Nekromanti Att hålla isär folkslag

T-RED

Warrior
Joined
4 Nov 2001
Messages
264
Location
Stockholm
Jag håller för tillfället på att läsa igenom David Eddings 'Sagan om Belgarion' och insåg att jag inte skiljer på folk och folk när jag spelleder (en stor svaghet enligt mig) utan är man i asharien finns där bara asharier och dessa är normala hela bunten inga extremer varken åt det rika eller fattiga hållet...
Vidare så har jag inte lyckats skapa mig en uppfattning om vad de stora synliga skillnaderna mellan de olika människorna är utan alla blir som sagt asharier om man befinner sig i asharien.
Finns det bot, finns det någon som kan hjälpa mig peka åt ett eller annat håll för att få mer liv i min spelvärld.
Har lite smått funderat på att låta Cirefalierna bli ungefär som Murgoerna (för er som läst Belgarion) inte till utseendet då men att låta dem sprida sina rikedommar över världen för att köpa information och människors tillhörighet eller om någon har ett bättre förslag på ett liknande folkslag så kom gärna med det.
Hoppas att någon kan hjälpa mig...
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Jag vet inte vad du vill efterlikna? David Eddings är generellt sett ingen bra förebild om man vill ha trovärdiga världar. Det historiska faktumet är att det finns dröser och åter dröser av folk (själva ordet är mycket luddigt), klasser, släkter, yrken, etc. Och människan håller sig generellt sett på sin kant samtidigt som man paradoxalt nog beblandar sig i mycket stor utsträckning med andra. I en normal medeltida stad skulle du hitta ett otal folkslag, de flesta med en egen stadsdel, kvarter, gata eller motsvarande. En mängs språk skulle talas, och man skulle mötas på torg, i kyrkor, etc Dessutom är det inte alltid så att det finns ett nationell folkslag - ex. asharier. Man var inte så noga med nationell tillhörighet, utan språk och utseende var mycket viktigare. De som talar ashariska som modersmål kan kalla sig asharier, men de kan fortfarande tillhöra andra folkslag.

Mundana har en stor svaghet i att man har alldeles för få folkslag och etniska uppdelningar. I ett stort land som jargien får man för sig att det bor en hel drös jargier, och sedan några klickar av utländska handelsmän. I själva verket består ju jargien av ett flertal äldre länder, alla med egen kultur och eget språk (åtminstone borde det ha varit så). En jargier är inte alltid en jargier, precis som en romare inte alltid är en romare.

Nu är det ju dock så att även om folken är för få så är de väl blandande i Mundana (för att vara en fantasyvärld). Kollar man i Geographica Mundana, på procenttalen för invånarna i faktarutorna så ser man att det fins ganska stora mängder utvandrade folk, att cirefalier finns lite överallt, etc, etc. Man kan IMHO hämta ganska mycket inspiration ur dessa siffror. Vill du krydda det mer delar du upp alla folk i fler underfolk, ex. jargier i flera undergrupper, etc, och särskiljer på dessa i spel.

/RipperDoc
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Jag håller för tillfället på att läsa igenom David Eddings 'Sagan om Belgarion' och insåg att jag inte skiljer på folk och folk när jag spelleder (en stor svaghet enligt mig) utan är man i asharien finns där bara asharier och dessa är normala hela bunten inga extremer varken åt det rika eller fattiga hållet...
Eddings är knappast en förebild här, med tanke på att att hans riken och folkslag är extremt likriktade med minimal överlappning. Det finns ett land med riddare, ett med godmodiga bondläppar, ett med riddare, ett med snikna renässansköpmän, ett med hästburna nomader och så vidare.

Eddings är nog inget du ska efterlikna om du vill uppnå ditt mål.

Har lite smått funderat på att låta Cirefalierna bli ungefär som Murgoerna (för er som läst Belgarion) inte till utseendet då men att låta dem sprida sina rikedommar över världen
Läser man lite inser man att Cirefaliernas mål är ungefär de motsatta, dvs att samla alla andras rikedomar hos sig.

för att köpa information och människors tillhörighet eller om någon har ett bättre förslag på ett liknande folkslag så kom gärna med det.
Du glömmer det faktum att murgoernas röda guld verkade innehålla någon slags beroendeframkallande förhäxning, åtminstone det de delade ut till de som blev förrädare.

