Nekromanti Att höra till den mörka sidan
- Thread starter Niklas73
- Start date
Krille
Super Moderator
Troops
Jag har kört ett Star Wars-äventyr i fem små korta episoder, inspirerat av kortfilmen Troops, som i sin tur inspirerats av Cops (och förstås Star Wars). Rollpersonerna var fem kejserliga stormsoldater som gör sitt jobb. Varje avsnitt inleddes med en kort intervju med stormsoldaten ifråga: varför han tog värvning, vad han tycker om jobbet etc. Sedan kommer en liten incident. Det var fem incidenter som spelades, nämligen inbrottet, den stulna speedern, bråket på cantinan, bråket i hemmet och slutligen fortköraren, som var och en var en del av ett rebellangrepp utan att stormsoldaterna visste om det.
Inbrottet var till för att få tag på kalaxin, som används av fuktfarmare för att kondensera fukt, men som tillsammans med lämpligt kolväte blir ett rätt elakt sprängmedel. Den stulna speedern var ett flyktfordon som rebellerna skulle ha sen. Bråket på cantinan var resultatet av en inte allt för lyckad deal med en lokal gangster för transport från världen efteråt. Bråket i hemmet var en av rebellernas flickvän som bråkade då rebellen i fråga visade mer intresse för upproret än för henne. Och slutligen fortköraren var en av rebellerna som var sen till det avtalade mötet.
Det var skitkul att se de här stormsoldaterna leka snutar utan att ha en aning om att det var ett terroristangrepp på gång, trots att de krockade med angreppet fem gånger. Det var också en kul liten pekpinne i problematiken att jaga terrorister idag. Den vanlige snuten kan möjligen se att någon kör för fort, men det är svårt att se att fortkörningen är en del av ett terroristangrepp.
Jag har kört ett Star Wars-äventyr i fem små korta episoder, inspirerat av kortfilmen Troops, som i sin tur inspirerats av Cops (och förstås Star Wars). Rollpersonerna var fem kejserliga stormsoldater som gör sitt jobb. Varje avsnitt inleddes med en kort intervju med stormsoldaten ifråga: varför han tog värvning, vad han tycker om jobbet etc. Sedan kommer en liten incident. Det var fem incidenter som spelades, nämligen inbrottet, den stulna speedern, bråket på cantinan, bråket i hemmet och slutligen fortköraren, som var och en var en del av ett rebellangrepp utan att stormsoldaterna visste om det.
Inbrottet var till för att få tag på kalaxin, som används av fuktfarmare för att kondensera fukt, men som tillsammans med lämpligt kolväte blir ett rätt elakt sprängmedel. Den stulna speedern var ett flyktfordon som rebellerna skulle ha sen. Bråket på cantinan var resultatet av en inte allt för lyckad deal med en lokal gangster för transport från världen efteråt. Bråket i hemmet var en av rebellernas flickvän som bråkade då rebellen i fråga visade mer intresse för upproret än för henne. Och slutligen fortköraren var en av rebellerna som var sen till det avtalade mötet.
Det var skitkul att se de här stormsoldaterna leka snutar utan att ha en aning om att det var ett terroristangrepp på gång, trots att de krockade med angreppet fem gånger. Det var också en kul liten pekpinne i problematiken att jaga terrorister idag. Den vanlige snuten kan möjligen se att någon kör för fort, men det är svårt att se att fortkörningen är en del av ett terroristangrepp.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Det brukar väl gå bra, så länge man kan sätta deras "onda" beteende i en kontext som för spelarna förefaller vettig. Jag tror nog inte att någon vill spela bara en genuin "ond" person (vad det nur är för något) alltför länge annars. Kanske som ett one shot-äventyr eller så.
/Naug, lätt skeptisk
/Naug, lätt skeptisk
Rising
Vila i frid
Vi pratade om det här en gång för länge sedan, och då var det någon smart typ (Eksem?) som pekade på att det ofta blev samma sak fast i ombytta kostymer; alltså att den onde häxmästaren blev en god druid istället, och att alverna och orcherna bytte plats med varandra. Det var svårare att frångå den dramaturgiska modellen: Det var fortfarande så att man fick ett uppdrag, gjorde en farofylld resa och tog sig igenom en dungeon innan man mötte bossen i sista rummet. Skillnaden var bara att dungeonen var ett vitt slott istället för en mörk grotta eller ett svart citadell.
