Nekromanti Att närma sig en bredare publik

[Ögat]

Vem som är rollspelets publik och hur vi ska nå till dem är förstås en fråga lika gammal som tiden. Det finns många olika idéer om vad det är som avskräcker.

Vincent Baker menar till exempel att det finns tre huvudsakliga problem: ett betungande socialt avtryck, kontraproduktiva spelprocedurer och otillgängligt innehåll

I "skriver vi rollspel för fel personer"-tråden diskuteras till exempel problemet med mikro-publik och oförmåga att blicka utanför hobbyn för att finna nya infallsvinklar.

...och på Deeper in the game föreslås att problemen har sin grund i ursprungliga designproblem, vilka har lett till ett fientligt socialt klimat med bristande kommunikation och ofungerande konflikthantering.

Vi står alltså med en dyster lista över problem, desto mer dyster eftersom den säkert inte är uttömmande:
- betungande socialt avtryck
- kontraproduktiva spelprocedurer
- otillgängligt innehåll
- mikro-publik
- ovillighet att lära av andra
- fientligt socialt klimat

Således borde lösningarna bli att skapa ett spel med
- ett rimligt socialt avtryck
- konstruktiva spelprocedurer
- lättillgängligt innehåll
- nätverksbyggande
- öppet socialt klimat

Hur tar vi tag i det?

 

[Tony.Meijer]

Du kan gärna börja med att definiera betungande socialt avtryck
och kontraproduktiva spelprocedurer

 

[.113]

Jag skulle nog vilja säga egentligen att folk tänker lite för mycket och försöker analysera "problemet".

Alla som testar rollspel gillar det inte, precis som med alla andra spel osv.. Många däremot testar det inte ens och ger det alltså inte en chans.

Många som spelar rollspel snackar inte speciellt öppet om det med andra, varför? För att det har inte så cool status direkt, eller för att folk inte är speciellt intresserade..

Har själv extremt nördiga kompisar som spelar, men även dom som tillhört "coola" gänget typ, som är helt inne på fantasy och rollspel. Och några av deras kompisar som inte spelar men, som exempel senast vi spelade kom 2st av dom in väldigt fulla och hälsade på, och var helpeppade på att vara med.. men inte just då för dom va för fulla

Samtidigt känner jag ju så själv att även om jag inte är jättebrydd om det så är det inte alltid kul om folk snackar om rollspel med en, om det är i fel situation, mest för att man vet, eller tror man vet, hur en del reagerar.

Poängen är väl iaf att många som spelar inte gör det "öppet" just för att man är osäker på reaktionerna. Det är lite (men iaf inte i mina ögon lika seriöst) som att komma ut med att man vore homosexuell eller liknande. Det är samma sorts sak egentligen men ja, inte lika seriöst.
Anledningen till den jämförelsen är att om ingen öppet vågar "komma ut" med att dom spelar rollspel så kommer ju många att fortsätta tycka att det är konstigt eller vad dom nu tycker.

Med andra ord, om alla bara är öppna med att dom spelar så kommer det sakta men säkert bli mer allmänt accepterat och då kommer dom som är intresserade att göra det.

SEN kan man börja gå in på detaljer.

 

[Ögat]

På ett sätt håller jag med. Men tanken med att analysera problemet är väl att försöka förstå vad det är som kan göra att människor testar, eller på annat vis kommer i kontakt med rollspel, men inte gillar dem.

Däremot håller med om att öppenheten är viktig, och att det är ett sätt att närma sig en lösning.

 

[Ögat]

Eftersom jag snarare ville fokusera på lösningen än på problemen, väljer jag att istället diskutera de föreslagna utvägarna.

ett rimligt socialt avtryck är till exempel lösare mötesformer eller mötesformer som många kan acceptera. Om du bjuder på fest till exempel, kanske du säger "kom efter åtta och ta gärna med dig en kompis. Festen varar så länge vi orkar. Det finns bål." Motsatsen är "Sittningen är mellan 1800 och 2300. Inbjudan är personlig. Medtag egen dryck."

en konstruktiv spelprocedur handlar snarare om dagordningen. Alla som är närvarande kan vara delaktiga i spelmötet: reglerna går att förstå och låter alla komma till tals, eller är oförståeliga men hindrar inte spelarna att bidra.

 

[Zappelina]

Jag vill svara på "ett rimligt socialt tryck". Jag håller med om att "tag med egen dryck" och "sittning mellan 1800 och 2300" låter ganska trist. Men, som tur är, väldigt lätt att åtgärda.

