Vi planerar nu för vår nästa kampanj med Eon IV. Spelarna väljer ganska olika karaktärer att spela, olika raser och olika bakgrund. Vi brukar spela så för att skapa stor frihet kring vad man vill spela för karaktär. Sedan får förståss jag som SL problemet att knyta samman karaktärerna.
Nu kan mina spelare sluta läsa!
Arbetshypotesen nu är att låta karaktärerna hamna under inflytande av en medlem från stjärnorden. Stjärnorden arbetar ju för att få de olika raserna att samarbeta med varandra mot det kommande Mörkret. Spelet är tänkt att utspela sig i Jargien och alla spelarna kommer på något vis att ha hamnat i slaveri - krigsfångar, brottslingar, mildare form av kätteri eller dylikt. De kommer sedan att köpas upp av en thismalv som har band till stjärnorden - vidare försöker denna alv motverka inåtvändhet genom att påta sig "omöjliga" projekt med lång varaktighet. Hans projekt de närmaste 50 år blir att skapa en allsidig, duglig och sammansvetsad grupp av olika raser som kan bekämpa Mörkret. Denna målbild kommer förståss att gå upp för spelarna långt senare.
Min fråga nu är vilka prövningar och manipulationer spelarna kan utsättas för för att långsamt knytas samman? Vad kan få en heneaalv och en tirak att samarbeta? Hur skulle en dvärg och en tirak agera om de satt i varsin angränsande bur, den ena med bara torrt bröd, den andra med bara vatten? Karaktärerna kommer att inledningsvis vara slavar så det finns ju möjlighet att utsätta dem för prövningar, dock är thismalven på intet sätt ond utan målet är att karaktärerna självmant skall inse värdet av samarbete.
Någon som prövat motsvarande spel med väldigt olika karaktärer, eller som ändå har några kul ideer?
Dina idéer känns väldigt, väldigt rälsade och de är av typen som jag sett gå fel så, så ofta. Du skulle tjäna väldigt mycket på att börja spelet med att säga: "Ni är folk från olika raser som jobbar tillsammans för stjärnordern, skapa karaktärer efter det."
Vad gör du i situationen där dvärgen blåser orken på brödet och låter orken svälta? För det kan hända, och inte på grund av att det är dåliga spelare. Den här att karaktärerna självmant skall inse att sammarbete är det rätta riskerar att explodera i ditt ansikte så hårt.
Och prövningar i slaveri? Vet du vad det låter som? Något som får gruppen att be människorna som ligger bakom, stjärnordern, att dra åt helvetet vid första bästa tillfälle.
Jag håller på att köra Way of the wicked just nu som börjar med "Ni sitter i fängelset, ni flyr och sluter en pakt med Satan för att sedan sammarbeta och ta över ert hemland." Hade jag inte sagt exakt det till spelarna i början hade det inte fungerat. Bättre att vara ärligt med spelarna gällande vad som kommer hända och att de kommer gå med i Stjärnordern så att de gör karaktärer passande för det. Annars riskerar kampanjen att gå åt helvetet. Försök också att inte rällsa dem för länge i början.
Heneaalver är typ omöjliga att få att samarbeta med andra, de hatar dvärgar(dödar dem om de ser dem), och får henea alven reda på att en Thismalv manipulerar honom lär han försöka döda honom. Så sätt i alla fall vissa begränsningar vilken typ av RP spelarna får göra.
Men mer generellt att få naturligt fientligt inställda RP:s att samarbeta är svårt men det viktiga är att ge dem en gemensam fiende, om man lyckas med detta kan det funka,
Ärlighet varar längst, risken är annars att spelarna skiter i stjärnorden och istället vill slå sig fri och göra ett uppror ala spartacus och gå sin egen väg.
Att vara slav brukar suga fett och knappast grunda för lojalitet mot sin ägare, speciellt inte om han spelar sjuka mind games med en i syfte att provocera fram en reaktion.
