Att gå i mål

[Vimes]

Hej WRNU! Hur gör ni för att gå i mål med kreativa projekt?

Jag är ledig och satte mig och gick igenom min GoogleDrive... Jag räknade till 47 påbörjade bräd- och korspelsprojekt, fyra påbörjade romaner, en handfull utkast till rollspelsäventyr och ett otal andra slagghögar med kreativt krafs.

Nästan alla kreativa projekt jag gått i mål med (här är "gå i mål" samma sak som att jag upplever mig "klar") de senaste 10 åren har alla varit grejer som jag kunnat färdigställa i typ en sittning.

Det kanske inte är ett problem, jag är helt med på att det här med att skapa saker är något man gör för att, och kanske spelar det ingen roll om det är en kort dikt, ett enkelt kortspel eller en tabell för tramsiga slumpmöten i en fantasyvärld. Men... det vore ju kul att ro i land något större. I varje fall skriva en roman, som får vara hur dålig som helst, eller sy ihop ett brädspelsprojekt så det nått vägs ände, även om ingen vill spela det färdiga spelet.

Så, hur gör ni som får färdiga era grejer? Hur gör man för att gå i mål?

 

[Mogger]

Samarbeta med folk som förväntar sig att du blir klar.

 

[Genesis]

Jag har ett hundratal ofärdiga projekt bara i kategorin "rollspel". För varje projekt jag blir klar med har jag massor som aldrig går i mål. För de projekt jag gått i mål med så har det generellt tagit lång tid. För mig funkar det inte att sätta mål, tidplaner och liknande. Har aldrig funkat. Vad som funkar för mig är process, att hela tiden göra litegrann. Jag kan spendera tio minuter en dag på att skriva på ett rollspel. Jag jobbar inte på det hela tiden, ibland har jag feeling och jobbar ganska mycket, ibland tar jag långa pauser från det. Men för mig handlar det bara om att när jag kommt en viss bit på väg så vill jag gärna fortsätta, oavsett takt. Så att skriva lite ibland, en stund, det gör liksom att det blir klart i längden. Men att sätta ett mål, att lova någon annan, att göra saker mätbara och SMART:a, nä, det funkar inte alls för mig.

 

[RasmusL]

När jag gör något för någon annan så gör jag klart, när jag gör något för mig så gör jag det tillräckligt klart för att jag ska kunna använda det. Det senare är ju som regel helt obrukbart för någon annan än mig.

Jag har aldrig haft en idé, inspiration eller tanke som fått mig att känna att det är värt att göra allt "det där sista" som gör det möjligt för någon att konsumera utan att jag matar dem.

Men! "Tillräckligt klart för mig" är något jag kan känna tillfredsställelse av, "använt minst en gång" är ju awesome! Jag är nöjd och glad och kreativt tillfredsställd om jag skapat något som jag kan mata någon annan med, vare sig det är ett brädspel, en berättelse, ett rollspel eller en dikt

Kan du vara nöjd med "halvfärdigt" eller känns det drygt?

 

[Rickard]

Kolla på lite youtube-videor om prokrastrinering.

Det effektivaste tipset jag fått är att bryta ned saker i mindre delmål. Det är enklare att springa 1 mil om man tar det 100 meter i taget.

 

[God45]

L. Rom Hunbard har ett citat jag gillar: ”First draft, last draft, get out the door.”. Perfektion är fiende till det bra. Bra få det klart och släpp det!

 

[Äventyr]

För mig är det nästan maniskt att skriva och skapa. Jag har brukat skoja om det då och då men har insett mer och mer att det nog är så det ligger till för min del. Efter två egna barn med olika NPF-diagnoser (diagnosticerat respektive under utredning), vände jag blicken inåt på grund av ärftligheten och står nu i kö för ADHD-utredning, dock inte prioriterat då jag klarar familj och arbete. För mig bottnar nog skrivande och skapande i en hjärna på högvarv som aldrig stannar av, och mindervärdeskänslor som gör att jag ständigt måste bevisa mig för mig själv och omgivningen. Och en viss portion disciplin.

