Nekromanti Att lära sig Vampire

[God45]

Vampire är det svåraste spelet att bli bra på som existerar. Inte när det kommer till systemet, det är relativt lätt, och inte när det kommer till settingen. Nej, det är när det kommer till player skill som det är svårt att spela Vampire.

För att vara bra på D&D behöver man kunna resurshantering och små grupps taktiker.

För att vara bra på Ars Magica måste du kunna historia och religion.

För att vara bra på Unknown Armies måste du kunna din post-modernism.

För att vara bra på Reign måste du kunna leda och spela politiska spel.

För att vara bra på Delta Green måste du kunna utredningar och tradecraft.

För att vars bra på monster hearts måste du vara bra på att manipulera sexuell makt.

För att vara bra på Vampire måste du kunna alla de sakerna och mer! Annars kommer du bli bortkollrad och i bästa fall mördad.

Så för att vara en kompetent Vampire spelare behöver du ha en extremt bred kunskapsgrund, vara en bra rollspelare, vara socialt hyperkompetent och dessutom lyckas ge din karaktär emotionellt djup.

Så var börjar man? Det är väll frågan? Hur introducerar man någon utan att dumpa Carmilla och Machiavelli och Aquinus och så vidare på dem? Var en social fjäril, en skicklig politiker, en listig utredare och ha en klassisk utbildning är en ganska jobbig CV att samla på sig.

Hur gör ni för att vara kompetenta Vampire spelare? Eller för att lära upp andra?

 

[Necross]

Hänger inte med alls nu. Är det nån slags tävling att spela Vampire nu för tiden? Vem tävlar man emot?

 

[Mundo]

Hänger inte med alls nu. Är det nån slags tävling att spela Vampire nu för tiden? Vem tävlar man emot?

Jag tror inte du ska tolka en av många infamous trådar som God45 startat på rollspel.nu på det sättet.
Se det mer som lätt underhållning, lite som korsord fast för rollspel.

EDIT: Förtydligande. Blev en missuppfattning här där det uppfattades som om jag snackade skit om God45 / hans trådar. Det är alltså inte vad jag menar. Jag menar att det är najs men att man nog inte ska bli upprörd över det han skriver, eftersom tonen ofta är ganska skämtsam.

 

[Cissi]

Jag tror inte du ska tolka en av många infamous trådar som God45 startat på rollspel.nu på det sättet.
Se det mer som lätt underhållning, lite som korsord fast för rollspel.

MODERERING

Mundo, om du inte tänker bidra till tråden på annat sätt än att förlöjliga trådstartarens intentioner så behöver du inte posta i tråden alls. Du får 24 timmar på att fundera över vad det innebär att "inte skräpa ner trådar" och att inte påtala för andra formiter huruvida tråden är viktig eller inte.

 

[God45]

Hänger inte med alls nu. Är det nån slags tävling att spela Vampire nu för tiden? Vem tävlar man emot?

Vampire, spelet som är en fruktansvärt brutal politiksimulator dragen till den yttersta kanten av hur makt påverkar oss? Man tävlar mot alla, om allt för alltid. Det har man alltid gjort.

Hur har du spelat Vampire om du inte gjort det på det här sättet? Jag vet att det finns en skola som spelar Anne Rice/Twilight paranormal romance i Vampire. Det är ett coolt sätt att spela om det är vad man är ute efter och man kan fokusera på vampyr kitsch och det är mycket lättare. Den spelstilen har aldrig intresserat mig dock, jag är här för en brutal maktkamp där man måste tillämpa en fullständigt krig mentalitet. Vilket är vad spelet primärt handlar om.

 

[.113]

Så var börjar man? Det är väll frågan? Hur introducerar man någon utan att dumpa Carmilla och Machiavelli och Aquinus och så vidare på dem? Var en social fjäril, en skicklig politiker, en listig utredare och ha en klassisk utbildning är en ganska jobbig CV att samla på sig.

Hur gör ni för att vara kompetenta Vampire spelare? Eller för att lära upp andra?

Jag är ju då naturligt en social fjäril med oanade diplomatiska förmågor med mellan-namnet Sherlock som har en rätt ok utbildning.. Eller nåt sånt.. Nä men seriöst så jag kör bara på, det brukar gå bra, men förvisso länge sedan nu så jag har antagligen rätt rostiga kunskaper.

Hur skulle jag lära upp andra? Det beror nog på om det ska vara "in-game" eller inte.. Och vad jag spelar Jag kan absolut tänka mig att "hjälpa" en yngre vampyr t.ex. att komma in i samhället, speciellt om det gynnar mig själv då.. Och då har jag ju också så att säga "lärt" denne hur spelet spelas, speciellt när jag kastar denne till "vargarna" (eventuellt räddar jag personen efteråt, så har jag dessutom en lojal liten undersåte sedan också).

