Nekromanti Att kräva av spelaren - omvänd situation

[Sapient]

Diskussionen i Reccas tråd har löpt drygt tre sidor och gett bra synpunkter. Jag har en snarlik frågeställning, som föddes av funderingar i den tråden:

Förutsättningen är precis som den ursprungliga att vi har ett rollspel med viss "mekanik", dvs. det finns värden som ska representera egenskaper och t.ex. färdigheter.

Om en spelare då (medvetet?) håller igen att använda resurser (poäng att skapa rollpersonen eller liknande) för att bygga ut sociala aspekter för att istället maxa andra värden, och sen försöker rollspela en nivå över vad rollpersonens värden motsvarar - kan man då kräva av spelaren att "dumma ned sig" till de värden karaktären har?

Jag har haft situationer som SL där detta har känts som ett problem. Personer som i kraft av att vara smarta, sociala, verbala et.c. får liksom en massa gratis. De kan, i de flesta system, satsa mer på stridsfärdigheter eller annat och sen satsa på att rollspela som sjutton i alla sociala situationer.

Jag har aldrig velat rycka in och säga "du borde slå för det där", eftersom det dessutom ofta varit så att det är de få spelarna som står för 90 procent av det verkliga rollspelandet i gruppen och det har jag liksom inte velat bestraffa. Men det blir samtidigt en orättvis situation.

 

[w176]

Jag skulle först höra med gruppen: "Det verkar som ni inte will använda siffervärden för sociala förmågor? Stämmer det?"

Och ville gruppen i sin helhet ine använda världen för sociala förmågot skulle jag sluta med det.

Ät det dock så att gruppen VILL använda färdigheter för sociala förmågor men en enskild spelare fuskade genom att skita i sina sociala världen skulle jag ta upp det för diskussion, förklara problemet och säga åt han att omplacera siffervärderna, eller ställa kravet att spelaren spelar så dum som rollfomuläret kräver han ska vara.

 

[Genesis]

Jag har aldrig velat rycka in och säga "du borde slå för det där", eftersom det dessutom ofta varit så att det är de få spelarna som står för 90 procent av det verkliga rollspelandet i gruppen och det har jag liksom inte velat bestraffa. Men det blir samtidigt en orättvis situation.

Hur är det att bestraffa att vilja att folk rullar tärning? Det ger ju en massa utrymme för kul rollspelande när man ska spela ut sitt misslyckande?

Eller, okej, om ni spelar för att "vinna äventyret" blir det en annan sak. Men då handlar det istället om att ge alla samma läge. Säg till i förväg att du vill att man rullar tärning i alla sociala situationer. Då blir det lättare att sedan säga "Okej, det här är en social situation. Dags att rulla tärning!".

 

[Rickard]

Ställ det i perspektiv till andra områden. Om du har en bilmekaniker i din spelgrupp och det är en trasig bil i scenariot, skulle du då låta bilmekanikern få använda sin IRL-kunskap för att laga bilen?

Skulle spelarna använda sina kunskaper skulle fantasyvärldar bestå av rollpersoner som har företag i stil med "Stål, krut och cement AB".

/Han som tycker att lika mycket som man kan fejka kunskap i rollspel ska spelarna också kunna klara av att fejka okunskap

 

[krank]

Tja, jag brukar alltid köra med tolkning - om spelaren säger något smart och har en dum rollperson, så kommer det den säger ändå att uppfattas som ganska dumt av den slp man pratar med. Och vice versa.

//Krank, som alltid ser till att köpa hyfsade värden i datorer och teknik just för att kunna använda sina irl-kunskaper för att lösa problemen...

 

[Recca]

Jättebra fråga.

Personligen tycker jag att det ska vara krav på att man spelar sina värden. Det är ju fortfarande rollspel att rollspela dåliga värden i sociala färdigheter. Personer kan ju faktiskt uttrycka sig lite galet. Så att du inte bestraffar spelare som rollspelar över sin förmåga kan också innebära att du belönar dåligt rollspelande. Spelarna har ju en roll att följa, ett manus, om du så vill. Att frångå manus ska inte belönas. Däremot kan du belöna spelare som fiffigt löser en uppgift trots dåliga värden som de efterföler medelst rollspel.

Exempelvis kan en korkad person säga något riktigt smart och sedan med rynkad panna och osäkert flackande blick, ångra eller ursäkta sig. Liksom så frön till lösningen på problemet.

 

[Sapient]

Tack alla! Många kloka synpunkter som stärkt mig i min syn.

Det är inget akut problem, eftersom jag för tillfället inte spelleder någon grupp, men det har fått mig att fundera över saken.

Jag inser att det också påverkat mitt eget sätt att rollspela. Apropå trådarna om spelare som faller in i mönster, respektive Jack-of-all-trades-karaktärer, så har det definitivt fått mig att snäva in en del av mina karaktärsdrag (tihi, lite wordplay...) - men kanske utvidga andra.

Kort sagt, jag har insett att jag själv förmodligen skulle göra samma sak med vissa karaktärstyper och undviker att skapa en rollperson som utlovar något jag inte kommer att tycka lika mycket om att rollspela.

För det är ju som ni säger - det borde vara lika mycket rollspel att spela ut en mindre social et.c. karaktär. Men vissa aspekter av det skulle jag förmodligen inte gilla lika mycket.