Nekromanti Att rollspela med publik

[Olle Linge]

Vi har haft en del turbulens i spelgruppen nyligen, mest på grund av dålig kommunikation och kass framförhållning. Det hela har cirkulerat kring utomstående under ett spelmöte. Personligen har jag mycket svårt för personer som sitter med vid spelbordet, men som inte är med i spelet. Normalt sett brukar jag erbjuda dem att antingen vara med eller gå därifrån.

Jag har försökt fundera på varför jag känner så. Till att börja med har jag kommit fram till att det gäller mest när jag spelleder, men att det förmodligen spelar roll även när jag inte gör det. Det känns lite som att det det är en utomstående kritiker som sitter med och bedömer spelet. Rollspel känns också som något man gör gemensamt och där alla är med om att bygga en berättelse. På något sätt förstör det när någon utomstående är med.

Vi pratade om det sist vi spelade och det visade sig att de flesta höll med om det här. Det jag är nyfiken på nu är vad ni tycker. Är det okej att någon utomstående är med under ett spelmöte, utan att själv vara delaktig i spelet? Varför tycker ni så?

 

[haltageten]

Jag håller med om det du säger. Det är jobbigt när någon sitter och granskar och kanske utan att säga något bedömmer de som spelar.

Sen så kan även de som spelar känna sig otrygga med det där lilla spöket i hörnet som inte säger något. Det kan göra att dras rollspelsprestation inte blir lika bra då de kan känna sig nervösa eller stressade av det. Sen så kan det helt enkelt vara så att man blir blyg när man vet att alla som sitter där inte är med på att låtsas vara någon annan och vågar därför inte spela ut sin roll.

- Jocke, anser.

 

[w176]

De jag har emot publik är att de kan ha tråkigt och tycka rollspel är tråkigt om de inte är med. Fast jag är skada lajvare som är van i en annan situation än den lilla trygga spelgruppen samt att vi får ofta showa en hel del med media jippon, ungdomens hus kvällar m.m.

Jag tycker de är okej med utomstående, men tror att utomstående för de mesta får en bättre upplevelse om de får vara med på ett hörn eller två. Är folk intresserade och vill titta är de bara bra för hobbyn, och positivt. De jag är mest är rädd för är att de ska känna sig exkluderade dock om de inte deltar aktivt.

Men jag är så pass säker och öppen i de jag gör och sysslar med så jag brukar aldrig har problem med att vara offentligt, eller spela offentligt (eller jo jag har skonat folk när de varit små barn på caféer m.m. Ibland när rollpersonerna varit lite för vidriga) men jag förstår känslan av att vara bedömd och för att ta in åskådare eller ytterligare en annan part så måste alla andra vara med på dem.

 

[MrG]

Jag har inget emot publik, har spelat med åhörare på konvent, flickvänner (min förra lyssnade i två år innan hon ville vara med och spela), radio (upprepade gånger), okända besökande föräldrar i Sveroks lokaler, tv (fast de ströp ljudet)...
I bästa fall roas publiken (har själv också suttit och lyssnat med stor behållning), men det är sekundärt.

Men å andra sida är jag både fd lajvare och teaterapa

 

[Gastono]

Jag känner precis samma sak.
Och med rätta troligen.
Jag har haft publik som skrattat och sprungit ut fnissande.
Inte the biggest deal men det är ju inte precis trevligt...
Alltså spelar jag med de deltagande i enrum.

 

[Feuflux]

Jag är helt emot publik. Det är för mig ett distraktionsobjekt som i bästa fall inte tillför någonting och i sämsta fall förstör.

Kompis till en rollspelare som följt med men själv är helt ointresserad av rollspel. <--- En sådan här person tenderar att bli glad om rollspelandet avbryts av, i princip vadsomhelst, så att dom kan vara med och snacka skit. Så grundkravet för att nån "utomstående" ska få närvarande får väl bli att de faktiskt är intresserade. Annars är dom bara en olycka som väntar på att få hända.