Med det sagt:
Strukturera upp ditt projekt, sätt ramar, rubriker och stolpar för innehållet.
Skriv disciplinerat ett antal sidor per dag. Misslyckas du en dag så tappa inte sugen utan fortsätt dagen därpå som om inget hänt.
Vänta inte på inspirationen. Om du skriver disciplinerat behöver du inte inspirationen till slut.
Putsa inte på texterna för länge.
Ta hjälp av redaktör, korrekturläsare och andra som kan språk.
Blanda inte in närstående som testläsare. De vill dig väl men kanske därför stryker medhårs.
Skriv och skriv om.
Förtvivla lite klädsamt och anse att det inte blir bra.
Titta på din text och tänkt att det blev riktigt bra.
När allt är klart, skicka iväg till tryck. Upptäck sedan något irriterande korrfel.
Förtvivla lite till och skapa något nytt som är ännu bättre än det du precis släppt från dig.
Upprepa.

 

[Lemur]

Tycker att det hjälper att skriva om det någonstans, exempelvis här på wrnu. Sen intalar jag mig själv att en massa folk sitter och undrar när jag ska leverera det där jag snackade om, och det funkar som piska för mig att färdigställa.

 

[Rickard]

Tycker att det hjälper att skriva om det någonstans, exempelvis här på wrnu. Sen intalar jag mig själv att en massa folk sitter och undrar när jag ska leverera det där jag snackade om, och det funkar som piska för mig att färdigställa.

Oj, för mig är det tvärtom. Om jag talar om något projekt, då säger min hjärna åt mig att jag är klar med det och så påbörjar jag det aldrig.

 

[krank]

Det viktigaste har redan sagts, ffa av @Äventyr men:

Jag har också en massa olika projekt. För mig brukar det vara viktigt att försöka välja ut ett eller två av dem att ha som "primära projekt". Och sedan jobba i princip enbart med dem och inga andra tills de är klara. Alltså, om jag får en ny bra idé till något annat medan jag håller på – visst, jag skriver ner idén så den inte försvinner, men jag försöker inte bygga klart eller så.

Sen är det struktur som gäller, precis som Äventyr skriver. Stolpar och tydliga planer; dels att stolpa upp innehållet ("vilka kapitel ska finnas, vad behöver stå i dem") och dels stolpa upp vad som behöver göras för att projektet ska kunna gå i land ("skriva text, hitta illustratör, kolla upp tryckeri, testspel, korr"). Och sedan beta av grej för grej.

Jag brukar säga till mina elever att programmering i väldigt hög grad handlar om att ta ett stort problem och bryta ner det i mindre delar, och fortsätta tills man har delar som är lagom stora för att man faktiskt ska kunna lösa dem. Så är det med nästan allt här i livet, upplever jag.

Och det här med att jobba även utan inspiration – det är guld. Jag brukar rekommendera att man skriver en outline till sitt projekt, för då kan man ofta hitta en bit text som behöver skrivas och som man vet vad den behöver innehålla – men som inte behöver jättemycket kreativ input.

Där gäller det också: Ett dåligt ord skrivet är bättre än inget ord. Kommer du inte på en smart eller bra formulering just nu, skriv en dålig men som innehåller rätt information. I bästa fall kommer du på en bättre formulering sen. I värsta fall har du ändp en "brukstext", en text som funkar.

 

[JohanL]

L. Rom Hunbard har ett citat jag gillar: ”First draft, last draft, get out the door.”. Perfektion är fiende till det bra.

Fast Hubbard fick det aldrig bra. Kanske borde han ha jobbat mer på det?

 

[Franz]

Jag brukar köra på två saker som @Lemur och @krank föreslår. För det första, berätta om projektet för folk. Att folk vill att det ska bli färdigt, peppar dig på vägen och frågar hur det går tycker jag är saker som sporrar en när det blir jobbigt.

Sen att ha ett primärprojekt som går före de andra är en mycket bra idé! Då blir det lättare att veta vad man ska prioritera när det blir ont om tid eller man bara har ork för typ ett projekt.

