Att läsa om mellanversioner av spel

[McKatla]

Spel utvecklas, och får med tiden ofta en ny version. Och sedan en eller flera till. Som rollspelare brukar jag ta mig an den senaste versionen i någon slags anda av att man lär sig av misstagen, så den senaste versionen borde därför vara den bästa. De gamla versionerna blir stående i hyllan, olästa och oanvända. Och ännu oftare säljer jag av dem, särskilt mellanversionerna, de som varken är först eller sist.

Men det händer att jag ibland läser om en gammal mellanversion av något spel, en jag inte sett åt på åratal. Vissa har åldrats utan behag, och jag ids inte umgås med dem särskilt länge. Men andra upptäcker jag är underbar läsning. Det är särskilt kul när det gäller versioner som inte fick så mycket positiva bedömningar när det begav sig.

Just nu sitter jag med den andra svenska utgåva av KULT, och det för första gången på många, många år. Det var den version jag gillade bäst då när det begav sig, men sedan vi slutade spela KULT har jag inte rört boken (inte heller sedan Divinity Lost kom och vi började spela KULT igen). Första utgåvan har jag läst om någon gång genom åren, och även om dess originalitet och historiska betydelse inte kan förnekas så är det inte versionen som bereder mig mest nöje att läsa om; det är den andra. Det är helt enkelt lysande! Helt klart min favoritversion av KULT inser jag.

Har ni upplever något liknande; att en gammal och glömd mellanversion inte bara håller, utan står ut som den bästa?

 

[Mogger]

Har ni upplever något liknande; att en gammal och glömd mellanversion inte bara håller, utan står ut som den bästa?

Ja, Mutant: Undergångens arvtagare är väl knappast glömd (å andra sidan är väl inte Kult riktigt det heller) men i mina ögon är det den i särklass bästa versionen av Mutant.

 

[God45]

2ed Vampire har bäst fluff. Revised har bäst regler.

AD&D 2ed har bäst balans.

 

[Skarpskytten]

AD&D 2ed har bäst balans.

Kan du utveckla det. Balans på vilket sätt?

 

[Skarpskytten]

Jag brukar ju säga att Drakar och Demoner 84/85/87 är bäst; det har rätt regler för att spela fantasyäventyrare och är pedagogiskt skrivet och kongenialt illustrerat. Det är mer genomtänkt än DoD82 och innehåller inte en massa onödigheter som Expert och DoD91. (Att den är bästa versionen innebär tyvärr inte att den är bra).

 

[Franz]

För mig att många mellanversioner av Drakar och Demoner de bästa. Jag gillar DoD 91 mer än tidigare versioner; Möjligheten att köpa Grundegenskaper, yrkesförmågor och alla handböcker som kom till regelsystemet gjorde det väldigt roligt att göra en rollperson. Jag tycker att Riotminds Drakar och Demoner sldrig blev bättre än deras Expert; Reglerna blev lite mer att bita i men det drev inte för långt från originaltanken med spelet.

 

[Franz]

@Skarpskytten Haha, vi skrev exakt samtidigt om DoD men tyckte precis tvärtemot varandra

 

[Khan]

Jag vet inte om det är en mellanversion egentligen, men det är väl ingen som pratar om nWoD idag. Det är 20-årsversionerna eller V5 för hela slanten. Trots att det i mitt tycke är bättre versioner av spelen nästan rakt över brädet i nWoD. Requiem är som minst lika bra som Masquerade - det är bara jobbigt att släppa alla år av inpluggad lore till Masquerade. Werewolf är 18% mindre fulrasistiskt i nWoD, men fortfarande blaj. Changeling the Lost kan vara det bästa spelet White Wolf släppt överhuvudtaget.

Men det är bara oWoD som gäller i snacket på internet. Tyvärr.

 

[Skarpskytten]

@Skarpskytten Haha, vi skrev exakt samtidigt om DoD men tyckte precis tvärtemot varandra

Jag får en känsla av att det är en generationsfråga. Får känslan att 91an är en version som många håller högst bland de som började spela rollspel runt 1990. Vi som började fem tio år tidigare håller på äldre versioner av Drakar.

 

[Franz]

Jag får en känsla av att det är en generationsfråga. Får känslan att 91an är en version som många håller högst bland de som började spela rollspel runt 1990. Vi som började fem tio år tidigare håller på äldre versioner av Drakar.

Så tror jag också att det är, man är ju van vid den version man började spela med och kan den utan och innan. Tror inte att något rollspel gett mig så många timmar i spelglädje som DoD 91 och det är säkert samma för de som växte upp med tidigare versioner

 

[God45]

Kan du utveckla det. Balans på vilket sätt?

AD&D balanserar karaktärerna över en kampanj, inte över en session eller ett encounter. Detta gör att på level 1-3 SUGER trollkarlen medan Fightern är kung på badass berget tex. Men vid level 10 har balanser ändrats, trollkarlen är nu fucking badass på att äventyra. Men vid den punkten har fightern fått bygga slott och sätta upp arméer så de är inte lämnade i smutsen, de är bara värre per encounter. Clericen är någonstans i mitten och tjuven är.. Weird. Tjuven levlar upp vansinnigt snabbt och får vissa typer av makt snabbt men är dåligt på det mesta, men det är ok för de är mästare på sin egen nödvändiga för gruppen arena. Fokuset på kampanjen låter klasserna kännas annorlunda och vara annorlunda utan att det är orättvist.