Svårare då med att låta alla som vill komma. Alltså visst, man kan ju bestämma spel efter vilka som dyker upp, men det blir ju hursomhelt bara enkvällsspel. Jag tycker sällan att enkvällsspel ger lika mycket som lite längre kampanjer, eller iallafall återkommande huvudpersoner. Jag skulle gärna se ett spel som regelmässigt löste problemet med kontinuitet som uppstår om man byter spelare under en pågående kampanj. Går det?

Jag har själv försökt att hålla sådana öppna kampanjer vid flera tillfällen. Det är väldigt svårt att planera något på förhand när man inte vet om det kommer två eller tjugo spelare, och när man dessutom inte vet om de huvudpersoner man skapade sist återkommer. jag klarade inte av det. Det kom aldrig tjugo personer heller, haha, men jag "planerade" för det.

Som jag ser det skulle det krävas:

möjlighet för mycket interaktion mellan spelarna, eventuellt någon form av spelledarlöst spel.

En öppen och varierande setting som folk kan köpa på fem minuter.

Lätta och självklara regler som uppmuntrar till historieberättande och samspel, inte för mycket konflikter och bråk mellan deltagarna.

att spelet inte egentligen drevs framåt av spelarnas karaktärer (eftersom de måste vara utbytbara)

Ja, det är vad jag kom på nu. Ska bli spännande att höra om någon har en idé för dethär.

 

[.113]

På ett sätt håller jag med. Men tanken med att analysera problemet är väl att försöka förstå vad det är som kan göra att människor testar, eller på annat vis kommer i kontakt med rollspel, men inte gillar dem.

Däremot håller med om att öppenheten är viktig, och att det är ett sätt att närma sig en lösning.

Jo, på sätt och vis, men jag tänker mig att man ändå måste börja med grunden lite mer, då många av anledningarna till att folk inte spelar osv mest troligt inte riktigt går att klargöra.

Det känns lite enligt mig som att man diskuterar varför ingen vill köpa den nya bilen man kommit på, försöker komma på hur man kan göra den snabbare och säkrare, snyggare osv... När grundproblemet egentligen är att den inte har några däck.

För några år sedan var det fruktansvärt ocoolt att spela dator, alla som gjorde det va nördiga töntar. Sen började det komma fram att det va ju rätt kul, till och med dom coola sysslade med sånt.. Nu spelar det inte lika stor roll, alla kan spela dom, en del väljer att inte göra det. Nu kan man enklare vända sig till dom som fortfarande inte spelar, göra ett my little pony spel för att dra med sig ännu en grupp osv.

Sen skadar det väl inte riktigt att vara lite förberedd på när det väl händer att det blir mer populärt eller accepterat, men utan en ändring i hur folk ser på det hela så kommer ändå dom flesta ändå inte vilja testa, hur bra system och roliga äventyr man än hittar på. Speciellt när det redan finns så pass många saker som ändå är mer "ok".

 

[Tony.Meijer]

Eftersom jag snarare ville fokusera på lösningen än på problemen, väljer jag att istället diskutera de föreslagna utvägarna.

Jo, fast jag förstår inte vad du ser som problemet.

 

[Ögat]

Jag tänker att något som skulle kunna underlätta är särtryck (eller spelarbok som inte är så lång), till exempel playbooks. Om de är pedagogiskt upplagda kan ett nytillskott fixa sig gubbe medan de andra spelar, och komma in vartefter han/hon känner sig mogen.

Jag tänker också att en tydlig instruktion att "i det här spelet spelar vi tillsammans" underlättar, för då blir det allas ansvar att släppa in nya personer.

När det kommer till äventyr tycker jag att spelledaren bör tänka på att göra enkvällsepisoder. Då kommer man alltid in i början, oavsett om man är helt ny eller har varit med i många episoder. Dessutom bör spelet kommunicera att det är ok med spelare som bara är med ibland, och erbjuda utvägar för den som måste gå tidigare/komma senare.

Jag håller med om att settingen måste vara lätt att ta till sig. En del amerikanska spel har introduktioner som förklarar världen i sex/sju punkter, sånt tror jag är bra. Kanske kan det också hjälpa till om alla "äger" något i miljön, till exempel att du får fria händer att bestämma allt som rör din hemstad.

I en del MMOs finns möjligheten att vara någons mentor. Det är en grej som vi skulle kunna jobba mer med, alltså att en erfaren spelare kan få en bonus av att ta en oerfaren spelare under sina vingar, som i sin tur får en bonus av att kunna göra feta grejjer.