Ibland kan man låta spelare som inte har något att göra spela en bartender eller en statsvakt. Jag är kluven till om det tar fokus från ens egen karaktär och upplevelse eller inte. Det känns som att folk som är sugna på det gärna spelar många roller och de som inte är sugna är mer fäst att hålla SIN karaktär och inte fjanta runt i 20 andra roller? Hur tänker ni kring det här?
Nekromanti Att låta spelare ta över slp
- Thread starter Niklas73
- Start date
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,877
Jag tänker att man kan fråga ”Vill du spela krigarprinsessan i den här scenen?” och om spelaren inte vill så säger spelaren ”Nä.”
Om det man spelar har ett uttalat fokus på inlevelse i den egna rollpersonen så misstänker jag att det känns konstigt att ens ställa frågan, så då kan man ju låta bli.
Om det man spelar har ett uttalat fokus på inlevelse i den egna rollpersonen så misstänker jag att det känns konstigt att ens ställa frågan, så då kan man ju låta bli.
Rickard
Urverk speldesign
En annan grej, utöver att det bryter mot inlevelse i sin egen rollperson, är att bartendern eller stadsvakten kan sitta inne på information eller vara ett hinder i scenariot. Spelaren får hitta på och styra fritt och på så sätt bidra till scenariot och spelupplevelsen. Om man däremot tycker att storyn (plotten/mysteriet) tillhör spelledaren så kan man ju låta bli med att dela ut spelledarpersoner. 
/Han som sällan låter spelarna ta över roller, men som inte håller på någon som helst plothemlighet (spelarna kan hitta på information fritt) och låter spelare få hitta på personer och var de befinner sig bäst de vill
/Han som sällan låter spelarna ta över roller, men som inte håller på någon som helst plothemlighet (spelarna kan hitta på information fritt) och låter spelare få hitta på personer och var de befinner sig bäst de vill
Det kan man mildra genom att låta SLP's sitta på oviktiga detaljer de inte tänker på förrän spelaren frågar (vs när frågan kommer ger du ut DEN informationen till spelaren som spelar SLP'n.
Visst, det går bara med SLP's av ringa betydelse, men ändå...
(Sen tenderar ju världen att krylla med folk som helt uppenbart är mooks också, och såna kan man ju låta spelarna spela fritt.)
Edit: ibland gör det ju inget att spelare vet bakgrundsinformation till lite viktigare SLP's heller. Om en spelare inte påverkas så gör det ju inte så mycket om hen vet att receptionisten gör saker vid sidan av. Och om en spelarstyrd SLP avslöjas som viktig så blir säkert spelarna lite extra överraskade iom att spelarstyrda SLP's ju säkerligen inte är det minsta speciella.
Übereil
Visst, det går bara med SLP's av ringa betydelse, men ändå...
(Sen tenderar ju världen att krylla med folk som helt uppenbart är mooks också, och såna kan man ju låta spelarna spela fritt.)
Edit: ibland gör det ju inget att spelare vet bakgrundsinformation till lite viktigare SLP's heller. Om en spelare inte påverkas så gör det ju inte så mycket om hen vet att receptionisten gör saker vid sidan av. Och om en spelarstyrd SLP avslöjas som viktig så blir säkert spelarna lite extra överraskade iom att spelarstyrda SLP's ju säkerligen inte är det minsta speciella.
Übereil
Några av oss gör det i Pendragongänget, men inte alla, för att alla helt enkelt inte är lika roade av det. För mig funkar det utmärkt, utan att ta fokus eller omtanke från min huvudkaraktär.
Men vi gör det i en annan kampanj mer extremt genom att hoppa över slps för sl, och istället ha fem karaktärer per spelare. När vi började var en karaktär per spelare uttalad huvudperson, men det är inte lika viktigt, vi kan hålla fokus och engagemang i fem roller per skalle ;-)
-Gunnar (som aldrig riktigt köpt varför sl skulle vara den enda som kunde fokusera på flera roller)
Men vi gör det i en annan kampanj mer extremt genom att hoppa över slps för sl, och istället ha fem karaktärer per spelare. När vi började var en karaktär per spelare uttalad huvudperson, men det är inte lika viktigt, vi kan hålla fokus och engagemang i fem roller per skalle ;-)
-Gunnar (som aldrig riktigt köpt varför sl skulle vara den enda som kunde fokusera på flera roller)
solvebring
Superhero
Jag brukar dela ut roller till spelarna för att aktivera den passive som inte är delaktig i scenen - om spelaren själv vill. Rollen är då en biroll, näst intill statist, och finns inte med i mitt tänkta scenario. Dock finns det ingenting som hindrar spelaren från att hitta på och göra någon grej med den där rollen som kunde bli något större. Jag lämnar ju över en roll till spelaren som då får göra vad den vill med den. Jag brukar möjligen etablera rollen om jag har tänkar om scenen - även om det är en estetisk scen och inte en storydrivande (i mitt huvud).
