nekromanti Att få spelarna känna sig som sina karaktärer..

morkbollen_UBBT

Warrior
Joined
12 Mar 2005
Messages
263
Location
Stockholm
Jag har är kanske lite ombytlig, men jag funderar ofta på vad som skapar lyckade speltillfällen och just nu är jag lite inne på hur väl man lyckas leva sig in i sina karaktärer.

Det kanske låter ganska självklart(det är ju trots det som är rollspelande), men rollspel är ju inte bara att spela sin karaktär utan även att känna med den. Därför(från min erfarenhet) blir det svårt att spela totalt främmande varelser eller folk som är mycket skilda från sig själv.

Så nu till min nästa kampanj så skulle jag kunna behöva lite imput då jag ska testa mina idéer fullt ut. Vilka saker får er att leva er in i världen som byggs upp runt er eller den karaktär ni spelar?

*Att spelarna skapar karaktärer som dom kan behärska och som inte är allt för främmande.

*Självklart bra med beskrvningar och att världen hänger ihop. Man kan hitta släkt och liknande saker i olika städer, samt att spelarnas initiativ alltid har konsekvenser på världen.

*Jag tänkte också att jag skulle rollspela alla rollpersonernas uppväxter så alla är varma i sina karaktärer och har bra med bakgrunder.

Tja, det är väl det jag kan klämma ut i mitt feberartiga tillstånd...
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Re: Att få spelarna känna sig som sina karaktärer.

Jag tror att en av nycklarna till identifikation med sina karaktärer är att utsätta dem för vardagliga situationer som man själv känner igen sig i, sådana scener som berör om de hade varit med i en film. Problemet är förstås att rollspelare inte är vana att hantera sådana situationer på ett annat sätt. Om man ex. presenterar ett relationsproblem för dem är risken stor att de försöker lösa det som vilket annat problem som helst. Problemlösning är ofta rollgestaltandets största fiende...

Annat är att arbeta på mer primitiva plan. När karaktären är rädd för att dö, gör spelaren rädd för att förlora sin karaktär. När karaktären verkligen vill ha något, se till att även spelaren ser det begärliga. Om karaktären skall äcklas, äckla spelaren. Man kan här med fördel använda musik, ljussättning, ljudeffekter och spelledarstil för att förstärka effekten.

/RD - några tips
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Rörelse

Rörelse föder känsla. Rör man sig verkligen som sin karaktär blir det lättare att får samma känsla. Utan att gå in på massa teater och psykologi teori så går man omkring och idiotflinar nog länge så kommer man i det flesta fall till slut börja känna sig gladare.

Spänner man sig i vrede och rör sig aggressivt så kommer du att börja känna dig arg. Man kan dra parallella till den kognitiv beteende terapin, tänker man positivt föder det fler positiva tankar, rör man sig positivt kommer man att få positiva känslor. Man är sin kropp i mångt och mycket. Testa och kura ihop dig och hyperventilera medan du spänner kroppen så kommer du bli stressad.

Desto mer fysiskt man spelar det lättare blir det att genom det yttre spelet väcka känslorna i sig själv. Det liksom föder och förstärker varann. Uppmuntra spelaren att verkligen spela ut med kroppsspråket, låt dem leka med propps, uppmuntra dem att ställa sig upp om de känner sig för det och skapa ett allmänt spelklimat som tillåter rörelse och låt dig som spelledare föregå som ett exempel. Kyp ihop och kura med armarna kring dig när du spelar ett skrämt barn osv. Det hjälper, även om att verkligen spela ut på det sättet känns ovant i början.
 

Sebastian

Veteran
Joined
31 Oct 2004
Messages
18
Location
Lysekil alternativt Stockholm
Re: Rörelse

Jag instämmer, det är mer märkbart på lajv av ganska naturliga skäl.

Jag kommer ihåg ett friformsscenario där en av spelarna gick ut ur rummet, för att i spelet dra in en SLP på toaletten och spöa skiten ur han. Samma scenario avslutates med en spontan brottningsmatch med spelledaren för att avväpna SLP... :gremlaugh:
 

haltageten

Dum inuti huvudet
Joined
11 Apr 2004
Messages
578
Location
Stockholm
Re: Förstå din karaktär

Jag tror att en viktig detalj är att veta vem din karaktär är. Nästan som en barndoms kompis som du kan utan och innan. Jag brukar göra en hel del karaktärer fast jag har inte fastnat för särskillt många. Den karaktär jag spelar i Hjalles kampanj är jag oerhört fäst vid. Även fast han bara har varit närvarande vid två spelmöten (tre om det räknas då jag var spelledare och han var SLP) så känner jag han, jag vet vem det är och hur han tänker, agerar och fungerar i alla olika situationer. Detta för att jag har ägnat tid åt att skapa han och lära känna han.

En annan sak som kan få spelarna mer fästa vid sina karaktärer är att låta dem skriva ned en längre bakgrundshistora, en karaktärsbeskrivning helt enkelt. De karaktärs beskrivningar som vi har gjort till vår kampanj innehåller: Utseende, Mentalitet, Bakgrund och en lista på korta frågor med svar. Ni kan läsa dem här om ni är intresserade.
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Re: Förstå? :)

Äh, de allra flesta rollpersoner jag blir fäst vid är helt obegripliga, men jag älskar dem ändå. :gremsmirk: En av de rollpersoner jag någonsin blivit mest nöjd med var den väldigt egna druidlärlingen Lairméich, en svårmodig och pubertalfrustrerad ung grabb med långt svart hår, harpa och svart smink under ögonen. Jag föstod mig inte riktigt på honom, även om jag helt klart kunde känna igen mig i honom, och han blev aldrig spelad... Rollformuläret är borta och efter en hårddiskkrasch i julas är hela hans feta bakgrund, med bajslånga bakgrundsdramaturgiska noveller och allt, utsuddat från Tellus. Men den grabben älskade jag. Fast han var svårbegriplig - det gjorde mig bara nyfiken på honom.

-Hjalle, kajaldruiden.
 

morkbollen_UBBT

Warrior
Joined
12 Mar 2005
Messages
263
Location
Stockholm
Re: Rörelse

Låter som en bra idé, nått jag ska prova, dock vet jag inte om att spö folk eller brottas med varandra. Speciellt eftersom vår grupp består av datanördar och resten thai boxare och jijutsu killar....
 
Top