Okej. Här är min uppfattning om hur människor fungerar och hur de förändras:
http://imbuildingsomething.blogspot.com/2010/03/model-of-mental-health.html
Vi kan ju börja med att jämföra våra utgångspunkter.
Du beskriver hur människor är en summa av hårdvara och mjukvara - Detta kan jag definitivt hålla med om. Det finns inga biologiskt orsakade eller socialt orsakade psykologiska egenskaper, det är alltid biologi
och miljö. Det är någonting jag tar för givet i min text utan att utforska det vidare - Jag är intresserad av vad man kan göra i terapirummet. Jag vill också betona att jag inte sätter likhetstecken mellan biologi och oföränderligt, eller socialt och föränderligt. Ofta i psykologin så smälter det här samman: Medicin och terapi kan ha samma fysiska förändringar på hjärnan, till exempel.
Där våra resonemang skiljer sig
fullständigt är ju determinismen. Du beskriver det som att vi programmeras av omvärlden, och det enda sättet att påverka sin programmering är om man programmeras till detta. Jag beskriver det ju för fan som
frågor som man
besvarar.
Men jag upplever detta som det mest lämpliga angreppsättet, för människor är meningsskapande. Vi strävar efter att skapa förståelse av verkligheten, därför kan våra sinnen också förstås. Vi är aktiva, vi
konstruerar svar istället för att matas in med dem.
Ifall vi köper 88 eller Sandwich är inte
viktigt. Vad som är viktigt är vilka modeller vi har konstruerat för oss själva och lever efter. Och dessa modeller är inte slumpmässiga. Vi lär oss att förstå dem på min utbildning.
Detta är hårdvaran för mig, de premisser jag får utgå ifrån i mötet med människan. Att människan är meningsskapande. Att människan söker förståelse och hanterbarhet i sitt liv. Att människan strävar efter att växa så länge hon känner sig trygg.
Rickard fångar det väldigt bra när han skriver:
Rickard said:
Enligt min erfarenhet behövs det hjälp utifrån eller en omskakande upplevelse för att få en att vika ur sitt invanda tänkande. Jag har hjälpt en del personer ur sitt "misslyckade liv" genom att ifrågasätta deras tankebanor och på så sätt få de inse de fel de har i sitt liv. Kolla på hur Dr Phil gör i sina program. Han säger inte "Såhär är det", utan personen får komma fram till det själv.
Psykologer, kuratorer och dylika människor är en väldigt bra hjälp för att kunna bryta av.
Det är en spännande fråga hur mycket man ensam kan förändra hos sig själv - Precis som du och Rickard så har jag gjort en medveten ansträngning, men berörde jag de underliggande modellerna innan jag började i självterapi? Jag har inget självklart svar på den frågan.
Här finns det massor av spännande saker att säga om processaktivering och vilket arbete det är att föra processer och modeller till medvetandets yta, men jag tror jag stannar här och lyssnar in vad du har att säga innan jag fortsätter.