Förövrigt förstår jag inte hur en till ett par oväsentliga scener med en biroll kan stjäla fokus från den egna rollpersonen. Det handlar ju inte om ett byte här utan bara om en instickare för att den som inte är med i aktuell scen ska slippa vara tyst eller för att spelledaren ska slippa prata med sig själv.
Förövrigt förstår jag inte hur en till ett par oväsentliga scener med en biroll kan stjäla fokus från den egna rollpersonen. Det handlar ju inte om ett byte här utan bara om en instickare för att den som inte är med i aktuell scen ska slippa vara tyst eller för att spelledaren ska slippa prata med sig själv.
LJSLarsson
Hero
- Joined
- 11 Mar 2008
- Messages
- 1,513
Det var en rolig idé. Skall testa den i framtiden.MrG said:
Jag har ofta låtit spelare ta över slp som statister i olika scener. Jag brukar ofta också designa slp som hänger runt i äventyret i åtanke att ha de som något spelarna kan ta över ifall deras egen karaktär bites the dust.
solvebring
Superhero
Ville bara säga att jag fick en vidare syn på det här i och med avsnitt #2 av Narrative Control. Skitbra avsnitt.
Har förövrigt köpt PDF:en a la John Wick's Play Dirty också. Har bara läst några sidor, men tja, den är cool läsning, helt klart. Smått radikal om inte annat.
/solvebring som är lite efter i podcastsvängen.
Har förövrigt köpt PDF:en a la John Wick's Play Dirty också. Har bara läst några sidor, men tja, den är cool läsning, helt klart. Smått radikal om inte annat.
/solvebring som är lite efter i podcastsvängen.
Min grupp rollspelade tvångsvärvade bondesoldater i Eon (inbördeskriget i Soldarn, på konungens sida). Mitt under fälttåget, när det började gå riktigt dåligt, så avbröt vi scenen de var i också gav jag spelarna ett halvt A4 med information var. De fick alla spela olika ledare för fälttåget. (En var en baron, en annan en välkänd riddare, en tredje en zoriankrigare, och den fjärde trossmästaren.)
De fick sedan debattera mellan varandra för att övertala mig (som spelade greven och ledaren för fälttåget) vad de skulle göra härnäst.
Alla levde sig bra in i sina roller och scenen rörde på sig på ett skönt sätt.
Det gav dessutom spelarna lite OOC information som var mest kul att ha, typ varför armén gjorde halt och marscherade rakt bort mot ett annat håll en först tänkt.
Vi återkom till dessa roller ett par gånger senare, och tillsist träffade dessutom spelarna dem. Det var mycket lyckat i min erfarenhet.
De fick sedan debattera mellan varandra för att övertala mig (som spelade greven och ledaren för fälttåget) vad de skulle göra härnäst.
Alla levde sig bra in i sina roller och scenen rörde på sig på ett skönt sätt.
Det gav dessutom spelarna lite OOC information som var mest kul att ha, typ varför armén gjorde halt och marscherade rakt bort mot ett annat håll en först tänkt.
Vi återkom till dessa roller ett par gånger senare, och tillsist träffade dessutom spelarna dem. Det var mycket lyckat i min erfarenhet.
Ögat
Hero
Om spelet har mycket fokus på strid och många spelare (...mycket för SL att hålla reda på) så är det en given lösning att spelarna får hålla reda på SLP.
Om spelet har en tydlig uppdelning mellan en huvudperson och flera bifigurer funkar det också bra, precis som om rollpersonerna bara är ett medel för att berätta en historia. I såna spel kan man med fördel byta rollpersoner med varandra eller dra en ur en hög beroende på situation.
Sen tycker jag personligen att "du får spela stadsvakten" är den sämsta lösningen för att motverka att en spelare inte har något att göra. Det kan till och med göra att spelaren blir MINDRE delaktig än innan, så jag skulle nog aldrig göra det om det inte var en uttalad grej att i det här äventyret så ska vi byta rollpersoner, eller att rollpersonerna är underordnade historien.
Om spelet har en tydlig uppdelning mellan en huvudperson och flera bifigurer funkar det också bra, precis som om rollpersonerna bara är ett medel för att berätta en historia. I såna spel kan man med fördel byta rollpersoner med varandra eller dra en ur en hög beroende på situation.
Sen tycker jag personligen att "du får spela stadsvakten" är den sämsta lösningen för att motverka att en spelare inte har något att göra. Det kan till och med göra att spelaren blir MINDRE delaktig än innan, så jag skulle nog aldrig göra det om det inte var en uttalad grej att i det här äventyret så ska vi byta rollpersoner, eller att rollpersonerna är underordnade historien.
Det är en smula OT, men jag har funderat på att låta mina spelare spela ut historiens bakgrund parallelt men färdigskrivna karaktärer(med ledord, så de kan skapa sammanhanget själva). Jag har skrivit en del på en Unknown Armies kampanj och skulle vilja att spelarna spelade det som föranleder kampanjen som utspelar sig innan "huvud"karaktärernas födsel. Vad tycker folk om det? Det ska inte bara bli cutscens utan de ska faktiskt kunna påverka dåtiden.