Annars vet jag inte. "Var lurig utan att någon märker det?"

 

[RasmusL]

Jag spelar min spelledare. Jag är oftast inte medveten om det men i backspegeln är det vad jag gör.

 

[Gurgeh]

Vampire, spelet som är en fruktansvärt brutal politiksimulator dragen till den yttersta kanten av hur makt påverkar oss? Man tävlar mot alla, om allt för alltid. Det har man alltid gjort.

På vilket sätt är Vampire en simulator för något annat än att övervinna statiska hinder eller slåss mot fiender? Det är i alla fall bara den biten det fanns regler för sist jag läste det.

 

[Cissi]

Moderering

Efter diskussioner med både Mundo och God45 så hävs hämed Mundos ban.

Välkommen tillbaka Mundo!

 

[RasmusL]

På vilket sätt är Vampire en simulator för något annat än att övervinna statiska hinder eller slåss mot fiender? Det är i alla fall bara den biten det fanns regler för sist jag läste det.

Jag tycker att introäventyret till CBN bjöd på en del maktspel och iom att stridsreglerna suger hårdare än allt tidigare skådat har jag svårt att se hur en kan ha funtionellt spel som bygger på det. Jag håller med dig om skevt regelfokus men de reglerna är ju samtidigt obrukbara.

 

[RasmusL]

(Jag har alltså spelat typ 70 spelmöten VtM och gillar det över lag, striderna ej inräknade)

 

[Gurgeh]

Jag tycker att introäventyret till CBN bjöd på en del maktspel och iom att stridsreglerna suger hårdare än allt tidigare skådat har jag svårt att se hur en kan ha funtionellt spel som bygger på det. Jag håller med dig om skevt regelfokus men de reglerna är ju samtidigt obrukbara.

Jag har inte sagt att reglerna är bra. Men det saknas helt klart regler för politiken, och då är det svårt att se det som en politiksimulator. Något jag tycker är synd (även om jag vet att många inte håller med mig). Jag skulle gärna se ett rollspel med bra regler för politik, och om jag hittade ett sådant skulle jag kunna tänka mig att spela Vampire med de reglerna.

 

[RasmusL]

Det är rule 0 hela vägen ner

 

[slanfan]

Så för att vara en kompetent Vampire spelare behöver du ha en extremt bred kunskapsgrund, vara en bra rollspelare, vara socialt hyperkompetent och dessutom lyckas ge din karaktär emotionellt djup.

Så var börjar man? Det är väll frågan? Hur introducerar man någon utan att dumpa Carmilla och Machiavelli och Aquinus och så vidare på dem? Var en social fjäril, en skicklig politiker, en listig utredare och ha en klassisk utbildning är en ganska jobbig CV att samla på sig.

Hur gör ni för att vara kompetenta Vampire spelare? Eller för att lära upp andra?

Det känns mer som att dessa saker låter dig spela en framgångsrik elder. En kompetent Vampirespelare är en sådan som kommer i tid, är på gott humör, för lagom mycket anteckningar för att hänga med i storyn samt har en rollperson som inte är huvudsakligen tråkig.

 

[krank]

På vilket sätt är Vampire en simulator för något annat än att övervinna statiska hinder eller slåss mot fiender? Det är i alla fall bara den biten det fanns regler för sist jag läste det.

Om jag minns rätt från nån gång tidigare då saken diskuterats är det typ såhär: Om man använder precis alla regler exakt så som de är skrivna (något jag aldrig skulle ge mig in på; det finns för många och de är för pilliga) så innebär det sätt framför allt de förmågor som har med det sociala att göra - övertalning, såna grejer - att hårdhudat och machiavelliskt spelande uppstår. Som ett slags emergent gameplay. Det finns de som menar att detta är det enda sättet att spela Vampire på eller åtminstone det "enda sanna" sättet att spela på - eftersom det är en "direkt följd" av reglerna och även har visst stöd i fiktionen.

Jag har inte spelat det så och jag vet många som inte spelar det så, men å andra sidan vet jag många som spelar det exakt så. Så... Tja, I dunno. Jag tycker att det är coolt med emergent gameplay och att ha regler som skapar situationer utan att det finns explicita regler för det. Lite som att Eksem en gång förklarade för mig att CoC-reglernas styrka var att de var så pilliga och kändes så "realistiska" men samtidigt visade extremt tydligt att mot Chtulhu spelar inga av spelets vapen nån roll, för han ligger bortom det realistiska. Jag vet inte, kanske är jämförelsen flummig. Jag är lite trött.

Jag önskar nog bara att Vampires regler snarare skapat ett slags emergent spelstil som jag faktiskt gillade...