 

[ceruleanfive]

För många och för stora idéer är ofta fienden, upplever jag. Vid det här laget har jag åtminstone lyckats färdigställa ett gäng fysiska rollspelsprodukter, och jag har lite grejer som funkar för mig:

• Jag fokuserar på projekt som jag verkligen vill göra. Jag påbörjar inte något för att det “kanske kan vara kul”, för att någon annan förväntar sig något särskilt av mig, för att få credd, eller för att bada i rollspelsmiljoner.
• Jag strukturerar, bryter ned arbetet, och arbetar iterativt. Jag skriver främst i punktlisteform (case in point), och jag börjar gärna med knappt begripliga punkter som jag sedan går tillbaka och förbättrar. Ganska tidigt gör jag en ungefärlig disposition, så att jag vet vad som behöver skrivas för att nå i mål. När jag ska börja sätter jag i regel igång med några enkla uppgifter, sen stegrar jag successivt upp utmaningsgraden – istället för att sätta mig med ett blankt dokument där jag ska skriva den ultimata texten utifrån ett blankt papper.
• Jag fokuserar på ett projekt i taget. Får jag blixtinspiration skiftar jag tillfälligt över till att jobba på det nya projektet, men så fort den inledande boosten mattas av lägger jag det projektet åt sidan och går tillbaka till att harva på mitt fokusprojekt.
• Jag försöker att tänka på MVP. Vad är egentligen minimum viable product för min idé? Behöver den verkligen ha 250 sidor lore och specialregler för varenda situation som kan tänkas uppkomma, eller räcker det med en tight kärna? Är jag riktigt taggad kanske jag slänger in lite extragrejer ändå, men jag försöker att hålla allt hyfsat litet. Och så försöker jag komma ihåg att jag aldrig kommer att kunna skriva det ultimata spelet – framför allt inte på första försöket – så det räcker med något som är något, så kan jag putsa på det senare ifall jag känner att det behövs.
• Jag kör en Kickstarter. Även om jag gör spel för min egen skull har jag ett massivt duktighetskomplex, så har jag lovat något vill jag verkligen leverera det i tid.

 

[krank]

• Jag kör en Kickstarter. Även om jag gör spel för min egen skull har jag ett massivt duktighetskomplex, så har jag lovat något vill jag verkligen leverera det i tid.

Jag har inte kickstartat så mycket hittills, MEN för mig har Gothcon åtminstone fram till pandemin funkat utmärkt som deadline. För min del har GC alltid varit det första och bästa tillfället att lansera grejer; man kan få folks ögon på projektet och sätta boken i handen på dem direkt liksom.

Sedan har jag ju släppt minst en grej varje år i… Några år nu. Det aktiverar också det där duktighetskomplexet för mig, även om jag väl kanske egentligen inte tror att nån skulle bry sig eller bli besviken ifall jag skulle skippa nåt år helt.

Men det här med deadlines som folk förväntar sig att man ska hålla… eller som mam kan inbilla sig att folk förväntar sig att man ska hålla. Det funkar bra. För mig, åtminstone.

 

[God45]

Fast Hubbard fick det aldrig bra. Kanske borde han ha jobbat mer på det?

Alltså, jag vet att hans religion grej senare är en hel grej, men hans pulp böcker är guld! Det är farliga nakna kvinnor, guld stjälande aliens och dödskallar med ormar krälandes genom dem. Det är så ideolektiskt rått och fyllt med hans personliga mytologiska bilder att man måste älska det.

 

[Kungfetti]

Jag är prokarastinerare så jag får bara gjort något kreativt när jag egentligen skulle göra något annat. Dvs mitt skapande sker nästan uteslutande i "the dark playground" ( https://waitbutwhy.com/2013/10/why-procrastinators-procrastinate.html). Många år av mitt liv har gått åt till att försöka komma runt det här med olika varianter av att skriva hela tiden, dela upp saker i småbitar etc. Men för några år sedan hittade jag det enda lifehack som funkat för mitt skrivande, och det är så töntigt enkelt att jag inte fattar att jag inte kom på det tidigare. (Jag tror att idén om att vilja vara som alla duktiga dolde verkligheten för mig.)

Det som funkar för mig är att utse ett av projekten till mitt huvudprojekt och jobba med det. Enbart drivet av lust naturligtvis. Så fort jag kommer till en punkt där det är motigt eller jag inser att jag blir tvungen att researcha något eller, ve och fasa, gå tillbaka och ändra något i texten (hatar redigering) för att det inte stämmer längre då börjar sugen falna och jag riskerar att hamna i mitt "jag-borde"-läge (dvs jag borde ju skriva på det här rollspelet för jag tycker att det är roligt, varför gör jag inte det, varför sitter jag bara här och spelar candy crush och känner mig miserabel) så prokrastinerar jag genom att jobba på ett av mina otaliga andra projekt. Det är så genialt. Dels slipper jag värdelöshetskänslorna som kommer med att prokrastinera för efter en stund med det nya projektet har det antingen blivit mitt huvudprojekt eller, och det är här det riktigt geniala kommer in, så kör jag fast och börjar prokrastinera ersättningesprojektet med mitt ursprungliga projekt.