Men jag är negativ till publik annars också. Rollspel är nåt man gör ihop. Jag går in i en roll och det gör de andra också. Min inlevelse/spelglädje blir lidande om någon annan är närvarande på andra villkor. Sen om det beror på min egen osäkerhet, rädsla att visa känslor, vatten bakom öronen eller bråck orkar jag inte gräva ner mig i.

 

[PAX]

Bjuder man in till spelmöte så förväntar man ju sig naturligtvios att person A, B, C och D ansluter inom rimlig tid från angiven tid. Men jag vill helst inte att person C tar med sig ytterliggare personer M, U, P eller hund VOV. Även om hund VOV säkert inte stör spelet.

Fast kompis K som sitter tyst i ett hörn är ju inget mot polarna P & B, som ibland är spelarna R1 och R2, vilka alltid lyckas halka in på spelmötet runt klockan 22:36 lördag kväll. Lite halvpackade, småfrusna och med varsin PRIPPS halvt uppdruckna. De lullar runt i ditt hem som B1 och B2. Påstår att de har jättekul ikväll och undrar varför alla andra är så sura? Till slut har de tinat upp och försvinner vidare till baren X. Och lika säkert som amen i kyrkan så lär ni få besök av dem igen runt halv tre på natten...

 

[Gurgeh]

Efter att ha funderat lite har jag kommit fram till att jag kan tänka mig att ha publik när jag rollspelar. Jag har till och med skrivit ett rollspel där jag rekommenderar att man har en publik. Vad jag däremot inte kan tänka mig är att ha kringdrällande personer i närheten av rollspelandet, och det är den rollen som utomstående kommer att få om de dyker upp på ett spelmöte.

Jag tycker helt enkelt att rollerna ska vara tydligt fördelade. Om en eller flera personer är publik ska man klart och tydligt deklarera att de är publik. De ska sitta still och bete sig som en publik förväntas göra på en teater eller liknande underhållning: hålla käft om inte göra sin närvaro känd om det inte är för att de plötsligt upplever ett okvävbart behov av att skratta eller applådera åt skådespelet de bevittnar. Det kanske skulle kunna fungera även om jag aldrig har testat det.

Kringdrällare däremot kommer läsa serietidningar, röra på sig, och i största allmänhet distreheta eftersom man känner att man borde visa att man är medveten om deras närvaro, men samtidigt vet att man inte ska kommunicera med dem, eftersom det kommer att störa spelet. Eftersom de varken är med i spelet eller tydligt inte är med i spelet vet man inte riktigt hur man ska hantera dem, och då blir man illa till mods. Misstänker jag.

/tobias

 

[walium]

Jag har sällan spellett med publik, men de få gånger som det har skett så har det varit oerhört irriterande. Det går väl an om man spelar på ett konvent och någon förbipasserande stannar till och lyssnar lite, särskilt om man spelare något mindre seriöst som Dungeon of Doom. Men är man i någons hem för att tillsammans spela rollspel då vill jag inte ha utomstående personer som sitter och stirrar. Då erbjuder jag dem hellre att vara med och spela, men är de inte ens intresserade av det vi sysslar med så vill jag verkligen inte ha dem i närheten. Åhörare som är nyfikna på rollspel och därför sitter och tjuvlyssnar är jag mycket mer tolerant mot än sådana som bara hänger där för att de inte har något bättre för sig.

 

[Johan K]

Är det okej att någon utomstående är med under ett spelmöte, utan att själv vara delaktig i spelet? Varför tycker ni så?

Jag tyckker att det är svårt att ha någon som är med & kollar på, utan att vara delaktig i spelet ja.
Knns som man blir på nått sätt kritiskt granskad hela tiden, sedan så tycker jag övrlag att det är sådär småjobbigt att, då speciellt sl:a, om någont utomsående kollar på. Känns som det blir för mycket focus på en själv, vilket gör att jag tappar lite mer focus på spealrna & själva spelet. Vilket är synd.
Dock så ser jag med förtjusning om folk & fä ber & få vara med under en spelomgång för att testa på hur det är att lira rollspel. Då står jag med öppna armar !!

