Christoffer
It's all pig.
Ett alternativ är ju att bara vara sann mot karaktären och när en spelat fem tio tjugo spelmöten där de tampats med realiteten av vättarna och orchernas misstro helt enkelt titta på resultat av konkreta konflikter och tärningsslag, effekter av rollspelande och ens egen känsla för allt och bara säga ”jag tror det är dessa skeenden som faktiskt får mig att överge misstron, det är pga detta som jag kan öppna upp och lita på…”
dvs inte ett externaliserande och inte sätta mekanik kring det hela utan helt enkelt som ett omdöme om en bunt spelad fiktion. Det är mitt föredragna sätt helt klart. Det öppnar upp för total frihet i handlande och istället för att problemet blir något bortom vår karaktär så är det i allra högsta grad knutet till dem och föränderliga utifrån både eget agerande och resultat och utfall av spelet. Du kan välja att lita på en vätte med eller utan misstro från din karaktär, du kan kämpa för att dina orcher (älskar att apples rättstavning vill att det ska vara pr-chef och inte orch) ska öppna upp fullt ut med tvivel om det är det rätta eller med fullständig tro på att det är en förutsättning för att både vättar och pr-chefer/orcher ska kunna överleva. Men huruvida din karaktär kommer behålla dessa åsikter, om det är vad denne kommer tycka när allt är över, är lämnat till någon sammantagen bild av hela fiktionen och därför bortom spelarens direkta kontroll men ändå något som kan kämpas för på ett genuint sätt och därmed till viss del påverkas.
möjligt de kör är helt tillfredsställande om det är möjligheten att lita på en vätte som är grejen, att liksom tampas med att öppna upp på göra det, men om det rör sig omen djupare förändring hos en karaktär tycker jag denna form av omdöme är extremt effektivt och fint.
dvs inte ett externaliserande och inte sätta mekanik kring det hela utan helt enkelt som ett omdöme om en bunt spelad fiktion. Det är mitt föredragna sätt helt klart. Det öppnar upp för total frihet i handlande och istället för att problemet blir något bortom vår karaktär så är det i allra högsta grad knutet till dem och föränderliga utifrån både eget agerande och resultat och utfall av spelet. Du kan välja att lita på en vätte med eller utan misstro från din karaktär, du kan kämpa för att dina orcher (älskar att apples rättstavning vill att det ska vara pr-chef och inte orch) ska öppna upp fullt ut med tvivel om det är det rätta eller med fullständig tro på att det är en förutsättning för att både vättar och pr-chefer/orcher ska kunna överleva. Men huruvida din karaktär kommer behålla dessa åsikter, om det är vad denne kommer tycka när allt är över, är lämnat till någon sammantagen bild av hela fiktionen och därför bortom spelarens direkta kontroll men ändå något som kan kämpas för på ett genuint sätt och därmed till viss del påverkas.
möjligt de kör är helt tillfredsställande om det är möjligheten att lita på en vätte som är grejen, att liksom tampas med att öppna upp på göra det, men om det rör sig omen djupare förändring hos en karaktär tycker jag denna form av omdöme är extremt effektivt och fint.