Nekromanti Att misslyckas med magi i klassiska rollspel

[DeBracy]

Du kan ju låta besvärjelsen vara "betalad" men säga att spelaren inte hinner bli klar på en runda utan får rulla igen nästa runda, gratis.

Den varianten har jag också tänkt på. I en stressig situation kan det vara nog så illa att det helt enkelt drar ut på tiden.

 

[Rickard]

Jag har grymt svårt för det här med att man ska kunna stå rakt upp och ner och företa sig något man kan och sen misslyckas helt hux flux, så jag drog till med något som kom in och störde istället.

För mig känns det här som samma sak som följande.

"Jag ska dyrka en dörr." *slår*
"Du misslyckas."
"..."
"Jag försöker igen."

Om spelaren får försöka igen, varför slår man då i första fallet? Hade problemet uppfunnit sig om det varit strid? För då hade effekten varit uppenbar: Hillebrand blir försenad.

Annars brukar jag alltid ställa mig frågan "Varför misslyckas rollpersonen?" när ett misslyckat slag sker.

/Han som i detta fall skulle säga att magikern fick kontakt med jorden men att den berättade om något helt annat istället

 

[DeBracy]

Jag har grymt svårt för det här med att man ska kunna stå rakt upp och ner och företa sig något man kan och sen misslyckas helt hux flux, så jag drog till med något som kom in och störde istället.

För mig känns det här som samma sak som följande.

"Jag ska dyrka en dörr." *slår*
"Du misslyckas."
"..."
"Jag försöker igen."

Om spelaren får försöka igen, varför slår man då i första fallet?

Att slå igen var aldrig på tal. Hildebrands spelare beskrev bara hur han såg efter budbäraren och sedan fortsatte längs vägen, sedan var scenen slut. Alla vi som satt kring bordet tyckte nog det hade varit hemskt lökigt att slå igen för samma sak (i slutändan tror jag förresten vi rullade tärning ca 7 gånger på 6-7 timmars spel).

Det jag gjorde vara att ställa mig frågan "Varför misslyckas rollpersonen?" och det här var det minst lökiga jag kom på just då. Det visade sig vara rätt hyggligt, för budbäraren kunde jag återanvända i slutet när han återkom och visade sig vara länsherren i själva verket.

/Han som i detta fall skulle säga att magikern fick kontakt med jorden men att den berättade om något helt annat istället

Ja det är ju strålande. Hade jag kommit på det där så hade jag visat hur legionärer från Pannonska Imperiet vandrade en stenlagd väg 1000 år tidigare istället för att Hildebrand fick se vad som hände på lervägen blott en dag tidigare.

 

[Rickard]

/Han som i detta fall skulle säga att magikern fick kontakt med jorden men att den berättade om något helt annat istället

Ja det är ju strålande. Hade jag kommit på det där så hade jag visat hur legionärer från Pannonska Imperiet vandrade en stenlagd väg 1000 år tidigare istället för att Hildebrand fick se vad som hände på lervägen blott en dag tidigare.

Fast jag tyckte ditt påhitt var ballt också. Du tänkte ju utanför lådan och det är mycket värt.

I Matiné finns magins flöde utlagda kors och tvärs i linjer över världen som magikern tar tag och och låter flöda genom sig själv för att skapa magi. Så där kan man beskriva det som att flödena sliter tag i magikern, försöker slita sig ur magikerns grepp eller att linjerna inte finns närvarande.

/Han som dock glömde bort detta när körde en magikerkampanj för att speltesta magisystemet, så han beskrev det mest som att magin fick effekt men skapade andra effekter än vad som vad tänkt eller andra sorters bieffekter (ex. illusionisten som tände en fackla med eld gjorde bara en illusion av eld på facklan och en illusion av vad folk såg i mörkret)