När man själv spelar god så är det ju de onda som har en plan och som anfaller. Men när man själv spelar ond så blir det ofta så att spelledaren plötsligt låter de goda anfalla och vara de som har planen.
Det är ju alltid så att man själv får ta rollen som den reaktive: Den som ska försöka förhindra att något sker eller ta konsekvenserna av något som har skett. Att som spelare få vara den som plötsligt bara säger "hey, vi mobiliserar oss och drar till byn för att plundra den!" och som sedan får ta itu med äventyrarna som kommer för att hämta det som bestulits, det... är betydligt mer sällan att jag har upplevt. När det väl har skett så har det varit en fri kampanj, och då har spelarna ändå varit de "goda" killarna.
---
När man spelar som Imperieanhängare/SS officer etc så brukar man ju inte vara "ond" utan bara någon med i värsta fall en avvikande moraluppfattning. Ofta inte ens det. Det är väl som att spela vilken svår roll som helst.
Eller "bara" och "bara"... Det är ju skithäftigt, och kan bli en ordentlig utmaning. Det är jätteintressant, men personligen så ser jag inte att det finns någon stor skillnad i att spela en hel grupp med elaka V-ödlor än att spela en grupp med individer från den goda sidan som ändå är sadistiska fascister.
När man själv spelar god så är det ju de onda som har en plan och som anfaller. Men när man själv spelar ond så blir det ofta så att spelledaren plötsligt låter de goda anfalla och vara de som har planen.
Det är ju alltid så att man själv får ta rollen som den reaktive: Den som ska försöka förhindra att något sker eller ta konsekvenserna av något som har skett. Att som spelare få vara den som plötsligt bara säger "hey, vi mobiliserar oss och drar till byn för att plundra den!" och som sedan får ta itu med äventyrarna som kommer för att hämta det som bestulits, det... är betydligt mer sällan att jag har upplevt. När det väl har skett så har det varit en fri kampanj, och då har spelarna ändå varit de "goda" killarna.
---
När man spelar som Imperieanhängare/SS officer etc så brukar man ju inte vara "ond" utan bara någon med i värsta fall en avvikande moraluppfattning. Ofta inte ens det. Det är väl som att spela vilken svår roll som helst.
Eller "bara" och "bara"... Det är ju skithäftigt, och kan bli en ordentlig utmaning. Det är jätteintressant, men personligen så ser jag inte att det finns någon stor skillnad i att spela en hel grupp med elaka V-ödlor än att spela en grupp med individer från den goda sidan som ändå är sadistiska fascister.
Ulfgeir
Swashbuckler
Mer stormtroopers
Vi började köra en Star Wars-kampanj där vi var stormtrooper (eller tja, något tuffare stormtroopers) där vi skulle uppheålla lag och ordning mot de onda rebellerna...
Tyvärr varade inte kampanjen så länge.
/Ulfgeir
Vi började köra en Star Wars-kampanj där vi var stormtrooper (eller tja, något tuffare stormtroopers) där vi skulle uppheålla lag och ordning mot de onda rebellerna...
Tyvärr varade inte kampanjen så länge.
/Ulfgeir
Sereg_UBBT
Swashbuckler
Krille
Super Moderator
Archer
Swashbuckler
En av mina spelare föredrar att spela den typen av karaktärer. Vilket har gjort våra star wars kampanjer hyffsat intressanta. Visst, han tenderar att tillhöra jedi-ordern (vi kör i EP2 eran), men han tenderar definitivt inte att tillhöra de "godas" skada annat än till namnet.
Hans jedi guardian i den kampanj vi nu spelar har specialiserat sig på att ta hand om "rouge" eller dark jedi. Detta på det mest effektiva sättet, inte det mest shyssta eller "hederliga" sättet. Något som har fått honom att glida iväg mot den mörka sidan, något som han rollspelar synnerligen väl.