/Joel - undrade varför inte ens Rivas furstar importerade kläder som gick att färga
 

T-RED

Warrior
Joined
4 Nov 2001
Messages
264
Location
Stockholm
Må hända är min uppskattning av Eddings något som får stå för mig och i så fall får det vara så.
Men faktum kvarstår, när jag ser på mundana så är det en hel drös med människor som inte skiljer sig särskilt mycket vilket de kanske inte ska men på nått sätt vill jag ändå få fram skillnaden.
Att Eddings länder är enkelriktade tycker jag inte gör så mycket för ta hästfolket det är väll inte långt ifrån den allmäna synen på Mongoler, som ett hästburet stamsamhälle.

Jo förvisso är Cirefaliernas mål det motsatta som du säger men som sagt jag ansåg att dessa med sina handelsstationer över nästan hela världen passade som ett folk med tycke för spionage och mutor.

Och nej jag har inte glömt det angrakiska röda guldets förmåga att förhäxa men sanningen är väll att med rätt pris går det mesta att köpas även om guldet det görs med inte är magiskt.

Men nog pratat om Eddings vad jag igentligen eftersökte var ett sätt att effektivt särskilja de folkslag som finns i Mundana.
Vad är det som skiljer en Jarg från en Soldier?
Ett självklart svar är religionen men detta gör ju mer än att de Daak troende tittar snett på de som tillber 'Aurias och Pelias' det yttrar sig ju i hela deras syn på magi och liknande.
Det är dessa skillnader jag är ute efter...
 

Caesar

Veteran
Joined
17 Nov 2004
Messages
80
Location
Linköping
Att Eddings länder är enkelriktade tycker jag inte gör så mycket för ta hästfolket det är väll inte långt ifrån den allmäna synen på Mongoler, som ett hästburet stamsamhälle.

Du har helt rätt i det du säger här, men det är viktigt att även tänka på att den 'allmänna synen' inte alltid stämmer särskilt bra överrens med verkligheten. Dessutom bör man vara noga med på vilket sätt man generaliserar. Om man nu t.ex. vill få en generell bild av Mongoler måste man ha i baktanke att långt ifrån alla som bor i Mongoliet beter sig som de generella mongoliska stamlevande hästfolken.
På samma sätt får man fråga sig hur pass 'jargiska' jargierna själva är. Jag ser det som mycket möjligt att en krigare från östra Jargier har mer gemensamt med en krigare från Soldarn än han har med en präst från västra Jargien.

Det här kanske blev lite rörigt, men om någon får ut något vettigt ur det överhuvudtaget så är jag nöjd. :gremwink:

/Caesar - beredd på att bli missnöjd
 

Schedim

Veteran
Joined
7 Jan 2005
Messages
4
hmmm ... det finns en bra sak med Eddings, han är bra på stereotyper .... vilket är ganska dåligt i många sammanhang, men rätt använt blir det ett mycket kraftfullt verktyg i en spelledares händer.

Med det menar jag att det är bra i inledningen i en kampanj att etablera ett antal stereotyper (ala Eddings) för att ge en uppfattning om världen snabbt förmedlad till spelarna (trots allt så är vi IRL ganska styrda av stereotypa uppfattningar av vår omgivning).
När sedan läge finns så luckrar man upp denna stereotypa bild av spelarnas värld, en bit i taget. Med lite tur så kommer det att skänka spelarna en känsla av djup i världen när de ser saker "bakom kulisserna", om ni förstår vad jag menar.

Så stereotyper är inte dåligt i sig, man får bara se upp med dem så att de inte blir allt för permanenta i spelvärlden.

/Schedim
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Men faktum kvarstår, när jag ser på mundana så är det en hel drös med människor som inte skiljer sig särskilt mycket vilket de kanske inte ska men på nått sätt vill jag ändå få fram skillnaden.
Alltså, likriktade kulturer är faktiskt det mer troliga. Jämför Asharien och Soldarn med t ex England och Frankrike under medeltiden. Asharien och Soldarn har definitivt mycket flera distintinkta olikheter.

