Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Re: Viktigheter och ytligheter.
Okej, men det tycker inte jag är Matrixkänslan riktigt. Neo rör sig inte alltid fortare än vad ögat kan uppfatta, ibland står han bara bakom en pelare och fokuserar, lixom. Det var den känslan jag ville åt med mina matrixregler iaf, att striden skulle få en naturlig dramatik och att stämningen skulle stegra ju längre en strid pågick.
Nej, det är inte Matrix-känslan för mig heller. Jag tycker att Matrix-känslan överlag är mer åt det halvt paranoida hållet när det blir jagade av agenterna. Har lite svårt att få till den här meningen, så det får bli som det blir.
För mina spelare låter sig inte luras; är det bara en åttondels risk att de blir träffade så blir de bara en åttondel så rädda som de annars skulle bli. Jag kan försöka elda upp dem med vild spelledarteknik, men det har marginell effekt, jag har tränat upp dem med tillräckligt mycket brädspelssinne att de inte låter sig luras hur enkelt som helst.
Om de vet att de är åtta gånger svårare att träffa så är det något fel, men jag förstår vad du vill få fram och det ligger en del i det. Att jag sa just att "man kan göra alla åtta gånger svårare att träffa" var för att det spelmässigt har samma effekt, även om det inte är lika mysigt som riktigt detaljerade regler.
Men poängen är ju att spelarna ska vara mindre rädda för de har inget att frukta så länge de inte har med en agent att göra (det med åtta gånger så snabb fungerar ju enbart i eldstrid).
Grejen är denna; jag tror du är för låst vid att strider skall gå till på ett sätt i rollspel, att det är det "riktiga" sättet, och att alla modifikationer till detta bara är onödiga effekter.
Det är mycket möjligt. För mig skulle det fungera med ett slag, träff/miss, men som jag skrev tidigare det är inte lika mysigt. Jag är ju trots allt DnDare så alltför komplicerade strider blir det ju inte, det är kanske därför jag ogillar strid i Eon.
Eller? Har den metoden begränsningar? Ja, jag personligen tycker nog inte den metoden vore särskilt spännande, genom att dela upp det i flera slag så kan man få olika dramatiska effekter. Det blir mer spännande helt enkelt.
Nej, inte begränsningar direkt. För varje ny regel så finns möjligheten att i slutändan få till fler resultat i berättandet. Kör man bara med ett motståndsslag så kan man i slutändan bara få två resultat, träff/miss. Har du en hel drös med andra regler så kan striden sluta på annat sätt, blandar man in stridskonster och liknande så blir spelarna mer delaktiga i striden, då de måste välja vad de ska göra förutom att slå/skjuta.
Feng Shui är ett bra exempel på det, även om det skiljer sig lite från det vi pratar om. I Feng Shui är det spelarna som har i uppgift att beskriva striden, inte spelledaren, men principen med enkla regeler och mycket berättande är densamma.
Och som spelmekaniker tycker jag att den blixtrande samurajuppgörelsen med solnedgången som fond mår bra av en helt annan spelmekanik än Matrixactionstriden.
Det kan jag hålla med om. Matrix-actionen ska hållas till de ställen där den passar in.
Det är två sidor på det myntet. En bra spelledare kan föredra både ett superenkelt rollspel eller ett superdetaljerat, beroende på hur han är duktig.
Ja, helt klart. Jag föredrar inga särskilda regler för strid mer än att jag undviker Eons strider så gott jag kan.
Okej, men det tycker inte jag är Matrixkänslan riktigt. Neo rör sig inte alltid fortare än vad ögat kan uppfatta, ibland står han bara bakom en pelare och fokuserar, lixom. Det var den känslan jag ville åt med mina matrixregler iaf, att striden skulle få en naturlig dramatik och att stämningen skulle stegra ju längre en strid pågick.
Nej, det är inte Matrix-känslan för mig heller. Jag tycker att Matrix-känslan överlag är mer åt det halvt paranoida hållet när det blir jagade av agenterna. Har lite svårt att få till den här meningen, så det får bli som det blir.
För mina spelare låter sig inte luras; är det bara en åttondels risk att de blir träffade så blir de bara en åttondel så rädda som de annars skulle bli. Jag kan försöka elda upp dem med vild spelledarteknik, men det har marginell effekt, jag har tränat upp dem med tillräckligt mycket brädspelssinne att de inte låter sig luras hur enkelt som helst.
Om de vet att de är åtta gånger svårare att träffa så är det något fel, men jag förstår vad du vill få fram och det ligger en del i det. Att jag sa just att "man kan göra alla åtta gånger svårare att träffa" var för att det spelmässigt har samma effekt, även om det inte är lika mysigt som riktigt detaljerade regler.
Men poängen är ju att spelarna ska vara mindre rädda för de har inget att frukta så länge de inte har med en agent att göra (det med åtta gånger så snabb fungerar ju enbart i eldstrid).
Grejen är denna; jag tror du är för låst vid att strider skall gå till på ett sätt i rollspel, att det är det "riktiga" sättet, och att alla modifikationer till detta bara är onödiga effekter.
Det är mycket möjligt. För mig skulle det fungera med ett slag, träff/miss, men som jag skrev tidigare det är inte lika mysigt. Jag är ju trots allt DnDare så alltför komplicerade strider blir det ju inte, det är kanske därför jag ogillar strid i Eon.
Eller? Har den metoden begränsningar? Ja, jag personligen tycker nog inte den metoden vore särskilt spännande, genom att dela upp det i flera slag så kan man få olika dramatiska effekter. Det blir mer spännande helt enkelt.
Nej, inte begränsningar direkt. För varje ny regel så finns möjligheten att i slutändan få till fler resultat i berättandet. Kör man bara med ett motståndsslag så kan man i slutändan bara få två resultat, träff/miss. Har du en hel drös med andra regler så kan striden sluta på annat sätt, blandar man in stridskonster och liknande så blir spelarna mer delaktiga i striden, då de måste välja vad de ska göra förutom att slå/skjuta.
Feng Shui är ett bra exempel på det, även om det skiljer sig lite från det vi pratar om. I Feng Shui är det spelarna som har i uppgift att beskriva striden, inte spelledaren, men principen med enkla regeler och mycket berättande är densamma.
Och som spelmekaniker tycker jag att den blixtrande samurajuppgörelsen med solnedgången som fond mår bra av en helt annan spelmekanik än Matrixactionstriden.
Det kan jag hålla med om. Matrix-actionen ska hållas till de ställen där den passar in.
Det är två sidor på det myntet. En bra spelledare kan föredra både ett superenkelt rollspel eller ett superdetaljerat, beroende på hur han är duktig.
Ja, helt klart. Jag föredrar inga särskilda regler för strid mer än att jag undviker Eons strider så gott jag kan.