Sedan är det väl knappast et problem att få spelare att sammarbeta, eller?
Som jag förstår saken är din huvudsakliga tanke att de inte skall veta att det är stjärnorden och den här thismalven som ligger bakom saken. De skall heller inte känna till att någon styr dem till att bli en enhet för att bekämpa mörkret.
Det är en oerhört svår uppgift men den borde inte vara omöjlig.
Dock borde de mest fanatiska grupperna kanske undvikas.
Det slutgiltiga målet är att ena alla mot mörkret, ett oöverstigligt hinder.
Thismalvens första steg kanske är att skapa en stridande enhet som bevisar att det ens är tänkbart.
Det är, som tidigare nämnt, näst intill omöjligt att få dessa raser ihop om de skapas 100% individuellt.
Men det finns gråzoner mellan "ärlighet" och "hemlighet".
Personen som vill spela en Tirak kan till exempel få kravet att ha väldigt hög hederskänsla.
Något som både dvärgar och alver respekterar.
Alven kan få en max ålder, unga alver är lättare att forma.
Dvärgen kan tvingas till att ha diplomati med inriktning konfliktlösning. Till exempel genom en hög bonus från en händelse. Dvärgen kan ha löst en extra svår familjekonflikt i sina "fria år" genom kluriga diplomatiska lösningar.
Man kan slänga in en missla som verktyg för att "lugna ner" Tiraken. Om saker och tinga börjar gå utför.
För att undvika att thismalven får bära all skuld för slaveriet kan han alltid agera genom agenter. Kanske rent av agenter i flera led för att bibehålla sin anonymitet.
Ett manipulations verktyg kan vara att han har en utstuderad plan för att låssas frita slavarna. Beroende på hans heder kanske han rentav planerar att döda sin egen agent som köpt på sig de samma. Självfallet vet denne agent inte att han jobbar för nämnd alv.
Inte osannolikt kan han även använda agenter för detta uppdrag.
Fritagningen kan ske i ett mycket farligt område där ingen av gruppens medlemmar sannolikt inte kan överleva själva. Lägg därtill att alven/agenten kräver, på deras eget språk och genom deras egna kulturella seder, att de svär honom lojalitet för att han skall rädda just dem. De andra slavarna verkar fogliga nog men just gruppens medlemmar litar han inte på utan ett tydligt löfte.
Just att "agenten" kan allas specifika seder för en korrekt utförd ed kan vara första ledtråden till att något större ligger bakom. Spelarna lär inte tänka på det i första taget.
Den formen av "fritagning med ed" skulle kunna binda karaktärerna samman med ett enkelt krav på en mycket hög heder.
Därefter följer en serie uppdrag som troligen bör vara anpassade till karaktärernas styrkor och svagheter. "Agenten har gett tydliga order att inga konflikter inom gruppen får lösas utan hans närvaro.
En dvärg eller Alv som avger ett sådant löfte kommer sannolikt aldrig bryta sitt ord.
De bör sedan blir mäkta förvånade om de får se exempel på exempel på en Tirak som gör det samma.
Hur man än vänder och vrider på ett sådant scenario, där man undanhåller så mycket information som möjligt landar i att karaktärerna kommer att behöva ganska lång tid att lära känna varandra.
Detta behöver dock inte betyda att man behöver "rälsa" dem. Iaf inte så att de förstår att de blir rälsade. Man behöver nog fuska en del med tärningsslagen här och var för att tvinga dem att hjälpa varandra ur diverse knipor. Ex: Alven är helt upptagen, dvärgen ligger inför döded (pga av ett fuskat slag) och tiraken är den som måste hjälpa till. Om tiraken vägrar tvingar man spelare att slå ett slag mot sin höga heder. Detta borde egentligen inte behövas eftersom spelaren från början fått kravet om hög heder och borde agera därefter. Tiraken skulle tveka men göra det för att skydda sin egen heder, första gången. Men hur många gånger krävs för att de skall hjälpa varandra självmant? Det är ju vad thismalven vill ta reda på.