Hans jedi guardian i den kampanj vi nu spelar har specialiserat sig på att ta hand om "rouge" eller dark jedi. Detta på det mest effektiva sättet, inte det mest shyssta eller "hederliga" sättet. Något som har fått honom att glida iväg mot den mörka sidan, något som han rollspelar synnerligen väl.
Pom
Swashbuckler
Jag kör en kampanj där rollpersonerna tillhör en rasistisk, nekromantisk, elitistisk och xenofobisk kultur (ha! Jag lyckades undvika det intetsägande "dekadent"). Själva har de flesta av rollpersonerna varit någorlunda hyggliga personer, som värst disciplinerade kultister i en ondskefull sekt.
Däremot har det under stora delar av kampanjen inte funnits någon egentligt "god" sida. De andra kulturerna på planeten är mer eller mindre lika goda kålsupare.
Det har fungerat mycket bra (=vi har kul och träffas så ofta vi kan år efter år och spelar vidare i kampanjen), men jag kände efter ett tag att det blev lite trist utan den ärkegoda dimensionen, så en ny ideologi av den typen har introducerats i kulturen. Detta har lett till inre spänningar och urladdningar och ställt en del rätt intressanta frågor på sin spets:
-Hur mycket sedvänjor kan man lägga av utan att förlora sin identitet?
-I vilken grad skall man se saker ur andras perspektiv istället för ur sitt eget?
-Kan en kultur "räddas" från sin egen ondska?
-Om diametralt motsatta åsikter finns, är kompromisser möjliga eller ens önskvärda?
Och en massa annat pretentiöst...
Däremot har det under stora delar av kampanjen inte funnits någon egentligt "god" sida. De andra kulturerna på planeten är mer eller mindre lika goda kålsupare.
Det har fungerat mycket bra (=vi har kul och träffas så ofta vi kan år efter år och spelar vidare i kampanjen), men jag kände efter ett tag att det blev lite trist utan den ärkegoda dimensionen, så en ny ideologi av den typen har introducerats i kulturen. Detta har lett till inre spänningar och urladdningar och ställt en del rätt intressanta frågor på sin spets:
-Hur mycket sedvänjor kan man lägga av utan att förlora sin identitet?
-I vilken grad skall man se saker ur andras perspektiv istället för ur sitt eget?
-Kan en kultur "räddas" från sin egen ondska?
-Om diametralt motsatta åsikter finns, är kompromisser möjliga eller ens önskvärda?
Och en massa annat pretentiöst...
Jag tycker att det funkar bäst att spela "onda sidan" om man låter ondingarna vara så onda som de ska vara, inte tex låta Imperiet stå för godartad lag och ordning och göra rebellerna till banditer som bryter den fina kejserliga freden.
Rollpersonerna behöver inte vara sadistiska filmskurkar, det blir intressantare om de helt enkelt är förda bakom ljuset. Åtminstone delvis. Det kan fungera på flera sätt.
* Maktens propagandamaskin fyller vardagen med lögner om etablissemangets förträfflighet (och motståndarnas uselhet). Kritik tystas brutalt och förekommer därför inte alls.
* Överordnade ger olika information till sina underhuggare utan att dessa vet om det. Skapar splittring i leden - söndra och härska.
* Rollpersonerna kan ana att något är allvarligt fel, men det är mycket bekvämare att gömma sig bakom de lögner de matats med.
Gordeg
Rollpersonerna behöver inte vara sadistiska filmskurkar, det blir intressantare om de helt enkelt är förda bakom ljuset. Åtminstone delvis. Det kan fungera på flera sätt.
* Maktens propagandamaskin fyller vardagen med lögner om etablissemangets förträfflighet (och motståndarnas uselhet). Kritik tystas brutalt och förekommer därför inte alls.
* Överordnade ger olika information till sina underhuggare utan att dessa vet om det. Skapar splittring i leden - söndra och härska.
* Rollpersonerna kan ana att något är allvarligt fel, men det är mycket bekvämare att gömma sig bakom de lögner de matats med.
Gordeg