Så sitter man där och studerar polisens hemsida i en liten amerikansk mellanvästernstad för att prokrastinera att läsa den där filterartikeln som löste Palmemordet som man skulle läsa för att huvudpersonen i romanprojektet inte orkar researcha personen hon ska intervjua utan råkar hitta en en filterartikel om samme person, romanen som man egentligen prokrastineringsskriver för att rollspelsscenariot i den mellanamerikanska staden börjar ha för många lösa bitar men också behöver ha en karta.

Jag använder alla mina otaliga projekt som en prokrastineringsbank att vända mig till så fort något blir så jobbigt eller krävande att min instinkt är att prokrastinera. Det jag då egentligen bara måste undvika är att ha spel installerade på mobilen utan istället sätta igång drive:en och plocka något som lockar.

Nackdelen är att det är omöjligt att ha deadlines. Fördelen är att till sist blir något klart och framförallt, det är roligt mest hela tiden.

Jag vet inte om du är prokrastinerare men "Jag räknade till 47 påbörjade bräd- och korspelsprojekt, fyra påbörjade romaner, en handfull utkast till rollspelsäventyr och ett otal andra slagghögar med kreativt krafs." låter nästan som att vi delar Drive ;-)

Ett annat tips som har funkat för mig är att bli av med fritiden. Plötsligt blir man mycket bättre på att faktiskt göra saker när man inte har oändligt med tid. Vi fick barn, men det finns andra sätt att göra det på; gå kvällskurser, frivilligarbeta, föreningsliv, faktiskt rollspel etc...

 

[Rickard]

Ett annat sätt kan vara att göra sig av med stressrelaterade saker och försöka boosta sin kreativa förmåga genom att göra dig uttråkad.

Kasta alla dina projekt. De ligger bara där för att ge dig dåligt samvete. De bra idéerna kommer du ihåg ändå - antagligen som en kombination.

Avinstallera sociala medier och streamingtjänster. De ökar dopamin-nivåerna men använder du dem ofta får din hjärna aldrig slappna av. (Min erfarenhet är dock att jag hittar andra sätt att fördriva tiden på. Forum, exempelvis)

Ta upp nya fysiska intressen, som dans, skogspromenader eller gym. Dessa rensar skallen, då du fokuserar på en och bara en uppgift. Meditation fyller samma syfte, för övrigt.

När du blir uttråkad kommer din hjärna att sparka igång. Det har den redan gjort 47 gånger. Det kommer att komma en 48:e.

---

Sedan skulle jag säga "speltesta direkt". Det funkar bättre. Gäller det böcker så "publicera direkt". Tryck ut ett kapitel i veckan eller något. Kvalitet spelar ingen roll. Du får åtminstone saker klart. Nästa fas kan bli korrläsa eller kritiskt granska saker. Det är inte förrän "inspiration" tar slut (skrivkramp finns inte - det handlar bara om avsaknad av rätt förarbete) som du måste ta ett steg tillbaka och granska.

Gör projekten mindre i omfång. En färdig novell är bättre än en påbörjad roman. Novellen kan du sedan expandera till någonting mer. Det finns en anledning till varför mina rollspel är mindre än 20 sidor nu för tiden.

Det är svårt att få saker klara. Många har påbörjat många saker, men aldrig avslutat dem. Så erfarenheten att påbörja är naturligtvis större än att avsluta.

 

[God45]

Du kan också hacka upp saken i småbitar och posta varje grej offentligt. Dungeon 23 gör jag så med. Misslyckas jag måste jag skämmas, men vid slutet av året är grejen klar och jag behöver inte göra mer.

 

[Skarpskytten]

L. Rom Hunbard har ett citat jag gillar: ”First draft, last draft, get out the door.”. Perfektion är fiende till det bra. Bra få det klart och släpp det!