Svårigheten här ligger sannolikt i att motivera varför de behöver stanna kvar hos agenten som de svurit ed till. Utan att bara säga "du svär dig till mig till jag säger stop, dvs byta en slavhandlare mot en annan.
Agenten kan ha något farligt uppdrag som går fort att förklara genom gallren på en bur mitt i en stridssituation. Något som kanske är del av thismalvens plan eller kanske något oväsentligt i det långa loppet. Något som innebär en lång resa och X antal sidouppdrag som måste utföras på vägen. Detta svär gruppen medlemmar att hjälpa till med för att få sin frihet.
Där kanske ytterligare ett litet "rälsande" spelarna behöver veta att deras situation i burarna när äventyret börjar är helt hopplöst. Det är säkert inte direkt svårt att få till. Dock lite kliché.
Känslan av rälsande borde minimeras i sidouppdragen om gruppen inte får några särskilda krav på hur uppgiften skall lösas. Eller om kraven är mycket få och direkt kopplade till vad och varför något behöver utföras. Agenten som de svurit ed till bör vara 100% ärlig gentemot dem så att de inte börjar ifrågasätta honom/henne. (jag skulle valt en kvinna) Det betyder dock inte att spindeln i nätet är 100% ärlig mot agenten. Men agenten behöver ha stort förtroende, spelarna skall gärna börja tycka om karaktären och vilja hjälpa henne. Det gör det så mycket mer betydelsefullt när hon dör. Varför inte pga mörkret? Innan de ens vet att "mörkret" existerar.
Nej, jag tycker inte detta verkar omöjligt.
Svårt och det lär bli väldigt långt. Inte något man spelar på en kväll eller tre.
Kombinationen Raun människa, Roghan dvärg, Thism alv och Frakk tirak kanske vore att undvika.
Jag skulle nog byta ras på den alvspindeln i nätet också. Varför inte en enkel vanar som genom magi hållit sig vid liv i generationer.
Men jag tycker inte det verkar omöjligt.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Iskaral said:
I så fall cyklar du på rätt spår tycker jag
Dessutom: Även om det kan vara helt naturligt för vissa raser (I fantasivärlden Mundana) att hata varandra så gäller det ju inte nödvändigtvis för alla individer av de raserna och erfarenheter kan göra att man får en mer nyanserad bild av gamla fiender. En typisk Heneaalv träffar sällan eller aldrig en dvärg, men vad händer om hen faktiskt gör det? Kommer den där dvärgen som lever under samma förödmjukande omständigheter som hen själv verkligen att framstå som de där monstren från sagorna hen växte upp med?
Det är är ungefär så jag tänkt mig det från början. Nu blir det däremot enklare då gruppen kommer bestå av en kamorian, en heneaalv från Kamor, en damarisk ädling, en kraggbarbar och en granaschkrigare. De hamnar alla i fångenskap och säljs sedermera till en gladiatorskola. Under sin första tid som slavar skall de förnedras och ha det riktigt jävligt. Sedan kommer ägaren till gladiatorskolan att behandla dem bra, så de blir mer positivt inställda till honom. De skall alla ha blivit svikna, lurade då de hamnade i den initiala fångenskapen - så på varsin tät har de hämnd att utkräva. På gladiatorskolan lär de sig att strida samt att samarbeta. Det skall i huvudsak inte vara dueller på liv och död, utan mer som jag uppfattat att huvudelen av de romerska spelen var. Med sina exotiska ursprung kommer de att bli huvudattraktionenerna i spelen. De kommer heller aldrig att få veta var de är så inte ens spelarna skall kunna planera någon flykt. Efter fyra år blir de fria män och skall då vara väl sammansvettsade. Då blir det tid för hämnd... Detta är alltså en kampanj som vi tänkt spela under det kommande året - eller mer
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