Jag kan enbart se det som negativt att börja göra stereotyper baserad på nationalitet. En soldisk bonde lär ha mer gemensamt med en asharisk bonde än vad han har med en soldisk köpman. Skillnaden på folk och folk beror mer på samhällsklass än nationalitet.

Och vad det gällor mutor och informationssamlande så tror jag de flesta kungar, furstar och handelshus sysslar med det, främst för egen räkning. Cirefalier kan dock mycket väl vara bättre på det, men jag tror det nog är bättre att låta sig inspireras av (det där landet Silke kommer ifrån) än de stereotyponda murgoerna.

/Joel
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,268
Location
Helsingborg
Vettigaste inlägget i tråden [NT]

/Han som antar att T-Red menade på det sättet när han skrev att han ville ta efter Eddings
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
I våra kampanjer brukar vi etablera ett stort antal fördomar om olika folkslag. Det behöver inte innebära att det är så, snarare visar sig fördomarna oftare vara just fördomar, men det skapar ändå en slags imaginära stereotyper som bidrar till att känneteckna kulturerna såsom rollpersonerna och andra utomstående mundanabor uppfattar dem.

Drunok är ett skitigt, skabbigt bondeland, fullt av hästburna halvnomader som krälat ned från stäpperna. Där finns inget av intresse överhuvudtaget - allt är fattigt, skitigt, eländigt och på det hela taget ointressant. Landet är, beroende på vem man frågar, antingen Caserions eller Jargiens eller raunlänningarnas bitch, och har antingen en skum men acceptabel religiös doktrin eller borde omvändas å det snaraste. Drunokierna är bonniga, enkla, fattiga, löjligt stolta över sitt land, lättmanipulerade och underdåniga. Drunokier blir mycket goda tjänare, och drunokiska kvinnor är både vackra och lättämjda.

Några citat:

"Vi är ju i Drunok…" -- Kampanjens standardsvar för varför något inte funkar, är skabbigt eller på annat sätt fel

"Vad heter det när man sticker utan lov?" "Bondpermis! Klart Drunokiska soldater kan sticka iväg och ragga upp en piga när lusten faller på. Eller möjligtvis en gris eller en get…" --Ännu ett bidrag till "vi är ju ändå i Drunok" - fonden…

Cirefalierna är mäktiga och oerhört rika, men förslagna, opålitliga och egoistiska. De håller sina löften, men försöker tumma på dem i evighet om det gagnar dem, och tar alla chanser att utnyttja andra personer, länder och folk. Alla manliga cirefalier har skägg och är rika fäktmästare, och är gifta med sina egna systrar som är antingen förslagna bitchar eller förtryckta våp. Mestadels tänker cirefalierna på pengar, makt och ovan nämnda systrar. De har en massa konstiga principer och kunskaper och pysslar med en massa konstiga, onödiga saker som bokföring, ekonomisk historia och rasbiologi, och anses därför ganska dekadenta. Ingen rejäl karl hade ägnat sig åt sådant strunt, allra minst med sin guds och sitt folks välsignelse. Justja, cirefalierna har ingen kung heller, utan väljer sin ledare - totalt obegripligt.

Jargierna är religiösa fanatiker, otroligt stela och disciplinerade, stolta och högdragna, men i grund och botten ganska korkade. Riktigt rika jargier är feta och ohyggligt dekadenta och grymma, och har massor av slavar och tusentals soldater till sitt förfogande, medan de fattiga är lömska banditer, slavhandlare och rånare. Somliga är bara jovialiska, bekymmerslösa och inte fullt så gudfruktiga som de ger sken av. De rika ligger alltid ned och äter, och har slavar som bär dem från punkt a till punkt b. Jargierna är också lite bögiga, särskilt officerarna, och bryr sig mycket om sina utseenden, frisyrer, parfym och sina lägre officerare. Ingenting kan egentligen stoppa jargiens krigsmakt, men de blir ändå rövknullade av omgivande barbarfolk hela tiden.