Alltså, det förklarar ju rätt mycket om scientologin bara är ett första utkast. Den putsade och genomtänkta versionen kanske kommer framöver? (Bibeln verkar ju också vara ett first draft, stora problem med mångtydiga koncept och kontinuitet, den Allsmäktige tycks vara en person i akut behov av en redaktör).

---

Det bästa sättet för mig att få klart text är ett se till att någon ger mig pengar för det och sätter en deadline ... Just nu experimenterar jag (hobby- och yrkesmässigt) med upplägget "gör saker med andra, så att det blir socialt jobbigt om du inte gör det du ska". Det funkar rätt bra. Och är lite roligare än att jobba själv, även om en måste kompromissa så klart.

I övrigt, vad @Äventyr sa. Som medelålders man måste jag ju ha käpphästar, och min är "inspiration är inget som kommer till en, det är något en måste förtjäna". Så man jobbar oavsett om det är kul eller inte. Ibland kommer flowet direkt, ibland efter en timme, ibland inte alls.

 

[Genesis]

Jag är prokarastinerare så jag får bara gjort något kreativt när jag egentligen skulle göra något annat. Dvs mitt skapande sker nästan uteslutande i "the dark playground" ( https://waitbutwhy.com/2013/10/why-procrastinators-procrastinate.html). Många år av mitt liv har gått åt till att försöka komma runt det här med olika varianter av att skriva hela tiden, dela upp saker i småbitar etc. Men för några år sedan hittade jag det enda lifehack som funkat för mitt skrivande, och det är så töntigt enkelt att jag inte fattar att jag inte kom på det tidigare. (Jag tror att idén om att vilja vara som alla duktiga dolde verkligheten för mig.)

Det som funkar för mig är att utse ett av projekten till mitt huvudprojekt och jobba med det. Enbart drivet av lust naturligtvis. Så fort jag kommer till en punkt där det är motigt eller jag inser att jag blir tvungen att researcha något eller, ve och fasa, gå tillbaka och ändra något i texten (hatar redigering) för att det inte stämmer längre då börjar sugen falna och jag riskerar att hamna i mitt "jag-borde"-läge (dvs jag borde ju skriva på det här rollspelet för jag tycker att det är roligt, varför gör jag inte det, varför sitter jag bara här och spelar candy crush och känner mig miserabel) så prokrastinerar jag genom att jobba på ett av mina otaliga andra projekt. Det är så genialt. Dels slipper jag värdelöshetskänslorna som kommer med att prokrastinera för efter en stund med det nya projektet har det antingen blivit mitt huvudprojekt eller, och det är här det riktigt geniala kommer in, så kör jag fast och börjar prokrastinera ersättningesprojektet med mitt ursprungliga projekt.

Så sitter man där och studerar polisens hemsida i en liten amerikansk mellanvästernstad för att prokrastinera att läsa den där filterartikeln som löste Palmemordet som man skulle läsa för att huvudpersonen i romanprojektet inte orkar researcha personen hon ska intervjua utan råkar hitta en en filterartikel om samme person, romanen som man egentligen prokrastineringsskriver för att rollspelsscenariot i den mellanamerikanska staden börjar ha för många lösa bitar men också behöver ha en karta.

Jag använder alla mina otaliga projekt som en prokrastineringsbank att vända mig till så fort något blir så jobbigt eller krävande att min instinkt är att prokrastinera. Det jag då egentligen bara måste undvika är att ha spel installerade på mobilen utan istället sätta igång drive:en och plocka något som lockar.

Nackdelen är att det är omöjligt att ha deadlines. Fördelen är att till sist blir något klart och framförallt, det är roligt mest hela tiden.

Jag vet inte om du är prokrastinerare men "Jag räknade till 47 påbörjade bräd- och korspelsprojekt, fyra påbörjade romaner, en handfull utkast till rollspelsäventyr och ett otal andra slagghögar med kreativt krafs." låter nästan som att vi delar Drive ;-)

Ett annat tips som har funkat för mig är att bli av med fritiden. Plötsligt blir man mycket bättre på att faktiskt göra saker när man inte har oändligt med tid. Vi fick barn, men det finns andra sätt att göra det på; gå kvällskurser, frivilligarbeta, föreningsliv, faktiskt rollspel etc...

Det här var ett riktigt bra inlägg! Jag jobbar nog ganska likadant, men har inte tänkt på det på det sättet. Det var upplysande!