AD&D har också Weapon proficencies som balanserar de olika krigsrklasserna mot varandra. Fightern är, med rätt poäng investeringar i dem, lika bra som Paladinen fastän den senare är en magical girl ovanpå att kunna slåss.

 

[ChrilleT]

Mutant Undergångens Arvtagare tycker jag är ett exempel på en mellanversion som jag gillar mer än de tidigare och senare versionerna. Kan även hålla med om Drakar och Demoner som diskuterats ovan.
Räknas Mutant Chronicles? Tänkte isf om Mutant RYMD räknas som första och så kom MC V2 och V3 efter.

 

[wilper]

Jag får en känsla av att det är en generationsfråga. Får känslan att 91an är en version som många håller högst bland de som började spela rollspel runt 1990. Vi som började fem tio år tidigare håller på äldre versioner av Drakar.

Kort sagt, nybörjarna har sämre smak.

 

[Franz]

Kort sagt, nybörjarna har sämre smak.

Boomer!

 

[Beastslayer]

Jag vet inte om det är en mellanversion egentligen, men det är väl ingen som pratar om nWoD idag. Det är 20-årsversionerna eller V5 för hela slanten. Trots att det i mitt tycke är bättre versioner av spelen nästan rakt över brädet i nWoD. Requiem är som minst lika bra som Masquerade - det är bara jobbigt att släppa alla år av inpluggad lore till Masquerade. Werewolf är 18% mindre fulrasistiskt i nWoD, men fortfarande blaj. Changeling the Lost kan vara det bästa spelet White Wolf släppt överhuvudtaget.

Men det är bara oWoD som gäller i snacket på internet. Tyvärr.

Jag tycker också nWOD är grymt bra, speciellt V-Requiem! Gillar även Werewolf the Forsaken ENORMT mycket mer än Apocalypse. Men ett spel som är svårt att spela. Jag vill spela det, men jag har en bild i huvudet som jag inte kan få fram i spel. Svårt att förklara, men svårspelat enligt mig. Tyvärr.
Men svårt att reboota Vampire och de andra oWoD spelen och försöka göra något helt nytt med det när de äldre versionerna hade så en så stark following. Särskilt VtM!

 

[Bolongo]

Intressanta synpunkter på nWoD. Det enda av de spelen jag tittat närmare på var Mage, och där fick jag en så stark avsmak mot förlusten av de intressanta frågorna att jag kanske inte gav det en rättvis chans.

Men det är väl tveksamt om jag skulle ta mig tiden att läsa det igen. Jag menar.... Atlantis? Really? That’s where you want to go with this?

 

[Beastslayer]

Intressanta synpunkter på nWoD. Det enda av de spelen jag tittat närmare på var Mage, och där fick jag en så stark avsmak mot förlusten av de intressanta frågorna att jag kanske inte gav det en rättvis chans.

Men det är väl tveksamt om jag skulle ta mig tiden att läsa det igen. Jag menar.... Atlantis? Really? That’s where you want to go with this?

nMage har jag dock ingen aningen om då jag lirat Mage hela en gång och det var för blott ett par månader sedan. Skoj spel där man kan göra....ja i stort sett allt med 3-4 aspekter. intellektuell powergaming som vår spelledare kallar det

 

[God45]

Nya Mage är great för det gör faktiskt fascism
Vs. frihet konflikten som fumlades bort i OMage när modernitet och vetenskap blev skurken. Atlantis är metaforiskt i de flesta kampanjer, ett nästan perfekt samhälle som förstördes av fascism. Det är bara på riktigt och har ruiner om man som jag vill ha coola Indiana Jones äventyr i dem!

 

[Henke]

Jag förmodar att frågan gäller främst regelverk och ev. sourcebooks? Som det påpekas ovan så menas att Mutant UA som mellanversion är den bästa, men där anser jag enbart att den settingmässigt är den bästa, för pratar vi setting så tycker jag ändå Pyrisamfundet original och År Noll är riktigt bra också. Regelmässigt så vinner År Noll för mig.

Coriolis med År Noll motorn vinner också för mig, även om den har sina skavanker.

Generellt när det gäller regler så brukar jag vilja hålla mig till de senast uppdaterade på samma sätt som en versionsuppdatering på datorn/mobilen - men det finns såklart undantag (t.ex. WFRP3 och Chronopia).

 

[DanielSchenström]

Som jag antar de flesta så började jag med den senaste versionen av de tillgängliga spelen när jag började spela. Nuförtiden om jag är intresserad av ett spel så kollar jag lite recensioner för att se vilken utgåva som jag tror ska passa mig bäst, men jag börjar gärna med den första versionen av något. Mängden material kan också spela in, om jag är intresserad kommer jag troligen komma vilja köpa mer.

När man jämför olika utgåvor är det så extremt stor skillnad från spel till spel. En del spel får man nästan lusläsa för att se vad som ändrats medan andra är uppenbart annorlunda från typ första meningen. När det finns flera versioner så vill jag helst köra den som jag gillar mest, oavsett vart i ordningen den hamnar.

Jag brukar inte läsa om rollspel annat än inför jag ska spelleda dem så av mina 70-nåt spel så har jag bara läst om olika versioner av 6-7 spel, mestadels olika D&D.

Min uppfattning är att de flesta spel inte lär sig av sina misstag och blir bättre utan mer att de byter system en massa och snarare skaffar sig nya brister. Förutom några få så är jag mer åt att varje version har sin charm, och jag spelar alla spel. Som spelledare väljer jag bort det jag inte pallar med.