Mûhadinerna bor i en livlös öken och har turbaner och klen skäggväxt som bildar små krökta skägg. De rider alltid på kameler och har alltid kroksablar, och talar alltid österländska språk med brytning. De är lismande, fega och inställsamma handelsmän, och sinnliga, förföriska älskare. Alla är rika, grymma och perversa (i Jargiska adelsdamers ögon snarare lite kinky), och håller sig med stora mängder slavar av alla färger, former och smaker, varav de har sex med nästan allihop. Deras kvinnor får man egentligen aldrig se, men de är otroligt sexiga och lockande och inklädda med en massa guldskrot. Mûhadinerna själva super inte så mycket, men pimplar exotiska drycker (kaffe, te) i osannolika mängder och röker mystiska vattenpipor som de blir helt knäppa av. De har en uppsjö av droger, gifter och oljor som de försöker pracka på intet ont anande österlänningar, och stöter alltid på alla kvinnor de får möjlighet till. Mûhadinernas härskare är en levande, förvisso falsk, gud som de hyser obrottslig lojalitet till och vördar mycket högaktningsfullt. Mûhadinska magiker och lönnmördare är mycket fruktade och kända som beslöjade svartkonstnärer med glödande ögon och diverse otäcka allianser med demoner och västerländska avgudar. De vill gärna ha jargiska jungfrur till sina blasfemiska offerriter.

Soldier är skogstokiga, utfattiga bondläppar som blir rövknullade av grottrollen nån gång varje decennium, och när de inte blir det så drabbas de av pest. Men de är också ett mycket segt och ihärdigt folk och håller ut på ett sätt bara de skulle kunnat - inget knäcker en soldier, utom fruktan för Daak. Bönderna är rejäla, bondförnuftiga och alldeles för pratsamma. Soldarns adel är grym, egensinnig och nyckfull, men härskar egentligen bara över småpotatis och rovåkrar, samt gudomligt sköna vingårdar som cirefalierna vill lägga beslag på. Soldarns ridderskap, Zoriánordern framförallt, är stolta, kraftfulla och imponerade, men dumdristiga till vansinnets rand och ytterst högfärdiga. Beroende på vem man frågar är de antingen den sanna trons försvarare eller kätterska grobianer. Precis som drunokierna är alla soldier löjliga rojalister, och pinsamt stolta över sitt lilla utsketna land.

Thalaskerna är en svärmande hord gudlösa svartskallar med konstiga namn vars magikerhärskare trycker i spindelhemsökta torn och utslungar fruktansvärda förbannelser mot deras fiender. Thalaskerna håller sig helst för sig själva i sitt land, och är sjukligt misstänksamma mot främlingar. Vem vet vilka blasfemiska riter som försiggår innanför An-Thalamurs murar? Inte heller begriper man sig på deras samhällsskick, men de verkar ha mycket gemensamt med cirefalierna och liknar ofta vid dessa - mörka skägg, penninggirighet, hemlighetsfulla värv och dunkla avsikter. (Nej, jag verkar ha lite slut på idéer ang. thalaskerna. Får återkomma när jag använt dem mer i min kampanj, och det blir inom en överskådlig framtid).

Nå...vad jag ville ge var ett uppslag på hur man kan använda steoretyper för att förmedla en snabb uppfattning om kulturerna, som sedan mycket väl kan, och bör, visa sig vara felaktig. Problemet med Eddings, vars böcker jag alltså ändå gillar, är att kulturerna aldrig blir mer än stereotyperna.

- Ymir, stereotyp?
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
"Vad är det som skiljer en Jarg från en Soldier?"

Rent utseendemässigt eller?

Du kan ju tänka dig typ skillnaden mellan Torquemada-spanjorer och average tyska bondlurkar.

Om du vill ha fler svar på dylika frågor så rekommenderar jag en gammal uppslagsbok, helst från mellankrigstiden då det var helt ok med rasbiologi. Hittade en hel serie uppslagsböcker med massor av fördomsfulla utseendebeskrivningar av olika "raser"... sehr intrezante, jawohl...aber helt åt helvete fel och blasfemiskt, jag vet. Men det är ändå lite kul då det står utförligt hur man kan beskriva folkslag i rollspel rent utseendemässigt och med en lagom stor gnutta fördomar.

- Danne, i böckernas förlovade värld.
 
Top