 

[Rickard]

Jag har suttit och spellett (och spelat) i kafeterior när jag var på konvent. Visst, är det ett litet störelsemoment men om man lyckas som spelledare så glömmer spelarna bort det (ok, jag kan ju fortsätta drömma). Det är inte värre än att man sitter och spelar kort- eller brädspel och folk går förbi och tittar. Förvisso är jag exhibitionist och gillar när jag får uppmärksamhet. Alla spelledare är inte så.

Är det däremot i en sluten lokal med kanske 1-2 personer som vill titta på så tillåter jag det inte, utan att någon gång försöka involvera dem. Nu har det förvisso aldrig hänt att det varit mer än 1 extra person som velat titta när jag spellett, men jag har alltid tvingat på den personen ett rollformulär. Mycket med argumentet "Du kan sitta tyst om du vill, men du ska ha en rollperson". Alltid har det funkat att involvera dem på något sätt. Men tänk själv hur skönt det är. Jag själv har åtminstone alltid haft svårt att få in en ny rollperson under spelets gång utan att spelaren fått vänta i 1-2 timmar. Istället har jag alltid skött om sådant innan man sätter igång och spelar. Helst ska spelaren lyckas med en motivering.

Här har vi alltså en spelare som inte bryr sig om denne blir involverad eller inte. För mig så låter det som ett perfekt scenario. Till sist hittar man alltid någon lucka att peta in en ny person. Jag skulle vilja göra experiment med det här på konvent när jag kafeteriaspelleder och bara dra in personer som går förbi bordet. Jag har själv blivit indragen i något sådant när jag gick in i fel klassrum, där några rollspelade. Det var... överraskande, och om jag hade vetat mer om miljön så hade jag hängt på.

/Han som med andra ord inte har några problem med (mindre) publik, så länge de är medvetna om att de kan dras med i handlingen.

 

[Bunny]

Det är svårt det där. Ibland känns det som ett riktigt dilemma. Flera av mina nya vänner här nere i Malmö har visat intresse för vad rollspel är för något. Det är en sluten hobby och ofta svår att beskriva (utan att den låter råtöntig eller helt sjuk), men jag har gjort mitt bästa. En väninna har t o m frågat om hon kan få sitta med någon gång. Eftersom jag är en drömmare så tänker jag att det finns massor med människor där ute som skulle älska rollspel (lika mycket som jag och ni andra gör) bara de förstod vad det gick ut på. Fan, det känns riktigt lockande att säga "javisst, kom med du bara, vi bjuder på läsk och anekdoter!"

Men, helvetesjävlaskit, det känns aldrig lika kul när någon sitter och observerar och bedömmer en, när man sitter och spelar. Det är inte heller schysst mot resten av gruppen att dra med sig en passiv. Nä, det är inte rätt approach. Nu går jag istället i tankarna att samla ett gäng oinvigda, med morot och piska, och skriva ett äventyr enkom för deras frälsning. Det ska naturligtvis bli jättesoft. Ett skrämseläventyr. Det ska utspela sig på Möllevången i Malmö - nära där många av oss bor! De kommer säkert bli jätterädda! Jag ska ta foton av hemvanda vyer, men sakta ändra och manipulera så det hela ter sig nytt och skrämmande. Ett annat Möllevången uppenbarar sig, bortom trevliga ölkaféer och turklivs.

Fan alltså. Bara jag kan få tummen ur...

 

[Gastono]

Det är alltid bra att få med alla nybörjare eller se till att det är minst två nybörjare kompletterat med mer erfarna spelare tror jag.
Då känner man sig som nybörjare inte "dålig" eller som ett störningsmoment.
Men bara de är med och spelar så fungerar det för mig

15-årsgräns:
Lycka till med tagningen av deras rollspelsoskulder